P.J. Tracy - Levande bete

Jag läste P.J. Tracys (som är en pseudonym för ett mor-dotterpar som skriver tillsammans) första bok Monkeewrench-morden, även med namnet Spela död, i våras och gillade den. Följaktligen hoppades jag på att uppföljaren skulle vara lika bra.

Det var den, nästan. Ok, man vet ju att den första boken brukar vara bäst så jag är inte besviken, Levande bete är en bra deckare med bra persongalleri. Helt klart läsvärd. Saknar kanske lite att Monkeewrench-gänget är med så pass lite, de är så underbart excentriska, men det kanske reder upp sig i kommande böcker (Dött lopp har ganska nyligen kommit ut på svenska).

Handligen är som följer: Minneapolis upplever en dödsäsong (no pun intended) på mordfronten och poliserna på mordroteln ägnar sig mest åt att pilla sig i naveln, när något plötsligt händer. Tre gamlingar hittas mördade, och det verkar som åtminstone två av dem har blivit dödade av samma person. Kriminalarna Leo Magozzi och Gino Rolseth sätts på fallet. Rolseth och Magozzi figurerade även i Monkeewrench-morden (Magozzi har sedan dess inlett ett förhållande med en av Monkeewrenchs delägare, Grace McBride. Monkewrench-gänget dras förstås in i utredningen denna gången också eftersom de har utvecklat ett listigt dataprogram för att spåra upp mördare).

Magozzi och Rolseth upptäcker snart att två av de mördade har suttit i koncentrationsläger under andra världskriget, och när ytterligare en överlevande från ett koncentrationsläger blir mördad förstår de att detta har en stor betydelse för fallet. Varför går någon runt och mördar överlevande judar? Har deras död nånting att göra med den döde (lutheranske) man som hittades fastbunden på ett järnvägsspår? Och hur kan någonting som hände för så länge sedan ha betydelse idag? Svaret visar sig vara värre än de kunnat ana.

Nu är jag ännu mer sugen på att läsa nästa P.J. Tracy.