Den här boken läste jag som en del av min egen "läsa ett gäng möjliga Nobelpristagarkandidater innan 2010 års pristagare tillkännages"-utmaning. Jämför man med t.ex. hur Herta Müller skriver så tror jag nog att Kadaré har en god chans att tilldelas ett Nobelpris; eller kanske inte eftersom Müller nu har fått ett och både deras språk och teman känns ganska lika.
Den döda arméns general utspelar sig ett tjugotal år efter andra världskrigets slut. En italiensk general har fått i uppdrag att bege sig till Albanien och gräva upp kropparna efter de döda italienska soldater som under kriget var förlagda i Albanien. Tillsammans med en präst och några albanska arbetare samt en "expert" (på vadå? det fattade jag inte riktigt) beger sig generalen ut på den albanska landsbygden, beväpnad med kartor och namnlistor.
Jag blev inte överdrivet förtjust i den här boken, den var mestadels ganska tråkig. Dess försonande drag är miljön och de små historiska tillbakablickar som görs då och då - man (jag) vet ju inte så mycket om hur kriget gick till i Albanien, eller om Albanien överhuvudtaget, så det mest intressanta är att läsa om sedvänjor och traditioner. Hade jag inte läst den som en del av en utmaning - även om det är en högst informell utmaning - så hade jag nog inte iddats läsa ut den. Eller jo, kanske, men bara för att kunna sätta en albansk författare på "har läst"-listan.
Fem nyare träningslåtar
3 timmar sedan
Inlägg
4 kommentarer:
Inte riktigt min typ av bok, men den vore kul att läsa ändå, eftersom jag faktiskt har varit i Albanien.
Albanien verkar vara ett häftigt land, men just den här boken var ju då tyvärr rätt trist.
Jag har också skaffat den här boken- och ska försöka ta mig igenom den.
Jag har sett flera som tycker om den, så det är nog inte boken det är fel på. =)
Skicka en kommentar