17 september 2007

Philip Pullman - Guldkompassen

Jag har läst denna bok på grund av en kvällskurs i fantasy som jag läser nu i höst.

Guldkompassen var en av de få skönlitterära böcker som fanns på litteraturlistan, och jag vet inte varför just denna bok valts ut. Det kan inte ha varit för att den skulle vara "nyskapande", för om man skrapar av allt fluff från handlingen så följer den standardformulär 1A, om än inte lika noggrannt som till exempel Sagan om Belgarion (inte för att jag gnäller över det, jag gillar David Eddings och jag gillar faktiskt också formulär 1A). Nästan den enda skillnaden i Guldkompassen är att huvudpersonen är en flicka, och att den utspelar sig i en värld som är samma som vår, fast ändå inte. Till exempel så har vi i den "riktiga" världen inga daimoner (en daimon är en djurliknande varelse som är bunden till sin människa, nästan som en liten skyddsande). Tyvärr! Jag hade gärna haft en. På den här sidan kan man testa vilken sorts daimon man skulle ha haft. Jag fick lejonet Alchaeon.

Guldkompassen, som är den första boken av tre i serien Den mörka materian, handlar om flickan Lyra, som är elva år gammal och bor på Jordan College i Oxford. Hennes farbror, lord Asriel, är en berömd forskare/upptäcktsresande som precis har kommit tillbaks från Norden där han sökt efter upphovet till ett mystiskt ämne som kallas Stoft, något som Lyra får veta mest av en slump. Hon är en ganska ociviliserad och vild flicka som hellre leker ute på gatorna än pluggar, och de flesta av hennes vänner är tjänarnas barn eller zyjenare (zigenare, antar jag...) som bor i flodbåtar. En dag börjar det gå rykten om att barn försvinner. Det sägs att de tas av de så kallade Slukarna, och vad som händer med dem vet ingen. Men när Lyras bästa vän Roger försvinner bestämmer hon sig för att leta rätt på honom, om hon så ska behöva fara till kalla och farliga Norden för att hämta tillbaks honom...

Lyras värld är fylld av magi, häxor, talande djur och andra fantastiska saker, samtidigt som det är samma värld som vår egen. Lyra bor ju till exempel i Oxford, och det finns folkslag som liknar folk i vår värld; tartarer (tatarer), skrälingar (en fornnordisk beteckning för eskimå) och zyjenare, antagligen zigenare.

Jag vet inte riktigt vilken åldersgrupp denna bok (och de två andra böckerna i serien, Den skarpa eggen och Bärnstenskikaren) är skriven för. Det verkar vara en ungdomsbok för de tidiga tonåren, eller kanske rentav ännu lite tidigare med tanke på Lyras ålder, men samtidigt uttrycker den en hel del filosofiska synpunkter som man nog ska vara rätt mycket äldre för att förstå (till exempel när det gäller arvssynden). Om en 11- eller 12-åring ska läsa den här boken själv krävs nog en vuxen i närheten för att kunna svara på frågor. Men såsom varande vuxen (tja, mer eller mindre...) tyckte jag att det var en rätt bra bok, och jag ska även läsa de båda andra böckerna i Den mörka materian.

Ja, och så har ju Guldkompassen också blivit film med premiärdatum 7 december enligt bio.nu.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Om du inte har hunnit läsa bäckerna gör de dom e skitbra enligt mig:)

HP sa...

jag håller verkligen med dej anonym :)
om jag skulle sätta min tillit till någon religion så skulle det vara den som Pullman presenterar i de här böckerna.
Jag tror jag skall byta ut min bibel i bokhyllan mot guldkompassen =)