Mörkrets alla färger är den senaste boken om överkommissarie Alan Banks. Han har numera en ny flickvän, Sophia, som är ett antal år yngre och som verkligen inte förstår det där med att Banks när som helst kan bli inkallad om det sker ett mord. Ärligt talat så förstår jag inte alls varför han är tillsammans med henne överhuvudtaget.
Nå, iallafall. En man hittas hängd i skogen, och han kan snart kopplas ihop med ett brutalt mord på en annan man i ett av de finare områdena i stan. Det visar sig att de två männen, Hardcastle och Silbert, hade ett förhållande och polisen misstänker att den hängde, Hardcastle, dödat sin älskare, Silbert, och sedan begått självmord. Banks och Cabbot tycker dock att det är nånting som inte stämmer, och när utredningen börjar motarbetas på högsta nivå upptäcker de att Silbert varit spion åt MI6. Vid sin död var han pensionerad - det är åtminstone den officiella versionen.
Tja, jag vet inte. Banks nya flickvän störde mig, och Annie Cabbot har visserligen tagit tag i sitt liv och förbättrats avsevärt från I djävulens sällskap men hon är fortfarande irriterande, eller så är det kanske relationen mellan henne och Banks som irriterar mig. Hur som helst så tycker jag att böckerna börjar vara sämre och sämre - inte direkt dåliga, men inte jättebra heller. Mörkrets alla färger kändes rätt menlös och, tja, ointressant.
I vår herres hagge – Julspecial 2024
5 timmar sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Och jag som har sett fram emot denna bok så mycket!
Jag är ett stort Robinson fan och jag hoppas ändå att jag kommer att ha en annan åsikt än du när jag har läst den. För läsa den ska jag, :-)
Ja, jag kan mycket väl tänka mig att det kommer att vara många som tycker att det här är den bästa boken i serien, men jag gillade den inte riktigt. Som bok betraktad är den dock välskriven.
Skicka en kommentar