Elizabeth Kostova - Historikern

Som jag påpekade i förra inlägget så ville jag inte att den här boken skulle ta slut, men det gjorde den iallafall - det är svårt att undvika!

Historikern utspelar sig i tre tidsperioder; 1930, 50- och 70-talet och har tre berättare - Rossi på 1930-talet, Paul på 1950-talet och Pauls dotter på 1970-talet (hon berättar dock sin historia först på 2000-talet, men den utspelar sig på 70-talet). Det är en vampyrhistoria, men en högst vetenskaplig sådan, vilket jag gillar (historiker som jag är). Någon har sagt att den är ganska seg, men det håller jag inte med om (ungefär som att jag tyckte att Sagan om ringen var bra från första sidan, trots att alla säger att man måste ta sig igenom de första 50-100 sidorna innan den börjar vara bra). Jag gillar den berättarstil som Kostova använder - brev inuti brev inuti brev, vilket i och för sig kan bli lite förvirrande ibland men som jag tycker fungerar bra.

Historikern börjar iallafall på 1970-talet med en ung flicka (16 år) som i sin fars bibliotek en dag finner en märklig bok med en drake tryckt på mittuppslaget. Resten av boken är tom. Tillsammans med boken hittar hon en bunt mystiska brev. Efter en lämplig tidsrymd vågar hon slutligen fråga sin far om boken, och trots att han blir mycket upprörd börjar han berätta historien bakom den. Han berättar om sin ungdom på 1950-talet, när han hittade boken, och det han lyckades forska fram om den med hjälp av brev från sin handledare Rossi, som själv fick en likadan bok på 1930-talet och som senare försvann spårlöst.

Faderns forskning för honom över stora delar av Europa - Istanbul, Ungern, Bulgarien (trots att detta är under kalla krigets glansdagar och det inte är det lättaste för en amerikan att få inresetillstånd till ett östland). Han jagas av märkliga människor som skyr solljus och har små sår på halsen - precis samma sak som händer Rossi på 30-talet, och som även händer dottern på 70-talet när hon börjar intressera sig för historien - och upplösningen är både väntad och oväntad.

Kostova väver ganska skickligt ihop "riktig" historia med fiktiv sådan - verklighetens Dracula blandas med litteraturens, och hon får in både turkarnas erövringar i Östeuropa och 50-talets kommuniststater utan att det verkar otympligt. En fröjd för alla historieintresserade! =) Sen får man förstås ha överseende med vissa klyschor - ja, visst blir hjälten förälskad i sin vackra kvinnliga medhjälpare till exempel. Men sånt får man ta.

Det här är verkligen en bok jag kan rekommendera. Ok, jag kan hålla med om att den kan uppfattas som "långsam" (för att inte trissa upp förväntningarna), men det är värt att läsa den iallafall.

Här finns en annan recension som jag tyckte var bra.