Ghost Story är en sån där bok som jag har tänkt läsa hur länge som helst, men det har aldrig blivit av. Nu köpte jag den dessutom på SF-bokhandeln i påskas (jag försökte beställa den på Adlibris redan förra sommaren, men då var den slut i lager), så för ett tag sen när jag, uttråkad, browsade mina bokhyllor hittade jag den igen.
Boken handlar om den lilla staden Milburn i staten New York, och en grupp gamla män som kallar sig för The Chowder Society. Efter en av medlemmarnas oväntade död samlas sällskapet regelbundet för att berätta spökhistorier för varandra.
"-What´s the worst thing you´ve ever done? - I won´t tell you that, but I can tell you the worst thing that´s ever happened to me." Det var så spökhistorierna började. Men egentligen började historien redan för femtio år sedan, med en flicka vid namn Eva Galli. När fler och fler konstiga och skrämmande saker börjar hända i Milburn börjar The Chowder Society förstå att det som hände för femtio år sedan nu hunnit ikapp dem.
Jag gissar på att Sarah Langan läst Ghost Story, för hennes The Keeper påminner faktiskt rätt mycket om den. Hemsökt amerikansk småstad, och så vidare. Stilen är också ganska lik Stephen King och Ghost Story kom ju 1979, några år efter Carrie och Salem´s Lot som båda skulle kunna ha varit något av en inspiration för Straub. (King och Straub har ju också varit vänner länge och skrivit två böcker tillsammans.)
Jag tyckte inte att Ghost Story var särskilt skrämmande, tyvärr, men jag har utvecklat en ganska hög toleransnivå mot skräcklitteratur efter flitig King-läsning under tonåren. Om jag läst boken för 10-12 år sedan så hade jag kanske tyckt annorlunda... Men som bok betraktat är den välskriven och stämningsfull, och jag gillar den även fast den inte genomför sitt främsta uppdrag, dvs. att skrämma mig. Jag ska nog kolla upp fler böcker av Peter Straub, han har ju t.ex. vunnit Bram Stoker Award flera gånger.
Fem nyare träningslåtar
1 timme sedan
Inlägg
5 kommentarer:
Jag har läst två Straub och blev ganska missnöjd. Det började bra med konstiga och kusliga händelser men slutade med fullständiga flodvågor av vålnader/lik som vandrade fram få gatorna. Då blev det mest tröttsamt.
Är den här mer stillsam eller urartar den på samma sätt?
Mjae, jag tycker nog inte att den urartar fullständigt - dvs. inga flodvågor av lik - men tempot höjs ju onekligen en del mot slutet och dödstalen stiger. Men i det stora hela tycker jag att den är rätt stillsam.
Jag ser mig inte som särskilt lättskrämd, men Eva Galli fick mig att vakna och gallskrika mitt i natten när jag läste Ghost Story för några somrar sedan. (Shapeshifters är det läskigaste jag vet.) Är omåttligt förtjust i hemsökta amerikanska småstäder också. Sedan dess har jag läst och gillat flera titlar av Straub, bl a In the Nightroom, och ser fram emot hans nya bok som ska komma ut i (tror jag) februari. Jag gillar hans stil, hans känns väldigt litterär om man jämför med många av hans skräckkolleger.
Straub har blurbat Sarah Langan flera gånger, och Langan själv har nämnt honom som en inspirationskälla så jag tror du har rätt där. Har förresten precis fått hem Langans nya roman, Audrey's Door, som verkar mumma. En klassisk haunted house-berättelse i New York-miljö. :)
PS: Har du läst Stephen Kings långnovell "Vinterverk" ("Breathing Lessons")? Den är tydligen inspirerad av The Chowder Society i Ghost Story.
Efter att ha forskat lite tror jag det här var en av dem jag läste och blev lite besviken på. Tyvärr, eftersom jag är på jakt efter skräck.
Helena: jag har Langans The Missing väntande i bokhyllan, Audrey´s Door är jag sugen på men den får vänta ett tag...
Nej, Vinterverk är en av de få saker av King jag inte läst, jag kanske måste göra det.
Arina: jag har också svårt att hitta SKRÄCK, dvs. böcker jag verkligen tycker är läskiga. Man har väl blivit alltför härdad. =)
Skicka en kommentar