22 oktober 2008

Terry Pratchett - Den sista kontinenten

Sverige ligger långt, långt efter i översättningen av Terry Pratchetts böcker - Den sista kontinenten är hyfsat gammal (1998), men har nyss kommit ut på svenska.

Den sista kontinenten handlar om Rensvind och trollkarlarna från Osynliga universitetet med Ärkekansler Mustrum Ridcully i spetsen. Nu hör ju vare sig Rensvind eller trollkarlarna till mina favoriter av Skivvärldens gestalter, och Pratchett blir mer och mer... filosofisk? för varje bok som kommer, så jag måste tyvärr säga att just den här boken inte direkt var den bästa av hans böcker. Den förra, Jingo, handlade om Stadsvakten, och nästa, Carpe Jugulum, om häxorna - båda vågar jag påstå är bättre än Den sista kontinenten (nu har jag förstås bara lyssnat på delar av Carpe Jugulum som ljudbok, så helt säkert är det ju inte, men häxor brukar generellt sett vara roligare än trollkarlar).

Nå, Rensvind har hursomhelst hamnat på den okända kontinenten EcksEcksEcksEcks, där han livnär sig på att gräva fram larver och dricka vatten ur nästan uttorkade pölar, som bara kallas vattenpölar därför att vällingpölar inte låter lika bra... När han träffar på en talande känguru som envisas med att han ska rädda världen, tycker han att det nog är dags att springa åt andra hållet.

Samtidigt, i Ankh-Morpork, har Bibliotekarien drabbats av en märklig sorts influensa som får honom att ändra skepnad vid varje nysning. Trollkarlarna tror att de kan bota honom med magi, men bara om de får reda på hans namn - och den ende som kanske vet namnet är Rensvind. De måste alltså leta reda på honom, men lyckas istället (eftersom trollkarlar är som de är) fastna på en öde ö med synnerligen märkliga egenskaper. De träffar också på guden av evolution.

Jo, och så gör Döden ett snabbt inhopp dessutom...

Den sista kontinenten driver med Australien, Mad Max, Priscilla - Queen of the Desert, korkhattar och evolutionen. Till och med för att vara Pratchett är den hyfsat utspejsad, även om jag kan tänka mig att det har nånting att göra med gammal god aboriginsk drömtidstradition... men det ska bli skönt att slippa de evigt käbblande trollkarlarna i nästa bok.

8 kommentarer:

Olivia sa...

Definitivt inte en av hans bättre. Fast värd att läsa ändå förstås. Jingo och Carpe Jugulum var inte så bra heller. Men han har inte slutat skriva bra böcker, de om Tiffany Aching är underbara!

Martina sa...

Jag tyckte faktiskt att "Jingo" var riktigt bra... fast jag gillar ju alla böcker med Stadsvakten.

Anonym sa...

Jag har hört från en säker källa (min man för att vara exakt som är tokig i Pratchett och har alla Discworld-böcker på engelska) att The Nightwatch är riktigt bra.

Vet inte hur bra de svenska översättningarna är heller, men undrar om inte en del av Pratchetts ordlekar och påhitt går lite förlorade?

Anonym sa...

Jag blir alldeles knottrig av svenska översättningar av Pratchett. Jag vill nog påstå at Prattchett inte går att läsa på svenska - det är alldeles för mycket ordvitsar och anspelningar på brittiska förhållanden.

Jag gillar trollkarlarna - men så jobabr jag i en akademisk miljö. Akademiker är ju den närmaste analogin till trollkarlarna. Visste ni förresten att puben "The Bunch of Grapes" inte ligger så långt från "London University" i Kensington?

Anonym sa...

... jobbar ...

Olivia sa...

Skumt, jag hade för mig att Jingo inte var bra men nu kom jag på att det var nästa bok om stadsvakten jag tänkte på, The fifth elephant. Den är inte så värst bra (för att vara Pratchett). Den var något av en besvikelse, jag älskar verkligen böckerna om stadsvakten annars.

Martina sa...

A-Lo: lite går väl förlorat, som i alla översättningar, men å andra sidan missar man nog en del hursomhelst när engelska inte är ens förstaspråk...

Dieva: jag tycker att de svenska översättningarna är riktigt bra (har dock bara engelska ljudböcker att jämföra med, men det känns som att översättaren lyckats bra med att få till ordvitsarna etc.)

Olivia: jag gillade "The Fifth Elephant" också, den lyssnade jag på som ljudbok inläst av Tony Robinson (Baldrick!).

Olivia sa...

Jag tyckte att The fifth elephant var rätt tråkig, men hade Baldrick läst upp den för mig hade den kanske varit bättre!