Det trasiga fönstret är den åttonde, eller nionde (beror på om man räknar med The Devil´s Teardrop eller inte, där Rhyme medverkar i ett kapitel), boken om den förlamade kriminalteknikern Lincoln Rhyme. Sen första boken, I samlarens spår, har Rhymes liv förändrats en hel del - från ensam, deprimerad och självmordsbenägen till ett förhållande med Sachs, konsult för polisen och fast besluten att leva och bli så frisk som en totalförlamad person kan bli.
I denna bok slåss Rhyme och hans team mot en mördare som verkar veta och kunna allt. Gärningsman 522 begår grova brott (mord och våldtäkt) men lyckas på något sätt alltid sätta dit någon annan för brottet, och hade det inte varit för att en av de oskyldigt anklagade var Rhymes kusin Arthur så skulle Gärningsman 522 troligen förblivit oupptäckt för alltid.
Den röda tråden i Det trasiga fönstret är informationsteknologin och insamlandet, lagringen och användandet av information. Boken måste vara varje konspirationsteoretikers fröjd (eller kanske fasa) och man blir faktiskt lite rädd för all information om en själv som antagligen flyter omkring där ute - oavsett om den samlas in och används av ett företag, eller myndighet, eller inte.
Detta är en av de bättre Rhyme-deckarna på senare år. Min favorit är annars den första, I samlarens spår, men den här är faktiskt nästan lika bra. Men - har språket alltid varit så... inriktat på att berätta en historia (det är mycket effektivt men inte särskilt snyggt eller lättflytande), eller har det blivit sämre med tiden?
Aniara: Fritt efter Harry Martinson
15 timmar sedan
Inlägg
3 kommentarer:
Åh, måste, måste, måste läsa!!!!
Jag blir glad av att läsa att Rhyme är tillbaka. I de två (tror jag) senaste böckerna jag har läst av Deaver har han varit frånvarande och böckerna har varit såååå tråkiga. Den här boken måste jag bara läsa.
Tack för en bra recension!
Jag tyckte inte heller att böckerna utan Rhyme var särskilt fantastiska - de var inte dåliga, mne inte lika bra som de med Rhyme.
Skicka en kommentar