Peter Robinson - I djävulens sällskap

I djävulens sällskap är den näst senaste boken om överkommissarie Alan Banks vid Eastvalepolisen i Yorkshire, och jag har velat läsa den sen den kom ut på svenska men inte fått tag på den förrän nu (den har varit konstant utlånad på biblioteket och har bara precis kommit i pocket - och jag har köpt Robinsons andra böcker i pocket).

Det handlar förstås om Alan Banks men också om hans kollega och före detta flickvän Annie Cabbot, som i denna bok är utlånad till ett annat distrikt, samt hans underlydande Kevin Templeton och Winsome Jackman. I denna bok har Banks dessutom en ny chef, intendent Catherine Gervaise, som iallafall jag tycker verkar vara en ganska bra chef.

Nå, hur som helst. En ung flicka hittas våldtagen och mördad i ett område i Eastvale som kallas The Maze - en labyrint av gränder, gångar, små innergårdar och lagerbyggnader som i princip sett likadant ut sedan 1700-talet. Banks får naturligtvis fallet på sin lott.

Samtidigt i östra distriket, där Annie Cabbot för närvarande arbetar, hittas en rullstolsbunden kvinna på stranden med halsen avskuren. Det visar sig att hon bor på ett närbeläget vårdhem. Personalen där berättar att hon var totalförlamad och inte kunde tala, så Annie drar slutsatsen att hennes mördare helt sonika uppgav sig vara en av kvinnans släktingar och tog henne med på en promenad för att kunna mörda henne ostört.

Efter ett par vändor fram och tillbaka och trådar som legat och skräpat här och där knyts den rullstolsbundna kvinnan till ett av Banks tidigare fall, vilket gör att han blir indragen i Annies utredning - ingen bra idé med tanke på deras tidigare historia och en del misstag som Annie gör i sitt privatliv.

Överhuvudtaget så är jag lite less på Annie Cabbot nu. Hon är mest besvärlig, lite gnällig och i den här boken även åldersnojig och på the slippery slope mot alkoholism (även fast hon skärper sig efter ett tag när det gäller alkoholen). Men nu är det dags att plocka bort henne ur handlingen, tycker jag.

I djävulens sällskap är annars en av de bättre Banks-deckarna sedan I ondskans spår, som annars är min favorit. Peter Robinsom är en liten smula ojämn och vissa av hans böcker är ganska mediokra (t.ex. En ovanligt torr sommar) samtidigt som en del andra, som den här, är riktigt bra. Jag misstänker dock att Minotaur förlag gjort precis som med Rankins böcker, dvs. börjat med att översätta en bok som de tror skulle sälja bra (och som dessutom introducerade Annie Cabbot) och sen fortsätta därifrån, iatället för att börja från början. En ovanligt torr sommar som är den första boken på svenska är nämligen den tionde i serien...

Men Kall som graven, den senast översatta boken, är inte den senast skrivna utan den kom redan år 2000. Mellan En ovanligt torr sommar och I ondskans spår, alltså. De är inte riktigt kloka de där förläggarna...