Det finns nog många böcker jag hatar. Om jag kommer ihåg dem är en annan femma - för det mesta är jag ju ganska bra på att sluta läsa så fort jag lessnar, vilket oftast sker om någon av karaktärerna (särskilt huvudpersonen) beter sig som en idiot, eller om en våldtäkt är central för berättelsen, eller för den delen om det förekommer en våldtäkt överhuvudtaget. Just detta är på grund av att det är ett så billigt knep av en författare och det bidrar enligt min åsikt till att våldtäkter är så pass "accepterade" som de är (ni förstår vad jag menar hoppas jag - jag säger inte att våldtäkt är accepterat, men det är ändå i princip det enda brott där offret måste stå till svars för förövarens agerande). I mina ögon ger litterära och filmiska våldtäkter som ett medel för att trycka ner kvinnor ett sorts "frikort" till att använda denna metod för att hålla kvinnor "på plats" även IRL. Jag menar alltså att i de flesta berättelser - i böcker eller på film - skulle författaren aldrig komma på tanken att en man skulle våldtas. Det är nästan uteslutande ett sätt för män att dominera kvinnor (för om nån tror att våldtäkter handlar om sex så är denne någon helt ute och cyklar).
Ahem! Nog rantat - tillbaks till ämnet. En bok jag hatar var det ja... Jo, en som jag faktiskt avslutade trots att den var totalt vidrig var Carina Rydbergs Den som vässar vargars tänder. Usch och fy. Jag förstår inte hur jag lyckades ta mig igenom den eller för den delen varför jag ö .h. t. valde att läsa klart den. Jag kände mig mest smutsig efteråt.
Med knäppta händer på Pressbyråns kundtoalett
20 timmar sedan
2 kommentarer:
Smutsig är precis vad jag känner mig varje gång jag måste erkänna att jag faktiskt läst en bok av Camilla Läckberg. Jag skulle innerligt vilja sudda ut just de dagarna av mitt liv!
Håller med dig om Den som vässar vargars tänder. Den var verkligen vidrig.
Skicka en kommentar