7 april 2013
Det där med att skriva recensioner
Det är inte min grej riktigt nuförtiden verkar det som. Jag har ett fint excel-ark där jag skriver ner statistik för de böcker jag läser (författare, titel, datum då jag läste ut boken, genre, författarens ursprungsland och kön, övrigt t.ex. om boken var på engelska eller om jag läst den förut... ja, det viktigaste helt enkelt) och där noterar jag också om jag har reccat den eller inte. Av årets 16 lästa böcker* har jag reccat exakt två på den här bloggen (och en, Sofia Nordins En sekund i taget, på barn- och ungdomsbloggen jag skriver för jobbets räkning). Av nån anledning ids jag inte ens baksidesblogga, och definitivt inte analysera eller något annat sånt där jobbigt.
Men jag kan ju iallafall nämna de böcker som har varit bäst hittills. De som verkligen sticker ut från mängden är - utan inbördes ordning - Kupé nr. 6 (Rosa Liksom), Baby Jane (Sofi Oksanen) och Främling, vad döljer du för mig? : En bok om rasism (Marcus Priftis). Vsg för lästips.
Även Staden utan kvinnor av Madeleine Hessérus var mycket intressant - lite rörig ibland, och lite tråkig ibland; jag funderade ett par gånger på att lägga ner läsningen men jag kämpade på och gillade faktiskt i slutändan. Den är dessutom skrämmande aktuell. Läs gärna, är min rekommendation. Och nu när Nordkorea är så mycket på tapeten så kan jag också tipsa om Inget att avundas : Vardagsliv i Nordkorea av den amerikanska journalisten Barbara Demick - en av de två böcker jag faktiskt lyckats recensera i år!
*Det där är ju en annan sore point för mig. Jag som en gång i tiden klämde 18-20 böcker per månad får nu vara glad om jag lyckats läsa fem eller sex... *mutter* Heltidsjobb och dålig läslust är en usel kombo. Ingen snabbläsarklubb för mig.
Men jag kan ju iallafall nämna de böcker som har varit bäst hittills. De som verkligen sticker ut från mängden är - utan inbördes ordning - Kupé nr. 6 (Rosa Liksom), Baby Jane (Sofi Oksanen) och Främling, vad döljer du för mig? : En bok om rasism (Marcus Priftis). Vsg för lästips.
Även Staden utan kvinnor av Madeleine Hessérus var mycket intressant - lite rörig ibland, och lite tråkig ibland; jag funderade ett par gånger på att lägga ner läsningen men jag kämpade på och gillade faktiskt i slutändan. Den är dessutom skrämmande aktuell. Läs gärna, är min rekommendation. Och nu när Nordkorea är så mycket på tapeten så kan jag också tipsa om Inget att avundas : Vardagsliv i Nordkorea av den amerikanska journalisten Barbara Demick - en av de två böcker jag faktiskt lyckats recensera i år!
*Det där är ju en annan sore point för mig. Jag som en gång i tiden klämde 18-20 böcker per månad får nu vara glad om jag lyckats läsa fem eller sex... *mutter* Heltidsjobb och dålig läslust är en usel kombo. Ingen snabbläsarklubb för mig.
2 april 2013
Liebster Blog Award
Jag har fått en Liebster Blog Award från Matildas läshörna, tack ska du ha!
När man fått utmärkelsen ska man svara på nio frågor och skicka den vidare till fem andra bloggar.
Vad ville du bli när du var liten?
Först ville jag bli paleontolog, sen arkeolog. Sen blev jag historiker istället (har en fil. kand. i historia).
Vad är du idag?
Bibliotekarie.
Vart vill du helst resa?
Japan och Storbritannien.
Var ser du dig själv om fem år?
Alldeles för svår fråga, nästa!
Rött eller vitt?
Eftersom jag inte dricker vin så svarar jag grönt, som i min favoritfärg.
Sommar eller vinter?
Höst! ;)
Skog eller hav?
Hav. Det är viktigt för mig att bo i närheten av vatten - inte för att jag seglar eller gillar att bada, utan för att det känns fel att inte vara i närheten av vatten.
Vad gör dig ledsen?
Här måste jag nästan kopiera Matilda och säga orättvisor och förtryck. Fast egentligen blir jag förbannad.
Vad är det bästa du vet?
Att sova när jag är riktigt trött. Bland annat.
De jag vill ge en award till är några av de bloggar jag läser oftast: Bokomaten, Bokbabbel, Bokstävlarna, Dark Places och Calliope Books.
När man fått utmärkelsen ska man svara på nio frågor och skicka den vidare till fem andra bloggar.
Vad ville du bli när du var liten?
Först ville jag bli paleontolog, sen arkeolog. Sen blev jag historiker istället (har en fil. kand. i historia).
Vad är du idag?
Bibliotekarie.
Vart vill du helst resa?
Japan och Storbritannien.
Var ser du dig själv om fem år?
Alldeles för svår fråga, nästa!
Rött eller vitt?
Eftersom jag inte dricker vin så svarar jag grönt, som i min favoritfärg.
Sommar eller vinter?
Höst! ;)
Skog eller hav?
Hav. Det är viktigt för mig att bo i närheten av vatten - inte för att jag seglar eller gillar att bada, utan för att det känns fel att inte vara i närheten av vatten.
Vad gör dig ledsen?
Här måste jag nästan kopiera Matilda och säga orättvisor och förtryck. Fast egentligen blir jag förbannad.
Vad är det bästa du vet?
Att sova när jag är riktigt trött. Bland annat.
De jag vill ge en award till är några av de bloggar jag läser oftast: Bokomaten, Bokbabbel, Bokstävlarna, Dark Places och Calliope Books.
30 mars 2013
Långfredag och födelsedag!
Igår fyllde jag den anmärkningsvärt höga åldern av 31 år, vilket firades i hufvudstaden som jag och sambon besöker över påsk. Dagen innehöll mestadels matintag bland annat på Tre indier som har i mitt tycke Stockholms bästa indiska käk. Med reservation för att jag inte provat så många indiska restauranger i Stockholm förstås. ;-)
I födelsedagspresent av sambon fick jag en Iron Man-plushie (jag håller på att samla ihop alla Avengers) från SF-bokhandeln. När vi ändå var där passade jag också på att införskaffa en film (House of Bones med Charisma Carpenter!) och en bok (Coldbrook av Tim Lebbon). Lite skräcktema där.
Vi besökte också spelbutiken Dragon's Lair där jag köpte Cthulhu Fluxx för att matcha det Star Fluxx som jag tagit med mig ner. Idag är det ju Tabletop Day så det blir brädspel, våffelbrunch och påskmiddag. Helst ska vi inte gå utanför dörren. :-)
I födelsedagspresent av sambon fick jag en Iron Man-plushie (jag håller på att samla ihop alla Avengers) från SF-bokhandeln. När vi ändå var där passade jag också på att införskaffa en film (House of Bones med Charisma Carpenter!) och en bok (Coldbrook av Tim Lebbon). Lite skräcktema där.
Vi besökte också spelbutiken Dragon's Lair där jag köpte Cthulhu Fluxx för att matcha det Star Fluxx som jag tagit med mig ner. Idag är det ju Tabletop Day så det blir brädspel, våffelbrunch och påskmiddag. Helst ska vi inte gå utanför dörren. :-)
20 mars 2013
17 mars 2013
Söndagsläsning
Eftersom jag av någon outgrundlig anledning vaknade innan kl 8 imorse (på en söndag!) så tillbringade jag morgonen med att läsa. Följaktligen hann jag läsa ut Baby Jane, påbörja och avsluta Den krympande hustrun (Andrew Kaufman, för den som mot förmodan inte visste det), göra detsamma med Sofia Olssons seriereportage Ända hit samt läsa nåt kapitel i Jupiters öga av Oline Stig. Den sistnämnda får dock åka tillbaka till bibblan för den fångade mig absolut inte.
Så produktivt av mig. Men jag skulle nog hellre ha sovit ett par timmar till...
14 mars 2013
Kärlek
Jag läser Baby Jane och blir kär i Sofi Oksanen (igen). Hon är en så fantastisk författare att det nästan är löjligt. Och snart kommer hennes nya bok! Hurra!
Det är nåt visst med finländska författare och deras språk. Jag gillade även Rosa Liksoms Kupé nr. 6 väldigt mycket - mer och mer ju mer jag tänker på den faktiskt...
8 mars 2013
2 mars 2013
Tentacles!
Det gör mig alldeles lycklig att få reda på att det finns ett litterärt pris som delar ut tentakler till sina pristagare. The Kitschies (underbart namn också) är tydligen ganska nyinstiftat, och tyvärr har jag inte läst en enda av de böcker som var nominerade för 2012, men det verkar iallafall vara ett pris att hålla ögonen på.
Typiskt
Jag bläddrade igenom Akademibokhandelns reakatalog häromdan och såg att de hade med Liv Strömquists Einsteins fru, men den var förstås slutsåld när jag var på stan idag. Den gick rätt fort tydligen, plus att de bara hade fått in en liten bunt (max 10 ex tror jag). Typiskt!
26 februari 2013
Årets bokrea
Bokrean är ganska trist i år, tycker jag. Det är inte mycket som jag överhuvudtaget är intresserad av, och nästan inget jag är tillräckligt intresserad av för att köpa istället för att låna på jobbet... (Det kan ju ha nåt med saken att göra - jag har inte direkt svårt att få tag på böcker.)
Dock blev det faktiskt en beställning på EN HEL BOK! Sara Granérs All I Want for Christmas is planekonomi är faktiskt en bok jag vill äga, inte bara låna. Den finns för 85 kr på Adlibris.
Dock blev det faktiskt en beställning på EN HEL BOK! Sara Granérs All I Want for Christmas is planekonomi är faktiskt en bok jag vill äga, inte bara låna. Den finns för 85 kr på Adlibris.
20 februari 2013
Läsningsenkät
Hittade en läsenkät hos Bokbabbel, som hittat den hos Julia Skott. Jag håller med Julia att det är lönlöst att försöka spåra en enkät tillbaka till källan...
1. Ljudbok eller bok i handen?
Bok i handen. Jag gillar inte ljudböcker, mycket för att uppläsaren alltid läser för långsamt vilket gör mig stressad.
2. Pocket eller inbunden?
Inbunden är snyggare men pocket billigare. Jag skulle nog säga pocket ändå eftersom de är lättare och tar mindre plats - fast nackdelen är ju att man måste vänta längre innan man kan köpa dem... När det gäller engelska böcker föredrar jag iallafall helt klart pocket. Särskilt de där blaffiga amerikanska med författarnamn och/eller titel i guldrelief. ;) De är så underbart kitschiga.
3. Påhittat eller verklighetsbaserat? (fiction/nonfiction)
Ja, alltså, fiktion/påhittat hellre än BOATS, men jag läser mycket facklitteratur/non-fiction också (tycker inte att fiction/non-fiction riktigt motsvaras av påhittat/verklighetsbaserat).
4. Harry Potter eller Twilight?
Eh. Va? Harry Potter förstås.
5. Fantasyvärld eller vår värld?
Det beror helt på vilken sorts bok det är. Både och, alltså.
6. Kindle, iPad eller annat?
Vad är det för fel på en fin pappersbok med actual pages? (Men visst, en läsplatta hade varit bra ibland. Har dock inte testat nån så vet inte vilken jag föredrar. Iofs är ju alla Apple-produkter djävulens påfund, så jag måste väl saga Kindle.)
7. Låna eller köpa böcker?
Gärna köpa, men lånar sånt som faktiskt finns på biblioteket. Det blir alltså mestadels att jag köper böcker på engelska och lånar böcker på svenska.
8. Bokhandlar eller online?
Både och, men jag föredrar nog ändå online pga billigare priser. Det är dock kul att gå runt och browsa i en fysisk bokhandel som är lite mer specialiserad, t.ex. SF-bokhandeln eller The English Bookshop.
9. Ensamstående bok eller trilogi?
Hm... beror på vilken sorts bok det är. Förr hade jag direkt sagt trilogi, men jag börjar nu gå över mer på fristående-sidan. Av nån anledning läser jag numera ofta första boken i en trilogi men kommer mig aldrig för att läsa resten. (Ex. Cirkeln, The Passage - men jag MÅSTE verkligen ta tag i The Twelve snart - Bläckhjärta, Guldkompassen.)
10. Tjock bok eller tunn bok?
Mellantjock? Ca 300-400 sidor är ganska lagom.
11. Romans eller action?
Action. Gillar inte romans. Läser mycket äventyr/thriller/action, det är min chick lit.
12. Mysa under filt eller steka i solen?
Usch, sol... Nej, mysa under filt helt klart.
13. Varm choklad eller latte?
Varm choklad, men helst te. Särskilt som läsningsdryck. Varm choklad är mer "komma in från kylan"-dryck.
14. Läsa recensioner eller bilda egen uppfattning?
Både och, igen. Men vissa böcker vill jag inte läsa recensioner om, det räcker med att veta lite grann om vad de handlar om. Läser jag för mycket om en bok så blir jag mindre sugen på att läsa den helt enkelt.
1. Ljudbok eller bok i handen?
Bok i handen. Jag gillar inte ljudböcker, mycket för att uppläsaren alltid läser för långsamt vilket gör mig stressad.
2. Pocket eller inbunden?
Inbunden är snyggare men pocket billigare. Jag skulle nog säga pocket ändå eftersom de är lättare och tar mindre plats - fast nackdelen är ju att man måste vänta längre innan man kan köpa dem... När det gäller engelska böcker föredrar jag iallafall helt klart pocket. Särskilt de där blaffiga amerikanska med författarnamn och/eller titel i guldrelief. ;) De är så underbart kitschiga.
3. Påhittat eller verklighetsbaserat? (fiction/nonfiction)
Ja, alltså, fiktion/påhittat hellre än BOATS, men jag läser mycket facklitteratur/non-fiction också (tycker inte att fiction/non-fiction riktigt motsvaras av påhittat/verklighetsbaserat).
4. Harry Potter eller Twilight?
Eh. Va? Harry Potter förstås.
5. Fantasyvärld eller vår värld?
Det beror helt på vilken sorts bok det är. Både och, alltså.
6. Kindle, iPad eller annat?
Vad är det för fel på en fin pappersbok med actual pages? (Men visst, en läsplatta hade varit bra ibland. Har dock inte testat nån så vet inte vilken jag föredrar. Iofs är ju alla Apple-produkter djävulens påfund, så jag måste väl saga Kindle.)
7. Låna eller köpa böcker?
Gärna köpa, men lånar sånt som faktiskt finns på biblioteket. Det blir alltså mestadels att jag köper böcker på engelska och lånar böcker på svenska.
8. Bokhandlar eller online?
Både och, men jag föredrar nog ändå online pga billigare priser. Det är dock kul att gå runt och browsa i en fysisk bokhandel som är lite mer specialiserad, t.ex. SF-bokhandeln eller The English Bookshop.
9. Ensamstående bok eller trilogi?
Hm... beror på vilken sorts bok det är. Förr hade jag direkt sagt trilogi, men jag börjar nu gå över mer på fristående-sidan. Av nån anledning läser jag numera ofta första boken i en trilogi men kommer mig aldrig för att läsa resten. (Ex. Cirkeln, The Passage - men jag MÅSTE verkligen ta tag i The Twelve snart - Bläckhjärta, Guldkompassen.)
10. Tjock bok eller tunn bok?
Mellantjock? Ca 300-400 sidor är ganska lagom.
11. Romans eller action?
Action. Gillar inte romans. Läser mycket äventyr/thriller/action, det är min chick lit.
12. Mysa under filt eller steka i solen?
Usch, sol... Nej, mysa under filt helt klart.
13. Varm choklad eller latte?
Varm choklad, men helst te. Särskilt som läsningsdryck. Varm choklad är mer "komma in från kylan"-dryck.
14. Läsa recensioner eller bilda egen uppfattning?
Både och, igen. Men vissa böcker vill jag inte läsa recensioner om, det räcker med att veta lite grann om vad de handlar om. Läser jag för mycket om en bok så blir jag mindre sugen på att läsa den helt enkelt.
18 februari 2013
Önskeläsning
Önsketankesurfar på Fantastic Fiction och upptäcker att en av mina favorit-äventyrsthrillerförfattare David Gibbins kommer med en ny bok, del 7 i Jack Howard-serien, i maj. Fast pocketen kommer inte förrän i september, och jag har ju resten av serien i pocket... hm...
En annan bok jag verkligen vill läsa är Terminus av Adam Baker, tredje delen i hans serie om viruset som gör människor till ett mellanting mellan zombier och maskiner. Den kommer i juni, enligt Book Depository. Midsommarläsning kanske?
Och The Abominable av Dan Simmons skulle ha kommit i typ april men har nu blivit uppskjuten till oktober! *mutter, mutter* Den har jag också väntat på huuuuur länge som helst. Sen så var det ju det där med att Stephen King skrivit en uppföljare till The Shining; Doctor Sleep kommer i september. Jag som inte ens läst Under the Dome än...
En annan bok jag verkligen vill läsa är Terminus av Adam Baker, tredje delen i hans serie om viruset som gör människor till ett mellanting mellan zombier och maskiner. Den kommer i juni, enligt Book Depository. Midsommarläsning kanske?
Och The Abominable av Dan Simmons skulle ha kommit i typ april men har nu blivit uppskjuten till oktober! *mutter, mutter* Den har jag också väntat på huuuuur länge som helst. Sen så var det ju det där med att Stephen King skrivit en uppföljare till The Shining; Doctor Sleep kommer i september. Jag som inte ens läst Under the Dome än...
6 februari 2013
Kawa Zolfagary - Vita kränkta män
En bok i stil med David Batras Arga lappar-böcker, men med ett mycket mer upprörande innehåll. Det är Kawa Zolfagarys Vita kränkta män.
Förordet är skrivet av Maria Sveland - passande med tanke på hennes kommande bok Hatet. En bok om antifeminism - och själva boken består av Facebook-statusar, tweets, fysiska tidningsartiklar, insändare och artiklar från bland annat rasistiska nättidningar. Alla med liknande innehåll och alla skrivna av människor som missat målet så mycket att bollen inte ens är på planen, eller för den delen planeten, längre (om jag nu ska använda en någotsånär sportslig metafor).
Samtidigt som det är hysteriskt roligt så blir man ganska rädd - det är inte bara det gamla mossiga gardet som uttrycker sina mindre intelligenta åsikter om kvinnor, invandrare, homosexuella etc. utan många är i min ålder eller yngre. Jag som hoppades på att det skulle ske ett generationsskifte och att iallafall folk under 30 var relativt klyftiga, men så är inte fallet. Att dessa korkskallar dessutom får uppfostra nästa generation blivande korkskallar är bara skrämmande. Får jag låsa in mig i mitt fort av förnuft och SF (för att citera en bibliotekarie på Twitter, även om jag just nu inte minns vem) de närmsta, åh, jag vet inte... 80 åren? Eller ännu hellre låsa in de vita kränkta männen kanske. I ett fort av rasism och kvinnohat. Bara de inte går lösa bland vettiga människor.
"As long as they’re homophobic behind closed doors, and don’t hurt anyone, I’m fine with it." — Eddie Izzard
Förordet är skrivet av Maria Sveland - passande med tanke på hennes kommande bok Hatet. En bok om antifeminism - och själva boken består av Facebook-statusar, tweets, fysiska tidningsartiklar, insändare och artiklar från bland annat rasistiska nättidningar. Alla med liknande innehåll och alla skrivna av människor som missat målet så mycket att bollen inte ens är på planen, eller för den delen planeten, längre (om jag nu ska använda en någotsånär sportslig metafor).
Samtidigt som det är hysteriskt roligt så blir man ganska rädd - det är inte bara det gamla mossiga gardet som uttrycker sina mindre intelligenta åsikter om kvinnor, invandrare, homosexuella etc. utan många är i min ålder eller yngre. Jag som hoppades på att det skulle ske ett generationsskifte och att iallafall folk under 30 var relativt klyftiga, men så är inte fallet. Att dessa korkskallar dessutom får uppfostra nästa generation blivande korkskallar är bara skrämmande. Får jag låsa in mig i mitt fort av förnuft och SF (för att citera en bibliotekarie på Twitter, även om jag just nu inte minns vem) de närmsta, åh, jag vet inte... 80 åren? Eller ännu hellre låsa in de vita kränkta männen kanske. I ett fort av rasism och kvinnohat. Bara de inte går lösa bland vettiga människor.
"As long as they’re homophobic behind closed doors, and don’t hurt anyone, I’m fine with it." — Eddie Izzard
23 januari 2013
Vårens böcker
Långt, långt efter alla andra bokbloggare bläddrar jag i Svensk bokhandels vårkatalog (jag har helt enkelt inte hunnit förrän nu!) och hittar iallafall några titlar som intresserar mig. Några hade jag förstås kunnat läsa på orginalspråket men då måste jag för det mesta köpa dem själv - översatta till svenska kan jag köpa in dem till jobbet istället...
Kalla Kulor:
Cathi Unsworth - Weirdo
Ordfront:
Hanna von Corswant - Bunkern
Thorén & Lindskog:
Angelika Klüssendorf - Flickan
Leopard förlag:
Maria Sveland - Hatet : En bok om antifeminism
Norstedts:
Vladimir Sorokin - Snöstormen
Natur & Kultur:
Lisa Bjurwald - Skrivbordskrigarna
Wahlström & Widstrand:
Louise Penny - Den grymmaste månaden
Minotaur:
Elly Griffiths - En orolig grav
Albert Bonniers förlag:
Sofi Oksanen - När duvorna försvann
Telegram:
Jenny Milewski - Takako
Kolik förlag:
Linda Spåman - BRF: Ensamheten
Kalla Kulor:
Cathi Unsworth - Weirdo
Ordfront:
Hanna von Corswant - Bunkern
Thorén & Lindskog:
Angelika Klüssendorf - Flickan
Leopard förlag:
Maria Sveland - Hatet : En bok om antifeminism
Norstedts:
Vladimir Sorokin - Snöstormen
Natur & Kultur:
Lisa Bjurwald - Skrivbordskrigarna
Wahlström & Widstrand:
Louise Penny - Den grymmaste månaden
Minotaur:
Elly Griffiths - En orolig grav
Albert Bonniers förlag:
Sofi Oksanen - När duvorna försvann
Telegram:
Jenny Milewski - Takako
Kolik förlag:
Linda Spåman - BRF: Ensamheten
21 januari 2013
Barbara Demick - Inget att avundas : Vardagsliv i Nordkorea
Barbara Demick är en amerikansk journalist som bott många år i Sydkorea, gjort flera (statligt sanktionerade) resor i Nordkorea och intervjuat många nordkoreanska avhoppare. Inget att avundas är boken hon skrev baserat på dessa avhoppares berättelser.
Hon koncentrerar sig främst på Chongjin, en stad i nordöstra Nordkorea vid Japanska havet. (Eller Österhavet, som nordkoreanerna kallar det. De kan antagligen inte förmå sig till att använda de förhatliga japanska fiendernas namn på nånting...) Chongjin är landets tredje största stad och den drabbades hårt av svälten under 1990-talet.
Demick berättar om några Chongjin-bor som har en sak gemensamt: de har alla flytt från Nordkorea och lyckats ta sig till Sydkorea. Hon använder pseudonymer för att de inte ska få problem i framtiden. Det är ett ungt par, Mi Ran och Jun Sang, den hängivna läkaren dr Kim, den medelålders änkan fru Song (övertygad kommunist som så småningom börjat tvivla) och några andra. Invävt i deras livshistorier är Nordkoreas och Chongjins historia med landsfadern Kim Il Sung i spetsen. Under hans styre, i alla fall från Koreakriget 1950-53 till mitten/slutet av 70-talet, rådde ett relativt välstånd i landet. Nordkoreas ekonomi var under denna tid stark, och trots kommunismen hade nordkoreanerna det ganska bra rent materiellt. Det fanns elektricitet, mat, jobb till alla, skolor, kläder, fri sjukvård och allt annat som hör till livets nödtorft. Många nordkoreaner var hängivna filmälskare, precis som Kim Il Sungs som Kim Jong Il. Staten producerade mängder av filmer med patriotiskt tema som visades över hela landet - minsta stad hade en egen biograf.
När de kommunistiska staterna i resten av världen började falla under 80-talet försvann också Nordkoreas möjligheter till handel. Många länder bojkottade Nordkorea pga landets kärnvapenprogram och brott mot de mänskliga rättigheterna; när kommunismen föll i Europa vad Nordkorea ensamma kvar utan allierade. Det var då ekonomin smulades sönder.
Det började med att arbetsuppgifterna blev färre. Fabrikerna slutade betala ut lön. Så småningom stängdes de, helt eller delvis, och snart ströps matleveranserna till stora delar av landet. Chongjin drabbades hårt - deras matleveranser försvann först.
Detta är inte en bok för de kräsmagade eller känsliga. Oavsett hur härdad man är så handlar ju detta om riktiga människor, som svälter och dör på riktigt (även om det var många år sedan). Att en regim kan vara så okänslig att hjälpförsändningar med mat från till exempel FN beslagtas av militären för att sedan säljas - dyrt - på svarta börsen (nå ja, den försäljningen stod nog snarare enskilda, korrumperade militärer för) när en femtedel av befolkningen svälter ihjäl... det är svårt att fatta. Och under tiden levde Kim Jong Il, som tog över ledarskapet efter fadens död 1994, i lyx.
Det är väldigt intressant att läsa om vanliga nordkoreaners liv både före och efter svälten. Att inte fler tog sitt pick och pack och lämnade landet på vilket sätt de än kunde är lite förvånande - men å andra sidan uppfostrades de till att tro att resten av världen hade det ännu sämre än nordkoreanerna. De, som inte hade den store ledaren Kim Il Sung, levde ju i svält och misär, totalt degenererade. Trodde man. Inte förrän på 90-talet, då svälten var som värst och tekniken började hinna ikapp, kunde vissa modiga människor få in sydkoreanska radio- och tv-kanaler. Det var först då de insåg att regimen hade ljugit för dem.
Jag rekommenderar alla att läsa Inget att avundas (titeln syftar på en officiell sång i Nordkorea - folket har inget att avundas resten av världen) för att lära sig mer om denna anakronism: världens sista renodlat kommunistiska diktatur.
Hon koncentrerar sig främst på Chongjin, en stad i nordöstra Nordkorea vid Japanska havet. (Eller Österhavet, som nordkoreanerna kallar det. De kan antagligen inte förmå sig till att använda de förhatliga japanska fiendernas namn på nånting...) Chongjin är landets tredje största stad och den drabbades hårt av svälten under 1990-talet.
Demick berättar om några Chongjin-bor som har en sak gemensamt: de har alla flytt från Nordkorea och lyckats ta sig till Sydkorea. Hon använder pseudonymer för att de inte ska få problem i framtiden. Det är ett ungt par, Mi Ran och Jun Sang, den hängivna läkaren dr Kim, den medelålders änkan fru Song (övertygad kommunist som så småningom börjat tvivla) och några andra. Invävt i deras livshistorier är Nordkoreas och Chongjins historia med landsfadern Kim Il Sung i spetsen. Under hans styre, i alla fall från Koreakriget 1950-53 till mitten/slutet av 70-talet, rådde ett relativt välstånd i landet. Nordkoreas ekonomi var under denna tid stark, och trots kommunismen hade nordkoreanerna det ganska bra rent materiellt. Det fanns elektricitet, mat, jobb till alla, skolor, kläder, fri sjukvård och allt annat som hör till livets nödtorft. Många nordkoreaner var hängivna filmälskare, precis som Kim Il Sungs som Kim Jong Il. Staten producerade mängder av filmer med patriotiskt tema som visades över hela landet - minsta stad hade en egen biograf.
När de kommunistiska staterna i resten av världen började falla under 80-talet försvann också Nordkoreas möjligheter till handel. Många länder bojkottade Nordkorea pga landets kärnvapenprogram och brott mot de mänskliga rättigheterna; när kommunismen föll i Europa vad Nordkorea ensamma kvar utan allierade. Det var då ekonomin smulades sönder.
Det började med att arbetsuppgifterna blev färre. Fabrikerna slutade betala ut lön. Så småningom stängdes de, helt eller delvis, och snart ströps matleveranserna till stora delar av landet. Chongjin drabbades hårt - deras matleveranser försvann först.
Detta är inte en bok för de kräsmagade eller känsliga. Oavsett hur härdad man är så handlar ju detta om riktiga människor, som svälter och dör på riktigt (även om det var många år sedan). Att en regim kan vara så okänslig att hjälpförsändningar med mat från till exempel FN beslagtas av militären för att sedan säljas - dyrt - på svarta börsen (nå ja, den försäljningen stod nog snarare enskilda, korrumperade militärer för) när en femtedel av befolkningen svälter ihjäl... det är svårt att fatta. Och under tiden levde Kim Jong Il, som tog över ledarskapet efter fadens död 1994, i lyx.
Det är väldigt intressant att läsa om vanliga nordkoreaners liv både före och efter svälten. Att inte fler tog sitt pick och pack och lämnade landet på vilket sätt de än kunde är lite förvånande - men å andra sidan uppfostrades de till att tro att resten av världen hade det ännu sämre än nordkoreanerna. De, som inte hade den store ledaren Kim Il Sung, levde ju i svält och misär, totalt degenererade. Trodde man. Inte förrän på 90-talet, då svälten var som värst och tekniken började hinna ikapp, kunde vissa modiga människor få in sydkoreanska radio- och tv-kanaler. Det var först då de insåg att regimen hade ljugit för dem.
Jag rekommenderar alla att läsa Inget att avundas (titeln syftar på en officiell sång i Nordkorea - folket har inget att avundas resten av världen) för att lära sig mer om denna anakronism: världens sista renodlat kommunistiska diktatur.
16 januari 2013
Att leva i en diktatur
Just nu läser jag Barbara Demicks reportagebok Inget att avundas : Vardagsliv i Nordkorea och blir helt förskräckt över hur situationen i landet egentligen ser ut (och såg ut - än så länge har jag bara hunnit till tidigt 90-tal). Nordkorea är ju ett land som man inte vet så väldigt mycket om eftersom det är så otroligt slutet och de få utlänningar som släpps in bara får se de i förväg godkända, officiella monumenten/uppvisningarna/människorna. Jag hade ingen aning om hur illa det är.
12 januari 2013
Årets första
... utlästa bok blev Route 66 och den amerikanska drömmen av journalisten, kolumnisten och författaren Peter Kadhammar. Den första påbörjade boken blev On The Third Day av Rhys Thomas, en bok där allting kan gå så otroligt mycket åt helvete att jag drar mig lite för att läsa klart den. Men medan den ligger och mognar har jag inte direkt brist på andra böcker; jag har till exempel lånat hem Sofi Oksanens Baby Jane, Kelly Links Askungeleken och andra berättelser, Jenny Valentines Trasig soppa och John Verdons Tänk på ett tal från jobbet. Förutom oläst-hyllan förstås.
Läst 2013
- Peter Kadhammar - Route 66 och den amerikanska drömmen
- Barbara Demick - Inget att avundas : Vardagsliv i Nordkorea
- Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjöö Rappe - Skriet från kärnfamiljen
- Kelly Link - Askungeleken och andra berättelser
- Kawa Zolfagary - Vita kränkta män
- Clive Cussler - Devil´s Gate
- Lee Child - Dold identitet
- Marcus Priftis - Främling, vad döljer du för mig? : En bok om rasism
- Rosa Liksom - Kupé nr. 6
- Sofia Nordin - En sekund i taget
- Patrik Lundberg - Gul utanpå
- Sofi Oksanen - Baby Jane
- Andrew Kaufman - Den krympande hustrun
- Sofia Olsson - Ända hit
- Madeleine Hessérus - Staden utan kvinnor
- Clive Cussler - The Thief
- Julie Otsuka - Vi kom över havet
- Lisa Bjurwald - Skrivbordskrigarna: Hur extrema krafter utnyttjar internet
- Jennie Sjögren - Ordination: Vardagsfeminism
- Shirley Jackson - We Have Always Lived in the Castle
- Dorothy Sayers - Lord Peters största affär
- Agatha Christie - Begravningar är farliga
- Martin Forster - Fem gånger mer kärlek
- Jennie Dielemans - Välkommen till Paradiset: reportage om turistindustrin
- Maria Lang - De röda kattorna
- Olga Grjasnowa - Ryssar är såna som gillar björkar
- Maria Lang - Ofärd i huset bor
- Sofia Olsson - Det bästa barnet
- Sam Enthoven - Mitt namn är O
- Immanuel Brändemo - Trollhare: Ur en bokstavsvuxen transpersons ordgarderob
- Anna Dahlqvist - I det tysta: resor på Europas abortmarknad
- Maria Lang - En främmande man
- Maria Sveland - Hatet: en bok om antifeminism
- Maria Lang - Kung Liljekonvalj av dungen
- Sofi Oksanen - När duvorna försvann
- Jan Henrik Nielsen - Som om hösten kom på sommaren
- Kerstin Lundberg Hahn - Barnkolonin
- Ingelin Angerborn - Tredje tecknet
- Neil Gaiman - The Ocean at the End of the Lane
- Kelly Barnhill - Spegeln: En skräcksaga
- Kristina Ohlsson - Glasbarnen
- Adam Baker - Terminus
- Ajohan Lahti - Från vit värld
- Max Brooks - Världskrig Z
- Kurt Vonnegut - Slaughterhouse 5
- Tim Lebbon - Coldbrook
6 januari 2013
Lite årsstatistik
Trist att läsa kanske, men det hindrar mig inte från att peta in lite statistik för 2012.
Antal
... lästa böcker: 77 (bottenrekord! iallafall sen jag började lista lästa böcker).
... kvinnliga vs. manliga författare: 51 kvinnor, 26 män. Oj.
... recenserade böcker på bloggen: 19 - jag börjar verkligen vara usel på att skriva om vad jag läser. Vissa av barn/ungdomsböckerna har jag dock skrivit om på min jobb-blogg, som jag har i egenskap av barnbibliotekarie.
... böcker på engelska vs. svenska: 14 på engelska, 63 på svenska. Va?! Måste ta tag i detta.
Och så genrer:
Barn 11
Deckare 19 - fortfarande flest deckare!
Fakta 16
Fantasy 1
Noveller 1
Romaner 1
Serier 8
SF 1
Skräck 6
Ungdom 8
Äventyr/thriller 5
Författarnas hemländer:
Australien 2
Frankrike 2
Italien 1
Kanada 5
Storbritannien 19
Sverige 36
USA 12
Jäklar, vad många svenska författare jag klämt i år.
Antal lästa böcker per månad:
Januari 5
Februari 2
Mars 4
April 7
Maj 4
Juni 13
Juli 7
Augusti 8
September 5
Oktober 9
November 4
December 7
Bästa månaden var alltså juni, med 13 lästa böcker - fast många av dem var serier, t.ex. Liv Strömquist - och sämsta februari med två(!) utlästa böcker. Ack, jag minns för några år sedan när mitt personbästa var 18 böcker på en månad...
Antal
... lästa böcker: 77 (bottenrekord! iallafall sen jag började lista lästa böcker).
... kvinnliga vs. manliga författare: 51 kvinnor, 26 män. Oj.
... recenserade böcker på bloggen: 19 - jag börjar verkligen vara usel på att skriva om vad jag läser. Vissa av barn/ungdomsböckerna har jag dock skrivit om på min jobb-blogg, som jag har i egenskap av barnbibliotekarie.
... böcker på engelska vs. svenska: 14 på engelska, 63 på svenska. Va?! Måste ta tag i detta.
Och så genrer:
Barn 11
Deckare 19 - fortfarande flest deckare!
Fakta 16
Fantasy 1
Noveller 1
Romaner 1
Serier 8
SF 1
Skräck 6
Ungdom 8
Äventyr/thriller 5
Författarnas hemländer:
Australien 2
Frankrike 2
Italien 1
Kanada 5
Storbritannien 19
Sverige 36
USA 12
Jäklar, vad många svenska författare jag klämt i år.
Antal lästa böcker per månad:
Januari 5
Februari 2
Mars 4
April 7
Maj 4
Juni 13
Juli 7
Augusti 8
September 5
Oktober 9
November 4
December 7
Bästa månaden var alltså juni, med 13 lästa böcker - fast många av dem var serier, t.ex. Liv Strömquist - och sämsta februari med två(!) utlästa böcker. Ack, jag minns för några år sedan när mitt personbästa var 18 böcker på en månad...
4 januari 2013
Alfabetsutmaning 2013
Min alfabetsutmaning för 2012 misslyckades grundligt - jag läste endast sex av maximalt 22 böcker. Så på´t igen 2013 alltså! Fast med 2011 års koncept, dvs. läsa fritt ur oläst-hyllan istället för att lista titlar.
A
B Max Brooks - Världskrig Z
C Clive Cussler - Devil´s Gate
D Jennie Dielemans - Välkommen till Paradiset: reportage om turistindustrin
E Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjöö Rappe - Skriet från kärnfamiljen
F
G Neil Gaiman - The Ocean at the End of the Lane
H
I
J Jackson, Shirley - We Have Always Lived in the Castle
K
L Lebbon, Tim - Coldbrook
M
N
O Sofi Oksanen - När duvorna tystnar
P
Q - Inga böcker
R
S
T
U - Inga böcker
V
X - Inga böcker
Y
Z
ÅÄÖ - Inga böcker
A
B Max Brooks - Världskrig Z
C Clive Cussler - Devil´s Gate
D Jennie Dielemans - Välkommen till Paradiset: reportage om turistindustrin
E Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjöö Rappe - Skriet från kärnfamiljen
F
G Neil Gaiman - The Ocean at the End of the Lane
H
I
J Jackson, Shirley - We Have Always Lived in the Castle
K
L Lebbon, Tim - Coldbrook
M
N
O Sofi Oksanen - När duvorna tystnar
P
Q - Inga böcker
R
S
T
U - Inga böcker
V
X - Inga böcker
Y
Z
ÅÄÖ - Inga böcker
2 januari 2013
Första bokbeställningen 2013
Devil´s Gate av Clive Cussler, som äntligen kommit i någorlunda billig paperback. Från The Book Depository förstås. Har ännu inte börjat på nån bok, så om Devil´s Gate inte dröjer alltför länge kan det nog bli årets först utlästa också.
31 december 2012
23 december 2012
God jul!
Idag är det dan före dopparedan och jag är i full gång med att baka lussekatter (årets andra omgång). Jag har just läst ut Barbara Ehrenreichs Karnevalsyra : den kollektiva glädjens historia - mycket intressant - och har sen sist även avverkat bland annat Louise Pennys Nådastöt (ett måste i juletider!), Jenny Valentines Hitta Violet Park och börjat på Jävla skitsystem! av Jonas Söderström. Det där med att faktiskt skriva om böckerna jag läser här på bloggen har dock blivit lidande, jag hinner inte mer än blinka och så är det två veckor sen jag senast författade ett inlägg.
Hur som helst - en synnerligen god jul tillönskar jag dig, min välartade son! Eller till er som läser min blogg, snarare. =)
Hur som helst - en synnerligen god jul tillönskar jag dig, min välartade son! Eller till er som läser min blogg, snarare. =)
10 december 2012
Pelle Strindlund - Jordens herrar : slaveri, djurförtryck och våldets försvarare
Jordens herrar : slaveri, djurförtryck och våldets försvarare av Pelle Strindlund är en moralfilosofisk jämförelse mellan modern djurhållning och förslavandet av främst svarta afrikaner fram till slutet av 1800-talet. Strindlund, som är en politisk aktivist/författare/journalist, är anhängare av icke-våld i alla sammanhang och steget mellan icke-våld kopplat till människor och icke-våld kopplat till djur (samt, får man förmoda, även natur) är inte långt... eller nå ja, det beror ju på vem man frågar.
Frågar man till exempel den kristna kyrkan står djur i alla hänseenden under människan, och det finns inget moraliskt fel att äta dem eftersom de är skapade för att människan ska kunna dra nytta av dem som mat, kläder eller arbetsdjur. Samma svar får man från de gamla grekerna, romarna och faktiskt nästan alla större kulturer eller religioner i världen. Endast några få - till exempel rättrogna hinduer, jainister och i vissa fall buddhister - tycker annorlunda.
Strindlund frågar sig varför djurens situation idag på något sätt skulle skilja sig från slavarnas situation i äldre tider - de kan säljas och köpas godtyckligt, de utnyttjas för sin arbetskraft (och i djurens fall sitt kött, skinn, mjölk etc.) och de flesta anser, precis som många slaverianhängare på sin tid, att de vare sig kan känna smärta eller rädsla på samma sätt som (vita) människor.
Jag tycker att Jordens herrar är en otroligt intressant bok om ett ämne som inte precis är okontroversiellt (snarare tvärtom...), och jag kan också hålla med honom i mycket av det han skriver. Att djur behandlas helt oacceptabelt i dagens system är något som de flesta är överens om, och personligen skulle jag hellre äta kött mycket mer sällan för att istället ha råd att köpa kött från djur som behandlats bra under sin livstid när jag väl äter det. Och med "behandlats bra" menar jag inte samma sak som köttproducenterna, utan jag vill se småskalig uppfödning med fritt bete, friska djur och sen slakt. Den enorma djurindustrin är ohållbar för miljön och för tillgången till mat för alla 7 miljarder människor som bor på den här planeten, och vill vi fortsätta kunna äta kött måste konsumtionen dras ner till ett minimum.
Som ni kanske förstår är jag inte vegetarian. Varför jag inte är det är en hel bok i sig - men, i korthet, samtidigt som jag håller med Strindlund och många andra forskare och filosofer genom tiderna om att djur är tänkande, kännande varelser kapabla till lidande ser jag inte heller något direkt moraliskt fel att äta djur. (Och förbannar mig själv för att jag är en dålig människa som inte tycker det.) Människan har däremot en förpliktelse att sköta om sina djur på bästa sätt och inte slösa med den mat de blir i slutändan. Sätter vi oss själva som herrar ger vi oss också ett stort ansvar mot de som vi anser står oss lägre.
Men ändå - läsningen väcker många tankar. Att motivera för sig själv varför man gör på ett visst sätt... Det är inte lätt. Jag vet egentligen inte hur jag ställer mig till de frågor Strindlund tar upp, och jag kommer att fortsätta grubbla över detta. Tills vidare väljer jag vegetariskt så ofta som möjligt; huruvida detta leder till ett mer permanent beslut återstår att se.
(P.S. Den som vill ha en fördjupning i slaveriets historia - vilket på många sätt kan vara värdefullt innan man ger sig i kast med Jordens herrar - kan med fördel läsa Dick Harrisons trilogi En världshistoria om ofrihet.)
Frågar man till exempel den kristna kyrkan står djur i alla hänseenden under människan, och det finns inget moraliskt fel att äta dem eftersom de är skapade för att människan ska kunna dra nytta av dem som mat, kläder eller arbetsdjur. Samma svar får man från de gamla grekerna, romarna och faktiskt nästan alla större kulturer eller religioner i världen. Endast några få - till exempel rättrogna hinduer, jainister och i vissa fall buddhister - tycker annorlunda.
Strindlund frågar sig varför djurens situation idag på något sätt skulle skilja sig från slavarnas situation i äldre tider - de kan säljas och köpas godtyckligt, de utnyttjas för sin arbetskraft (och i djurens fall sitt kött, skinn, mjölk etc.) och de flesta anser, precis som många slaverianhängare på sin tid, att de vare sig kan känna smärta eller rädsla på samma sätt som (vita) människor.
Jag tycker att Jordens herrar är en otroligt intressant bok om ett ämne som inte precis är okontroversiellt (snarare tvärtom...), och jag kan också hålla med honom i mycket av det han skriver. Att djur behandlas helt oacceptabelt i dagens system är något som de flesta är överens om, och personligen skulle jag hellre äta kött mycket mer sällan för att istället ha råd att köpa kött från djur som behandlats bra under sin livstid när jag väl äter det. Och med "behandlats bra" menar jag inte samma sak som köttproducenterna, utan jag vill se småskalig uppfödning med fritt bete, friska djur och sen slakt. Den enorma djurindustrin är ohållbar för miljön och för tillgången till mat för alla 7 miljarder människor som bor på den här planeten, och vill vi fortsätta kunna äta kött måste konsumtionen dras ner till ett minimum.
Som ni kanske förstår är jag inte vegetarian. Varför jag inte är det är en hel bok i sig - men, i korthet, samtidigt som jag håller med Strindlund och många andra forskare och filosofer genom tiderna om att djur är tänkande, kännande varelser kapabla till lidande ser jag inte heller något direkt moraliskt fel att äta djur. (Och förbannar mig själv för att jag är en dålig människa som inte tycker det.) Människan har däremot en förpliktelse att sköta om sina djur på bästa sätt och inte slösa med den mat de blir i slutändan. Sätter vi oss själva som herrar ger vi oss också ett stort ansvar mot de som vi anser står oss lägre.
Men ändå - läsningen väcker många tankar. Att motivera för sig själv varför man gör på ett visst sätt... Det är inte lätt. Jag vet egentligen inte hur jag ställer mig till de frågor Strindlund tar upp, och jag kommer att fortsätta grubbla över detta. Tills vidare väljer jag vegetariskt så ofta som möjligt; huruvida detta leder till ett mer permanent beslut återstår att se.
(P.S. Den som vill ha en fördjupning i slaveriets historia - vilket på många sätt kan vara värdefullt innan man ger sig i kast med Jordens herrar - kan med fördel läsa Dick Harrisons trilogi En världshistoria om ofrihet.)
Kategori:
Boktips,
Fakta,
Manliga författare,
Samhällskritik,
Sverige
2 december 2012
Christmas time, mistletoe and wine...
Nå, vinet kan jag skippa. Men vad ska man läsa i jul (eller i december)? En nyutkommen deckare - nyutkommen på svenska iallafall - är Louise Pennys Nådastöt, andra boken om kommissarie Ganache, som utspelar sig i den idylliska lilla kanadensiska staden Three Pines. Att den lämpar sig just som julläsning beror förstås på att den utspelar sig under vintern och Three Pines ligger under ett täcke av snö. Jag hoppas på många sprakande brasor och stora muggar med varm cider, eller vad nu den kanadensiska motsvarigheten till denna New England-delikatess kan vara.
Förutom denna bok, som jag har hemma från biblioteket just nu, är ju flera av Maria Langs böcker typiska julböcker - Tragedi på en lantkyrkogård är närmast ett obligatorium under julhelgen, och runt Lucia måste man självklart läsa Vitklädd med ljus i hår. Fiktiviteters Maria Lang-kalender är en bra guide för den som vill läsa Lang efter årstiderna...
Vissa propagerar för Fannie Flaggs En röd liten fågel i juletid som en bra julbok, men den känns lite väl... smörig för min smak. Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café gillade jag i och för sig när det begav sig, men jag tror ändå jag skippar fågelboken.
När det gäller julfilmer har jag desto fler titlar på lager: A Christmas Carol (två versioner! ja, och som bok också förstås), Polarexpressen, How the Grinch Stole Christmas, Thomas Kincaid´s Christmas Cottage (förmodligen precis lika smörig som den verkar, jag har inte sett den än), The Nightmare Before Christmas, Bad Santa och så vidare. Filmer som inte direkt är julrelaterade men som iallafall jag tycker passar att se i december är t.ex. Kalle och chokladfabriken, Den magiska leksaksaffären, Berättelsen om Narnia - Häxan och lejonet och Bröderna Grimm.
Förutom denna bok, som jag har hemma från biblioteket just nu, är ju flera av Maria Langs böcker typiska julböcker - Tragedi på en lantkyrkogård är närmast ett obligatorium under julhelgen, och runt Lucia måste man självklart läsa Vitklädd med ljus i hår. Fiktiviteters Maria Lang-kalender är en bra guide för den som vill läsa Lang efter årstiderna...
Vissa propagerar för Fannie Flaggs En röd liten fågel i juletid som en bra julbok, men den känns lite väl... smörig för min smak. Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café gillade jag i och för sig när det begav sig, men jag tror ändå jag skippar fågelboken.
När det gäller julfilmer har jag desto fler titlar på lager: A Christmas Carol (två versioner! ja, och som bok också förstås), Polarexpressen, How the Grinch Stole Christmas, Thomas Kincaid´s Christmas Cottage (förmodligen precis lika smörig som den verkar, jag har inte sett den än), The Nightmare Before Christmas, Bad Santa och så vidare. Filmer som inte direkt är julrelaterade men som iallafall jag tycker passar att se i december är t.ex. Kalle och chokladfabriken, Den magiska leksaksaffären, Berättelsen om Narnia - Häxan och lejonet och Bröderna Grimm.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






