26 oktober 2010

Danielle Trussoni - Angelologi: Änglarnas tecken

Alltså jag vet inte. Angelologi LÄT ju bra, konceptet alltså, och jag är ju inte den som backar för en orealistisk story... (Med tanke på all den fantasy m. m. jag klämmer i mig i vanliga fall. Eller Clive Cussler, låt oss inte glömma Clive Cussler.)

Och visst, det är driv i berättelsen, den är knappast långtråkig. Men... jag tycker att jag har läst det här förut? Ja, minus änglarna, eller rättare sagt nefilim, då förstås. Ah, ja just det - Dan Brown! Dan Brown + fallna änglar + en kreationistisk grundsyn = Danielle Trussoni.

Hur som helst. Nunnan (den unga och vackra nunnan) Evangeline uppfostrades i ett amerikanskt kloster efter moderns död. Mamman, Angela - notera de "änglalika" namnen - fördes bort och dödades av okända män på grund av den forskning hon arbetade, och pappa Luca tog med sig dottern Evangeline från Paris till Amerika där han trodde att de två skulle vara säkrare.

Evangeline vet inte särskilt mycket om sin mors arbete eller varför hennes far valde att placera henne i klostret vid 12 års ålder. Hon växer upp hos nunnorna och blir själv nunna, 18 år gammal. Fem år senare dyker en ung forskare, Verlaine, upp; han vill titta på några gamla brev i klosterets ägo. Denna enkla begäran visar sig vara betydligt allvarligare än vad både Evangeline och Verlaine trott och de dras in i en gudomlig kamp mellan människor och änglar som pågått i tusentals år.

Mja, underhållande - ja visst. Bra - hm, den var svårare. Det är lite väl många utflykter i änglaland för att jag ska uppskatta Angelologi, trots att Trussoni gör sitt bästa för att väva in historiska referenser, uråldiga artefakter, bibliska berättelser... och det är vid de bibliska berättelserna mitt intresse falnar. Angeologi är alldeles för kreationistisk för sitt eget bästa. Man (jag) får en ganska stark känsla av att författaren gärna vill hävda att Bibeln är bokstavlig sanning, inklusive det där med att jorden är, vad, 6000 år gammal? Det blir alldeles för over the top till slut.

Men för all del, gillar man Dan Brown med flera äventyrsförfattare - och/eller övernaturligheter eller änglar - så är det bara att läsa. Kom inte och säg att jag inte varnat er. ;)

6 kommentarer:

Pål Eggert sa...

Vill du läse en roman där det förekommer änglar (och andra orealistiska företeelser) som inte är det minsta kreationistiska kanske du skulle kolla in min roman, "De döda fruktar födelsen". Den sneglar inte heller det minsta på Dan Brown.
Om du inte finner denna skamlösa reklam helt frånstötande så gå gärna in och kolla på recensionerna på min blogg.
http://varldenskabrinna.blogspot.com/search/label/recensioner%20av%20de%20döda%20fruktar%20födelsen

Funkar inte den här överdrivet långa länken så går bara in på "Världen ska brinna" och klicka på omslaget på min roman, i kanten till höger.

Martina sa...

Ja visst är det skamlös reklam, men du har tur - jag har faktiskt hört talas om din bok och tycker att den verkar intressant, så den ligger på att läsa-listan. =)

Pål Eggert sa...

Finfint.

Emmas Bokhylla sa...

Alltsa, kanske. Kanske med ett stort K. Att jag laser den.

Men, om du gillar anglar, kanske "Nar anglar dor" av Andreas Roman vore nagot?

Martina sa...

Njae, jag går inte igång på änglar sådär specifikt... det var mest äventyrsromanvibbarna från Angelologi som var intressanta. Fast ändå inte så intressanta, som det visade sig

Pi sa...

Jag hade också hoppats på att den skulle vara bra. Men jag verkligen avskydde den. Det tog mig en evighet att läsa den och jag har inte orkat skriva om den ännu. Men när jag gör det lär det inte bli särskilt snällt. Jag tyckte att det var mer än lovligt tramsigt.