SelfShelf

Mer bokrelaterade föremål: jag vill ha en SelfShelf! Visst hade det väl varit coolt med en sån som till exempel sängbord, istället för ett vanligt ett som står på golvet?

För er som inte vet vad en SelfShelf är, så är det ett hyllplan format som en bok som man skruvar fast på väggen. Sen travar man böcker (upp till fyra kilo ska den tåla) på denna "bok" och så ser det ut som att böckerna svävar i luften. Hur tufft som helst! Denna hylla kostar 279:- plus frakt på CoolStuff.se, och den finns i tre färger (rött, grönt och turkost).

Om en hylla ser ut som en bok, ska man kalla en bokhylla för bokbok då?
CoolStuff.se

P.S. Nu när jag ändå håller på att önska mig saker så vill jag ha de här avbitna pepparkaksgubbarna också. Men det är ju inte bokrelaterat så därför fick det bli ett p.s. bara. =)

Dick Harrison - Slaveri 1500-1800

Detta är den andra boken i Dick Harrisons trilogi om slaveriets historia. Den första delen handlade om slaveriet från forntiden till renässansen, och del tre, som jag antar ska handla om 1800- och 1900-talen är inte skriven än. Den första delen tyckte jag var intressantare, men så är jag också mer intresserad av epoken innan år 1400.

Slaveri 1500-1800 handlar till största delen om den transatlantiska slavhandeln (afrikanska slavar som skeppades till sockerrörsplantager i Brasilien eller Västindien, och senare till bomullsplantagerna i USA). Den tar också upp den transsahariska slavhandeln (slavar som såldes till muslimska länder) och slaveriet i Sydöstasien och Kina. Av dessa olika slavhandelssystem var det transatlantiska det mest omfattande. Harrison beskriver hur en vanlig slavs liv kunde ha tett sig, men också om undantagen - vissa slavar kunde stiga högt i graderna och få enorm rikedom och makt (mamlukerna, som regerade i Egypten ca 1200-1500, var muslimska slavsoldater, för att nämna ett exempel).

Men de allra flesta slavar slet som djur på plantagerna och behandlades också som sämre än djur av sina ägare. Slavinnorna utnyttjades ofta sexuellt (det var snarare regel än undantag); de flesta slavinnor i muslimska länder var konkubiner. I Brasilien och Västindien var man inte intresserade av slavinnor - det var manliga slavar som arbetade bäst. De få kvinnor som fanns riskerade hela tiden att bli våldtagna av sina vita herrar.

Jag blir så ARG när jag läser såna här böcker. Man skäms över att vara människa. Hur kan folk, låt vara att det var flera hundra år sedan, GÖRA så här mot varandra? Kidnappa barn eller ungdomar, kedja dem och föra bort dem för att säljas till ett liv i yttersta armod och förtvivlan. Och det var ingen som såg något fel med det! Och idag är det ingen som vet vad som hände, eller kan koppla det till modern rasism.

Penguin mugs

Genom diverse bloggar (Spectatia, Calliope m.fl.) har jag fått reda på att det finns muggar med motiv av gamla Penguin-omslag, och Calliope berättade även vart man kan köpa dem, nämligen här! Om man nu inte bor i eller i närheten av Stockholm, för då kan man köpa dem här. Billigare, dessutom, eftersom man inte måste beställa dem från Storbritannien då. Men så är det när man bor i Luleå - det är lättare att beställa från utlandet än att köpa något i huvudstaden.

Men iallafall... jag var ju naturligtvis tvungen att beställa en mugg (för jag är inte bara bok-o-man, jag är även mugg-o-man, vilket mina köksskåp kan vittna om), även fast den kostade nästan 200 kr med frakt (jag får se det som att jag köpt en bok). Det blev, som synes på bilden, Murder at the vicarage av Agatha Christie. Jag funderade även på Persuasion av Jane Austen, men föll till slut för Christie-muggen eftersom den var grön. Men det kommer nog att bli fler muggar med tiden... måste bara rensa ut några från skåpet först =).

Bokfemman v. 39

Temat för veckans Bokfemma är ungdomsböcker för tjejer. Nämn dina 5 favoriter.

Ungdomsböcker för tjejer? Tja, jag har ju aldrig varit en tonårspojke (inte heller känner jag några tonårspojkar, och jag har fem systrar... ) så jag anser att det jag läser är normen. Om det sen är böcker för tjejer eller för alla, det vet jag inte. Svårt blir det iallafall. Ungdomsböcker, vad är det? När jag var 11 läste jag En världsomsegling under havet och Röde Orm...

• David Eddings - Sagan om Belgarion (Mallorea, Elenien, Tamuli). Rekommenderas till barn/ungdomar i åldrarna 13 och uppåt, ungefär. Bra introduktion till fantasy. Lättläst, humoristiskt.
  
• Michelle Magorian - Godnatt Mister Tom, En liten kärlekssång. Den förstnämnda till ålderskategorin 10-13 eller däromkring, den andra till de något äldre ungdomarna (14-17 kanske? Och det är mer en "tjejbok" än Godnatt Mister Tom).
  
• Michael Ende - Den oändliga historien. Också fantasy, för de tidiga tonåren. Momo, eller kampen om tiden till de mer avancerade läsarna.
  
• Lise Myhre - Nemi. Serieböckerna om Nemi ska läsas av alla neurotiska tonåringar som behöver lite "vad gör det om hundra år?"-uppmuntran. Nemi är en bra förebild.
  
• Robert Louis Stevenson - Skattkammarön. Vafan, ungarna ska väl kunna plåga sig igenom en klassiker. Den här tyckte jag var bra.
  

Eftersom jag inte är lärare, inte har varit tonåring på ett tag (och för den delen aldrig läst de "vanliga" tonårsböckerna) och alltid prackar på mina stackars systrar (fyra av dem är yngre än mig) böcker som jag anser att de ska läsa varje jul och födelsedag så vet jag inte vad tjejer läser nuförtiden. Tycker också att tjejer och killar kan läsa samma böcker (har inte mycket till övers för den vanliga "tjejlitteraturen"). Det här, och mycket annat (D.W. Jones, Liftarens guide till galaxen, Agatha Christie,Wahlströms ungdomsböcker m.m.) läste iallafall jag mellan cirka 10 och 14 års ålder. Efter det var det nog mest vuxenlitteratur som gällde.

Bubblare: Lilla huset på prärien-serien, Eva Ibbotson och Tordyveln flyger i skymningen.

Banned Books Week

Caveat lector meddelar att Banned Books Week snart börjar i USA (29/9-6/10). Det är en manifestation mot de grupper i samhället som försöker förbjuda böcker på grund av vad de uppfattar som omoral etc.

Banned Books Week: Celebrating the Freedom to Read is observed during the last week of September each year. Observed since 1982, the annual event reminds Americans not to take this precious democratic freedom for granted.
Från American Library Association´s hemsida.

I USA är det nämligen så att folk är väldigt rädda för omoral. Inte konstigt egentligen, med tanke på att de härstammar från puritanerna - en religiös grupp som blev utslängda från England för att de var för pryda. Det är något av en bedrift, måste jag säga...

Denna rädsla för omoral tar sig uttryck i att man tror att Harry Potter är djävulens tjänare (främst i bibelbältet) och att böcker om till exempel abort eller homosexualitet förstör ungdomars moral. Ett exempel som dök upp häromveckan:

En kvinna i Maine vägrar att lämna tillbaks en bok till biblioteket för att hon anser att den inte ska finnas till allmän utlåning. Det rör sig om en bok om "sexual education"; som hon anser vara "pornografisk".

"Since I have been sufficiently horrified of the illustrations and the sexually graphic, amoral abnormal contents, I will not be returning the books," JoAn Karkos wrote the Lewiston and Auburn public libraries last month.
Från The Boston Globe (artikeln var tyvärr lösenordsskyddad).

De flesta böcker som blir "challenged" eller "banned" i USA blir det på grund av ett sexuellt innehåll (särskilt om det förekommer homosexualitet), men också för att de är "anti-family", innehåller svordomar, våld eller "satanism" (Harry Potter då eller?).

Exempel på böcker som blivit förbjudna (i USA eller annorstädes) är James Joyces Ulysses, Voltaires Candide, Decamerone (alla tre i USA), Jack Londons Skriet från Vildmarken (Italien), Mary Shelleys Frankenstein (Sydafrika), Bibeln och Koranen (Sovjetunionen) och D.H. Lawrences Lady Chatterleys älskare (USA och Storbritannien). Fler exempel finns här.

Uppdatering: Andra listor på bannade böcker finns här och här. Välj en att läsa under veckan!

Terry Pratchett - Jingo

En kyrktupp har rest sig ur havet, och plötsligt märker man åt vilket håll vinden blåser. Ett nytt land har stigit upp till ytan, och det har även gamla fejder.

När två armeer marscherar ut i strid har kommendör Vimes vid Stadsvakten bara några timmar på sig att förhindra ett brott som är så grovt att det inte finns någon lag mot det. Det kallas "krig"...

Jingo är den senaste av Skivvärlden-böckerna som kommit ut på svenska (The Wee Free Men kommer dock snart ut med titeln Små blå män). Den handlar om Stadsvakten i Ankh-Morpork, Skivvärldens största stad, och i synnerhet om kommendör Samuel Vimes, hans "försteofficer" kapten Morot Järngrundsson (på engelska Carrot Ironfounderson), som också råkar vara världens längste dvärg (han är adopterad), varulvskvinnan sergeant Angua (som råkar vara Morots flickvän), sergeant Kolon, furir Nobbs (som ingen vet vilket folkslag, ras eller ens genetisk kod han tillhör), sergeant Detritus (som är ett troll) och så vidare.

I Jingo har ett nytt landområde plötsligt stigit upp ur havet mellan Ankh-Morpork och riket Klatch. Båda sidor anser att landet ska tillhöra dem, och när en klatchisk prins utsätts för ett mordförsök på ett besök i Ankh-Morpork balanserar man på randen till krig. Det finns ingen som kan stoppa dem - utom Stadsvakten. Och Lord Vetinari i en ubåt...

Lord Vetinari är Ankh-Morporks patricier (härskare). Han tror starkt på devisen en man, en röst - Lord Vetinari är Mannen, och han har Rösten. Inga andra göre sig besvär. Han styr staden med hjälp av överhuvudena för gillena (lönnmördargillet, tjuvagillet, sömmeskegillet - där det inte finns några nålar med däremot väldigt många tillmötesgående damer -, tiggargillet och så vidare). Och, förstås, med Stadsvakten. Förutom, förstås, att det är kommendör Vimes som leder Stadsvakten... och kommendör Vimes gör saker på sitt eget sätt. Som till exempel att på egen hand försöka stoppa ett krig, genom att arrestera de inblandade för störande av ordningen...

Andra ofta återkommande karaktärer i Skivvärlden-böckerna (så också den här) är Döden (lång, mycket benig, svart kåpa - ja, ni vet), Bibliotekarien (orangutang, men mycket duktig med böcker), Det-blir-min-ruin Dribbler (gatuförsäljare) och Mustrum Ridcully (trollkarl och ärkekansler på Osynliga Universitetet).

Karaktärer som inte dyker upp i Jingo är bland annat häxorna Mormor Vädervax och Nanna Ogg, trolllkarlen (ja, det ska vara tre L) Rensvind och hans Bagage, Dödens dotterdotter Susan Sto Helit, Cohen Barbaren med flera. Mina favoriter i Skivvärlden är häxorna, Stadsvakten (särskilt Morot, för vilken "personligt inte är samma sak som viktigt"), Döden och Bibliotekarien. Trollkarlarna, och i synnerhet Rensvind, kan gå mig lite på nerverna...

Har man inte läst Terry Pratchett tidigare så är det hög tid att göra det. Jingo var otroligt bra, en av de bättre som kommit ut på svenska på senare tid. Det gör egentligen inget om man inte läser böckerna i ordning, men det är nog ändå bra att göra det i viss mån (läsa alla Stadsvakten-böckerna i ordning, alla häxböckerna i sin ordning etc.) Första boken om Stadsvakterna är I lagens namn (Guards! Guards!). Första boken om häxorna är egentligen Trollkarlens stav (Equal Rites), men Häxkonster (Wyrd Sisters), som kommer sen, är bättre.

Så, ge er nu genast ut och sök rätt på någon av ovanstående böcker!

Boktokeriet fortsätter

Jajamän, visst har jag beställt fler böcker... Idag kom Michael Crichtons Rovdjur och Elizabeth Kostovas Historikern från Bokus, och tidigare i veckan har jag fått hem Berlinerpopplarna (Anne Ragde), Damernas detektivbyrå (Alexander McCall Smith), Den hemliga historien (Donna Tartt) och Stolthet och fördom (tror att alla vet vem som skrivit den...). En av de två böcker jag beställt från brittiska Amazon anlände också idag: I am Legend av Richard Matheson. Den kommer på bio i januari och jag tyckte att det vore kul att läsa den innan dess.

Och hur ska jag hinna läsa allt det här? (Ok, Stolthet och fördom har jag läst tidigare, men inte på svenska.) Jag har redan ett tiotal biblioteksböcker hemma, bland annat fortsättningen på Philip Pullmans Den mörka materian. Måste nog genast gå och lägga mig så att jag kan läsa klart Jingo och recensera den imorgon...

Ny layout

Jag ska testa ett tag med en ny layout på sidan (blev lite uttråkad av den vita bakgrunden på den förra), men om jag (eller för den delen ni!) inte gillar den så byter jag tillbaks. Eller till något annat.

Bokfemman v. 38

Veckans tema för Bokfemman är "page-turners", dvs. böcker man inte kan sluta läsa förrän man kommit till sista sidan. Nämn dina 5 favoriter.

Page-turner (stulet från *Malin*, som i sin tur stal definitionen från thefreedictionary.com): a very interesting, exciting, or suspenseful book, usually a novel.

• Robert A. Heinlein - Starship Troopers. Jajamän, jag är en sci-fi-fantast, och speciellt när det gäller Heinlein som jag har läst nästan allt av. Starship Troopers är inte nödvändigtvis bäst, men det är banne mig en page-turner.
  
• Douglas Coupland - Microslavar. Ja ja, den här var med i min första bokfemma (icke-amerikansk, utländsk litteratur), men det ÄR min favoritbok.
  
• Stephen King - Benrangel. Kanske inte Kings allra bästa, men bland topp fem iallafall. Och eftersom den inte är lika blodigt tjock som de flesta av Kings böcker (försökt läsa Det i ett svep nån gång? Det är som att läsa Bibeln) så är Benrangel nog den troligaste page-turnern av hans böcker.
  
• Dean R. Koontz - Skymningsögon. Inte den allra lättaste boken att få tag på, men om ni Koontz-fantaster out there inte har läst den än så är det hög tid att göra det. Skymningsögon är hans absolut bästa. Obs! Ej att sammanblandas med Nattens ögon!
• Neil Gaiman och Terry Pratchett - Goda omen. Bara för att den är så jäkla rolig.
  

Det är nästan så att Michelle Magorians Godnatt Mister Tom också hade platsat på listan, men den har jag läst så många gånger nu att jag knappt behöver titta på sidorna för att se vad det står. Så det är inte precis så att jag inte kan släppa den för att den är så spännande... annars så läser jag oftast så pass snabbt att de flesta böcker (om de är tillräckligt intressanta) är avklarade på en eftermiddag, varför man kan säga att alla böcker är page-turners för mig.

Philip Pullman - Guldkompassen

Jag har läst denna bok på grund av en kvällskurs i fantasy som jag läser nu i höst.

Guldkompassen var en av de få skönlitterära böcker som fanns på litteraturlistan, och jag vet inte varför just denna bok valts ut. Det kan inte ha varit för att den skulle vara "nyskapande", för om man skrapar av allt fluff från handlingen så följer den standardformulär 1A, om än inte lika noggrannt som till exempel Sagan om Belgarion (inte för att jag gnäller över det, jag gillar David Eddings och jag gillar faktiskt också formulär 1A). Nästan den enda skillnaden i Guldkompassen är att huvudpersonen är en flicka, och att den utspelar sig i en värld som är samma som vår, fast ändå inte. Till exempel så har vi i den "riktiga" världen inga daimoner (en daimon är en djurliknande varelse som är bunden till sin människa, nästan som en liten skyddsande). Tyvärr! Jag hade gärna haft en. På den här sidan kan man testa vilken sorts daimon man skulle ha haft. Jag fick lejonet Alchaeon.

Guldkompassen, som är den första boken av tre i serien Den mörka materian, handlar om flickan Lyra, som är elva år gammal och bor på Jordan College i Oxford. Hennes farbror, lord Asriel, är en berömd forskare/upptäcktsresande som precis har kommit tillbaks från Norden där han sökt efter upphovet till ett mystiskt ämne som kallas Stoft, något som Lyra får veta mest av en slump. Hon är en ganska ociviliserad och vild flicka som hellre leker ute på gatorna än pluggar, och de flesta av hennes vänner är tjänarnas barn eller zyjenare (zigenare, antar jag...) som bor i flodbåtar. En dag börjar det gå rykten om att barn försvinner. Det sägs att de tas av de så kallade Slukarna, och vad som händer med dem vet ingen. Men när Lyras bästa vän Roger försvinner bestämmer hon sig för att leta rätt på honom, om hon så ska behöva fara till kalla och farliga Norden för att hämta tillbaks honom...

Lyras värld är fylld av magi, häxor, talande djur och andra fantastiska saker, samtidigt som det är samma värld som vår egen. Lyra bor ju till exempel i Oxford, och det finns folkslag som liknar folk i vår värld; tartarer (tatarer), skrälingar (en fornnordisk beteckning för eskimå) och zyjenare, antagligen zigenare.

Jag vet inte riktigt vilken åldersgrupp denna bok (och de två andra böckerna i serien, Den skarpa eggen och Bärnstenskikaren) är skriven för. Det verkar vara en ungdomsbok för de tidiga tonåren, eller kanske rentav ännu lite tidigare med tanke på Lyras ålder, men samtidigt uttrycker den en hel del filosofiska synpunkter som man nog ska vara rätt mycket äldre för att förstå (till exempel när det gäller arvssynden). Om en 11- eller 12-åring ska läsa den här boken själv krävs nog en vuxen i närheten för att kunna svara på frågor. Men såsom varande vuxen (tja, mer eller mindre...) tyckte jag att det var en rätt bra bok, och jag ska även läsa de båda andra böckerna i Den mörka materian.

Ja, och så har ju Guldkompassen också blivit film med premiärdatum 7 december enligt bio.nu.

Jennifer Weiner - Perfekta hemmafruar

Ja, vad ska jag säga? En lättsmält bagatell (finns det inte en sorts kakor som heter så? Bagateller?) i chic lit-genren, av alla genrer. Fast nja, jag skulle nog inte klassa den riktigt som chic lit ändå... eller, den hör väl till subgenren "mom lit" eller "mommy lit". Påminde lite om Gilmore Girls dock, fast i deckarmiljö (så det är väl även en mystery lit) samt lite om Stepford Wives, fast i en mer lättsmält tappning (inga konspirationer som förvandlar kvinnor till robotar - det gör de så bra själva).

Det är hur som helst en ganska Desperate Housewives-liknande historia om Kate, som är en nyinflyttad hemmamamma i en typisk amerikansk gated community-miljö (det var inte ett gated community men det hade kunnat vara) där alla de andra mammorna är supersnygga, smala, välklädda och sköter sina hem i bästa Martha Stewart-stil. Men Kate, som kommer från New York och är uppvuxen med en operasångerska till mamma och med en bästa väninna som är allt annat än konventionell, känner sig inte hemma där. Hon är för tjock, osminkad, stökig och slafsigt klädd för att de andra mammorna ska acceptera henne. Inte heller föder hon upp sina barn på makrobiotisk mat eller använder återvinningsbara blöjor (usch!), kort sagt: hon är en, för den övriga världen, alldeles normal mamma.

Men en dag sker något oväntat. Den mest välklädda, lyckade och på alla sätt bästa mamman i området, Kitty Cavanaugh, hittas mördad i sitt eget hem. Kate, som i sitt tidigare (läs: ogifta och barnfria) liv var journalist bestämmer sig för att undersöka saken på egen hand, och undan för undan blottlägger hon Kitty Cavanaughs inte helt problemfria liv.

Hm, vänta, det här känner jag igen... förutom den uppenbara referensen till Desperate Housewives så har jag nog läst minst tre böcker tidigare med en liknande plot. Alltså är det på inget sätt orginellt. Det som jag blir mest irriterad över är den för alla dessa förortsmammor fullständigt självklara saken att de ska stanna hemma med barnen (och överge sina mycket lyckade karriärer) samtidigt som barnens pappor jobbar 80 timmar i veckan på sina mycket välbetalda jobb. Visst, kul för en vuxen människa att spendera hela dagarna ensam med tre ungar under fem år... och inte ha nåt annat att prata om än organisk mjölk och pedagogiska leksaker, för att ha en riktig konversation med en annan mamma, så gör man bara inte.

Nå ja. Den var helt ok i övrigt, men det känns som en typisk "läs en gång men aldrig igen"-bok för min del.

Tegelsten

Nu har jag inte bloggat om några böcker på ett tag, och anledningen till det är att jag för närvarande läser Slaveri: 1500-1800, andra delen i Dick Harrisons trilogi om slaveriets historia. Den är mycket intressant, men ganska tjock (en tegelsten närmare bestämt), så om jag inte tar en paus i den för att läsa någon av mina nyinköpta pocketböcker så kommer nästa recension först nån gång nästa vecka.

Bokfemman v. 37

Veckans tema är kokböcker. Välj dina 5 favoriter bland både matlagning och bakning.

• Matbok för fattig gourmet - Lotten Thörngren. Detta är en alldeles utmärkt kokbok för studenter, arbetslösa, ensamstående etc. med skral kassa. Mattips finns från ett par kronor (bäst är petflaske-receptet; när man verkligen inte har några pengar kvar men i alla fall har en petflaska att panta och få några kronor för).
• Sju sorters kakor. Ica-förlagets egen kakbibel; behöver knappast någon närmare presentation...
  
• Prinsessornas kokbok - Jenny Åkerström. Himla söt kokbok från 1932 (behandlas varsamt, sidorna kan falla ur...) med recept på saker som aladåb, sylta och plommonkräm. Vilka prinsessorna är vet jag inte, men det kan ha varit de äkta svenska prinsessorna Margaretha, Märtha och Astrid...
• Historiebok för kakälskare - Dick Harrison och Eva-Helen Ulvros. Jag gillar kakor och jag gillar historia. Kan det bli bättre?
• Vår kokbok. Coops/Konsums Vår kokbok är den bästa baskokboken (tyvärr har jag själv den Rutiga kokboken, alltså Icas, som jag inte tycker är lika bra). Inte för att jag använder kokböcker när jag lagar mat, men ändå.
  

Jag gillar visserligen kokböcker, men har inte så många själv - mycket därför att jag inte riktigt kan förmå mig till att lägga ut pengar på nånting som jag lika gärna kan kolla upp på nätet (Google is your friend, som det heter här hemma). Den enda kokbok jag använder frekvent är min egen röda anteckningsbok där jag skriver upp mina favoritrecept =).

Köpa eller inte köpa

Jag tycker, har jag upptäckt, nästan bättre om att köpa böcker än att faktiskt läsa dem. Jag kan sitta läänge på Bokus eller Adlibris och kolla efter nya böcker som ska läggas till min önskelista (har delat upp det så att Bokus har önskelistan för pocketböcker medan Adlibris har den för inbundet/kartonnage, och jag köper förstås mest pocketböcker så jag har numera nästan övergivit Adlibris för Bokus skull).

När jag får hem böckerna, däremot, kan det ta mycket, mycket lång tid innan jag faktiskt lyckas läsa dem (precis som någon annan bloggare vars blogg jag hittade så köper jag fem böcker och läser tre, köper tre och läser två, och så vidare). Har länge haft som projekt att läsa ut de böcker jag redan har i bokhyllorna innan jag köper/lånar nya men det är helt omöjligt! Jag kan inte motstå biblioteket/Bokus/Adlibris. Det är ju också så väldigt praktiskt att sitta hemma framför datorn och köpa böcker, och eftersom det är så dyrt i de vanliga bokhandlarna (utom när de har rea eller andra specialerbjudanden) så handlar jag aldrig där... i oktober ska jag dessutom göra praktik på Stadsbiblioteket vilket betyder att jag kommer vara omgiven av böcker hela dagarna. Jag förutser MÅNGA boklån under denna period.

Sören Wibeck - Jesus: jude, rebell, gud?

Sören Wibeck är en svensk journalist och författare som har skrivit flera böcker om religionshistoria. Hans senaste projekt är den historiske Jesus. I denna fråga har han gott sällskap av ett antal mer eller mindre kända europeiska och amerikanska forskare, med start i slutet på 1700-talet (innan upplysningstiden var kyrkan alltför kraftfull för att någon skulle våga undersöka Jesus i annat än teologiskt syfte. Även efter upplysningen var det farligt, flera framstående forskare - fin allitteration där - fick sparken från sina universitetsposter och/eller blev förtalade av kyrkan).

Att Wibeck är journalist märks; han skriver rappt och genomtänkt (ibland nästan lite för rappt, språket är en aning korthugget på sina ställen). Han har gjort sin forskning grundligt - inte bara de västerländska forskarna undersöks utan även historieskrivare med mera ända från Kristi födelse (jag irriterar mig på att han använder den moderna ordalydelsen "Kristus födelse", och "Jesus liv" istället för "Jesu liv". Är det fler än jag som inte gillar nyöversättningen av Bibeln?). Wibeck ger en utförlig översikt över Israels historia från Gamla Testamentet och framåt för att sätta in Jesus i sin rätta historiska kontext. Han anser, med rätta, att bibelforskningen tidigare varit för modern i sitt synsätt - det går inte att tolka Jesu ord i en modern (det vill säga ej nytestamentlig) kontext. Man måste ta hänsyn till de historiska skeenderna och det politiska klimatet i dåtidens Jerusalem.

I början känns det mycket som en ren historiebok över Israels, judendomens och den tidiga kristendomens historia; mannen Jesus syns faktiskt ganska lite till. Det är förstås mycket intressant att läsa om gamla judiska seder och bruk, och så småningom kommer Wibeck till saken och börjar analysera evangelierna ordentligt i jakt på spår efter den historiske Jesus. Han tar till och med upp Dan Browns Da Vinci-koden (då gäller frågan huruvida Jesus var gift, och om han i så fall var gift med Maria Magdalena). Wibeck ansluter sig till den gängse uppfattningen om att Jesus inte var gift, eftersom inga evangelier eller brev tar upp saken. Å andra sidan verkar det konstigt att han inte var gift (trots allt var han åtminstone 30 år när han började predika, och judiska män förväntades gifta sig i 18-årsåldern) så det är enligt min uppfattning inte omöjligt att han var gift ändå. Möjligen med Maria Magdalena, eller så var han änkeman - det kan ju vara så att hustruns död var det som fick honom att ge sig ut och börja predika?

Nå, det blev ett sidospår... om man är intresserad av religionshistoria, historia eller bara Jesus i största allmänhet kan det vara intressant att läsa den här boken. Den framstället Jesus inte som en mild och snäll predikant utan som en kompromisslös och radikal rebell; en person som ogillade hyckleriet inom den judiska församlingen och hos de judiska och romerska makthavarna. Han var en socialistisk föregångare (skulle man kunna säga) som förespråkade icke-våld, jämställdhet och att dela med sig av sina tillgångar, och om kyrkan verkligen hade följt hans läror istället för att se till sin egen vinning hade världen förmodligen varit en mycket bättre plats.

Bokförsäljning

Jag säljer en del av mina böcker (samt en del vhs-filmer) på Bokbörsen.

En lista på böcker finns dels här på Bokbörsen, dels längst ner i menyn till höger. Frakt enligt Postens taxa (dvs. 22 kr för en bok under 250 g, 33 kr för en bok under 500 g). Billiga priser i övrigt och alla böcker är i bra skick. Lämna ett meddelande i kommentarsfältet om du vill köpa nånting.

Jane Austen - Övertalning

Åh, denna bok! Det är förstås inte första gången jag läser den (snarare den tredje eller fjärde, och så har jag ju sett filmen från 1995 några gånger också), men vilken underbar bok det är! Anne Elliott är nog den finaste romanhjältinnan som finns och det är en av de finaste kärlekshistorierna också (Stolthet och fördom kommer förstås som god tvåa, om man tittar på andra Austen-böcker). Jag hade gett mycket för att få leva under den här tiden (och i övre medel- eller överklassen, att vara arbetarklass under tidigt 1800-tal var nog inget vidare...), iallafall för ett tag - tills dess att jag började sakna min fasta uppkoppling alltför mycket =).

Övertalning handlar, för er som vare sig läst boken eller sett filmen, om Anne Elliott som vid nitton års ålder var förlovad med en kapten Wentworth men övertalades att bryta förlovningen av sin mors bästa väninna, lady Russell. Nu, nästan åtta år senare, träffar hon kapten Wentworth igen och hennes känslor kommer tillbaka lika starka som förut. Han, däremot, har inte glömt att hon bröt förlovningen, och behandlar henne likgiltigt. Men omständigheterna gör att de träffas alltmer, och till slut kan inte heller kapten Wentworth förneka sina känslor.

Alla som tror att Jane Austen bara skrev romantiska kärleksdramer kan genast börja tänka om. Detta är inte chic lit i 1800-talstappning - Jane Austen var en ogift prästdotter som skrev om det hon kände till, så enkelt är det. Att hon var ovanligt humoristisk och intelligent märks tydligt (det är bland annat en god del samhällskritik inbakad i de flesta av hennes böcker) och det hon skriver om var det som kvinnor i hennes klass förväntades tänka, göra och intressera sig för - ett lämpligt äktenskap. Det säger mycket om tiden och samhället hon levde i.

Alexander McCall Smith - Filosofiska söndagsklubben

Jag hade läst både bra och dåliga recensioner av Filosofiska söndagsklubben innan jag köpte den på Adlibris bokrea. De flesta var dock överens om att den inte kunde mäta sig med Damernas detektivbyrå; den har jag dock inte läst så jag vet inte om det är sant. Men jag tyckte faktiskt bra om Filosofiska söndagsklubben (trots att klubben inte ens hade något möte i boken!). Visserligen irriterade jag mig en smula på huvudpersonen Isabel Dalhousies eviga moral- och etiktjat (varför kan hon inte bara vara lite mänskligt och ge f*n i vilt främmande människors känslor lite då och då?) och jag blev också lite förvånad över beskrivningen av henne - när jag läste recensionerna uppfattade jag henne som en yngre kvinna, på sin höjd i trettioårsåldern.

Nå, iallafall, boken handlar alltså om den drygt fyrtioåriga Isabel Dalhousie som bor i Edinburgh och arbetar som redaktör på en obskyr filosofisk tidskrift. En kväll när hon går på en konsert (med Reykjaviks kammarorkester av alla saker) ser hon en ung man falla ner från balkongen på andra våningen. Han dör i fallet och Isabel ser det som sin moraliska plikt att undersöka saken, vilket bland annat drar in henne i finansvärlden där hon upptäcker insideraffärer. Kanske den unge mannen visste för mycket? Han kanske blev mördad?

Under tiden har Isabel också problem med sin brorsdotter Cat, som alltid väljer fel killar, och hennes före detta pojkvän Jamie, som Isabel gillar och vill att Cat ska bli tillsammans med igen... Alltsammans vävs in i en ganska trivsam röra, lagom underhållande en regning eftermiddag (jag skulle dock inte klassificera det som stor litteratur...) och alldeles lagom när man som jag ligger sjuk i soffan och inte orkar ta sig an mer krävande böcker.

Att sluta läsa en bok

Jag har på senare tid lagt bort förvånansvärt många böcker (vissa när jag nästan läst slut dem, andra efter bara ett par sidor) som jag inte gillat/orkat läsa. Stjärnmörker (Asimov), Fyren (P.D. James), Parfymen (Patrick Süskind) och Jane Eyre (Charlotte Brontë) har alla fått stryka på foten (men av nån anledning läste jag ändå ut Den som vässar vargars tänder) till förmån för andra böcker. Just nu läser jag Lunar Park av Bret Easton Ellis; den riskerar dock att bli ytterligare en i raden av icke utlästa böcker. American Psycho orkade jag inte heller läsa ut (för många adjektiv), trots att jag faktiskt gillar filmen. Men det var å andra sidan rätt länge sen, jag kanske borde ge den en chans till...

Just nu känner jag mer för böcker i stil med Jane Austen (Övertalning, till exempel - den är nog min Austen-favorit) eller trivsam fantasy (jag har en oläst serie av R.E. Feist i bokhyllan, Krondors söner). Bort med alla pretentiösa tunglästa böcker, fram för mer mys-litteratur!

Bokfemman v. 36

Trodde ni ja! Nej, veckans Bokfemma-tema är chic lit... så den här veckan deltar jag inte.

Douglas Coupland - jPod

En Microslavar för Google-generationen, står det på framsidan. Mja, det kan jag väl inte riktigt hålla med om... ok, jPod påminner en hel del om Microslavar - den är skriven i jag-form och handlar om ett gäng ytterst nördiga människor som jobbar tillsammans på ett datorföretag (i Microslavar jobbar de på Microsoft, i jPod på ett spelföretag. Det är tio års skillnad i teknologin bara). Huvudpersonen Ethan får till och med ihop det med en tjej som han till att börja med inte kommer överens om, precis som Microslavars huvudperson Dan. Och i båda böckerna är kompisarna på jobbet totala nördar som snöar in på de konstigaste saker.

Men där slutar likheterna. I och för sig är det lite orättvist av mig att jämföra jPod med Microslavar (som råkar vara min favoritbok, alla kategorier), men det var ju faktiskt inte jag som började... jPod är inte lika realistisk som Microslavar; karaktärerna känns betydligt mer krystade (bara det faktum att Ethans mamma har en mariuanaodling i källaren... Dans mamma är bibliotekarie) och påminner mer om den totalt vansinniga familjen i Alla familjer är psykotiska. Handligen känns också en smula krystad (Coupland slänger in båtflyktingar, kinesiska maffiakillar, döda bikers och rabiata flator till höger och vänster). Visst, det är underhållande, men det kommer inte i närheten av den stämning som jag älskar i Microslavar.

Och varför har Coupland skrivit in sig själv i boken? Ett riktigt uselt drag, tycker jag; det kan funka för Clive Cussler men jag trodde att Coupland hade bättre vett. Men tydligen behöver en människa inte vara listig bara för att han har skrivit en av världens bästa böcker. Ok, för tio år sedan, men ändå.

Trots allt detta är jPod ändå underhållande och faktiskt riktigt bra överlag. Det är bara jag som Microslavar-fantast som är lite besviken...

Carina Rydberg - Den som vässar vargars tänder

Nej, det var det vidrigaste! Från början var det en ganska okej bok; språket var visserligen inte fantastiskt men det funkade och historien verkade ganska lovande. Men i slutändan visade det sig vara en äcklig berättelse om misshandel, incest och våldtäkt. Usch och fy.