Gott nytt år!

 "May you live in interesting times."

God jul!

Idag är det dan före dopparedan och jag är i full gång med att baka lussekatter (årets andra omgång). Jag har just läst ut Barbara Ehrenreichs Karnevalsyra : den kollektiva glädjens historia - mycket intressant - och har sen sist även avverkat bland annat Louise Pennys Nådastöt (ett måste i juletider!), Jenny Valentines Hitta Violet Park och börjat på Jävla skitsystem! av Jonas Söderström. Det där med att faktiskt skriva om böckerna jag läser här på bloggen har dock blivit lidande, jag hinner inte mer än blinka och så är det två veckor sen jag senast författade ett inlägg.

Hur som helst - en synnerligen god jul tillönskar jag dig, min välartade son! Eller till er som läser min blogg, snarare. =)

Pelle Strindlund - Jordens herrar : slaveri, djurförtryck och våldets försvarare

Jordens herrar : slaveri, djurförtryck och våldets försvarare av Pelle Strindlund är en moralfilosofisk jämförelse mellan modern djurhållning och förslavandet av främst svarta afrikaner fram till slutet av 1800-talet. Strindlund, som är en politisk aktivist/författare/journalist, är anhängare av icke-våld i alla sammanhang och steget mellan icke-våld kopplat till människor och icke-våld kopplat till djur (samt, får man förmoda, även natur) är inte långt... eller nå ja, det beror ju på vem man frågar.

Frågar man till exempel den kristna kyrkan står djur i alla hänseenden under människan, och det finns inget moraliskt fel att äta dem eftersom de är skapade för att människan ska kunna dra nytta av dem som mat, kläder eller arbetsdjur. Samma svar får man från de gamla grekerna, romarna och faktiskt nästan alla större kulturer eller religioner i världen. Endast några få - till exempel rättrogna hinduer, jainister och i vissa fall buddhister - tycker annorlunda.

Strindlund frågar sig varför djurens situation idag på något sätt skulle skilja sig från slavarnas situation i äldre tider - de kan säljas och köpas godtyckligt, de utnyttjas för sin arbetskraft (och i djurens fall sitt kött, skinn, mjölk etc.) och de flesta anser, precis som många slaverianhängare på sin tid, att de vare sig kan känna smärta eller rädsla på samma sätt som (vita) människor.

Jag tycker att Jordens herrar är en otroligt intressant bok om ett ämne som inte precis är okontroversiellt (snarare tvärtom...), och jag kan också hålla med honom i mycket av det han skriver. Att djur behandlas helt oacceptabelt i dagens system är något som de flesta är överens om, och personligen skulle jag hellre äta kött mycket mer sällan för att istället ha råd att köpa kött från djur som behandlats bra under sin livstid när jag väl äter det. Och med "behandlats bra" menar jag inte samma sak som köttproducenterna, utan jag vill se småskalig uppfödning med fritt bete, friska djur och sen slakt. Den enorma djurindustrin är ohållbar för miljön och för tillgången till mat för alla 7 miljarder människor som bor på den här planeten, och vill vi fortsätta kunna äta kött måste konsumtionen dras ner till ett minimum.

Som ni kanske förstår är jag inte vegetarian. Varför jag inte är det är en hel bok i sig - men, i korthet, samtidigt som jag håller med Strindlund och många andra forskare och filosofer genom tiderna om att djur är tänkande, kännande varelser kapabla till lidande ser jag inte heller något direkt moraliskt fel att äta djur. (Och förbannar mig själv för att jag är en dålig människa som inte tycker det.) Människan har däremot en förpliktelse att sköta om sina djur på bästa sätt och inte slösa med den mat de blir i slutändan. Sätter vi oss själva som herrar ger vi oss också ett stort ansvar mot de som vi anser står oss lägre.

Men ändå - läsningen väcker många tankar. Att motivera för sig själv varför man gör på ett visst sätt... Det är inte lätt. Jag vet egentligen inte hur jag ställer mig till de frågor Strindlund tar upp, och jag kommer att fortsätta grubbla över detta. Tills vidare väljer jag vegetariskt så ofta som möjligt; huruvida detta leder till ett mer permanent beslut återstår att se.

(P.S. Den som vill ha en fördjupning i slaveriets historia - vilket på många sätt kan vara värdefullt innan man ger sig i kast med Jordens herrar - kan med fördel läsa Dick Harrisons trilogi En världshistoria om ofrihet.)

Christmas time, mistletoe and wine...

Nå, vinet kan jag skippa. Men vad ska man läsa i jul (eller i december)? En nyutkommen deckare - nyutkommen på svenska iallafall - är Louise Pennys Nådastöt, andra boken om kommissarie Ganache, som utspelar sig i den idylliska lilla kanadensiska staden Three Pines. Att den lämpar sig just som julläsning beror förstås på att den utspelar sig under vintern och Three Pines ligger under ett täcke av snö. Jag hoppas på många sprakande brasor och stora muggar med varm cider, eller vad nu den kanadensiska motsvarigheten till denna New England-delikatess kan vara.

Förutom denna bok, som jag har hemma från biblioteket just nu, är ju flera av Maria Langs böcker typiska julböcker - Tragedi på en lantkyrkogård är närmast ett obligatorium under julhelgen, och runt Lucia måste man självklart läsa Vitklädd med ljus i hår. Fiktiviteters Maria Lang-kalender är en bra guide för den som vill läsa Lang efter årstiderna...

Vissa propagerar för Fannie Flaggs En röd liten fågel i juletid som en bra julbok, men den känns lite väl... smörig för min smak. Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café gillade jag i och för sig när det begav sig, men jag tror ändå jag skippar fågelboken.

När det gäller julfilmer har jag desto fler titlar på lager: A Christmas Carol (två versioner! ja, och som bok också förstås), Polarexpressen, How the Grinch Stole Christmas, Thomas Kincaid´s Christmas Cottage (förmodligen precis lika smörig som den verkar, jag har inte sett den än), The Nightmare Before Christmas, Bad Santa och så vidare. Filmer som inte direkt är julrelaterade men som iallafall jag tycker passar att se i december är t.ex. Kalle och chokladfabriken, Den magiska leksaksaffären, Berättelsen om Narnia - Häxan och lejonet och Bröderna Grimm.

Strindlund utläst, Björk påbörjad

Jag har uppenbarligen hamnat i ett faktaflow just nu, har precis avslutat Pelle Strindlunds Jordens herrar (tankar om den kommer så småningom) och påbörjade i helgen Nina Björks Lyckliga i alla sina dagar : om pengars och människors värde. Jag har kommit ungefär halvvägs i den och den är mycket intressant! Särskilt skillnaden mellan drömmar ("jag") och utopi ("vi"). Mer om den senare, när jag läst klart.

I barnens bokhylla: 9-12 år

Sista inlägget om essentiella barnböcker! (Jag tänker mig att efter 12 års ålder hittar man nog sina egna böcker? Eller är det nån som har några tips på livsnödvändiga tonårsböcker?)

Astrid Lindgren
Mästerdetektiven Blomkvist
Vi på Saltkråkan
Rasmus på luffen

J. M. Barrie
Peter Pan

Robert Louis Stevenson
Skattkammarön

Frances Hodgson Burnett
Den hemliga trädgården

Rudyard Kipling
Djungelboken

L. M. Montgomery
Anne på Grönkulla (serien)

Laura Ingalls Wilder
Lilla huset på prärien (serien) - väckte (tillsammans med Kulla-Gulla och Herman Lindqvists tv-program om Sveriges kungar och drottningar) mitt historieintresse.

Martha Sandwall Bergström
Kulla-Gulla (serien) - vem älskade inte Kulla-Gulla som barn?

Michelle Magorian
God natt Mister Tom - räknas tydligen som en ungdomsbok. Tror dock att den passar bättre för ca 10-12 år.

Eva Ibbotson
Ingen vanlig häxa
Den stora spökräddningen
Häxtävlingen
Spökena från Carra

Maria Gripe
Tordyveln flyger i skymningen
Agnes Cecilia – en sällsam historia

Båda är egentligen ungdomsböcker men jag tycker att de kan läsas av 11- eller 12-åringar också.

Roald Dahl
Häxorna
Matilda

C. S. Lewis
Narnia (serien)

J. K. Rowling
Harry Potter (serien)

Ingelin Angerborn
För alltid
Sorgfjäril
Rum 213
Månfågel
Önskestjärnan

Ingelin Angerborns lite mer övernaturliga eller spökbetonade böcker vågar jag påstå är moderna klassiker in the making, särskilt Sorgfjäril och Rum 213.

Joan Aiken
Mysteriet på Willoughby Chase  - en av mina favoritböcker som barn. Troligen inte särskilt känd av de flesta dock...

Jonathan Swift
Gullivers resor

Mark Twain
Huckleberry Finns äventyr
Tom Sawyers äventyr

Michael Ende
Den oändliga historien
Sju timmar till midnatt
Momo eller kampen om tiden

Cornelia Funke
Bläckhjärta
Bläckmagi
Bläckdöd

L. Frank Baum
Trollkarlen från Oz

Lotta Åhall
Längtans gåta - också en ungdomsbok som jag tror att jag läste i 10- eller 11-årsåldern, så jag ser ingen anledning till varför den inte skulle kunna läsas i den åldern. En av de första SF-romaner jag läste. =)

Slalom-ickeläsning eller kanske snarare obeslutsamhet

Jag tänkte börja läsa The Twelve, men det blev inte av. Sen tänkte jag läsa Under lejonets blick (för jobbet) men det blev inte heller av. Och sen tänkte jag läsa Moranthology, men gissa vad? Ja just det.

Idag har jag dock påbörjat Jordens herrar: slaveri, djurförstryck och våldets försvarare av Pelle Strindlund som hittills (ca två kapitel in) verkar mycket intressant. Lässvackan kanske är bruten?

Karin Tidbeck - Amatka

Amatka är en koloni i en värld mycket lik vår egen, men en värld där orden ger saker dess form. Utan orden bryts formen upp. Kollektivet går före individen och reglerna måste följas, oavsett vad som händer.

Brilars Vanja Essre Två kommer till Amatka för att genomföra en undersökning om kolonins hygienvanor. Hon blir inkvarterad hos huskamraterna Nina, Ivar och Ulla. Ninas och Ivars gemensamma barn bor i barnhuset på veckorna och hälsar på hemma på helgerna.

Vanja påbörjar sin undersökning, men det dröjer inte längre innan märkliga saker börjar hända. På grund av slarv med märkningen löses flera av hennes saker upp, och myndigheterna - styrelsen - börjar konfiskera allt papper, till och med biblioteksböcker. Varför? Har det att göra med den stora branden i rekreationshallen, då fler än hundra människor förolyckades? Vanja börjar i största hemlighet söka efter svar.

Denna dystopiska roman, hälften SF och hälften filosofiskt experiment, skildrar ett totalitärt samhälle i förfall. För kollektivets bästa pressas människor in i mallar, och det är oundvikligt att vissa mallar trasas sönder. Vad händer när de gör det? Kan den enskilda människan stå upp mot kollektivet? SKA den enskilda människan stå upp mot kollektivet? Vad är rätt och vad är fel?

Tidbeck har många frågor men få svar. Personligen tycker jag att det är i slutet bokens brister blir tydliga. Jag är inte förtjust i när det blir för abstrakt, som jag tycker att Amatka blir på slutet, utan jag föredrog början där historien byggs upp och jag som läsare får lära känna Vanja, kolonin Amatka och den värld som är så lik och samtidigt så olik vår egen.

Förutom de rent... SF-liknande delarna tycker jag att Amatka påminner om Orwells 1984, klassikern i dystopiska sammanhang. Det anser iallafall jag är ett gott betyg och jag skulle gärna läsa mer av Karin Tidbeck.

(P.S. Jag fick för mig att Karin Tidbeck var från Finland, utan nån annan motivering än att Amatka liksom kändes finsk. Lustigt det där.)

Bokstävlarna har också läst Amatka.

Tematrio - Halloween

Länge sen jag deltog i en tematrio! Denna veckas tema är, förstås Halloween och om det är nåt tema jag ska vara med på så är det ju sånt som rör skräcklitteratur.

• För barn: Coraline av Neil Gaiman. Inte bara för barn förresten, den är ganska skrämmande även för vuxna - de svarta knappögonen, den "andra mamman"... Kanske rentav mer skrämmande för vuxna än för barn!
• Fienden (The Enemy) av Charlie Higson är en av de läskigaste böcker jag läst. Det är en ungdomsbok, men det ska nog vara härdade ungdomar som läser den... Bara det faktum att barnen kallar de blodtörstiga odöda för "mammor och pappor" - eftersom alla vuxna har blivit zombies - är hur läskigt som helst.
• At the Mountains of Madness and Other Tales of Horror av H. P. Lovecraft. I synnerhet titelnovellen (långnovell eller kortroman?) "At the Mountains of Madness". Det är en otroligt fascinerande, drömsk skildring av en sedan länge försvunnen civilisation som Guillermo del Toro har velat göra film av, men som filmbolaget ville göra barntillåten, eller iallafall från 13 år. Kommer inte på fråga, sa del Toro och la ner projektet. Rätt gjort (hur skulle man kunna göra Lovecraft barntillåten?) men ändå trist.

I barnens bokhylla: 6-9 år

Kom igen nu, ge mig lite input på min lista! Vilka böcker tycker ni jag har missat?

Astrid Lindgren
Mio min Mio
Ronja Rövardotter
Bröderna Lejonhjärta
Pippi Långstrump
Emil i Lönneberga
Alla vi barn i Bullerbyn
Madicken
Sunnanäng
Skinn Skerping – hemskast av alla spöken i Småland - jag kommer ihåg när min kusin klädde ut sig till Skinn Skerping på en maskerad på förskolan, med potatismjöl i ansiktet. =) Är dock inte så känd utanför Småland (vi bodde i Västergötland, nära småländska gränsen, då).
Spelar min lind, sjunger min näktergal - så sorglig!

Astrid är självklar i alla bokhyllor. Alla böcker passar dock inte alla åldersgrupper, men överlag skulle jag säga att från 6 år funkar det mesta. Och filmerna, inte att förglömma.

H. C. Andersen
Valfri sagosamling

Bröderna Grimm
Valfri sagosamling

Kenneth Grahame
Det susar i säven - har jag inte själv läst, men det är ju en sån klassiker att den måste ju faktiskt vara med.

Roald Dahl
Kalle och chokladfabriken
Den fantastiska räven

Alla hans böcker passar inte till 6-9 år, men dessa två tycker jag absolut gör det.

Gunnel Linde
Den olydiga ballongen - nån mer som har läst denna som barn? Ganska gammalmodig redan på 80-talet, men jag vill minnas att någon (Helena?) nämnde den på Twitter häromdagen.

Tove Jansson
Det osynliga barnet och andra berättelser
Pappan och havet
Komenten kommer
Farlig midsommar
Småtrollen och den stora översvämningen
Sent i november
Trollvinter

Återigen, jag har inte själv läst alla Mumin-böckerna, men de är ju klassiker.

Eric Linklater
Det blåser på månen - åh, som jag älskade denna som barn! Gjorde dock misstaget att börja läsa om den i vuxen ålder och tyckte mest att Dina och Dorinda var jobbiga skitungar... Big mistake! Man ska låta gamla bokkärlekar vara.

Lewis Carroll
Alice i underlandet

A. A. Milne
Nalle Puh - det  är viktigt att visa att Nalle Puh inte är en Disney-figur från början.

Ole Lund Kirkegaard
Gummi-Tarzan - efter tips på Twitter. Har inte läst själv, men ska tydligen vara mycket rolig.

Åsa Lind
Stora boken om Sandvargen - efter tips från Lyran.

Den är här!

Äntligen! Jag förhandsbokade på The Book Depository men det medförde inte att jag fick boken snabbt på nåt sätt - den kom ju trots allt ut (i den här utgåvan) redan i torsdags. Men det är väl straffet för att jag inte bor i Storbritannien. Vilken tur att jag inte hunnit påbörja nån annan bok. =)

I barnens bokhylla: 3-6 år

När ungarna börjar vara gamla nog för att uppskatta (dvs. ha tålamod nog för att sitta ner och lyssna på) högläsning. Och nu blir det en lång lista!

Gunilla Bergström

• Böckerna om Alfons. UTOM den senaste, Skratta lagom! sa pappa Åberg. Bara av beskrivningen känner jag att det lät inte som en lämplig barnbok på något sätt. Vad tänkte hon på där egentligen?

Sven Nordqvist

• Böckerna om Pettson & Findus, kanske i synnerhet Pannkakstårtan och Pettson får julbesök. Mina absoluta favoriter!
• Minus och stora världen
• Var är min syster?
• Hattjakten

Larserik Eriksson

• Hus är gott, sa Oskar. Visst måste väl alla barn uppvuxna på 70- och 80-talen ha läst den här boken? Mamman som ropar att nu är det mat, det blir varma tegelstenar med cementsås...

Margret Rey

• Pricken. En klassiker och absolut nödvändig. Kompletteras gärna med Kalle Svartskalle ur Bamse.   

Åke Löfgren

• Historien om Någon

Astrid Lindgren

• Kajsa Kavat hjälper mormor
• Allrakäraste syster
• I skymningslandet
• Nils Karlsson-Pyssling flyttar in
• Draken med de röda ögonen
• Lotta på Bråkmakargatan (efter påminnelse från Lyran)

Jujja Wieslander

• Böckerna om Mamma Mu, i synnerhet Mamma Mu läser (förstås!)

Barbro Lindgren

• Mamman och den vilda bebin

Inga Borg

• Böckerna om Plupp

Maurice Sendak

• Till vildingarnas land

Tove Jansson

• Vem ska trösta knyttet?

Julia Donaldson

• Gruffalon

Pija Lindenbaum

• Hela utgivningen! Man kan inte bara välja några få av Lindenbaums böcker.

Ulf Nilsson

• Adjö herr Muffin
• När vi var ensamma i världen

Elsa Beskow

• Tomtebobarnen
• Hattstugan
• Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin
• Blomsterfest i täppan
• Puttes äventyr i blåbärsskogen

Thorbjörn Egner

• Karius och Baktus. Kompletteras naturligtvis med Karius och Baktus-sången när man borstar tänderna. =) 

Jan Lööf

• Morfar är sjörövare
• Sagan om det röda äpplet

Gunilla Hansson

• Snart har vi en baby! Bästa bilderboken om att få syskon.

Emma Adbåge

• Leni blir en bebis
• Leni är ett sockerhjärta
• Lenis Olle

Alltså...

... när man klart och tydligt skriver att man inte gillar reklam, samt har en fin "ad-free blog"-uggla väl synlig på bloggen och ÄNDÅ får mail från företag som vill göra reklam på ens blogg... då kan man inte låta bli att undra om de kanske är lite korkade ändå.

I barnens bokhylla: 0-3 år

Jag började för ett tag sen på en lista med böcker jag tycker är essentiella för barn från 0 till 12 år. Jag tänkte: om jag hade barn, vilka böcker skulle jag köpa till deras bokhylla (och hur mycket skulle det kosta...)?

Efter att ha gått igenom mitt eget minne av böcker jag älskade som barn, Adlibris Kids-avdelning och även frågat the almighty Twitter - med idel bibliotekarier, lärare och föräldrar i flödet - har jag påbörjat min episka lista De viktigaste och bästa böckerna för barn 0-12 år.

Här kommer böckerna för de allra yngsta.

Stina & Carin Wirsén

• En liten skär och alla små brokiga (med uppföljare)
• Pekböckerna om de små brokiga: Hej!, Aj!, Bang!, Gul!, Oj! och Sov!
• Vem-böckerna

Camilla Lundsten

• Äntligen-böckerna om Lillefanten

Anna-Karin Tidholm

• Knacka på!

Barbro Lindgren

• Böckerna om Max

Eva Bergström

• Böckerna om Snurran

Katerina Janouch

• Böckerna om Ingrid

Det här är alltså min högst subjektiva åsikt - jag älskar till exempel Stina Wirsén, och böckerna om Lillefanten är så sjukt söta. Någon annan kanske inte alls hade valt just dessa. Det finns säkert också massor av böcker som jag har missat - tipsa gärna!

Argh

Jag glömde att ta med mig en bok idag! Nog för att jag jobbar på ett ställe som är fyllt av böcker, men det förstör min läsplanering totalt att inte ha med den bok jag tänkt börja läsa (Amatka av Karin Tidbeck just för tillfället). *dagens i-landsproblem*

Postapokalyptisk ungdomsroman

I vanliga fall en genre jag känner starkt för, men Michael Grants Övergivna (första boken i en serie, även om jag inte vet riktigt hur han tänkt klara av det med tanke på mainplotten i första boken. Men det lyckades tydligen eftersom det finns fem böcker i serien och en sjätte på väg) är alldeles för mycket Flugornas herre för min smak. Dessutom har jag redan läst en - mycket bättre enligt mig - postapokalyptisk ungdomsroman med Flugornas herre-tema, nämligen Fienden av Charlie Higson.

Hur som helst, Övergivna får nog vara för min del. Jag blir mest förbannad på ungdomarna som ibland uppför sig som manipulerande vuxna och ibland som griniga småbarn. Alldeles för många av dem är rena psykopater dessutom.

One Shade of Grey

Den här versionen verkar mycket bättre.

Bokbloggsjerka 5-8 oktober

Länge sen jag deltig i en bokbloggsjerka nu! Veckans fråga lyder:

Läser du facklitteratur ibland och vad är det i så fall som intresserar dig?

Mitt svar blir ett rungande JA! Jag läser ofta facklitteratur - det här året har det blivit väldigt ofta - och ämnen som intresserar mig är till exempel historia och arkeologi, genus, samhällskritik (t.ex. så läste jag nyss Fortets murar av Björn Hedlund, om Europas flyktingpolitik och hur man bryter mot mänskliga rättigheter genom att inte tillåta asylsökande chansen till ett bättre liv) och lite allt möjligt annat.

En liten enkät piggar väl alltid upp?

Den här hittade jag hos Bokföring enligt Monika.

1. Vad gjorde du för tio år sedan?
2002 började jag andra året på universitetet, jobbade i PR på Kåren, engagerade mig i Datasektionens styrelse och blev tillsammans med min första riktiga pojkvän.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?
Väntade på att få besked om huruvida jag fått jobbet jag sökt. Det fick jag.

3. Fem snacks du gillar:
Salt & vinegar-chips, flamin' hot cheeze cruchers, salta jordnötter, salta cashewnötter, wasabiärtor.

4. Fem sånger du kan hela texten till:
Hmm... alltså, lära mig sångtexter slutade jag med i gymnasiet nån gång, så det är bara gamla ungdomssynder jag fortfarande kan. Till exempel:

Vildsvin - Saga utan lyckligt slut
Ebba Grön - Die Mauer (det mesta av Ebba Grön faktiskt, nu när jag tänker efter)
Dia Psalma - Balladen om lilla Elsa
Radioaktiva Räker - Bakom spegeln
Metallica - Enter Sandman, plus resten av The Black Album...

5. Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
Beror på hur många miljoner det rör sig om. Är det tillräckligt mycket så skulle jag...

*betala av studielånet för mig, min sambo och alla mina närmaste vänner
*ta tjänstledigt från jobbet i ett år och tillbringa halva tiden i Japan och resten i London
*köpa en ny bil
*åka isbrytare till Arktis och Antarktis
*...eh... det var nog allt.

6. Fem dåliga vanor:
Jag dricker nästan aldrig upp det sista i tekoppen. Detta irriterar min sambo. Jag förstår inte varför.
Jag dräller alltid saker omkring mig - en kofta i soffan, böcker lite överallt, tekoppar vid datorn osv.
Jag pratar mycket för mig själv. Men ibland måste man ju få prata med den enda intelligenta personen i rummet... ;)
Jag är så överjävligt morgontrött. Inte för att jag vet om det kan räknas som en dålig vana, det är snarare ett personlighetsdrag.
Jag skjuter gärna upp saker till senare. Varför göra idag det man kan göra imorgon?

7. Fem saker du gillar att göra:
Läsa (big surprise there)
Se på film
Äta god mat
Spela tv-spel med kompisar
Sova

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Nätstrumpor
15 cm klack
Päls
Det mesta i klädväg som säljs på festivaler
Axelvaddar

9. Fem favoritleksaker:
Datorn
Mobiltelefonen
Min Captain America-plushie
Min Chewbacca-plushie
Lego

10. Fem platser där du gärna läser:
Soffan. Slut på listan.

11. Fem böcker du skulle rädda om det började brinna:
Microslavar av Douglas Coupland
The Terror av Dan Simmons
The Passage av Juston Cronin
Lilla huset på prärien (hela serien. Jag fuskar lite.)
Resten av bokhyllan (jag fuskar lite till.)

12. Tio personer du vill se göra den här utmaningen:
Nej, sånt sysslar jag inte med. Gör den om ni vill.

Woho!

Jag vann! Så glad jag blir. Tack så mycket, Swedish Zombie och Craig DiLouie!

(Och eftersom jag helt förträngt vilket datum tävlingen avslutades - och alltså inte ens kommit på tanken att kolla om jag eventuellt hade vunnit - så var det ju tur att Swedish Zombie berättade det i en kommentar...)

Ann Cleeves - Döda talar inte

Döda talar inte (duh...) är den andra boken om Vera Stanhope, en tjock, ful och på det personliga planet alltigenom misslyckad kvinna i medelåldern. Det enda område där hon inte är misslyckad är hennes arbete som kriminalkommissarie.

Ann Cleeves har ju också skrivit böckerna om kommissarie Jimmy Perez på Shetlandsöarna, en serie som jag först inte direkt fastnade för men som lyfte ordentligt med andra boken. Den fjärde och sista var nästan traumatisk att läsa... I alla fall, Jimmy Perez var en betydligt mer sympatisk huvudperson än Vera Stanhope, som är alkoholist, matmissbrukare och socialt inkompetent. Cleeves trycker också hela tiden på hur tjock och ful hon är (månansikte, dålig hy med eksem, tung och grov, illasittande kläder osv osv i det oändliga - till och med så tjock och ful att hon aldrig nånsin haft sex! för det kan ju inte ha nåt att göra med hennes usla självförtroende p.g.a. hur pappan behandlade henne när hon  växte upp...) vilket blir ganska så tröttsamt efter, tja, en halv mening ungefär. Vad är grejen med att kvinnliga huvudpersoner inte kan få vara bara... som de manliga huvudpersonerna? Typ helt vanliga, någorlunda nöjda med sig själva och det behöver inte tjatas om hur tjocka och fula de känner sig, även om de kanske ÄR tjocka (och möjligen fula, men tjockhet i sig är inget som automatiskt är lika med ful). Halva boken MÅSTE inte bestå av den kvinnliga huvudpersonens nojjor över sin vikt. Case in point: Ruth Galloway, Paddy Meehan och nu Vera Stanhope.

That aside så är Cleeves en bra deckarförfattare. Döda talar inte är spännande på ett lite småmysigt sätt - väldigt Morden i Midsomer - och hon knyter skickligt ihop alla trådar i slutändan. Den misskrediterade socialarbetaren, den gubbsjuke new age-terapeuten, den iskalla och högfärdiga ordföranden för kvinnoföreningen, skolstyrelsen och alla andra föreningar som kan finnas i en liten by, offrets sörjande dotter... alla finns med och alla är trovärdiga och välskrivna. Om nu bara Cleeves kunde avhålla sig från att göra Vera Stanhope ännu mer miserabel så skulle den tredje boken (och sista, för det verkar bara finnas tre böcker i serien på orginalspråk) bli ännu bättre.

Apokalyps eller postapokalyps?

Hos Swedish Zombie kan man vinna ett signerat ex av Craig DiLouies The Killing Floor genom att svara på vad man gillar bäst; apokalyps eller postapokalyps.

Postapokalyps är utan tvekan min kopp te. Förut skrämde idén om jordens undergång och postapokalyps mig oerhört - till exempel kunde jag inte sova ensam på tre månader efter att ha sett filmen 28 Days Later - så jag tror att min fascination är ett sätt för mig att bearbeta rädslan. =) Det är också väldigt intressant att se hur olika filmer, böcker med mera skildrar en postapokalyptisk värld, och samtidigt hur lika. Av någon anledning finns det alltid gott om nylonstrumpbyxor, hårprodukter och smink! Det finns också ofta gott om kvinnoförtryck och stereotypa könsroller - case in point: The Walking Dead... Men när postapokalyps är välskriven finns det få saker som kan beröra lika mycket. Jag känner ett nästan fysiskt obehag samtidigt som jag bara måste läsa vidare.

And on another note

Idag fick jag lön, vilket betyder att jag även har förhandsbeställt Justin Cronins The Twelve (uppföljaren till The Passage, om det är någon som missat det) på Book Depository! Bara 28 dagar kvar!

Lustigt nog kommer dock paperbacken om 19 dagar, så man får alltså vänta längre på den inbundna utgåvan?

Är det bara jag?

Är jag den enda bokbloggaren (och bibliotekarien, inte att förglömma) som faktiskt inte är särskilt intresserad av bokmässan? Min twitterfeed är nämligen fylld av 1. de som stjärnögt exalterat ska åka till bokmässan och 2. de som är jättejätteavundsjuka på de som åker.

Jag skulle kunna tänka mig att åka för jobbets räkning nåt år, men med god tid för planering - möjligheten fanns för mig att åka dit tillsammans med ett gäng kollegor med ytterst kort varsel (en som egentligen skulle åka var tvungen att avboka i sista stund), men jag skippade det utan att behöva tänka efter två gånger. Min chef åkte istället och lika glad är jag för det.

Catherynne M. Valente - The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making

Boken med årets* längsta (och bästa) titel är utläst, efter många om och men - jag undrar om jag inte började med den i augusti...

Hur som helst så var det inte för att den på något sätt var dålig eller seg, utan av ren tidsbrist! The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making är tvärtom en "mad, toothsome romp of a fairy tale", som det står i blurben av Holly Black. Boken handlar om September, en tolvårig flicka från Omaha, Nebraska, som en dag när hon står och diskar blir bortsvept till Fairyland av en Grön Vind och hans Leopard. Där upplever hon allsköns äventyr, en del roliga, andra farliga, tillsammans med en röd Wyverary, hälften Wyvern (inte en drake) och hälften bibliotek, vars stora mål i livet är att resa till huvudstaden Pandemonium och träffa sin farfar, det stora Biblioteket.

Egentligen är det helt omöjligt att beskriva handlingen trots att den i grunden är enkel nog. Ett människobarn som hamnar i Älvalandet och genomgår alla möjliga faror för att i slutändan, tja, rädda världen. Det har man ju hört ett par gånger förut! Skillnaden mellan alla de där andra människobarnens äventyrs och Septembers är Valentes underfundiga språk och fantasi - det är som om Terry Pratchett, China Miéville, Neil Gaiman, C.S. Lewis och förmodligen minst tre andra författare som jag inte kan komma på just nu hade hällt sin fantasi i en skål och sen blandat om ordentligt. Jag kan helt enkelt bara säga: läs själv!

Den andra boken om September, The Girl Who Fell Beneath Fairyland and Led the Revels There, kommer ut i hardcover 2 oktober. Det är nästan så att jag överväger ett inköp... (Är det förresten nån som vet om den kommer att översättas till svenska? Jag avundas inte översättaren i så fall.)

*Den kom ut 2011, men eftersom jag läste den i år så...

Snabbläsarklubben

Jag har noterat att flera bokbloggare jag följer på twitter har läst årets hundrade bok. Själv ligger jag på blygsamma 55, där flera dessutom är graphic novels och några barn- eller ungdomsböcker... För bara några år sen hade 100 böcker i september varit en självklarhet. Detta är mycket märkligt.

Nå ja, idag läste jag ut The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making och nu måste jag fundera på vad jag ska börja med härnäst. Troligen Döda talar inte av Ann Cleeves, andra boken om Vera Stanhope. Recensionsböckerna från Modernista ligger dock i en hög på skrivbordet och väntar på sin tur...

Humor =)

Ytterligare en bok från Modernista idag, tydligt utmärkt på paketet som "Spam". ;) Haha, touche!

Modernista spammar mig

*blåser dammet av bloggen*

Ytterligare två rec. ex. i brevlådan häromdan: Tigrar i rött väder av Liza Klaussmann (låter som en typisk #boblmaf-bok) och Nu ser du mig av S. J. Bolton (jag lånade hem hennes Ond skörd från jobbet men kom mig aldrig för att läsa den). Jag har förstått på twitter att flera andra bokbloggare också fått dessa två böcker, så nu blir det massrecensioner snart igen. ;)

När jag kommer att läsa dem har jag dock ingen aning om. Troligen inte innan recensionsdatum iallafall, för det hinner jag inte... Håller som bäst på med Boken Med Världens Längsta Titel och måste sen beta av ett par bibbloböcker, bl.a. Terry Pratchetts och Stephen Baxters The Long Earth.

Fler rec. ex.

Igår fick jag ytterligare två recensionsexemplar från Modernista: Ni älskar dem inte av Belinda Bauer (nu var jag ju inte helt såld på Mörk jord, men den här kanske är bättre) och Eldnatt av Yrsa Sigurdardottir som jag hittills inte läst nånting av. Ska pussla in dem nånstans i läslistan.

Och jo, recce av Utflykten till Tindari kommer. Nån dag. Snabbversionen? Inte helt såld på den heller.

Bästa titeln

Jag lånade boken med världens bästa titel av en kompis häromdan: The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making. Det blir nästa läsprojekt efter De hatade : om radikalhögerns måltavlor som jag håller på med nu.

Rebecka Bohlin - De osynliga : om Europas fattiga arbetarklass

När Barbara Ehrenreichs bok Barskrapad : konsten att hanka sig fram kom ut i början av 2000-talet läste jag den med intresse, men var tryggt förvissad om att det inte var så illa i Sverige. Nu, 10 år och nästan två perioder med borgerlig regering senare, är det precis så illa.

Rebecka Bohlins bok De osynliga : om Europas fattiga arbetarklass ingår i serien Vems Europa? utgiven av Atlas Reportage. Hon är journalist och debattör och har bland annat varit redaktör för boken XX. Feministiska samtal, idéer och utbrott. De osynliga är skriven med ett tydligt kvinnoperspektiv - därmed inte sagt att män inte får komma till tals, men eftersom de flesta låglöneyrken domineras av kvinnor blir det automatiskt till största delen dessa som intervjuas.

Bohlin tar främst upp situationen för städare, butikspersonal, serveringspersonal... de som arbetar i servicesektorn helt enkelt. I många fall är dock villkoren desamma även för t.ex. vårdpersonal, som i och med nedskärningar (ofta inom privata företag - Carema är ett flagrant exempel...) tar hand om många fler vårdtagare per anställd och oftast inte hinner med dem alla.

Inom städbranschen är det precis som inom t.ex. hemtjänsten vanligt med delade turer - några timmars arbete på morgonen, en flera timmar lång "rast" mitt på dagen och sen ytterligare några timmars jobb på eftermiddagen eller kvällen. Rasten och eventuella resor mellan olika arbetsplatser räknas som obetald fritid, och i många oseriösa städföretag snålas det in på lön, ob-ersättning med mera. Det medför att många som städar måste ha mer än ett jobb för att klara sig. Än så länge finns det barnbidrag och ensamstående föräldrar kan få bostadsbidrag, men när den svenska välfärden urholkas blir villkoren allt sämre för lågavlönade. Det berömda "livspusslet", säger Bohlin, är anpassat för den välmående medelklassen - att t.ex. använda RUT-avdrag för att få städat hemma kan knappast städerskan själv göra... Och vad gör man när man som ensamstående förälder måste arbeta kvällar, nätter eller helger och kommunen man bor i inte erbjuder förskola andra tider än måndag till fredag 8-17?

De osynliga är en mycket intressant skildring av ett Sverige som jag faktiskt inte trodde existerade. I min enfald - eller snarare naivitet - trodde jag att med kollektivavtal och fackföreningar kunde alla med ett heltidsjobb leva på sin lön, även om jobbet var att städa eller ta hand om äldre (två jobb som ju faktiskt är mycket viktigare än lönen antyder). Men många företag har inte kollektivavtal, och många fackföreningar har förlorat sin styrka. Medlemsantalen rasar och företagen frias i domstol när facken anmäler oegentligheter. I Fredrik Reinfeldts Sverige är många ute i kylan.

Nästan som köpstopp, faktiskt

I sommar har jag köpt exakt två böcker. Två! På nästan tre månader! Ok, jag har inte haft så mycket pengar att shoppa för, men faktiskt har jag inte ens varit sugen på att köpa några böcker. De två som jag trots allt köpte var en Lovecraft-samling på SF-bokhandeln när jag var i Stockholm under midsommarhelgen och Plague Ship av Clive Cussler när jag fick lön i slutet av juli. That´s it.

Lite mer positivt är dock att jag läst åtminstone några böcker i min alfabetsutmaning: One (Williams), The Gods of Atlantis (Gibbins) och Miss Peregrine´s Home for Peculiar Children (Riggs). Yay!

Conrad Williams - One

One är klassisk dystopisk postapokalyptisk skräck. Huvudpersonen, Richard Jane, jobbar som svetsare på en oljeplattform utanför Skottlands kust - han arbetar alltså med undervattenssvetsning. Det är detta faktum som räddar honom när jorden går under.

Vid en rutinsvetsning av oljeplattformens förankring vid havsbottnen hör Jane ett konstigt ploppande ljud i radiokontakten upp till ytan. Först tror han att det är hans egna trumhinnor som spruckit, men när radiokontakten med oljeplattformen bryts förstår han och hans svetsarkollegor att något är fel. De måste ta sig upp till ytan så fort som möjligt. Det görs förstås inte i en handvändning; när man arbetar nere vid havsbottnen måste man gå igenom ganska många steg innan man kan andas frisk luft igen. Är dekompressionen otillräcklig kan man i värsta fall dö en ganska horribel död...

När Jane efter många om och men tagit sig i land upptäcker han att hela landet verkar vara dött - det är som att en våg av eld och ett kraftigt tryck gått över hela den skotska östkusten. Marken är sönderbränd, människorna ännu värre. De ligger på gatorna, förvrida och med svartnande, glänsande skinn, uppsvullna som om de håller på att spricka.

Jane har bara en tanke i huvudet: att leta reda på sin femårige son Stanley. Det betyder att han måste ta sig hela vägen från norra Skottland till London, där Stanley bor med sin mamma. Utan transportmedel - alla bilar och all elektronik har slutat fungera - kommer det ta många veckor. Men Jane traskar sammanbitet på. Han äter det han hittar i någorlunda oskadade konservburkar, sover om han hittar ett hus med en tom säng. Han undrar om han kommer att hitta andra överlevare. Om han kommer att hitta Stanley.

One handlar i grund och botten om en man vars kärlek till sin son övergår i besatthet, ja, nästan galenskap. De som överlever har alla förlorat människor de älskar, men Jane vägrar att ge upp hoppet. Stanley är hans mening med livet, utan hoppet om att finna sonen vid liv kan han lika gärna lägga sig ner och dö. Livet efter Händelsen (the Event) handlar om att söka efter mat, flytta från plats till plats för att undvika faror och att beskydda de få människor som finns kvar. Det finns ingen framtid, inget hopp.

Conrad Williams beskriver med isande precision hur civilisationen sönderfaller vid apokalypsen. Några få människor lyckas hålla ihop, dela mat och andra förnödenheter, men vissa hänfaller till barbariska handlingar. Det uppstår stridigheter mellan överlevande. I slutändan har dock de alla ett långt större hot att hantera. Händelsen dödade inte bara allt i sin väg. Den medförde något annat - något dödligt...

Jag läste One med djup fascination och ett visst äckel. Williams drar sig inte för kroppsvätskor, ruttna lik och mycket annat som en högklassig skräckfilmsregissör skulle vara stolt över. Hans vision av apokalypsen är en av de vidrigaste jag stött på, och en av de hopplösaste. Han förklarar inte hur Händelsen kunnat uppstå, även om Jane har en del teorier om den saken, och det finns trådar i berättelsen som inte knyts samman fastän man gärna hade velat ha en förklaring på vissa saker. Men i det stora hela tycker jag att One är ett lysande exempel på postapokalyps i sin allra svartaste form. Den påminner mig faktiskt en smula om Cormac McCarthys The Road som ju är postapokalypsen över all postapokalyps(tm), och det är inget dåligt betyg.

I brevlådan

... låg Utflykten till Tindari av Andrea Camilleri, ett överrasknings-recensionsexemplar från Modernista. Det är tydligen en del i serien om kommissarie Montalbano. Jag har visserligen inte sett tv-serien men jag gillar ju Donna Leons böcker om en annan italiensk kommissarie, så varför inte?

... Snowman?

Nästa års största pepp: Dan Simmons The Abominable.

In June 1924, famous British climber George Mallory and his climbing partner Andrew Irvine disappeared on the North East Ridge of Mount Everest. Most of the subsequent publicity did not mention that two other climbers were missing: the future Lord Wessex and an unnamed German support climber.

A year later, climber, poet and war hero Richard David Deacon sees a way he and his friends can reach the heights of Mount Everest. He tells Lady Wessex that they will look for her son if she bankrolls the operation.

Now the danger Deacon and his group face is not only from the treacherous conditions; they are also warned of the mythical 'man bear' demons of the mountain - which they dismiss until they hear roars so loud they drown out the 100 mile-per-hour wind that is tearing their canvas tent to shreds around them...

Lite The Terror-vibbar där - eller man kan ju alltid hoppas, iallafall! Släpps i april. Åtta månaders väntetid...

(Hej förresten. Jag har slutat ha semester nu.)

Melanie McGrath - Där ingen har gått

Där ingen har gått är en thriller/deckare som utspelar sig i Arktis, så det var ju helt självklart att jag var tvungen att läsa den. Huvudpersonen, Edie Kiglatuk, är till hälften inuit, till hälften qalunaat (icke-inuit) men hennes inuitiska sida är den dominerande. Hon bor på Ellesmereön som rent formellt hör till Kanada och arbetar dels som lärare i den lilla byskolan och dels som guide för qalunaat som vill jaga i Arktis.

Vid en jakttur med två qalunaat på den närbelägna Craigön blir en av utlänningarna skjuten. En olycka? Edie är inte så säker. Hon har redan tidigare skaffat sig dåligt rykte genom att påtala att något som såg ut som en olycka egentligen var ett mord, och hennes nyfikenhet driver henne att börja nysta i "olyckan" på Craigön. Men när Edies styvson Joe råkar illa ut är det inte längre nyfikenhet som är drivkraften utan hämnd.

Jag gillar greppet med att använda ord på inuktitut, inuiternas språk, genom hela boken. Det förstärker stämningen och dessutom kan man ju lära sig ett och annat. ;) Sen är ju frågan hur korrekt en brittisk författare kan få till beskrivningen av inuiternas liv, men jag misstänker att McGrath eventuellt har gjort en hel del research eftersom hon bland annat skrivit två fackböcker (The Long Exile och Hopping) som behandlar den kanadensiska regeringens tvångsförflyttningar av inuiter under 1950-talet.

I det stora hela tycker jag att Där ingen gått är en välskriven och spännande skönlitterär debut, som visserligen glider ut lite väl mycket mot det otroliga på sina ställen men ändå lyckas hålla tråden någorlunda. Edie Kiglatuk är en sympatisk hjältinna, ärrad av livet och kanske inte alltid så välanpassad i det inuitiska samhället (något som hon själv tror beror på hennes qalunaat-blod) men definitivt någon som det vore roligt att lära känna. Jag hade dock gärna sett ännu mer av beskrivningarna av inuiternas samhälle, traditioner, mat etc. - det är väl min romantiska bild av Arktis som spökar! Jag hade verkligen varit helt värdelös på en sån jakttripp som Edie guidar... (Men det hade ändå varit kul att åka på en. Inte för att jaga dock.)

Detta är dessutom den första delen i en planerad serie om Edie Kiglatuk, så förhoppningsvis får jag snart träffa henne igen!

Louise Penny - Mörkt motiv

Mörkt motiv är Louise Pennys prisbelönade debutroman som utspelar sig i den lilla kanadensiska staden Three Pines i provinsen Quebec, bara några kilometer från gränsen till USA. Huvudperson är kommissarie Armand Gamache, chef för mordroteln vid Sûreté du Québec (dvs. Quebecs provinspolis), som för ovanlighetens skull i kriminallitteraturen är lyckligt gift, harmonisk och inte dricker mer alkohol än fransmän brukar göra - nog för att det kan vara alldeles tillräckligt...

I Mörkt motiv hittas en kvinna död i Three Pines. Jane Neal är stans pensionerade lärarinna, en rar äldre dam som är omtyckt av alla i stan. Hon har blivit skjuten med en pil i bröstet och eftersom det är höst och jaktsäsong för pilbåge så är det inte otroligt att hon blivit skjuten av misstag. Men Gamache börjar snart tvivla på den teorin.

Detta är en mysig och oblodig pusseldeckare av modernt snitt, perfekt för alla som älskar Agatha Christie och Maria Lang. Det finns nutida inslag som till exempel ett öppet homosexuellt par, men i det stora hela är Three Pines förtjusande gammalmodigt.

Det enda jag inte gillade var assistent Yvette Nichols, en nyanställd polis som bara är dryg och otrevlig och alltid skyller sina misstag på andra. Jag är förstås medveten om att det är meningen att man inte ska tycka om henne men jag kan verkligen inte förstå hur någon kan vara så helt omedveten om hur otroligt korkat hon beter sig. Det är möjligt att hon är med i senare böcker i serien och så småningom inser detta, men att ha en självgod fårskalle som stående karaktär vore extremt jobbigt.

Nå ja. Jag kan iallafall varmt rekommendera Louise Pennys debut. Nästa del i serien, Nådastöt, kommer ut på svenska i oktober, men den som inte vill vänta har flera böcker på engelska att se fram emot - bok nummer åtta kom ut i år.

Kvinnliga svenska serietecknare

Den senaste tiden har jag nästan uteslutande läst kvinnliga svenska serietecknare: Liv Strömquist, Sara Granér och Lina Neidestam. Av dessa tre är Liv Strömquist min absoluta favorit - jag gillar verkligen hur hon blandar humor med svidande kritik mot patriarkatet. Einsteins fru och Prins Charles känsla är mina favoriter so far. Jag fattar inte hur jag lyckats med att inte läsa henne tidigare?

Sara Granér och Lina Neidestam träffar inte i prick riktigt lika ofta som Liv Strömquist (IMO, förstås), men när jag läste Med vänlig hälsning (Granér) ville jag typ kopiera nästan varenda sida och sätta upp på väggen. Neidestams Zelda 2 : Kampen fortsätter hade också vissa helt fantastiska partier medan Zelda kändes lite mer ojämn. Det kan ju ha att göra med att den kom först, det var bara jag som läste dem i fel ordning...

Överlag tycker jag faktiskt att kvinnliga svenska serietecknare är sjukt mycket roligare än manliga svenska dito!

Semesterläsning

Dags att börja planera semesterläsning! Jag jobbar min sista vecka nu innan en MYCKET efterlängtad semester och dagens skörd, när jag scannade hyllorna efter böcker att låna hem, blev Nattens cirkus av Erin Morgenstern, Tystnaden i bruset av Patrick Ness, Stengudarna av Jeanette Winterson och Kolka av Bengt Ohlsson. Förutom dessa fyra har jag några deckare och en jäkla massa serier hemma (det är nämligen i princip det enda jag läst de senaste veckorna - serier, samt lite ungdomsböcker), och, förstås, den eviga oläst-hyllan. Undrar om jag kanske hinner beta av lite på den de kommande fyra veckorna?

Kortar av "att läsa"-listan

Praktiskt (men irriterande) när en bok i oläst-högen visar sig vara dålig. The Death Relic av Chris Kuzneski höll inte måttet - inte ens för mig som är ovanligt härdad när det gäller dravel.

Midsommarhelgen

Under midsommarhelgen befann jag mig i Stockholm hos Any Moment Called Now-Sussi och hennes man - tillsammans, efter många om och men, med min sambo. Ni som följer mig på twitter har säkert koll på dramat... Tyvärr mådde han inte jättebra under helgen, lite feber och allmän trötthet, men han härdade ut nästan hela tiden.

Helgen tillbringades med spel (Spank the Monkey och Munchkin Cthulhu), film (Indiana Jones : Raiders of the Lost Ark, Mega Python vs. Gatoroid och The Fifth Element), god mat (sushi, indiskt, dumplings och nudlar) och även lite shopping på söndagen då det faktiskt var nånting som var öppet. Ett traditionsenligt besök på The English Shop där jag fått strikta order från en kompis om att köpa marmite samt ett likaledes traditionsenligt besök på SF-bokhandeln där jag faktiskt inte kände mig särskilt inspirerad. Till slut köpte jag en bok (en Lovecraft-samling) mest för att boken jag haft med mig (The Death Relic av Chris Kuzneski) inte var särskilt bra. Dock fick även Sherlock Holmes: A Game of Shadows på blu-ray samt en Captain America-plushie följa med hem.

En snabbsväng på Comic Heaven medförde även att jag köpte en Bobble Head Jawa som ska få bo på mitt skrivbord. Utini!

(Det blev visst några nagellack också. Vet inte hur det gick till.)

Amanda Hellberg - Jag väntar under mossan

Jag har ju läst och gillat Amanda Hellbergs andra böcker (Tistelblomman var klart bäst) så jag kastade mig förstås över hennes ungdomsbok Jag väntar under mossan. I det stora hela gillar jag den, även om det finns en del invändningar.

Handlingen i korthet: Tilda, som vuxit upp med en svensk mamma och en brittisk pappa i Storbritannien är hos sin morfar i Sverige under sommarlovet. Morfar bor ensam i en gammal stuga ute i de djupa skogarna. För många år sedan försvann hans hustru, Tildas mormor, spårlöst, men morfar är övertygad om att hon finns kvar någonstans i skogen.

Det finns många tecken på att något ondskefullt väsen bor i skogen. Badstranden vid sjön där Tilda brukade bada som barn är övergiven - byborna badar hellre i det nya, plastiga utomhusbadet. Stämningen vid sjön känns inte bra. Tilda känner också av något litet som drar omkring runt stugan. Ett spöke?

När hon får en bok om nordisk folklore klarnar många saker för henne, och hon inser att hon är en del av något som pågått i skogarna i århundraden.

Som sagt, jag gillar boken, men det spårar ut en hel del och spretar åt alla möjliga håll. Det är mylingar och skogsrån och häxor och trollkarlar och fan och hans moster... nå ja, inte fan och hans moster kanske. Och väktare, inte att förglömma. Men det är lite kärlek och lite uppväxtskildring och massor av övernaturligt och lite skräck. Roligast är nästan att läsa om Tildas bild av Sverige med dillchips och världens godaste ostbågar... och myggbett, halvtinade kanelbullar, ljusa sommarnätter, brännässlor och utedass. Amanda Hellberg fångar den svenska sommaren på pricken, och bilder från min barndoms somrar kommer tillbaks när jag läser. Det är bokens stora förtjänst.

Lina Neidestam - Zelda 2 : Kampen fortsätter

Jag råkade visst läsa Zelda i fel ordning (dvs. har inte läst del ett än) men del två var hur som helst awesome! Inte för att jag alltid tycker att just karaktären Zelda är så fantastisk men Lina Neidestam träffar så mitt i prick nästan jämt. Särskilt strippen där Zelda ser en äkta Almodovar-kvinna. *här hade jag infogat strippen ifråga om jag hade haft den i digitalt format, men det har jag inte så ni får tänka er hur den hade kunnat se ut*

Eller, för den delen:

Från Lina kan rita fint.

Visst, det är inte alltid som jag tycker Zelda är kul. Ibland blir det lite väl ansträngt, lite väl "jaja, vi har sett det förut". Men för det mesta är Zelda jävligt bra.

Listig?

På nåt sätt har jag lyckats beställa TVÅ ex av Amanda Hellbergs Jag väntar under mossan till jobbet. Hur i h-e gick det till?

Nå ja, det betyder att jag inte behöver skämmas för att jag är den som reserverat alla nyinkomna ungdomsböcker. Inte i just det här fallet iallafall...

Failed plan

Min plan att läsa barn- och ungdomsböcker på jobbet och vuxenböcker hemma har failat totalt - nå ja, inte totalt kanske men till 50%. Jag läser mycket riktigt barnböcker på jobbet. Däremot inte så mycket vuxenböcker hemma... Har faktiskt inte ens öppnat Ben för ben, som jag beslutade mig för att börja läsa för, tja, en vecka sen eller så.

Yvonne Prinz - Vinylprinsessan

Vinylprinsessan är en ungdomsbok som jag blev tipsad om på vår senaste barnboksdag (vi har såna på jobbet två gånger om året, då det senaste halvårets barnboksutgivning presenteras i urval). Jag började bläddra lite i den på jobbet när jag väntade på att datorn skulle starta - ja, jag vet, den är inte snabb - och blev fast direkt.

Boken handlar om Allie, 16 år och musiknörd, som jobbar på Bob & Bob´s Records på Telegraph Avenue i Berkeley, Californien. Hon är den enda anställda på Bob & Bob´s som någonsin klarat det fruktade genretestet och hela hennes liv kretsar kring musik - närmare bestämt musik på vinyl. Fildelning är för henne djävulens påfund.

Allies bästa vän Kit jobbar på en second hand-affär på Telegraph Avenue och de träffas på lunchen för att prata om allt viktigt i livet. Tänk Enid och Rebecca i Ghost World, en av filmerna som också nämns i boken. Kit dejtar en notoriskt otrogen musiker och Allie är förälskad i en kille som brukar komma in på Bob & Bob´s; hon vet inte vad han heter men kallar honom M.

Den här sommaren förändras Allies liv totalt. Inte nog med att hon startar en blogg under namnet Vinylprinsessan (där hon skriver initierat om musik på vinyl), hon lär också känna M på riktigt och han är definitivt inte den person hon trodde. Lägg dessutom till att Kit konfronterar sin pojkvän, Allies mamma söker efter kärleken på Internet, Bob & Bob´s blir rånat och Allies pappa ska ha barn med sin nya flickvän så kan man ju förstå att tillvaron inte riktigt känns så välordnad som den tidigare gjort...

Jag älskar den här boken! Allie är en rolig, självständig och mogen huvudperson med ett brinnande intresse för musik, och trots att jag själv inte är särskilt musikintresserad har jag lust att göra en playlist på Spotify (vilket inte hade varit i Allies smak, jag vet) med de låtar hon refererar till. Jag rentav pep förtjust när hon nämnde Gogol Bordello. =) Boken är också väldigt välskriven och, ja, trovärdig är nog ordet jag söker, trots de ibland absurda förvecklingarna. Det här är en bok man kan sätta i händerna på i princip alla över 13 år, musikälskare eller inte (men jag tror säkert att det tillför en extra dimension om man är en!), kille eller tjej. Blir du inte helt förälskad i Allies smått galna liv så läser du Vinylprinsessan fel!

Belinda Bauer - Mörk jord

Mörk jord är Belinda Bauers kritikerrosade debutroman, en psykologisk thriller snarare än en deckare men jag gillar ju båda genrerna.

Vad jag däremot inte gillar är psykologiska thrillers eller deckare ur mördarens perspektiv. Är det dessutom en kursiverad mördare, då blir det stora sågningsfesten. Tack och lov är Belinda Bauer inte fullt så förutsägbar. Däremot inte sagt att jag var särskilt förtjust i Mörk jord - och nu är jag väl förmodligen kärringen mot strömmen här, eftersom de flesta verkar tycka att den är tokbra.

Handlingen i korthet: Stevens morbror Billy mördades och begravdes för många år sedan (när han fortfarande var ett barn) av en pedofil och seriemördare vid namn Arnold Avery. Sen Steven fick reda på detta har han tillbrigat all sin lediga tid med att gräva gropar på Exmoor-heden i hopp om att hitta morbror Billys kropp; detta för att han hoppas på att om han hittar morbroderns kropp kommer hans familj på ett magiskt sätt bli bättre.

Naturligtvis är det hela ett hopplöst företag och i sin förtvivlan skriver Steven ett brev till Arnold Avery i fängelset. Det blir starten på en brevväxling där både Avery och Steven avslöjar mer än de hade tänkt.

Som sagt, jag vill inte ha mördarens perspektiv. Särskilt inte om mördaren är en pedofil som inte gör annat än att drömma om de barn han dödat samt då och då spotta ur sig hat mot lite allt möjligt. Delarna med Steven är helt ok, men jag måste erkänna att jag inte ens fattat hur gammal han är - 10 eller 11 enligt Averys bekrivning, men snarare 13-14 eller rentav 15 att döma av hur han beter sig och hans mors skräck för att han har träffat nån "slampa" som kommer att bli gravid och dumpa barnet på henne, dvs. Stevens mor.

Nå ja. Ingen direkt höjdare men inte heller dålig (jag läste ju trots allt ut den). Lättglömd och inte särskilt engagerande, skulle jag vilja säga.

Nu igen!

Jag glömde helt bort Towel Day, i år igen. Dålig nörd! Vare sig Pi Day (14/3), Towel Day (25/5) eller Talk Like a Pirate Day (19/9) är datum som fastnar i min hjärna. May the Fourth, däremot, är ju self-explanatory så det är svårt att glömma. Jag får trösta mig med det.

Barnböcker jag minns

Bokbabbel skriver om barnböcker hon minns. De här minns jag:

- Godnatt Mister Tom och En liten kärlekssång av Michelle Magorian. Den förstnämnda har jag läst oräkneliga gånger och tar fortfarande fram och läser i ibland  - sällan hela boken, men de delar jag tycker bäst om.
- Lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder. Jag lånade hela serien på biblioteket många, många gånger (ja, jag är en omläsare av rang) och har på gamla dar lyckats köpa hela serien som nu har en stolt plats i bokhyllan.
- Tjavva och Tjavva på Långvind av Elisabeth Hjortvid fick jag av min morfars fru, hon såg tidigt att jag var väldigt intresserad av historia (när jag var liten ville jag först bli paleontolog och sedan arkeolog, men blev istället historiker...) men jag har tyvärr inte kvar dem.
- Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström läste jag först hemma hos mormor som hade kvar några av mammas gamla exemplar. Resten av serien lånade jag på biblioteket och plöjde ett antal gånger. =)
- Alla Eva Ibbotsons böcker, särskilt Häxtävlingen, Spökena från Carra och Den stora spökräddningen. När jag gick i lågstadiet så hade vi i uppgift på svenskan att läsa högt för en förälder (som lästräning) och jag läste Eva Ibbotson för mamma. Jag tror att hon gillade böckerna lika mycket som jag.
- Häxkonster för praktiskt bruk! av Malcolm Bird. En bok jag först lånade på biblioteket i Ulricehamn, troligen som 6- eller 7-åring, och älskade mycket, men sedan aldrig hittade igen. För ett antal år sedan besökte jag Simrishamn med min dåvarande pojkvän och vi hittade boken (på rea!) på en bokhandel där. Min pojkvän köpte den åt mig som en överraskning. =)
- Korpflickan av Torill T. Hauger. Läste jag bara historiska böcker som barn? Kan så vara.
- Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe. Jag läste aldrig Skuggserien, så de enda böcker av Maria Gripe jag har en relation till är Tordyveln... och Agnes Cecilia. Tordyveln... gick även som radioteater en sommar minns jag.
- Ett gäng dammiga klassiker klämde jag förstås också! Robinson Crusoe, En världsomsegling under havet och Skattkammarön var favoriterna.
- Wahlströms ungdomsböcker var nog det jag läste allra mest. Tre deckare, Kitty, Bröderna Hardy, Fem-gänget och en del svenska som Dante, Bonnie och Tvillingdetektiverna. De böckerna lämnade jag i några banankartonger i vårt gamla hus när vi flyttade till lägenhet, så de är nog uppätna av möss vid det här laget.
- Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl, och även Alltid den där Anette! samt Kan ingen hjälpa Anette? av samma författare var stora favoriter i mellanstadiet. Speciellt Jag saknar dig, jag saknar dig var ju en stor gråtfest. =) Kul att den fått ett uppsving iom. filmen!
- Boken om Pip-Larssons av Edith Unnerstad läste jag varenda gång jag var hos farmor och farfar.
- Bröderna Lejonhjärta. Men Astrid Lindgren behöver ju knappast nämnas i sammanhanget. =) Vilket (svenskt) barn har INTE växt upp med Astrid Lindgren?
- Sissi, den unga kejsarinnan/Sissi - den oövervinnerliga (tror att det kan ha varit en samlingsvolym?) av Odette Ferry handlar om den unga kejsarinnan Elisabet av Österrike-Ungern, och jag är inte helt säker på att jag fått till titlarna rätt, men jag läste den många gånger hemma hos mormor (ännu en av mammas gamla böcker, förmodar jag) och även om jag inte minns titeln så minns jag boken väl...
- Häxorna av Roald Dahl. Ja, Kalle och chokladfabriken och Matilda också, förstås, men det är nog Häxorna jag läst flest gånger.
- Ulrike och kriget och Ulrike och freden av Vibeke Olsson. Lustigt nog har jag aldrig läst några av hennes vuxenböcker.
- Sagan om Belgarion och Sagan om Mallorea av David Eddings ledde in mig på fantasy när jag var 12-13 år. Jag läser dem fortfarande då och då av rent nostalgiska skäl. =)

Tja, jag skulle kunna fortsätta i all evighet, precis som de flesta andra bokslukare. Vilka barn- och ungdomsböcker minns ni?

Metro 2034

...har jag tänkt läsa sen jag läste Metro 2033, men det har aldrig blivit av. Nu har den kommit i pocket så jag råkade visst beställa den från Adlibris. Jag kom på detta av en slump eftersom jag noterade att det kommit en ny roman i Metro 2033-universat, Resan till ljuset av Andrej Djakov. Verkar intressant!

Kelly Link - Fel grav och andra berättelser

Fel grav innehåller fem noveller av, för att citera Neil Gaimans blurb, "förmodligen den bästa novellförfattare som finns där ute just nu". Titelnovellen "Fel grav" (där en ung man gräver upp sin döda flickväns grav för att kunna ta tillbaks dikterna han la ner i hennes kista vid begravningen), den mer fantasybetonade "Trollkarlarna i Perfil" där en ung flicka blir såld som slav till nämnda trollkarlar, den mestadels bara märkliga "Trolleri för nybörjare" där handlingen kretsar kring den avantgardistiska tv-serien Biblioteket, "Sagohandväskan", där berättarens mormor går omkring med en hel östeuropeisk by i sin handväska, samt slutligen "Specialistens hatt", som handlar om två små flickor vars favoritlek kallas Död-leken.

Ojämna, skulle jag vilja beskriva novellerna som. "Trolleri för nybörjare" och "Sagohandväskan" gillade jag mycket, "Fel grav" var ok men "Trollkarlarna i Perfil" och "Specialistens hatt" tyckte jag inte alls om. Däremot gav hela samlingen mersmak; jag vill ha mer Kelly Link! Tur då att hon har skrivit fler noveller. =)

Nämnas kan också att Fel grav och andra berättelser är första delen i novellsamlingen Pretty Monsters, men när del två kommer på svenska har jag tyvärr ingen aning om.

Det är natt i Fria folkets världsträdsbibliotek. Alla bibliotekarier sover, ligger nerbäddade i sina kistor, svärdsskidor, lönnfack, postfack, fickor, skåp, mellan sidorna i sina förtrollade böcker.

Ur "Trolleri för nybörjare".

11 x 2

Jag har blivit utmanad två gånger i den här 11 frågor-enkäten som snurrat runt i bokbloggosfären. Först, BokLiz frågor:

1. Vilken bok läser du just nu? 

Just nu läser jag Jules Vernes Resan till jordens medelpunkt. Jag har läst En världsomsegling under havet, Den hemlighetsfulla ön och Jorden runt på 80 dagar, men inte till exempel Från jorden till månen och inte heller Resan till jordens medelpunkt, så jag tänkte att jag skulle rätta till den saken.

2. Vilken genre är din favorit?

Skräck och science fiction. Fantasy har jag nästan slutat läsa, åtminstone high fantasy. Lite urban fantasy eller new weird kan det bli ibland.

3. Vilken är den bästa boken du någonsin har läst?

Bra fråga! Länge var min favoritbok Microslavar av Douglas Coupland, men det finns så många som jag gillar.

4. Vilken är den sämsta boken du någonsin har läst? 

Jag håller inte riktigt reda på dåliga böcker - och läser nästan aldrig ut dem - men Den som vässar vargars tänder av Carina Rydberg ligger bra till.

5. När startade du din bokblogg?

Augusti 2007.

6. Vad arbetar du med?

Jag är bibliotekarie.

7. Hur många böcker snittar du i månaden? 

Som det ser ut nu, kanske sex. Pre-jobb, 12-14 stycken. Så jag har mer än halverat min läsning...

8. Vilken plats läser du helst på? 

I soffan.

9. Vilken är din favoritförfattare? 

Svårt att säga! China Miéville och Terry Pratchett ligger bra till, men jag säger samma som när det gäller favoritböcker: det finns så många.

10. Föredrar du inbundna böcker eller pocket?

Pocket, iallafall på engelska böcker. Men inbundna är ju egentligen snyggare. De är bara så otympliga och tar så stor plats (och är så dyra...)

11. Hur håller du koll på böckerna som du har läst?

Bloggen samt ett exceldokument som innehåller lite mer information, t.ex. vilket datum jag läste ut boken.


Och så Matildas Läshörnas frågor:

1. Vem hoppas du ska få Nobelpriset i år? 

Jag har inte så stor koll på Nobelpriset, faktiskt. Chansen är iallafall stor att det är en författare jag inte läst... (Hört talas om, ja, men inte läst.) En asiatisk kvinna, kanske, bara för att det skulle vara lite oväntat?

2. Vad ska du läsa i sommar? 

Jag planerar inte min läsning på det sättet. Förhoppningsvis hinner jag läsa mer från min olästa böcker-hylla.

3. Har du några tips på böcker om Nordkorea till mig? I så fall vilka? 

Nej, tyvärr.

4. Vilken årstid är den bästa årstiden för läsning?

Hösten är den bästa årstiden för allting.

5. Läser du om dina gamla favoritböcker?

Hela tiden. Men inte lika mycket nu som förr.

6. Från vilken del av världen läser du flest böcker? 

USA och Storbritannien.

7. Hur väljer du vilka böcker du ska läsa? 

Jag står och glor in i min bokhylla och gnäller om att jag inte har nåt att läsa tills jag hittar nåt jag kan tänka mig att läsa. =) Och så hittar jag ganska mycket på jobbet...

8. Hur tycker du att ett bra skolbibliotek ska vara? 

Uppdaterat (med fräscha böcker, mycket nytt - men också med en noga utvald samling klassiker - och ett brett utbud), fokuserat på de ämnen som eleverna läser i skolan/har arbeten om, kunnig och engagerad personal, en trivsam miljö med plats både för studier och för att sitta och läsa skönlitteratur eller prata.

9. Finns det någon plats du blivit sugen på att åka till efter att ha läst en bok som utspelar sig där?

Östeuropa (efter att ha läst Historikern av Elizabeth Kostova).

10. Hur tycker du att man ska göra för att få barn och ungdomar som inte läser att börja läsa? 

Ja du. Där har vi 10 000-kronorsfrågan. Det jag kan komma på är att exponera, exponera, exponera dem för böcker, visa på att böcker finns i många olika svårighetsgrader och att nästan oavsett vad de är intresserade av så finns det en bok som passar just dem... men om jag hade ett idiotsäkert knep så skulle jag nog skriva en bok om det.

11. Vad läser du när du har feber?

Ingenting alls. Då ser jag faktiskt på tv. Dokumentärer på History Channel till exempel.

Och eftersom jag är övertygad om att de flesta bokbloggare redan har blivit utmanade både en och två gånger så slutar jag faktiskt kedjan här. Ja, jag vet, jag är tråkig. Men den som vill får gärna svara på BokLiz eller Matildas frågor!

Amanda Hellberg - Tistelblomman

Tistelblomman är Amanda Hellbergs tredje och hittills bästa bok om Maja Grå, en ung kvinna som ser mer än andra. I denna bok har hon lämnat Sverige för Skottland och flyttar till ett gammalt hus - Tistelblomman - i en avlägsen skotsk by tillsammans med Jack, konstnären hon mötte i Döden på en blek häst. Ganska snart förstår Maja att allt inte är som det ser ut att vara. Människorna i byn är ovilliga att prata om Tistelblomman, och Maja hör konstiga ljud och ser konstiga saker. När Maja och Jack träffar ägarnas son, Adrian, märker hon genast att även Adrian har sett och hört saker i huset. Men är det en ond ande, eller något helt annat?

I Tistelblomman har Amanda Hellberg verkligen hittat rätt. Den har precis lagom balans av övernaturligt och verklighet, och även om jag ibland vill ruska om Maja ordentligt och skrika "men prata med honom istället för guds skull!" (ni som har läst vet vad jag menar) så bidrar detta till spänningen. Styggelsen var lite väl vidrig och Döden på en blek häst lite för tam - men, som Guldlock skulle ha sagt, Tistelblomman är alldeles lagom!

Nu hoppas jag på fler böcker om Maja Grå där hon kan använda sina förmågor utan att vara rädd för vad Jack ska tycka. Jag vill också se lite med av Steve King, och förhoppningsvis kan dessa båda saker knytas ihop utan större problem. ;)

Förresten, gissa om jag står först i kö på Amanda Hellbergs nya ungdomsbok Jag väntar under mossan? Självklart.

Presentkortsinköp

Jag fick (bland mycket annat) ett presentkort på Akademibokhandeln när jag fyllde 30 som jag utnyttjade i torsdags när Shopping (köpcentrum i Luleå - Sveriges första och ritat av Ralph Erskine, om nån är intresserad) hade kvällsöppet med 20% rabatt i de flesta butiker. De två böcker som slutligen fick följa med hem var The Death Relic av Chris Kuzneski samt The Somnambulist av Essie Fox - a spellbindig tale of lost love, grief, murder and madness in Victorian England.

... och vinnaren av Eld!

Eftersom det var sex personer som anmälde sitt intresse i tävlingen så gjorde jag det enkelt för mig och slog en tärning.

Vinnaren blev kommentar nummer 1 (dvs. nummer 1 av de som ville vara med och tävla), Lyrans noblesser! Maila mig din adress så skickar jag boken på posten. =)

Utlottning av Eld

På grund av oförutsedda händelser har jag två exemplar av Eld och därför tänkte jag lotta ut det ena. Det du behöver göra för att delta är att lämna en kommentar till det här inlägget (med en fungerande mailadress) och berätta vem som är din favorit av tonårshäxorna, samt varför! Länka också till det här inlägget från din egen blogg om du har en.

Tävlingen avslutas fredag 27/4 kl 23.59 och vinnaren meddelas på lördag 28/4.

Bibbloböcker just nu

För ovanlighetens skull har jag väldigt lite bibbloböcker hemma just nu. Fader Död är en av dem, och resten av böckerna på min mer omedelbara läslista är:

Belinda Bauer - Mörk jord
Ingelin Angerborn - Rum 213
Tahereh Mafi - Rör mig inte!
Neil Gaiman - Fragile Things
Jules Verne - Till jordens medelpunkt
Isaac Marion - Varma kroppar

Att betas av under maj!

Idag...

Har jag:
läst ut Tistelblomman (Hellbergs hittills bästa, rec kommer!) och påbörjat Giles Blunts senaste, Fader Död.

Ska jag: 
gå på husvisning. Nej, vi ska inte köpa hus, men några kompisar ska sälja sitt så vi ska gå dit som stöd och spioner. ;)
Vi ska också gå och se Iron Sky - the most kick-ass space nazi invasion movie ever made!

Konsten att vara kvinna!

Wohoo! Caitlin Morans briljanta How to Be A Woman kommer på svenska i höst! Konsten att vara kvinna ges ut av Bonnier i augusti - alla ni som inte redan läst den MÅSTE göra det. Det är en order!

Shirley Jackson - The Haunting of Hill House

Trots sitt tunna format tog det mig ett tag att bli klar med The Haunting of Hill House - inte för att den var seg eller dålig, utan bara pga bristande lästid. Men i söndags tog jag tag i saken.

Handlingen i The Haunting of Hill House är nog välkänd för de flesta, om inte annat för att man sett (den nya) filmatiseringen med Catherine Zeta-Jones och Lili Taylor, även om jag måste erkänna att jag aldrig iddats se hela. I korthet går det ut på att Dr. John Montague, en forskare inom det paranormala, bjuder in några personer som tidigare varit involverade i övernaturliga händelser till Hill House. Detta hus byggdes av en man vid namn Hugh Crain, och ända sedan det blev färdigt för 80 år sedan har det dragit olycka över sina invånare.

På den angivna dagen kommer Dr. Montague och tre andra personer till Hill House: Eleanor, en kvinna i trettioårsåldern som tillbringat hela sitt liv med att ta hand om sin sjukliga mor, Theodora, en självupptagen ung kvinna utan efternamn, och Luke, husets blivande ägare. Redan från första början upptäcker de att Hill House är annorlunda, till och med skrämmande, och det dröjer inte länge förrän konstiga saker börjar hända.

Nåt jag gillade mycket om i boken var den lättsamma skämtsamheten mellan karaktärerna. (Banter, om man använder ett engelskt ord.) Det är det jag gillar även i t.ex. Dorothy Sayers böcker; jag är helt enkelt svag för rappkäftade och intelligenta människor... Särskilt skrämmande var det ju inte, men man är ju härdad. Däremot bygger Jackson upp en mysrysig stämning som förstärks av det faktum att man egentligen inte får veta vad som hände - det är minst sagt öppet för tolkning. Det här är en bok man ska läsa en regnig kväll, framför en brasa, med en kopp te och en spinnande katt. =)

Trots att boken är skriven på 1950-talet känns den förvånansvärt modern; det är väl egentligen bara avsaknaden av mobiltelefoner och datorer som gör att det märks att det inte är nutid - ja, det och Eleanors "djärvhet" att köpa byxor som hon kanske inte kommer våga ha på sig... Den absolut största behållningen är iallafall utan tvekan Shirley Jacksons fantastiska språk.

Hill House itself, not sane, stood against its hills, holding darkness within; it had stood so for eighty years and might stand for eighty more. Within, its walls continued upright, bricks met neatly, floors were firm, and doors were sensibly shut; silence lay steadily against the wood and stone of Hill House, and whatever walked there, walked alone.

Elly Griffiths - Känslan av död

Den senaste boken i serien om arkeologen Ruth Galloway börjar med att Ruth hittar en död museiintendent bredvid en gammal kista innehållande kvarlevorna av 1300-talsbiskopen Augustine. I rummet finns en död orm och på intendentens kontor hotfulla brev från en grupp som kallar sig Elginisterna. Gruppen vill att en samling aboriginska skallar som befinner sig på museet ska återlämnas till den aboriginska stam från vilken de stulits. Detta blir upptakten till en mordutredning där kapplöpningshästar, knarksmuggling, aboriginsk mytologi och en sensationell upptäckt av biskop Augustines verkliga identitet blandas för mesta möjliga spänning.

Ruth är som vanligt (mer eller mindre) i händelsernas centrum, men hennes relation med Nelson är numera icke-existerande och Nelson försöker istället rädda sitt äktenskap. Det hindrar dock inte att de båda går omkring som små åskmoln samt kastar trånande blickar lite nu och då. Ruth vill ha en fadersfigur till dottern Kate, och Nelson vill inte förneka sitt illegitima barn trots hustruns påtryckningar.

I övrigt är saker och ting som vanligt. Nelsons båda inspektörer Judy och Clough är i luven på varandra, Cathbad går omkring i en lila mantel och är precis lika mystisk som alltid, och Ruth får en ny granne som i högsta grad blir inblandad i utredningen. Det känns hemtamt och nästan mysigt, lite som en gammal pusseldeckare, och det viktigaste är egentligen inte de mystiska dödsfallen utan att få träffa Ruth, Nelson, Cathbad, Flint och alla de andra igen.

Jag kan varmt rekommendera denna fjärde bok om Ruth Galloway och hoppas på att Elly Griffiths snart kommer med en ny.

(En sak bara - lägg av med tjockistjafset. Nej, 80 kg är inte death fat om man inte är typ 1,40.)

Greig Beck - Dark Rising

Dark Rising är den andra boken om supersoldaten Alex Hunter. (Min recension av första boken finns här.) I denna bok befinner sig Hunter i mellanöstern för att avvärja hotet om Jordens omedelbara undergång - ja, jag vet, men så brukar det vara i den här typen av böcker.

Anywho. Den djupt religiöse iranske presidenten har beordrat forskning inom området skapa-svarta-hål (helt vanvettigt, men there you have it) eftersom han tror att man på detta sätt kan komma närmare Allah. Problemet är förstås att ett svart hål kan äta upp allt i sin väg, inklusive Jorden. Alltså sänds Alex Hunter in, tillsammans med ett nytt team av HAWKS, en Mossad-agent (en ung och mycket vacker kvinna, självklart) och en israelisk geek-boy vetenskapsman. Deras uppdrag är att hitta den superhemliga anläggningen och stänga ner domedagsvapnet - och, eftersom den amerikanska militären är som den är, om möjligt ta med sig denna livsfarliga teknologi hem till USA. Strålande idé, verkligen.

Ett antal "Judgement events" som den iranske presidenten kallar dem har redan utförts. Detta betyder att frivilliga religiösa galningar fått stå i närheten av det minimerade svarta hål som öppnats och därigenom sugas iväg till... tja, nån annanstans. Med rätt så vidriga påföljder, förstås. Vissa har kommit tillbaks... men inte i samma skick som när de försvann. Och en varelse från ett annat universum har brutalt ryckts från sin hem och hamnat i den iranska öknen; en blodtörstig varelse som inte ens supersoldaten Alex Hunter kan besegra.

Ja, jag raljerar. Det är svårt att inte göra det när en bok är så over the top. Alla klichéer prickas in längs vägen (är det nån som vill satsa pengar på hur det går för Alex Hunter och den vackra Mossad-agenten?) och de onda är onda, de goda är goda och det utomjordiska monstret är så vedervärdigt att det går inte att med ord beskriva. Ni förstår ju.

Nå ja, relativt underhållande är det ändå, men de tröga partierna är fler än i Beneath the Dark Ice. Det tog mig betydligt längre tid att läsa Dark Rising, mycket pga att storyn inte var så väldigt fängslande. Nu var väl inte Beneath the Dark Ice stor litteratur heller, men Dark Rising var ändå lite av en besvikelse måste jag säga.

Nytt på önskelistan

Flesh Eaters av Joe McKinney tog hem årets Bram Stoker Award för bästa roman och det låter ju onekligen som en intressant zombieapokalypsroman. (Långt ord.)

Annat spännande på önskelistan är Eutopia av David Nickle, Catalyst av Anne McCaffrey och Elizabeth Ann Scarborough (cats!) samt Cinderella Ate My Daughter av Peggy Orenstein.

Vad sa ni? Läsa det jag redan har hemma? Nu förstår jag inte.

Fail

Det kan vara så att jag inte läst ut en enda bok i mars. Ska kontrollera och återkomma i frågan.

*uppdatering* Oj, jag hade visst läst fyra stycken. Men det var så länge sen att jag helt glömt bort det. 

Man vet att man börjar bli medelålders när...

...man får en dammsugare och en symaskin i födelsedagspresent och blir glad över det. ;)

Inte nog med det, jag rentav ÖNSKADE mig en dammsugare och en symaskin. Men inte vilken dammsugare som helst utan en tjusig lila Ergorapido. Dessutom fick jag ju en kylskåpsmagnet, ett bokmärke och världens bästa nyckelring av kusinen.

Och förstås, the pièce de résistance, Lord of the Rings-boxen, extended version, på blu-ray av min käre sambo! Jag har nästan slitit ut dvd-boxen så många gånger som jag sett den. =)

Happy birthday to me!

Idag fyller jag 30 år! Jag bjuder på virtuellt födelsedagskalas på bloggen - välkommen in, lämna presenterna på hallbordet, ta kaffe eller te och valfritt fika! Och rota ni i bokhyllan hur mycket ni vill, vad Ribbing än säger om det. ;)

Hoppsan

Idag kom ett par nyinköpta böcker till jobbet som nog måste klämmas in i läslistan före båda de böcker jag håller på med just nu: Amanda Hellbergs Tistelblomman och Elly Griffiths Känslan av död. Tur att det var 4-veckorslån på båda... eller kanske otur, för reservationslånetid (2 veckor) betyder att jag hade varit tvungen att läsa dem så fort som möjligt. Nå ja.

Just nu

… läser jag: Mestadels Crescent Dawn av Clive Cussler. Inte så mycket The Haunting of Hill House.
… väntar jag på: Nya China Miéville, Railsea.
… lyssnar jag på: Dead Sara.
… tittar jag på: Ovanligt lite. Castle, Top Gear och nåt enstaka QI-avsnitt.
… är jag nyfiken på: The Avengers. Är det 27 april snart?

Från Helena.

En bokbloggares matematik

Ska vi räkna olästa böcker i bokhyllan? Jag börjar.

217

Så, om jag läser 10 böcker per månad (och för det mesta kommer jag inte upp i så många nu för tiden) så har jag så jag klarar mig i ca 22 månader, alltså nästan två år. Förutsatt att jag inte köper nånting nytt under den tiden. TVÅ ÅR! Läser jag istället åtta böcker per månad - vilket, let´s face it, är mer realistiskt som det ser ut nu - så räcker de i 27 månader.

(Räknar jag dessutom med traven med halvlästa böcker så räcker de väl i... tja, länge.)

Få höra nu - hur många olästa böcker har ni egentligen i hyllorna, och hur länge skulle det ta er att läsa dem alla med er normala lästakt?

Nouruz

Ikväll ska jag på persiskt nyårsfirande i Råneå, hela personalen på medborgarkontoret och biblioteket har blivit inbjudna. Det ska bli kul att pröva lite persisk mat. =) Fast det betyder förstås att jag kommer hem ganska sent ikväll...

Pi Day

Idag är det Pi Day (3.14) samt Einsteins födelsedag. Tyvärr glömmer jag ju alltid bort det, trots att jag varenda år den 15 mars säger "nästa år ska jag inte glömma!".

Det finns två sätt att fira Pi Day:

1. Med en pajmiddag (minipajer till förrätt, matpaj till huvudrätt och frukt- eller bärpaj till efterrätt).
2. Med ärtsoppa och pannkakor. Detta pga att Pi var en förening på LTU som en gång i tiden serverade ärtsoppa och pannkakor på Kåren varje torsdag.

Hur firar ni? Eller glömmer ni också bort det varje år?

Hur kommer det sig

... att böcker man köpt för att man verkligen ville läsa dem helt plötsligt (nå ja, efter en ganska lång tid i bokhyllan, men iallafall) är helt ointressanta? Jag har en Billy-hylla full av olästa böcker men hittar ändå aldrig nåt att läsa. Det tar alltid åtminstone två genomletningar innan jag bestämmer mig för en ny bok, för ingenting lockar.

Så oerhört märkligt. 

Som en äkta norrbottning

Jag funderar på att spontanköpa en bok. Men vilken?

Uppdatering: Den spontaninköpta boken blev Susan Hills The Woman in Black. Jag måste ju läsa den innan jag ser filmen.

Adam Baker - Juggernaut

Eftersom jag blev ganska lyrisk över Adam Bakers debut Outpost i höstas så var jag ju tvungen att köpa och läsa hans andra bok Juggernaut. Den utspelar sig under brinnande Irakkrig i ett hett och sandigt mellanöstern, så miljön är inte lika intressant som i Outpost (tycker jag), men i övrigt är böckerna väldigt lika. Båda har en stark kvinnlig huvudperson - även om Jane i Outpost var ganska mesig från början - och båda har samma grundläggande handling, nämligen den mystiska sjukdom som förvandlar människor till en sorts odöda med svarta ögon och en fruktansvärd blodtörst.

Lucy och hennes team är legosoldater i Irak. Några är amerikaner, Lucy själv är britt och en annan är sydafrikan. Det de har gemensamt är skickligheten som legosoldater och alla de år de kämpat tillsammans i krigshärdar över hela världen. Men nu börjar de vara trötta på det livet, och när Lucy får höra talas om en irakisk krigsfånge med hemligstämplad information om en stor guldskatt beslutar sig teamet för att göra ett enda jobb till innan de kan dra sig tillbaks som rika människor.

Problemet är att guldskatten befinner sig mitt i öknen, långt ifrån ära och redlighet - och guldet är inte det enda som finns där ute.

Det här känns som en prequel till Outpost; bilderna av upplopp och brinnande bilar som besättningen på Kasker Rampart ser på tv är troligen en direkt verkan av händelserna i Juggernaut. Förhoppningsvis handlar nästa bok om de sista resterna av mänskligheten och deras kamp efter apokalypsen...

Inte lika bra som förra boken men helt ok är mitt betyg. Jag blev inte lika engagerad i huvudpersonerna i den här boken och överraskningseffekten (hur viruset/sjukdomen/vad det nu är utvecklar sig) var förstås borta, men som en del av Adam Bakers egna universum av blodtörstiga, metallinfesterade zombies funkar Jaggernaut alldeles utmärkt.

Har ni sett?!

Eld, andra delen av Engelsforstrilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, kan förhandsbeställas på Adlibris! (Säkert på Bokus också.) Den kommer visserligen inte ut förrän i april men såååå långt kvar är det ju inte. Kan man ju intala sig.

Klick klick!

Beställt på bokrean

Jag går sällan på den fysiska bokrean utan håller mig till nätbokhandlarna för bekvämlighetens skull. I år hade ju Bokus så bra deals på engelska pocketböcker (19-29 kr!) att det blev ett gäng såna:

Tim Butcher et al - Because I am a Girl
Patrick Woodrow - First Contact
Richard Montanari - Kiss of Evil
Richard Montanari - The Devil´s Garden
Kathy Reichs - Mortal Remains
Tom Bale - Skin and Bones
Glenn Cooper - Tenth Chamber
Brunonia Barry - The Lace Reader
Colleen McCullough - Too Many Murders

På Adlibris blev det en reabok och en till fullpris (men de kostade ändå lika mycket...):

Sys Fredens - Börja virka
Elisabeth Norinder - Sticka

Jag har nämligen börjat sticka och virka så smått, bland annat har jag virkat en mössa eftersom min gamla gick sönder och nu stickar jag på ett par pulsvärmare. Är det åldern, kanske? Inte långt kvar nu innan jag blir en riktig kulturtant - det som krävs är väl ett par katter och en garderob från Gudrun Sjödén.

Greig Beck - Beneath the Dark Ice

Min fascination för arktiska miljöer slog till igen när jag besökte SF-bokhandeln i höstas; med hem följde alltså Beneath the Dark Ice som utspelar sig på Antarktis - eller snarare under Antarktis - i en urgammal stad, byggd av en uråldrig civilisation, på den tiden då Antarktis inte var täckt av is...

Detta är den första boken om supersoldaten Alex Hunter, som efter en skottskada i huvudet utvecklat vad man bara kan kalla superkrafter. Jag vet inte hur gammal Greig Beck är, men mentalt är han en tonåring som skrivit in en glorifierad version av sig själv i en actionfylld skräck/äventyrsroman - Alex Hunter är så fantastisk på alla sätt och vis att det är nästan löjligt. Visserligen får han ibland nästan okontrollerbara raseriutbrott, men till och med dessa kan han använda till sin fördel när skurkarna ska bekämpas.

Anyways! Boken börjar med Becks version av vad som hände med nybyggarna på Roanoke Island år 1587 (allihop försvann utan ett spår, utom ordet Croatoan inkarvat i ett träd - ett äkta historiskt faktum) och hoppar sedan till en forskningsexpedition på Antarktis i modern tid. Hela expeditionen försvinner (hör och häpna!) och ett räddningsteam bestående av några andra forskare samt Alex Hunter och hans team av bad-ass kommandosoldater skickas dit för att lista ut vad som hänt.

Teamet hittar en uråldrig stad, utdöd sedan länge, under isen. Arkeologiprofessorn Matt Kerns är överttygad om att civilisationen som en gång bebodde staden gick under och de överlevande flydde ut i världen, därigenom skapande myten om Atlantis. Men vad orsakade undergången, och varför försvann den första forskningsexpeditionen?

Efter att ha läst At the Mountains of Madness så kändes plotten ganska välbekant. Beck har studerat sin Lovecraft! Det här är en lättviktig YA-skräckis/äventyrsroman med Cthulhu-vibbar, och först var jag inte alls imponerad men ju mer jag läste desto mer ville jag läsa. Ett ganska bra betyg i slutändan alltså även om man inte ska förvänta sig något litterärt mästerverk. (Dock tillräckligt bra för att jag ganska omgående skulle köpa bok två, Dark Rising).