Jag sällar mig till hyllningskören. =)
Utrensning handlar om Aliide, en gammal kvinna i en liten by i Estland, och Zara, en ung tjej som en dag dyker upp på Aliides gård. Zara är inte där av en slump - hon har fått ett uppdrag av sin mormor i Vladivostok.
Parallellt med historien om Zara och Aliide berättas historien om den unga Aliide och hennes syster Ingel under krigsåren och tiden efter Sovjets assimilering av Estland. Ingel gifter sig med mannen Aliide vill ha, och som ogift dotter i huset måste Aliide varje dag utstå Ingels och Hans lycka.
När Estland blir införlivat i Sovjetunionen blir Hans motståndsman och gömmer sig i skogen. Aliide, Ingel och Ingels dotter Linda blir intagna för förhör. Efter den natten gör Aliide allt för att glömma vad som hände.
Sofi Oksanen är verkligen en fantastisk författare. Hon levandegör sina karaktärer så tydligt, och även den perioden i historien (Stalins kossor hade ju också flashbacks till Estland under kriget/Sovjettiden). Och för den delen miljön - jag älskar hennes beskrivningar av Estland, och särskilt estnisk matkultur: inlagd gurka med pepparrot, rågbröd som surnar i två dagar innan man bakar ut det, syrad vintersallad med vitlök och alla möjliga grönsaker, gräddbakelserna som fanns innan kriget. Nu tyckte jag visserligen att Stalins kossor kanske var snäppet bättre än Utrensning, troligen på grund av subplotten om trafficking. Ätstörningarna i Stalins kossor var lättare att hantera.
Nu måste jag ju definitivt läsa Baby Jane också; jag hoppas verkligen på att den når upp till samma nivå som Oksanens andra böcker.
Isak Danielson på Göteborgs konserthus
10 timmar sedan
6 kommentarer:
Eg er einig! Oksanen er stor.
Åh den vill jag också läsa, nu blev jag bara ännu mer sugen på den! :-)
Ja, läs den. =) Vi verkar vara många som tycker att Oksanen är fantastisk.
Alltså, jag har inte vågat ge mig på Oksanen hittills. Jag är på något vis lite rädd för mörkret som alla nämner i samma andetag som hennes namn... Men häromdagen fick jag hem Stalins kossor så jag ska - ska! - ta steget in i Oksanenvärlden under hösten jag med. Rädd, men peppad.
Det ÄR mörkt och jobbigt, men så värt det.
Ah, jag har bara last Stalins kossor tidigare, nu fick jag ett nytt sug efter Utrensning!
Skicka en kommentar