Glasdockorna av Jorun Thørring får åka tillbaks halvläst till biblioteket. Det var en ganska taffligt skriven dussindeckare med stereotyp handling och dito polis, iallafall så långt som jag kom... vilken faktiskt var ungefär 75 sidor, eftersom jag till att börja med valde att ignorera det, i mitt tycke, enormt usla språket (den här recensionen kallar dock språket "lödigt (?) och mångsidigt" - har vi läst samma bok? Det kändes som att Glasdockorna är skriven av en högstadieelev med språksvårigheter).
Nej, det här är ingenting jag kan rekommendera. Tyvärr, för det hade varit rolig med en ny, bra, norsk deckarförfattare.
Brorsans kompis Robban
12 timmar sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Ni har inte läst samma bok. Det där var nämligen förlagets egen säljtext...
Ja, det är sant... det var det. Det tänkte jag inte på. My bad.
Skicka en kommentar