Vita nätter är den andra boken om kommissarie Jimmy Perez på Shetlandsöarna norr om Skottland. Jag läste den första, Svart som natten, för nästan precis ett år sedan och var inte överdrivet imponerad - men så här i efterhand minns jag miljön som mycket mysigare och trivsammare än vad jag tyckte då. Själva handlingen ger jag dock fortfarande inte så mycket för...
Ann Cleeves är hur som helst bra på kortfattade men ändå tydliga personbeskrivningar, och Shetlandsöarna framstår som en allt mer lockande plats att slå sig ner på - van som jag är vid det norrbottniska klimatet! =)
I Vita nätter är det sommar (det ska tydligen komma ytterligare två böcker som ska behandla hösten respektive våren på Shetlandsöarna, om jag har förstått saken rätt) och Jimmy Perez bevistar en konstutställning där Fran Hunter - som förekommer i den första boken och som Perez numera umgås med på ett personligt plan - ställer ut några av sina tavlor tillsammans med traktens berömda konstnärinna Bella Sinclair. Vernissaget antar dock en dyster ton när en av besökarna plötsligt brister i hejdlös gråt framför en tavla. När Perez tar honom avsides hävdar mannen att han inte vet vem han är och försvinner spårlöst.
Dagen efter hittas ett lik i en fiskebod. Det är mannen från vernissaget - med en clownmask för ansiktet.
I den här boken kommer handlingen igång ganska snabbt (en av sakerna jag irriterade mig på i Svart som natten var att ingenting riktigt kom igång förrän boken nästan var slut), och Perez blir nästan en smula undanskuffad av kommissarie Taylor från Inverness som precis som tidigare kommer ut till öarna för att ta befälet över fallet. Han är en typisk utböling och ganska osympatisk dessutom, vilket ju får Perez att framstå som mer sympatisk och hemmahörande...
I det stora hela är Vita nätter en helt ok brittisk deckare, som står ut från mängden snarare för platsen där den är förlagd än för sitt språk eller handling. Jag tror däremot att Cleeves böcker hade passat utmärkt som en tv-serie från BBC - här kanske vi har nästa Morden i Midsomer?
Stargate: en julberättelse av Ingvild H. Rishøi
1 timme sedan
Inlägg
4 kommentarer:
Man kanske skulle prova på Ann Cleeves ändå... Lite lustigt förresten att hon, precis som Johan Theorin, planerar en serie kvartett förlagd till en bestämd ö/ö-grupp (Shetlandsöarna resp. Öland), där var och en av böckerna ska utspela sig under olika årstider. Kom de på idén samtidigt tro?
Intressant! Ja, det kanske var en sån där idé som flyter omkring och drabbar två personer precis samtidigt...
Mons Kallentoft satsar också på de fyra årstiderna, ligger det i tiden eller har de bristande fantasi?
Det måste ju vara en sån där grej som alla kommer på samtidigt - som ångbåtar eller radion.
Skicka en kommentar