Svartkrut och eld är tredje delen i seren om Temeraire (här har jag skrivit om del 1 och del 2) och i denna bok lämnar Temeraire och Laurence Kina för att bege sig till Istanbul, där de ska hämta några drakägg som Storbritannien köpt av osmanerna. Skeppet Allegiance, som de anlände till Kina med, börjar brinna i hamnen så Temeraire och hans besättning tvingas ge sig av landvägen tillsammans med en inhyrd guide. De korsar öknen med en kamelkaravan, råkar ut för en vildsint flock vildddrakar och Temeraire börjar lära sig drakspråket durzagh.
Naturligtvis råkar de ut för ett antal hinder på sin väg (och Novik går från det vardagliga till det dramatiska så snabbt att man inte hinner med att märka att det är dramatiskt ens - att skeppet börjar brinna eller Temeraire anfalls av andra drakar verkar snarast vara petitesser i handlingen), både i Istanbul och senare i Europa där de mer eller mindre tvångsrekryteras till den preussiska armén. Napoleon är på god väg att lägga under sig hela Europa, och preusserna är de enda som står mellan Bonaparte och Storbritannien.
Temeraire, som inte har någon större stridserfarenhet, påpekar ändå en hel del brister i de preussiska drakarnas formationer, och hans kinesiska idéer om drakars rättigheter tas inte väl upp av kaptenerna för vare sig de turkiska eller tyska drakarna...
I nästa del, Empire of Ivory på engelska, verkar det som att Napoleons grepp om Europa hårdnar, och britterna får det allt hetare om öronen. Jag kanske måste låna den på engelska istället, för jag har verkligen ingen lust att vänta i evigheter på den svenska översättningen.
Min rekommendation: den som inte redan hittat serien om Temeraire borde helt enkelt genast börja läsa den!
Emily in Paris säsong 4
17 timmar sedan
3 kommentarer:
Vad avundsjuk jag blir. Att du har läst den vill säga. Jag ska gå till biblioteket på måndag och hetsa dem till ett snabbt inköp.
På tal om något helt annat: Har du "Break No Bones" av Reichs?
Olivia: har de inte köpt in den? Skandal.
Marianne: nej, den har jag inte... inte läst heller, faktiskt.
Skicka en kommentar