Det här kan nog var årets skummaste bok.
Den gröna cirkeln handlar om fyra ungdomar - Judit, David, Gabriel och Dinah - som bor på en internatskola någonstans i Sverige. Det sägs inte rent ut i boken att de är lite annorlunda, men det verkar iallafall som att internatet är en skola för barn med olika neuropsykologiska funktionshinder (Judit, till exempel, kan möjligen ha aspergers eller nånting liknande) eller andra problem.
Hur som helst - boken börjar med Judits redogörelse för livet på skolan. Hon är tillsammans med David, som kallas för David Beckham, men blir kompis med Dinah när hon kommer som ny till internatet. Gabriel är kompis med David och han och Dinah blir så småningom tillsammans. De fyra bildar en hemlig klubb som får heta Den gröna cirkeln. Klubber är till för människor som tänker annorlunda, som vill leva sitt liv på ett annorlunda sätt (till exempel de som vill leva utanför konsumtionshetsen).
Det är ett tag in i framtiden, det här; nästan alla fåglar har försvunnit, det finns bara svanar och några enstaka duvor kvar, och det finns inga andra blommor än maskrosor. Många grönsaker är svåra att få tag på, som tomater till exempel. Vädret är konstigt, antagligen på grund av miljöförstöringen (som förmodligen också är skyldig till att fåglarna och blommorna försvunnit).
En kväll på skolan sätter de fyra ungdomarna sig ute på den nybyggda verandan. Regnet öser ner, ja, inte bara öser, det är verkligen som att himlen öppnat sig. Det har regnat i flera dagar och det stormar och blåser oupphörligt. De har en filmkamera som de leker med och filmar varandra när vinden plötsligt ökar så mycket i styrka att till och med bilarna lyfter från marken och blåser iväg - och trädäcket de sitter på lossnar från skolan och flyter iväg.
En lång tid senare närmar sig trädäcket, eller flotten, land. De fyra har levt ute på det öppna havet i många dagar, rentav veckor (månader?), ätit maneter, musslor, tång, ja, allt de har kunnat fiska upp ur vattnet, men slutligen tar de sig i land och upptäcker att världen är minst sagt förändrad.
Som sagt, årets skummaste bok. Kanske inte så mycket på grund av den grundläggande postapokalyptiska historien, utan för att man absolut inte får några förklaringar, vare sig på vad som orsakade världens undergång eller på de underliga saker som händer när Judit och de andra väl tagit sig i land. Det är som att de har hamnat på en helt annan planet, eller i en spökhistoria av något slag, där lik inte förmultnar, där all mat som varit förpackad försvunnit ur sina (oöppnade) förpackningar, där datumen på tidningar har bleknat bort. Det är svårt att ens veta om det händer på riktigt eller om de bara drömmer.
Efter att ha kommit igenom de första ganska tråkiga kapitlena (de där Judit, berättarrösten, bara återger vad som händer på skolan) blir det faktiskt ganska intressant och i slutändan skulle jag säga att det är en helt ok bok, men tyvärr inte så bra som jag trodde att den skulle vara när jag först hörde talas om den.
Jag vill bara få leva av Elin och Ida Kjos
14 timmar sedan
5 kommentarer:
Jag skall testa att läsa den ändå. Tycker upplägget låger intressant.
Den hamnar på "att-läsa-listan"
En ny syndaflod..?
Den verkar minst sagt mysko. Ofta vill man ju ha förklaringar och få svar på frågan: Varför?
Alltså, den är ju intressant, men det är minst sagt frustrerande att inte få några svar alls.
Om detta skulle vara en deckare, skulle det vara en polisroman, pusseldeckare eller hårdkokt enligt dig?
Skicka en kommentar