Ny helg, ny bokbloggsjerka.
Många av er läser böcker i flera olika genrer, men vilken genre vägrar du konsekvent att läsa och varför?
Mja, jag har väl ingen genre som jag absolut och helt konsekvent vägrar läsa, men chick lit kommer ganska nära en total bojkott. Jag avskyr smörighet i både böcker och filmer (och i verkliga livet också för den delen), är inte särskilt romantisk av mig - nästan inte alls faktiskt - och har problem med hela harlequin-"bara jag hittar en man/kvinna att dela livet med så blir allt bra". Nu generaliserar jag hej vilt här förstås, men det är min uppfattning att chick lit nästan uteslutande handlar om kärlek, barn och familj med en nypa mode och shopping tillsatt. Ytligt, tårdrypande och kräkframkallande. Isch.
Nej, jag ser inte romantiska komedier eller Sex and the City heller.
(Förresten, varför är det så många som undviker SF och fantasy?)
I vår herres hagge – Julspecial 2024
7 timmar sedan
Inlägg
6 kommentarer:
Vi är många som väljer bort Harlequin och Chik lit.
För min del klarar jag inte av saker som verkar orealistiska för mig. De få fantasy böcker som jag har läst har handlat o gudarna Tor, Oden osv och det intresserar mig inte. Har dom över huvud taget existerat är frågan jag ställer mig i sådana här sammanhang?
Min avoghet till Sci-fi kan härröra sig från min avoghet mot film. Jag såg, eller snarare skulle se The Matrix men allt var så osannolikt så jag ledsnade efter typ en kvart.
Det finns säkert såväl sci-fi och fantasyböcker som är bra, men jag känner mig inte direkt sugen att ta reda på hur det verkligen förhåller sig med den saken ...
Jag vet inte om det egentligen är handlingen som gör det till chick litt. Jag har läst flera chicklittböcker som har avhandlat död i familjen, kvinnomisshandel, yrkesmässiga problem osv. Just det där att de skulle handla uteslutande, eller ens mest, om "träffa nån" tycker jag inte stämmer.
Däremot är språket i en chicklitt inte av det mest avancerade slaget, jag skulle nog snarare säga att det är där nånstans definitionen kan letas fram. Personbeskrivningarna kan också vara oerhört förenklade (precis som i viss typ av deckare). Sedan kan man såklart diskutera länge varför det inte anses lika "illa" med ladlitt.
Jag hör till dem som väljer bort SF och fantasy. Anledningen till det är att de böcker jag läst varit ruskigt torftiga litterärt sett. De implicita resonemang, och de tankar som väcks,om rätt och fel, gott och ont o.s.v. må vara intressanta, men fy fan vilken usel litteratur. Deckare går också bort med undantag av viss kvalitativ engelsk kriminallitteratur.Chik lit väljer jag bort på grund av stereotypiserande och ytlighet. Jag läser huvudsakligen "fin" och bestående litteratur från förr och sådant som aldrig hamnar på topplistorna. Det paradoxala är att jag kan se vissa romantiska komedier och sitta och må pinsamt gott framför dessa, samtidigt som jag avskyr ytlighet och förenklade resonemang. Filmer som "Notting Hill" och "Love Actually" ser jag flera gånger per år med stor behållning! Oförklarligt och mycket besynnerligt.
Chic-lit blir det inte mycket av för mig. Kan läsa det någon gång ibland, när jag inte orkar nåt annat. För att pausa och läsa något riktigt snabbt ist för att se en film tex. De brukar läsas, roa för stunden och sedan glömmas bort. Sedan blandar jag ihop dem med varandra med, då de är så lika. Tycker om sci/fi - kanske inte har läst allt för mycket av det, men läser det gärna. Läste precis The Passage och såg att du läser den nu, ska bli spännande att se vad du tycker om den sen :)
Förövrigt läser jag det mesta, en sabla blandning - det förnöjer :)
När det gäller sci-fi och fantasy så handlar det för mig om att jag inte hittat sådan som berör mig. Håller med dig i mångt och mycket när det gäller chick-litt, men bra sådan (marian keyes till exempel) ger något mer än "måste-hitta-en-man-för-att-inte-dö" och ja, den berör. Säkerligen finns det liknande exempel inom mina avogsgenrer, men jag har bara inte hittat dem.
jag tror inte det finns direkt, men deckare är jag dålig på, inga våldsamma böcker
Skicka en kommentar