5 mars 2009

Doris Lessing - Gräset sjunger

Nu har jag läst den första boken i Nobelpristagarutmaningen. Första författaren var Doris Lessing, och det passade ju bra eftersom jag fick Gräset sjunger i ett pocket & prassel-paket i höstas...

Jag har tidigare läst The Fifth Child av Lessing (obligatorisk litteratur på Engelska A-kursen på univ) och gillade den, men inte kommit mig för att läsa några av hennes andra böcker sen dess. Gräset sjunger är hennes debut och enligt baksidestexten "skapade den sensation" när den kom ut 1950. Det kan jag mycket väl förstå; en bok som utspelar sig i Rhodesia under 1930-och 40-talen och handlar om rasmotsättningar och undertryckt sexualitet (nån "romantik" som Wikipedia hävdar finns med kan jag däremot inte se) måste ha varit rena sprängstoffet på den tiden. (Och är det fortfarande idag på vissa ställen, antar jag.)

Gräset sjunger handlar om Dick och Mary Turner, ett farmarpar i Rhodesia. De är "fattiga vita"; deras hus är inte mycket bättre än de hus som lyckligt lottade svarta äger och de lever så långt under den standard som de andra vita anser är minimigränsen att de föraktas av hela bygden. Vita får inte leva så uselt, tycker man, det undergräver de andra vitas position hos de infödda och gör att de kan börja tro att svarta är lika mycket värda som de vita.

Mary Turner är bokens huvudperson. Hon är en stadsflicka, men uppvuxen på landet i fattiga förhållanden. Just därför älskar hon staden och vill aldrig bege sig därifrån. Men när hennes väninnor börjar skvallra om att hon aldrig gifter sig och inte verkar intressera sig för män beslutar hon sig för att hon måste hitta en make, och denna make blir Rickard Turner som är en fattig farmare. Mary blir snabbt missnöjd och bitter över det liv hon tvingats in i, hon hatar infödingarna, hon hatar att bo utanför stan och hon hatar den intensiva hettan under sommaren. Dick å sin sida hoppas på att hon så småningom ska vänja sig, börja hjälpa honom med gården och kanske vilja skaffa barn.

Ingen lysande situation alltså... Boken börjar dessutom väldigt abrupt med ett mord - det är Mary som mördas, av makarna Turners houseboy Moses. Hela boken är sedan en förklaring till varför det blev som det blev; man får följa Mary under hennes uppväxt, tiden i staden, hur hon bestämmer sig för att gifta sig, åren under det misslyckade äktenskapet... fram tills dess att Moses kommer in i deras liv. Det är en psykologisk studie över en kvinnas (ja, en mans - Dick - också) långsamma sammanbrott av hettan, ensamheten, olyckan.

Mary är inte en sympatisk människa, hon är nästan fanatisk i sitt hat mot infödingarna och hon föraktar sin man. Dick är inte heller särskilt sympatisk men verkar snarare som ett förvuxet barn, han kan aldrig avsluta nånting och har ständigt otur, vilket medför att han är förtvivlat fattig. De är föraktade av sina vita grannar och iallafall Mary är hatad av de infödda eftersom hon behandlar dem så illa. Men samtidigt är det synd om dem, särskilt Mary, som inte alls passar för livet på en gård. Hon borde ha stannat i staden, struntat i sina skvallrande väninnor och förblivit ogift.

Doris Lessing är bra på att ta upp ämnen som annars är tabu. I The Fifth Child handlade det om ett barn som föräldrarna inte kan älska, som de är rädda för, och i Gräset sjunger är det Marys motvilja mot äktenskap och barn, samt relationerna mellan svarta och vita i 40-talets Afrika. Den enda relationen som var godkänd var den mellan herre och tjänare, och när den balansen störs blir konsekvenserna ödesdigra.

Jag gillade den här boken, men den var så deprimerande att jag var tvungen att ta en ganska lång paus mitt i. Precis så kändes The Fifth Child också så jag undrar om det kanske är Lessings kännetecken - hennes böcker är så dystopiska att man inte orkar med dem. Jag måste nog testa min teori genom att läsa några fler av hennes böcker... jag har redan tänkt läsa Canopus i Argo-serien (science fiction!) och jag ska nog även ta tag i Våldets barn och kanske Den gode terroristen och Den femte sanningen. Fler tips på måste-böcker?

3 kommentarer:

snowflake sa...

vad roligt att du läst Gräset sjunger! Jag gillar din recension, den påminner mig om sånt jag glömt.

Lessings Magnum Opus är Våldets barn, jag tycker inte att Den femte sanningen kan mäta sig med den.

Hon har skrivit mer "vanliga" romaner också, men kanske att du skulle prova The Sweetest Dream/Ljuvaste dröm, som är ungefär del 3 av självbiografin men i skönlitterär form för att inte lämna ut levande människor. Mycket bra!

Martina sa...

Tack för tipset, jag ska kolla upp den.

Hanna B sa...

Hej Martina!
Jag har just läst "gräset sjunger" på engelska, som skoluppgift, och surfar nu runt för att få andra människors tankar om den. Läser på flera ställen att den skulle vara en kärleksroman, det känns främmande för mig, vad tänker du? Är Hon kär i Moses?
Mvh Hanna B