Åh, denna bok! Det är förstås inte första gången jag läser den (snarare den tredje eller fjärde, och så har jag ju sett filmen från 1995 några gånger också), men vilken underbar bok det är! Anne Elliott är nog den finaste romanhjältinnan som finns och det är en av de finaste kärlekshistorierna också (Stolthet och fördom kommer förstås som god tvåa, om man tittar på andra Austen-böcker). Jag hade gett mycket för att få leva under den här tiden (och i övre medel- eller överklassen, att vara arbetarklass under tidigt 1800-tal var nog inget vidare...), iallafall för ett tag - tills dess att jag började sakna min fasta uppkoppling alltför mycket =).
Övertalning handlar, för er som vare sig läst boken eller sett filmen, om Anne Elliott som vid nitton års ålder var förlovad med en kapten Wentworth men övertalades att bryta förlovningen av sin mors bästa väninna, lady Russell. Nu, nästan åtta år senare, träffar hon kapten Wentworth igen och hennes känslor kommer tillbaka lika starka som förut. Han, däremot, har inte glömt att hon bröt förlovningen, och behandlar henne likgiltigt. Men omständigheterna gör att de träffas alltmer, och till slut kan inte heller kapten Wentworth förneka sina känslor.
Alla som tror att Jane Austen bara skrev romantiska kärleksdramer kan genast börja tänka om. Detta är inte chic lit i 1800-talstappning - Jane Austen var en ogift prästdotter som skrev om det hon kände till, så enkelt är det. Att hon var ovanligt humoristisk och intelligent märks tydligt (det är bland annat en god del samhällskritik inbakad i de flesta av hennes böcker) och det hon skriver om var det som kvinnor i hennes klass förväntades tänka, göra och intressera sig för - ett lämpligt äktenskap. Det säger mycket om tiden och samhället hon levde i.
Barrbarnet
3 timmar sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Hej! Jo det är så att jag läser den här boken, övertalning. Jag har en uppgift i svenska där jag ska skriva lite och ge exempel på hur det beskriver om det är en naturalistisk romantisk eller realistisk bok. Jag känner väl mest att det är en romantisk och realistisk bok. Du kan inte ge mig tips eller exempel som beskriver lite hur det är? Och på vilket sätt menar du att de kritiserar samhället? Tack på förhand! Tycker nämligen boken är lite svår att hänga med i därför jag ber om hjälp!
Jag tycker att det mestadels är en realistisk bok, romantisk ja visst, men mest realistisk. Att Anne faktiskt tackade nej till acceptabla äktenskapsanbud eftersom hon förfarande var förälskad i kapten Wentworth var ju ändå ganska anmärkningsvärt på den tiden, då kärlek inte direkt var nån förutsättning för äktenskap. Man gifte sig med den som var lämplig i samhällsställning/rikedom m.m. Hade man tur kom kärleken i efterhand.
Samhällskritiken är ju de observationer som Austens karaktärer gör om världen runtomkring dem - i Övertalning till exempel säger Anne att hennes uppfattning om gott sällskap är intelligenta människor med intressanta idéer som man kan utbyta åsikter med. Mr Elliott säger då att hon har fel, gott sällskap kräver bara "birth, education and manners - and education is not that important" (eller nåt i den stilen). Det är en liten sarkastisk pik till de högre samhällsklasserna som hellre umgicks med nån som var adlig men urtråkig och korkad, än nån av lägre börd som faktiskt var intressant att tala med.
Skicka en kommentar