Maria Lang - En skugga blott

En skugga blott, som går och går, är livet;
En stackars skådespelare, som larmar
Och gör sig till, en timmes tid, på scenen
Och sedan ej hörs av. Det är en saga
Berättad av en dåre; låter stort,
Betyder intet.

En skugga blott är tillsammans med Mörkögda augustinatt mina två Lang-favoriter; båda har också en titel som kommer från ett berömt verk (Macbeth och en dikt av Erik Axel Karlfeldt). I En skugga blott har Puck och Einar ganska nyligen gift sig, och Puck kommer hem till ett novembermörkt Stockholm efter en två månader lång vistelse i Egypten. Men Einar möter henne inte på flygplatsen; inte heller är han hemma i den mörklagda våningen på Skillinggränd. Istället möts Puck av odiskade tallrikar i köket och främmande damkläder i sovrummet. Var är klädernas ägarinna? Puck får onda aningar, och när hon går in i badrummet möter henne en fruktansvärd syn - i det vattenfyllda badkaret ligger en död kvinna.

Det står ganska snart klart att mördaren finns att söka i den lilla kretsen av akademiker på Humanistiska biblioteket, Hum. B. Och det betyder att mördaren är en av Puck och Einars närmaste vänner...

Hum. B. är verkligen ett fantastiskt litet bibliotek, ett sådant man önskar att alla bibliotek vore - ombonat, trångt, stämningsfullt. Mycket av charmen med En skugga blott har med Hum. B. att göra, och även i övrigt är det en klassisk pusseldeckare (precis som Dorothy Sayers är Langs deckare väldigt akademiska, vilket jag tycker nästan är en förutsättning för en riktigt bra pusseldeckare. Agatha får förlåta). Christer Wijk gör som vanligt ett bejublat framträdande i den sista aktens stora avslöjningsscen... och precis som sig bör utspelar sig denna i biblioteket.