På´t igen

Köpstopp alltså. Jag tror minsann att det är dags igen. Undantag: Dan Simmons Drood, som Fia har fått i uppdrag att köpa och skicka upp, samt eventuella pocket&prassel-böcker.

Det här köpstoppet hade jag faktiskt tänkt utöka till mer än bara böcker - faktiskt allt, som inte är direkt nödvändigt (dvs. det mesta). Icke-prylar, t.ex. bio och äta ute, inkluderas ej, men jag ska ändå försöka hålla i slantarna (jo, det har delvis ekonomiska orsaker det här). Undantag till köpstopp på icke-böcker: jag har ett presentkort på 200 kr på Gina Tricot, och det är ok att shoppa upp om jag hittar nånting värt att köpa (verkar inte så troligt).

Jo, undantag igen (fast det räknas till icke-prylar egentligen): träningskort. Om jag känner att jag har råd med det.

Hur länge? Tja, vad sägs om till sommaren? 1 juni. Det blir bra.

Mina bokhyllor

Maria på Arianrhod vill veta hur våra bokhyllor ser ut, och eftersom jag nu har en digitalkamera (yay!) så är jag inte sen att besvara hennes uppmaning (klicka på bilderna för ett större format):

Bokhyllan i arbetsrummet. Innehåller lästa böcker från A till R, samt en rad med diverse facklitteratur längst ner (kom dock inte med på bild).

En av bokhyllorna i sovrummet. Innehåller läst skönlitteratur från R till Ö (ok, W), hyllan längst ner är olästa inbundna böcker. Och kolla, det finns en hel hylla att fylla upp med...

Olästa pocketböcker! Ja, när de väl har blivit lästa förstås. De ligger nämligen just nu i travar på överhyllan till mitt skrivbord. Jag började med att ordna dem i bokstavsordning, men den failerade ganska snabbt.

Och slutligen, också i sovrummet, en bokhylla för mina fantasyserier (Eddings, Pratchett, Tolkien, Feist, Williams etc.) De ska eventuellt få blanda sig med resten av böckerna - eftersom jag har fantasy även i de andra bokhyllorna nuförtiden - men jag har inte orkat ta tag i det än.

Ignorera klädhögen i fåtöljen bredvid bokhyllan, förresten...

Camillas boklåda visar också sin bokhylla.

Ännu en enkät

Också den från Bokhora.

Senaste bokköp: Guvernanten på Mellyn av Victoria Holt, från Bokbörsen - ett rent nostalgiköp, jag älskade den när jag var yngre.

Senaste bibblolånen: Hm, ett gäng fackböcker om hur man odlar kryddväxter, tror jag. Senaste skönlitterära var nog Cornelia Funkes Bläckhjärta.

Senaste utlästa boken: Wayne Worcester - The Monster of St. Marylebone.

Favorittidning: Camino Magasin.

Plats där jag helst läser: liggande eller sittande i soffan (beror på om jag dricker te samtidigt eller inte).

Så sorterar jag min bokhylla: Bokstavsordning efter författarens efternamn. En sortering som jag börjat med för inte så länge sen, faktiskt.

En bok som jag minns att jag läste när jag var liten: Den stora spökräddningen av Eva Ibbotson. Och alla andra böcker av Ibbotson. Och en massa annat...

Vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst: Oj... Det är nog antingen Röde Orm (Frans G. Bengtsson) eller En världsomsegling under haven (Jules Verne).

Vad ser jag mest fram emot att läsa i vår: Drood av Dan Simmons, förstås! Och China Miévilles The City & the City som kommer i maj.

Skicka vidare

Jag fortsätter rulla snöbollen som En bok om dagen började med! Jag fick en bok från Ex Libris Cia, och de tre böcker jag skickar vidare är:


Karin Wahlberg - Ett fruset liv


Matthew Pearl - Danteklubben


Robert Harris - En ängel i Archangelsk

Alla tre böckerna är begagnade pocketböcker, dock i utmärkt skick (jag är mycket försiktig när jag läser, så mina pocketböcker ser i det närmaste olästa ut).

Och så här fungerar det:

Skicka vidare

• Tre personer som kommenterar det här inlägget kommer att få en begagnad pocketbok av mig. Först till kvarn gäller - och du måste ha en blogg.

• Skriv i inlägget att du vill vara med i Skicka vidare, tinga den bok du vill ha, och skriv din mejladress - så är boken din.

• Lägg in den här informationen på din blogg och lova därmed att skicka vidare tre böcker.

• De böcker som lovas bort ska antingen visas på bild i bloggen eller beskrivas ordentligt med titel, författare och skick.

• Avsändaren betalar portot och böckerna ska skickas inom ca två veckor.
  

Ny Simmons ute!

Nu vet jag iallafall vilket mitt nästa bokinköp blir: Dan Simmons nya bok, Drood, har precis kommit ut. (Jag försökte länka till SF-bokhandeln där men de har uppenbarligen nån sorts serverfel för sidan laddar inte överhuvudtaget. Ni får länken till brittiska Amazon istället.)

Tyvärr så verkar Adlibris inte ha fått in den än, jag ska vänta lite för att se om de får den snart, annars får jag väl bita i det sura äpplet och beställa från SF-bokhandeln - inte för att de är så mycket dyrare, men frakten gick på 55 spänn.

Men det kanske är lika bra att jag inte kan beställa den direkt, jag måste ju hinna läsa Rosen på Tistelön också...

Hm, och när jag kollade på "Customers who bought this..." (jag är ett stort fan av såna funktioner) hittade jag även den här boken: Through a Glass, Darkly av Bill Hussey. Verkar mycket intressant!

Wayne Worcester - The Monster of St. Marylebone

Den här boken hör inte till genren "verkliga historiska personer i fiktiva litterära verk (oftast deckare)", utan tillhör istället den inte lika smala genren "fiktiva litterära gestalter i nyskrivna pastisch-artade verk (oftast deckare)". Sherlock Holmes är en vanlig huvudperson i denna genre, så även i The Monster of St. Marylebone.

Boken börjar med en tidningsartikel från modern tid (1999, året då boken skrevs) som förklarar att man vid rivningen av ett gammalt hus funnit en plåtask med manuskript, skrivna av doktor Watson. Enligt dessa manuskript var Arthur Conan Doyle endast Watsons redaktör och utgivare, och detta verkar vara allmänt vedertagen sanning enligt tidningsartikeln. I lådan finner man också ett brev, där Watson förklarar att detta är fall som inte kunde publiceras vid den tid då det begav sig på grund av det ena eller andra skälet - The Monster of St. Marylebone är alltså ett okänt Sherlock Holmes-fall!

Denna okända berättelse utspelar sig, naturligtvis, i London, år 1889. London är fortfarande chockat av Jack the Rippers härjningar, men ändå tröstat av det faktum att Jack bara gav sig på prostituerade (ingen anledning till oro för stadens mer välbärgade damer, alltså).

Men ganska snart får även de respektabla människorna i London anledning att frukta - på kort tid mördas flera välkända handelsmän. Morden är bestialiska och verkar nästan rituella; mördaren dödar sina offer med ett hugg i hjärtat, hugger dem i ögonen och skär en triangel med spetsen neråt på deras bröstkorg. Scotland Yard står handfallna, och naturligtvis kallas Sherlock Holmes in. Detta är upptakten till ett av de farligaste fallen Holmes och Watson någonsin har utrett.

Precis som i Laurie R. Kings böcker om Sherlock Holmes och Mary Russell framställs Holmes här mycket mänskligare än i Arthur Conan Doyles berättelser. I The Monster of St. Marylebone är Holmes rädd för döden (mycket förståeligt, eftersom han torteras nästan till döds i början av boken), uppfylld av hämndbegär och rentav förälskad i en enastående kvinna och sjuksköterska som tar hand om honom under hans konvalecens.

Denna kvinna, Abigail Masterson, är en rationell, frigjord kvinnosakskvinna som kräver att Watson och Holmes behandlar henne som en jämlike. Vid flera tillfällen blir hon förbannad på någon av dem för att de envisas med att betrakta henne som ett våp, någon som ska beskyddas till varje pris. Abigail Masterson är minst av allt ett våp. Hon är en stark kvinna som kan ta hand om sig själv, en utmärkt skytt och lika intelligent som Holmes. Dessutom har hon en psykologisk insikt, på grund av sitt arbete som sjuksköterska på bland annat Bedlam, som blir mycket värdefull när fallet ska lösas.

Jag gillar nästan alltid såna här böcker, särskilt när de utvecklar de olika rollfigurerna på ett trovärdigt sätt, vilket jag tycker att Worcester har lyckats med. Visserligen är den här boken mer actionbetonad än Doyles böcker, men det funkar så länge man ställer upp på att Holmes är väldigt hands-on i sitt detektivarbete - vilket han ju faktiskt är även enligt Doyle. Den känns också oroväckande modern från tid till annan, men det brukar ju vara svårt för moderna författare att helt få till det i historiska romaner. Till exempel har Mary Gibbons - vem det är får ni läsa boken för att ta reda på - håret utsläppt. En 57-årig (övre) medelklasskvinna i England år 1889? Skulle inte tro det. Men det är ju en petitess i sammanhanget.

Intressant är iallafall det som Worcester tar upp om den stora svälten (The Great Famine) på Irland under 1800-talet. Det är en sån där sak som man känner till har hänt, men inte kan några särskilda detaljer om - förutom att väldigt många irländare utvandrade till Amerika efter den. Hur mycket skuld Storbritannien hade i irländarnas lidande under svälten och de irländska nationalistiska rörelserna, t.ex. the Irish Republican Brotherhood, som uppkom i dess kölvatten är sånt som man (jag) inte alls har koll på.

Hur som helst, den som gillar Laurie R. Kings Sherlock Holmes-deckare gillar nog även den här. Det ska vara första boken i en serie, enligt omslaget, men jag har bara hittat en annan titel i samma serie: The Jewel of Covenant Garden (2000) som verkar vara nästan omöjlig att få tag i. Den finns inte på "mitt" bibliotek, Adlibris eller något annat ställe där jag brukar köpa böcker. På amerikanska Amazon finns den, men då går frakten på över hundralappen, och den finns också på franska och tyska Amazon. Franska Amazon är billigast, så det blir väl där jag får köpa den - om det inte är nån som har The Jewel of Covenant Garden i sina gömmor och vill bli av med den? Hör av er isåfall!

En gammal bekant!

Nu när jag läser The Monster of St. Marylebone (en "aldrig tidigare publicerad" Sherlock Holmes-berättelse - apropå såna, vart, vart är min Adlibrisbeställning?) så blev jag påmind om en bok som jag läste, många gånger, för många herrans år sedan, och som då var en av de tre eller fyra böckerna i en Det Bästas bokval-bok: Guvernanten på Mellyn av Victoria Holt.

Jag kom inte ihåg vare sig titeln eller författaren, men efter lite googlande (Google is your friend, som det heter) fick jag fram relevant information och kan man tänka sig, den fanns till salu på Bokbörsen. I flera upplagor, dessutom.

Så naturligtvis var jag tvungen att köpa den. =) Ack, den ljuva tiden då man okritiskt läste vilket skräp som helst - jag undrar om Victoria Holt håller än?

Cornelia Funke - Bläckhjärta

Det här är en bok som jag länge tänkt läsa, och nu när den snart kommer som film så gjorde jag slag i saken och lånade den från biblioteket.

Bläckhjärta handlar om tolvåriga Meggie och hennes pappa Mo, som lever på att reparera och binda om böcker. Böcker spelar en enormt stor roll i både Meggies och Mos liv; deras hus är fyllt av boktravar och de verkar inte ha något annat umgänge än böckerna.

En dag får Mo ett besök av en främmande man som kallas Sotfinger. Meggie tjuvlyssnar på deras samtal men förstår inte så mycket, förutom att en man som kallas Capricorn söker efter något Mo äger. När besökaren har gått förklarar Mo att det är dags att bege sig till en avlägsen släkting; hon har länge velat att Mo ska laga hennes gamla böcker och nu, säger Mo, är det dags att göra det.

På vägen stöter de återigen på Sotfinger, och han och hans tama (nåja) mård Gwin gör dem sällskap till släktingen, Meggies mammas moster Elinor. Elinor gillar inte barn eller för den delen folk, men hon gillar böcker - hela hennes hus är fyllt med dem. Därför tror Mo att det är säkert att gömma föremålet Capricorn vill ha av honom där - en mycket speciell bok, med titeln Bläckhjärta.

Hela poängen med Bläckhjärta är den kärlek till böcker den förmedlar, precis som Den oändliga historien, Jasper Ffordes Thursday Next-böcker, Boktjuven, Den trettonde historien och jag vet inte hur många andra böcker med läsglädje och kärleken till böcker som huvudtema. När jag läser Bläckhjärta önskar jag att jag inte hade kastat bort så mycket tid på att läsa "skräp" (som liten läste jag t.ex. väldigt mycket Wahlströms ungdomsböcker) när jag hade kunnat läsa Bilbo, Djungelboken, Peter Pan, Narnia-böckerna, En världsomsegling under havet (ok, den läste jag faktiskt som 11-åring och älskade, tillsammans med Skattkammarön och Robinson Crusoe) och alla andra klassiker som tillhör västvärldens barn- och ungdomslitterära kanon... på nåt sätt känns det som att jag inte kommer att uppskatta alla de där böckerna som jag inte läste DÅ lika mycket NU.

Tyvärr hamnade den här boken snabbt i kategorin "bra när jag läser, jobbig att plocka upp" (där t.ex. Harry Potter också hamnar för mig, så det betyder inte nödvändigtvis att det är en dålig bok). Hela upplägget blir lite tradigt (obs, lätt spoilervarning!) - fly från Capricorn, bli infångade, fly, bli infångade... Och skurkarna är förstås precis så onyanserat onda som de blir i böcker, vilket i och för sig inte är konstigt eftersom de är skurkar från en bok, i en annan bok (nästan lite metalitterärt där). Men idén som sådan är kul! Tänk att ha förmågan att kunna plocka ut figurer från böcker... Mindre roligt förstås att inte kunna sätta tillbaks dem sen. Att ha förmågan att själv kunna stiga in i en bok hade ju också slagit Mos "trollkonster" med hästlängder.

Kul också med alla små citat som varje kapitel inleds med - särskilt eftersom så många av dem kommer från svenska barnböcker, t.ex. Mästerdetektiven Blomkvist, Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta (tyskar gillar Astrid Lindgren, verkar det som).

Men behållningen med Bläckhjärta är, för mig, Meggies och Mos kärlek till böcker och läsning. Inte Elinors förhållningssätt till böcker, som mer är en sorts avgudadyrkan (även om jag själv är ganska noga med mina böcker jag också...) - böcker ska läsas och älskas, strykas över framsidan innan man öppnar dem, luktas på och behandlas varsamt.

Och självklart ska jag läsa de andra delarna i trilogin, Bläckmagi och Bläckdöd.

Bokenkät från Bokhora

1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?

Det är nog ingen, faktiskt. Jag väntar tills böckerna kommer i pocket (eller reas ut), är det en bok jag vill läsa snabbt så lånar jag den på biblioteket. Jag ger ganska mycket inköpsförslag...

2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?

Terry Pratchett ligger etta med 21½ böcker (den halva är förstås Goda omen), sedan David Eddings (20 böcker), Agatha Christie (19 böcker), R. E. Feist (16 böcker) och Maria Lang (14 böcker).

3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?

Öööh... jag får så många boktips från höger och vänster, så det kommer jag inte ihåg. Risken är stor att jag inte har läst en bok som andra tipsat om sedan i somras, för den senaste jag kan minnas är Människohamn. Och jo, den var bra. =) Var tipset kom ifrån, det kan jag omöjligt komma ihåg. Antagligen Bokhora.

4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?

Sex böcker i julklapp; Sovay av Celia Rees till Fia, Orcs Omnibus av Stan Nicholls (alla tre delar i Orcs: First Blood) till sambon, Innan jag dör av Jenny Downham till äldsta lillasystern, en bok av Katarina von Bredow (jag tror det var Som jag vill vara) till yngsta lillasystern och Vem bestämmer? samt Vem är arg? av Stina Wirsén till syskonbarnen.

5. Har du några biblioteksreservationer just nu?

Faktiskt bara två: Napoleons pyramider av William Dietrich och Träna dig ner i vikt av Katarina Lundmark.

6. Vilken bok/böcker läser du just nu?

Bläckhjärta av Cornelia Funke. För ovanlighetens skull så håller jag bara på med en bok...

Årets första Adlibris-beställning

Dock inte årets första bokköp eftersom jag köpte Bones to Ashes tidigare idag, men i alla fall:

En blandning mellan gammalt och relativt nytt, läst och oläst, vuxen- och ungdomsböcker.

Neil Gaiman - Coraline

Coraline är en barnbok, men ganska skrämmande för att vara en sådan (nåja, jag tyckte inte att den var särskilt skrämmande, men idog Stephen King-läsning i formbar ålder har gjort mig ganska härdad); jag kan tänka mig att jag hade tyckt att den var skitläskig om jag var sisådär 9-10 år.

Boken handlar alltså om den lilla flickan Coraline Jones (exakt hur gammal hon är vet jag inte) som tillsammans med sina föräldrar har flyttat till en ny lägenhet i ett stort gammalt hus med ganska udda grannar. Coraline blir lätt uttråkad och hennes föräldrar jobbar mycket så de har inte direkt tid för henne. Istället skickar de iväg henne att hälsa på grannarna (fröknarna Spink och Forcible, som en gång i tiden var vid teatern, samt den konstige gamle gubben på våningen ovanför som tränar cirkusmöss) eller leka för sig själv.

Coraline gillar att utforska. En dag letar hon fram nyckeln till den låsta dörren längst bort i vardagsrummet, låser upp den och går in... och kommer till ett hus som ser ut precis som hennes eget, med en annan mamma och en annan pappa som vill att hon ska stanna hos dem för alltid.

Neil Gaiman skriver bra som vanligt (även om jag inte är lika förtjust i alla hans böcker). Coraline är inte lika bra som The Graveyard Book - det är nånting som saknas, en viss känsla som fanns i The Graveyard Book men som saknas i Coraline - men betydligt bättre än det som jag tycker är Gaimans sämsta verk (av de jag läst): Amerikanska gudar. Som helhet är det en riktigt bra, mörk saga där Coraline får lära sig att värdesätta det hon har, och där hon också lär sig att hon faktiskt inte vill ha precis allt hon vill ha - för om man aldrig har tråkigt, så kommer man inte heller uppskatta det som är roligt.

Det ska också bli intressant att se Coraline som film. Tack och lov är filmen animerad, för jag tror att det hade varit väldigt svårt att få till känslan i boken i en spelfilm, iallafall utan att ta till effekter som hade kunnat bli väldigt cheesy.

(Btw, Coraline är ett väldigt fint namn - om jag nånsin skulle få för mig att skaffa barn så hade jag kunnat tänka mig att döpa min dotter till det...)

Inköp, julklappar och vinst

Idag har jag köpt en bok och fått tre (två försenade julklappar och en tävlingsvinst):

• Köpt: Kathy Reichs - Bones to Ashes.
• Julklappar: Nemi nummer 6 och Nigella Express.
• Vinst: Green & Black´s chokladkokbok.

Och jag väntar på en moochad bok, ytterligare en Kathy Reichs-deckare: Bare Bones.

Alldeles för kort

Äsch, Coraline tog slut alldeles för fort! (Jo, jag ska skriva om den. Snart.) Men vad ska jag läsa nu? För närvarande har jag detta att välja på hemma (dvs. skönlitteratur från biblioteket):

• Emilie Flygare-Carlén - Rosen på Tistelön
• Henrik Örnebring - Blodsmak
• Sam Bourne - Det sista testamentet
• Wayne Worcester - The Monster of St. Marylebone
• Cornelia Funke - Bläckhjärta
• P. J. Tracy - Snow Blind

Hm, decisions, decisions... Jag borde egentligen börja med Rosen på Tistelön, men hey, det är ju sex veckor tills den måste vara utläst, så vad är jag egentligen sugen på?

Måste nog fundera på det ett tag...

*Uppdatering* Eftersom flera personer tyckte att jag absolut ska läsa Bläckhjärta så blir det den. Eftersom det är en ungdomsbok, och dessutom på svenska (det verkade onödigt att läsa den på engelska eftersom orginalspråket är tyska), så kommer den nog gå fort att läsa...

Ikväll

Ann-Christin Gramming - Köp inte den här boken! Mitt år med köpstopp

Det är nog många som har hört talas om Ann-Christin Gramming och hennes köpstoppsprojekt - under ett helt år, 2007, köpte hon ingenting som inte var direkt nödvändigt (mat, mediciner och förbrukningsvaror så som toapapper, frimärken etc. undantagna) och dessutom bloggade hon om det under tiden.

Hennes blogg från 2007 blev så småningom en bok: Köp inte den här boken! Mitt år med köpstopp. Jag kan meddela att det har jag inte gjort heller - köpt den alltså - utan jag lånade den på biblioteket istället. ;)

Nu har jag inte följt Köpstoppsbloggen ända från början, så jag kan väl inte uttala mig tvärsäkert om det, men det verkar som att boken är en ganska exakt återgivning av bloggen (med tillägg av för- och efterord av Gramming). Den är skriven i dagboksform och Gramming lägger även till kommentarer, både positiva och negativa, som hon fått på bloggen, och hon redogör för köpstoppet utan inskränkningar - för det fanns tillfällen då hon fuskade, inte orkade eller tog medvetna beslut om att bryta det tillfälligt. Nyckelordet här är tillfälligt. Med några undantag höll hon nämligen ut hela året - och om man läser hennes blogg nu märker man att hon fortfarande inte fått tillbaks lusten för att shoppa.

Gramming har man och barn, och resten av familjen gjorde inget löfte om köpstopp. Det medförde att de t.ex. hade kvar prenumerationer på dagstidningar, och Grammings man bjöd henne ibland på middag eller fika på stan. (Jo, även utemat räknades in i köpstoppet! Det måste ha varit riktigt tufft.) En sak som hon också räknade in i "nödvändigheter" var alkohol från Systembolaget, något som tydligen upprörde flera bloggläsare och även mig till viss del, eftersom jag inte kan förstå hur alkohol nånsin kan vara nödvändigt...

Hur som helst, vill ni veta i detalj hur Ann-Christin och hennes familj klarade av hennes årslånga köpstopp så får ni läsa boken. Den är faktiskt väl värd det, dels för alla faktaspäckade blogginlägg som hon skrev angående frivillig enkelhet, miljön och annat och dels för inspirationen den ger - när jag läste boken så kände jag bara för att hoppa upp ur soffan och sätta igång med att feng shui:a bort en massa onödiga prylar från hemmet. Här ska rensas och återvinnas!

På BookMooch

Idag har jag ägnat mig åt att fixa iordning min inventory på BookMooch, jag har inte särskilt många böcker i den än så länge och de flesta är på svenska (inte så många requests från utlandet alltså...), men det ska nog ordna upp sig så småningom. Jag har ju till exempel moochat flera böcker på engelska som jag antagligen inte behåller. Två av dem lade jag upp idag, och de var båda på någons önskelista, så förhoppningsvis kommer de snart få åka till USA. =)

Imponerad!

Jag är imponerad över uppslutningen till Klassiska kvinnor-utmaningen; 19 stycken är vi än så länge (medräknat mig förstås, om det nu är nån som kontrollräknar länkarna till höger och bara hittar 18). Om en person till anmäler sig är vi alltså uppe i 20 deltagare, en jämn och bra siffra. ;) Seså, kom igen nu!

Är det förresten nån som har börjat på Rosen på tistelön än?

Markus Zusak - Boktjuven

Det var några dagar sedan jag läste ut Boktjuven, men jag behövde lite tid på mig för att samla ihop mina intryck av boken. Intrycken är visserligen inte färdigsamlade, men here goes (och den här gången använder jag mig helt fräckt av förlagstexten, eftersom jag kände att jag inte kunde göra boken rättvisa på egen hand):

"När döden berättar en historia, måste du lyssna.

Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början. Liesel Memingers liv förändras när hon plockar upp en bok på marken bredvid son lillebrors grav. Det är dödgrävarens handbok som lämnats där av misstag och det är den första bok hon stjäl. Hon inleder en kärleksaffär med ord och böcker när hon med hjälp av sin fosterpappa lär sig läsa. Och böcker är den röda tråden i denna sofistikerat komponerade roman. Böckerna öppnar upp nya världar för Liesel och snart börjar hon stjäla fler böcker från nazisternas bokbål, borgmästarens bibliotek, varhelst böcker står att finna.

Hon delar sina böcker med sina grannar när de sitter i skyddsrummen under bombningarna och med den jude som gömmer sig i familjens källare. Och till sist är det den bok hon själv skriver som bokstavligen räddar livet på henne."

Jag är lite kluven till den här boken. Å ena sidan tycker jag att det var en fantastiskt bok (särskilt slutet), å andra sidan var den seg att ta sig igenom (tills jag kom till slutet). Det var en sån där bok som är bra så länge man läser den men som kan ligga i en evighet när man lagt ifrån sig den, eftersom man inte har lust att börja läsa den igen. Och med "man" menar jag förstås "jag".

Jag förstår varför Boktjuven blivit så hypad, jag vill själva hypa den till viss del, på grund av vissa kapitel - delarna med Max i källaren, till exempel, eller berättelserna om Hans, eller Rudy som så förtvivlat gärna ville ha en kyss men inte får en förrän det är för sent - samtidigt som jag inte gillade vissa saker, till exempel det ständiga användandet av skällsorden Saumensch och Saukerl. Men jag tror nog att de bra bitarna ändå väger över... Ja, defintivt. Trots ett gäng skavanker är det en fantastisk bok.

Att det sedan var Döden som berättade historien var bara en bonus.

(Såhär skriver förresten SvD om Boktjuven. Den recensionen uttrycker det så mycket bättre än jag gör.)

Jag måste ju bara visa...

Jag beställde Lord Peters största affär (Dorothy Sayers första bok om lord Peter Wimsey, eng. Whose body?) på Bokbörsen häromdagen, och föga anade jag vilken atrocitet som skulle landa i min brevlåda.

Ta-da! I give you - en pusseldeckare från 20-talet med ett fruktansvärt 80-talsomslag där lord Peter Wimsey uppenbarligen förväxlats med James Bond.

(Klicka på bilden för att se en större version, och jag ber om ursäkt för den fula ljusfläcken - det är svårt att fota när man inte har nåt naturligt ljus.)

Solglasögon, pistol, vad som ser ut att vara en bar överkropp och, naturligtvis - en reflex av en halvnaken kvinna i solglasögonen... Vem designade det här omslaget egentligen?

Tillbaks till vintertemat

Julen är över, och därigenom också julpyntningen av bloggen; nu är jag tillbaks på vinterfärgerna. Skönt! Nu är det grått och blått för hela slanten - tills våren kommer, förstås.

Ny blogg!

Frukta ej, Ett hem utan böcker kommer inte att försvinna. Däremot har jag startat en ny blogg tillsammans med Bara ett vanligt miffo (även känd som Susanne) och hennes man 'dreas:

Return of the Cineasts - The Critics Strike Back kommer att handla om film, film och, ja, you´ve guessed it - ännu mera film. Och lite tv-serier. Vi som driver bloggen gillar film, ser mycket på film och har många åsikter om film, så förhoppningsvis kommer den att uppdateras ofta. =)

Check it out!

Bokkedjan 3: Överflöd

Oj, nu är jag efter! Temat är överflöd i den tredje bokkedjan, och sen finns det en till också. (Jag kanske hinner göra den innan nummer fem dyker upp?)

Då börjar jag med Atlantis hemlighet av David Gibbins, för den flödar verkligen över av alla slitna klichéer som finns i äventyrsgenren (ja, den flödar över av vatten också, eftersom Atlantis... ja, ni vet).

Atlantis hemtlighet är märkligt lik Isstaden av Clive Cussler, som blir bok nummer två i kedjan. Allvarligt, man skulle kunna tro att det är samma bok - eller så har Gibbins detaljstuderat Isstaden när han skrev Atlantis hemlighet.

I Isstaden heter huvudpersonen Dirk Pitt, och Dirk heter också huvudpersonen i Douglas Adams Tedags för dystra själar, en ganska skum bok som bland annat involverar de nordiska asagudarna...

...precis som Neil Gaimans American Gods. Hm... och där tror jag att jag slutar. Från klichéfylld äventyrroman till urban fantasy featuring bortglömda gudomligheter är steget tydligen inte så stort.

Jörgen Huitfeldt, Thella Johnson och Ola Wong - Sjukt billigt: vem betalar priset för ditt extrapris?

Årets första bok blev en exposé över den kinesiska sten- och smyckesindustrin; miljöfarlig, korrumperad och i många fall dödlig.

I Sjukt billigt har tre svenska journalister wallraffat sig in i Kinas exportindustri för smyckesstenar och byggsten (två olika branscher, men båda med samma yrkessjukdom - stendammslunga eller silikos). Huitfeldt, Johnson och Wong förklädde sig till smyckesimportföretaget WJH och kunde därför besöka kinesiska smyckesmässor, leverantörer och även några fabriker.

Kina har kommit fram stort som exportör av varor till västvärlden; lönerna är låga, arbetskraften nästan outsinlig. Men inte outslitlig, mängder av sten- och smyckesarbetare drabbas varje år av silikos, en dödlig och irreversibel lungsjukdom som sakta men säkert kväver sitt offer till döds. IO Sverige är silikos nästan utrotat (med hjälp av sträng lagstiftning, noggranna säkerhetsföreskrifter och regelbundna läkarkontroller), men i Kina finns ingen arbetssäkerhet. Jo, enligt lagen - men lagen följs i pricip aldrig. Kinas arbetare jobbar under de villkor som svenska arbetare hade under 1800-talet. Och västvärldens krav på pressade priser sänker lönerna och ökar produktionstakten, med sjukdomar och extrem fattigdom som följd.

Blandat med kapitlena om den kinesiska industrin (de tre författarna har skrivit några kapitel var) finns skildringar av svensk stenarbetarhistoria och även situationen i Sverige idag, där vi kräver billiga smycken och billig granit till köksbänkarna eller gatstenarna. Billig sten = kinesisk sten, kinesisk sten = miljöfarlig tillverkning och dåligt eller icke-existerande arbetsskydd för de kinesiska arbetarna. Den svenska graniten kan kosta upp till fem gånger så mycket, på grund av lönekostnader och säkerhetsföreskrifter.

Sjukt billigt ställer även svenska företag och kommuner mot väggen och frågar dem varför de köper in kinesisk sten till smycken eller byggen. I många fall, speciellt inom den privata sektorn (den landsomfattande smyckeskedjan Glitter är en av de som mörkar mest), slingrar man sig och säger att man inte haft en aaaning om situationen i Kina - trots att den internationella smyckesbranschen uppmärksammat detta för flera år sedan - och att just deras leverantörer hur som helst är miljövänliga och schyssta mot arbetarna.

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, men det verkar onödigt - ni får läsa boken istället. Gör det! Det här är ett väldigt intressant ämne och jag har redan lovat mig själv att se upp med vilka smycken jag köper (granit däremot tror jag inte att jag komer att köpa inom en överskådlig framtid - det finns liksom ingen mening med det när man bor i hyresrätt), men jag tycker att Sjukt billigt är lite för tunn, den skrapar bara på ytan.

Jag förstår i och för sig att det skulle vara ett enormt projekt att skriva en bok som grundligt undersökte den kinesiska stenindustrin (och jag misstänker att stenindustrin inte är den enda som sköts på det här sättet...), och det är ändå bra gjort med tanke på att detta ursprungligen endast var ett radioreportage i Kaliber i P1, som sändes 2006. Reportaget nominerades till Stora Journalistpriset och startade en omfattande debatt om etisk import och upphandling, som verkligen kan behövas - det är dags för västvärlden att förstå att det inte går att dumpa skiten i fattiga länder, dvs. låta dem stå för den miljö- och hälsofarliga produktionen och själv skörda frukterna. Situationen blir till slut lika illa som den i Ghana.

Nej, vi i väst måste faktiskt skärpa till oss och gå i spetsen för en miljövänlig och ekonomisk revolution, sänka vår levnadsstandard för miljöns skull och för att de fattiga länderna kan få det bättre än de har det nu. Slit- och slängmentaliteten och "pengar framför allt" håller inte längre.

Recensionsexemplar från Piratförlaget + Gojaba

Jag kollar inte min etthemutanbocker-mail så ofta (en gång i veckan kanske), och nu såg jag att jag precis som många andra bokbloggare fått ett mail från Mattias på Piratförlaget, där han berättar att man nu kan beställa recensionsex av vårens böcker här. Just nu (midnatt) så fungerar inte länken, antagligen är Piratförlagets server nere, men imorgon ska jag kika på utbudet och förhoppningsvis beställa en bok eller två! Eller fler. =)

Mer såna här initiativ från förlag! Även fast det förstås är trevligt att få böcker och annat som man inte själv valt ut också - jag har hittills fått Låt den rätte komma in (från Ordfront) och en bok av Lee Child (från Forma Books), samt en inbjudan till releasepartyt för Marcel Aponnos Anasarka (som jag tyvärr inte kunde gå på - Göteborg ligger ju lite avsides, från Luleå räknat).

Jo, och så ett mail som jag hade missat, med tips om en sajt för begagnade böcker: Gojaba - ungefär som Bokbörsen, men både svensk och internationell. Jag har dock inte hunnit kika så mycket på den.

Nobelpristagarutmaning

Nu har jag även hoppat på Theresans nobelpristagarutmaning, i vilken vi ska läsa fem något nyare nobelpristagare (förra året lästes äldre pristagare som Steinbeck och Lagerlöf):

1. Doris Lessing- Läses januari till mars
2. V.S Naipaul - Läses mars till maj
3. Elfriede Jelinek - Läses maj till augusti
4. Toni Morrison - Läses augusti till oktober
5. Imre Kertész - Läses oktober till december

I denna utmaning får man läsa vilken bok som helst av de utvalda författarna, och av Doris Lessing kommer jag att läsa Gräset sjunger, eftersom jag fick den i ett pocket & prassel-paket i höstas. Jag har läst The Fifth Child sen tidigare (när jag läste engelska på universitetet) och den var bra, så jag hoppas på att Gräset sjunger också är det.

De andra fyra har jag inte läst något av, men jag bävar lite för Jelinek - jag har bläddrat lite i nån av hennes böcker och blev inte särskilt frestad (bland annat på språkmässiga grunder, men också på grund av layout och annat som förlaget ställt till med). Är det nån som har tips på en bra introduktion till Jelinek? Eller för den delen till de andra författarna?

Aktion SUB-Abbau*

Vilket alltså översätts med "dags att riva den ihopsamlade högen av olästa böcker". Just nu har jag, om jag räknat rätt, 80 olästa böcker (plus ett gäng från biblioteket, men de räknas inte) hemma. Jag tänkte att till 2010 ska jag försöka få ner den siffran till... tja, 30?

Ja, det är ju iallafall ett mål att sträva mot - inte fler än 30 böcker i SUB:en den 31 december 2009.

*SUB = Stapel ungelesener Bücher, högen med olästa böcker. Abbau = rivning, demontering.

Jag lever!

På grund av oplanerat internetavbrott i fyra dagar har jag inte kunnat uppdatera listan på deltagare i Klassiska kvinnor-utmaningen. Jag fick tag på en dator som hastigast i lördags, men då hann jag inte mer än att hälsa några personer välkomna till utmaningen (ber om ursäkt till Snowflake som inte fick någon hälsning; du är förstås också välkommen!). Nu finns deltagarlistan i högermarginalen tillsammans med info om utmaningen. Och naturligtvis är det inte för sent att hoppa på - det kan man göra precis när man vill!

Klassiska kvinnor: Emilie Flygare-Carlén

Först ut i Klassiska kvinnor-utmaningen är den svenska författarinnan Emilie Flygare-Carlén.

Emilie Flygare-Carlén (f. Smith) föddes den 8 augusti 1807 i Strömstad och dog den 5 februari 1892 i Stockholm. Hon var det yngsta av 14 barn. Fadern Rutger Smith var en handlare och sjökapten av skotsk härkomst och familjen hade det gott ställt.

1827 gifte Emilie med läkaren Axel Flygare, och de fick fyra barn. Två av barnen dog i späd ålder. 1833 dog Axel, och Emilie blev änka. Hon förlovade sig så småningom med juristen Jakob Dalin, men innan bröllopet fick Jakob kallbrand i benet och dog. Emilie hade dock redan hunnit bli med barn, och när dottern föddes 1836 adopterades hon bort till Jakob Dalins släktingar. Samma år dog Emilies och Axels dotter Mimmi.

Efter dessa tragedier började Emilie skriva på allvar. Hennes första roman, Valdemar Klein, gavs ut 1838 under psuedonymen Fru F. Emilies böcker blev snabbt populära och hon flyttade till Stockholm, där hon gifte sig med Johan Gabriel Carlén. Hennes bror Edvard Smith gav henne idén att skriva om sin bohusländska hemtrakt, och den första skärgårdsromanen, Rosen på tistelön, blev en stor succé. Efter Rosen på tistelön skrev hon flera andra böcker som utspelar sig i Bohuslän. Flera av hennes böcker har blivit filmatiserade.

Emilie blev änka igen 1875, och hon överlevde alla sina barn. Hon dog, ruinerad av en spekulation som gått fel, 85 år gammal år 1892.

(Från Wikipedia.)

Läsåret 2008

Så, då var det ett nytt år och dags att göra en liten summering över "läsåret" som gått. 2007 gjorde jag ingen summering eftersom jag inte började blogga förrän i augusti, men 2008 års läsning finns ju dokumenterad.

Först lite statistik.

Antal lästa böcker: 143

Antal lästa böcker i läsutmaningen (böcker jag inte läst förut): 95. Målet på 100 böcker uppnåddes alltså inte.

Lästa genrer under året: 13 barn/ungdomsböcker, 1 chick lit, 68(!) deckare, 12 faktaböcker (flera olika genrer, t.ex. historia, litteraturvetenskap och allmän samhällskritik), 15 fantasyromaner, 4 historiska romaner, 6 science fiction, 9 skräck, 3 "äventyrsromaner" (Clive Cussler) och 12 som jag kategoriserat som "vanliga" romaner.

Språk: övervägande svenska, endast 21 böcker lästa på engelska och det var mestadels deckare (Agatha Christie, Kathy Reichs etc.) men också en del fantastik i 800-sidorsklassen, t.ex. Perdido Street Station och The Terror. Mitt mål för 2008 var att läsa minst 10 böcker på engelska, och det har jag ju lyckats med.

Författarnas hemländer:

Storbritannien 42
Sverige 36
USA 53
Kanada 3
Japan 2
Australien 2
Kina 2
Schweiz 1

Mitt projekt att läsa mer kinesiska och japanska författare kan anses som relativt misslyckat, alltså... Svenska och anglosaxiska författare dominerar stort.

Böcker av manliga författare: 55

Böcker av kvinnliga författare: 86 (P. J. Tracy är dock en författarduo bestående av mor och dotter, alltså två kvinnor).

Samt 2 böcker skrivna av en författarduo bestående av en man och en kvinna.

Hm, jag trodde faktiskt inte att jag läste mest kvinnliga författare, snarare att de manliga övervägde. Men eftersom jag läser mycket Agatha Christie, Dorothy Sayers, Maria Lang och Kathy Reichs så blir det en liten snedfördelning.

Och slutligen; en topp- och bottenlista!

10 bästa 2008 (utan inbördes ordning):

Cormac McCarthy - Vägen
Dan Simmons - The Terror
China Miéville - Perdido Street Station
Mary Ann Shaffer - Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap
Neal Stephenson - Snow Crash
Sarah Gruen - Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow
Neil Gaiman - The Graveyard Book
Scott Lynch - Locke Lamoras lögner
John Ajvide Lindqvist - Människohamn
Carina Burman - Den tionde sånggudinnan

Bubblare: Sophie Dahl - Leka bland vuxna, Ray Bradbury - Something Wicked This Way Comes och Kylie Fitzpatrick - Gobelängen

De här 10 kan man lika gärna skippa:

Julia Wallis Martin - Porträtt i sten
Jon Fasman - Geografens bibliotek
Jed Rubenfeld - Analys av ett mord
Denise Mina - Blodsarv
Denise Mina - Vargtimmen
Sakyo Komatsu - Japan sjunker
Dai Sijie - Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan
Camilla Läckberg - Isprinsessan
Friedrich Glauser - Överkonstapel Studer
Scott Smith - Ruinerna

Och så fem riktiga bottennapp (som jag inte ens iddes läsa ut, eftersom de var för dåliga och/eller tråkiga):

Marian Keyes - Sushi för nybörjare
Lesley Horton - En härva av skuld
Simon Beckett - Dödens kemi
Jorun Thørring - Glasdockorna
Cormac McCarthy - Blood Meridian

Lustigt att Cormac McCarthy platsar både på topp- och bottenlistan...