170 sidor, det är inte mer än en barnbok brukar vara. En dryg halvtimme tar det att läsa mindre än 200 sidor. Twinkle twinkle är snarare en långnovell än en roman.
Boken handlar om Shoko och hennes man Mutsuki. När den börjar har de bara varit gifta i tio dagar, och de är inte som andra par. Båda har en hemlighet som den andres föräldrar inte vet om - Mitsuki är homosexuell, och Shoko är en känslomässigt instabil alkoholist. Det var hennes psykolog som rekommenderade att hon gifte sig, och Mutsukis föräldrar har i flera år sammanfört honom med lämpliga flickor i hopp om att han ska lämna sin pojkvän och gifta sig. Pojkvännen är dock fortfarande kvar.
Det här är nog raka motsatsen till en feelgood-roman. Shoko och Mutsuki är mest bara olyckliga (speciellt Shoko, som verkar mer än lovligt tokig vid vissa tillfällen). De tycker mycket om varandra men allting blir bara fel - föräldrarna tjatar om att de ska skaffa barn, Shokos bästa väninna förstår inte varför Shoko uppträder så konstigt, Mutsuki tycker att Shoko också borde skaffa en älskare och ber hennes före detta pojkvän att följa med henne till tivolit. Det är början till slutet för deras respektive hemligheter.
I slutändan kan det verka som att saker ordnar upp sig, men det känns som att de i själva verket blir värre. Hur kan det nånsin bli bra, när en homosexuell man gifter sig med en alkoholiserad kvinna (som faktiskt älskar honom)? När hustrun och älskaren ingår en pakt för att Mutsuki ska kunna ha kvar dem båda? Och när de respektive föräldraparen båda misstror sitt barns partner...
Det här gjorde mig bara deprimerad.
Brorsans kompis Robban
14 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar