Jacqueline Winspear - Med lätta bevis

Jag var verkligen inte det minsta sugen på att läsa nån av böckerna jag hade hemma, så jag gick till biblioteket för att leta efter nåt som tilltalade mig och plockade med mig Jacqueline Winspears andra bok om Maisie Dobbs hem.

I Med lätta bevis har Maisie flyttat firman till nya fina lokaler, och själv har hon flyttat in hos sin gamla välgörarinna lady Rowan. Detektivbyrån går bra trots - eller kanske på grund av - den pågående depressionen och Maisie blir en dag kontaktad av den framgångsrike affäresmannen Joseph Waite, som vill att hon ska hitta hans förrymda dotter. Dottern, Charlotte, är trettiotvå år gammal men bor hos sin synnerligen bestämda far som försöker kontrollera sin dotters liv. Det är inte första gången hon rymt, men den här gången verkar anledningen till flykten vara något allvarligare och Maisie inser snabbt att det finns kopplingar till morden på flera kvinnor i samma ålder som Charlotte - kvinnor som Charlotte en gång i tiden umgicks med.

Precis som i Maisie Dobbs har första världskriget en stor plats i handlingen, vilket i och för sig är förståeligt med tanke på att det inte är så väldigt länge sedan det slutade, och Maisie själv har ju en hel del svåra minnen från det.

Nånting som var mer framträdande i den här boken, jämfört med den första, var Maisies nästan new age-aktiga förhållningssätt till detektivarbetet. Hon känner vibrationer och gör andningsövningar så det står härliga till, vilket stör mig ganska mycket - till och med mer än det fortfarande rätt taffliga språket. Maisie verkar liksom lite för mycket "lösa problemen med glädje och kärlek" alternativt "se auror och balansera energier" för min smak; i en senare tidsperiod (säg, 1960-talet) hade hon förmodligen varit nån sorts holistisk helare som sprungit runt i långa kaftaner och bränt rökelse. Ick.

Men förutom det så gillar jag Maisie Dobbs. Hon är sympatisk och storyn är i sin helhet bra, så Med lätta bevis var ett helt ok tidsfördriv. Och* jag har redan reserverat den tredje boken, Lögnen, på biblioteket...

*Jo, jag börjar helt ogenerat meningar med både och och men.