Agatha Christie - A Caribbean Mystery

Ja, jag vet att jag enligt "Läser just nu" i högermarginalen håller på med A Great and Terrible Beauty och ingenting annat, men nu var det så att jag häromdan bara kunde tänka mig att läsa Christie - och ingenting annat...

Så praktiskt då att jag hade köpt en "ny" Christie på bokrean! Eller, ja, ny och ny... jag insåg ganska snabbt att jag förmodligen läst den på svenska på den tiden då det begav sig (dvs. när jag hade min Agatha Christie-period under mellanstadiet), men trots att jag kände igen början så hade jag inga minnen av slutet.

A Caribbean Mystery påminner väldigt mycket om Christies Mord på ljusa dagen (Evil under the Sun), men i den förstnämnda är det miss Marple som är huvudpersonen och i den sistnämnda är det Hercule Poirot. Eftersom jag är mer förtjust i Poirot så tycker jag också bättre om Mord på ljusa dagen (det är, de facto, en av mina Christie-favoriter).

I den här boken har miss Marples brorson Raymond bjudit henne på en semesterresa till den karibiska ön St. Honoré, där hon bor på ett trevligt litet hotell som ägs av ett ungt brittiskt par. De flesta gästerna är förstås yngre (barnfamiljer etc.), men det finns några äldre som miss Marple kan umgås med, och hon tycker att det är varmt och skönt men kanske lite... händelselöst?

Men så en dag, när hon sitter och lyssnar på gamle major Palgraves berättelser om livet i Afrika, blir hon överraskad av att majoren börjar berätta en historia om en mördare. Han ska precis visa henne ett fotografi av denne mördare när de blir störda av några andra hotellgäster, och tillfället försvinner. Miss Marple hade förmodligen inte tänkt närmare på saken om det inte hade varit så att major Palgrave nästa dag hittas död - av naturliga orsaker, enligt läkaren. Han hade högt blodtryck, det visste alla... Eller?

Miss Marple börjar misstänka att majoren blivit mördad, och att han blev det därför att mördaren han berättade om är där, på St. Honoré, och planerar att mörda igen. Då kan han ju inte ha en gammal stofil som springer omkring och berättar om ett mord i samma stil som skedde för flera år sedan - speciellt eftersom den gamla stofilen har ett fotografi...

Agatha Christies deckare är ju inte direkt rocket science, så det går snabbt att ta sig igenom dem (en eftermiddag, på sin höjd) och jag tycker att de är, ja, trevliga. Trots att de handlar om mord och ond, bråd död. =) Eftersom jag läste dem första gången för så många år sedan så utstrålar de nostalgi för mig, och de är uppfriskande och oskyldiga jämfört med dagens deckare. Ingen tortyr, inga sadistiska serie- eller sexmördare, bara en hjärnornas kamp mellan detektiven och brottslingen (sen att det stryker med en person eller två - eller fler - under tiden, tja, så är det bara...), ungefär som i Maria Langs eller Dorothy Sayers böcker. Jag gillar gamla pusseldeckare, helt enkelt.

Just A Caribbean Mystery tycker jag är ganska medelmåttig för att vara Christie, men jag har läst flera böcker av henne som varit sämre, så den får ändå ett bra betyg.