15 september 2008

Linda Fairstein - Levande död

Den här bara rushade (anglicismerna haglar...) jag igenom! Levande död är inte, som jag först trodde, Linda Fairsteins första deckare och faktiskt inte ens den första som kommit på svenska (Bytet kom 2006, men blev nog aldrig särskilt omskriven - åtminstone hade jag inte hört talas om den tidigare). Det är faktiskt bok nummer sju av hittills tio böcker om Alexandra Cooper, åklagare på New Yorks sexbrottsavdelning. Bok nummer elva kommer nästa år.

I Levande död hittas ett kvinnoskelett bakom en tegelvägg under en husrenovering, och det konstareras ganska snabbt att kvinnan i fråga har murats in levande. Fallet, som till att börja med verkat helt orelaterat till allt annat, visar sig snabbt ha någon sorts koppling till en mördad kvinna vars fall hamnat på Alex Coopers bord - mördaren har nämligen försökt få det att se ut som att en ökänd våldtäktsman, av pressen kallad Silkesstrumpan eftersom han binder sina offer med strumpbyxor, har begått mordet. Cooper har skött utredningen av Silkesstrumpan sedan de första våldtäkterna för nästan fem år sedan, och fallet tar upp en ganska stor del av handlingen parallellt med fallet med den inmurade flickan.

Fairstein verkar vara en ganska litterär författare; hon låter sin åklagare vara litteraturintresserad (Cooper har bland annat läst litteraturvetenskap) och i fallet med den inmurade flickan har Egdar Allan Poes författarskap - och en förening till hans ära - mycket att göra med både mordet och lösandet av det. Fairstein är också själv åklagare på Manhattan och är expert på brott som rör våld mot kvinnor och barn, så man kan ju anta att Alex Coopers åklagarroll är iallafall löst baserat på henne själv. Åtminstone så borde det betyda att Fairstein vet vad hon skriver om!

Linda Fairstein känns som en helt acceptabel efterföljare till Patricia Cornwell (precis som Bokhore-Helena letar jag efter bra substitut till Scarpetta nu när Cornwell gått och blivit dålig), men jag måste nog läsa några fler av hennes böcker innan jag till 100% kan säga att Linda Fairstein är nästa deckarförfattare-med-stark-kvinnlig-huvudperson att läsa in sig på.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Visst är det roligt att man läser något och inser att det finns en massa redan utgivet som man inte läst och inte vetat om. Är det en bra författare är det ju en guldgruva. Så var det för mig med Sara Paretsky, även om jag gillade de senare bättre än de tidiga böckerna! Gillar du henne?

Anonym sa...

Spexigt värre, jag satt just och klurade på att jag vill testa nya genrer. Deckare är en av de jag verkligen aldrig läser, så detta ditt inlägg kom ju fint till pass!Deckarnovisen suger åt sig, som en svamp.

Anonym sa...

Ja, det låter som ett trevligt tips. Jag gillar också Scarpetta och behöver nått att fylla hålet med (eller ja, egentligen inte, jag ska ju ha köpstopp i oktober - hur det nu ska gå!) Men september är inte slut ...

Martina sa...

Full bokhylla: jag har faktiskt aldrig läst nåt av Sara Paretsky.

Lisan: det finns många riktigt bra deckare! Och en hel del riktigt usla också, tyvärr...

Dieva: bibliotek?