Rec. ex. och begagnade böcker

Förutom pocket & trix-paketet så fick jag även två rec. ex. från Kabusa igår, Kristina Hårds Alba och Linwood Barclays Utan ett ord. Svensk science fiction och en deckarförfattare jag inte läst nåt av förut. Och idag gick jag förbi Röda korset efter besök på AF (de ligger lämpligt nog alldeles bredvid varandra) och fyndade två pocketböcker för 2 kr/st:

Så, fem böcker (inkl. pocket & trix-boken Busters öron, förstås) på två dagar som jag betalat sammanlagt fyra kronor för. Och jag väntar fortfarande på en Agatha Christie från BookMooch dessutom.

Pocket & Trix, sista paketet

Idag kom det sista pocket & trix-paketet (för den här omgången, iallafall). Det innehöll Busters öron av Maria Ernestam (som jag aldrig läst nåt av förut faktiskt), en kaka mörk ekologisk choklad, ett nagellack och örhängen från Indiska. Det roligaste med de där örhängena är det här:

Precis samma färg som nagellacket jag har just nu!

Tack för paketet, hemliga bokvän! Men jag har faktiskt inte den blekaste om vem du är, så du får gärna hojta till i kommentatorsbåset. =)

Och apropå det, så gick mina egna paket till Zirathi.

Aleksandr Solzjenitsyn - En dag i Ivan Denisovitjs liv

Jag tog mig i kragen idag och satte mig med Solzjenitsyn, och det var ju en tunn liten bokstackare så jag kunde ju läsa ut den i en sittning.

Jag har tidigare läst de båda biografierna En amerikan i Gulag av Alexander Dolgun (1975) samt Än en vinter, än en vår av Louise de Kiriline Lawrence (1987) som båda behandlar samma tema - Ryssland under bolsjevikerna, de sovjetiska fånglägrerna för politiskt obekväma. Lawrences bok handlar om tiden just efter det kommunistiska maktövertagandet 1917 och Dolguns om Sovjetstaten runt 1940-1950, alltså ungefär samma tidsperiod som En dag i Ivan Denisovitjs liv (1962).

En dag i Ivan Denisovitjs liv handlar om precis det - en dag i Ivan Denisovitjs liv som lägerfånge i Sibirien. Året är 1951, Ivan har två år kvar av sitt straff (han sitter inne på grund av beskyllningar för att varit "spion" under kriget) och just nu ägnar han sig bara åt att överleva dag för dag. Han vaknar på morgonen, utfodras med bröd och vattning soppa, det är uppställning och hans brigad skickas ut på arbete i den sibiriska kylan. Under dagen måste han försöka mygla till sig så mycket mat som möjligt, undvika lägervakterna och alla bestraffningar i form av "straffcell" (isoleringscell), arbeta hårt och se till att hans medfångar också arbetar, försöka komma åt att köpa lite extra tobak, försöka torka sina stövlar till nästa dag, genomlida godtyckliga visitationer... ja, det är ingen ände på allt ont en lägerfånge får lida.

Men samtidigt kan Ivan glädja sig åt de små sakerna - att han fått extra portioner till både frukost och middag, extra bröd som han kunnat gömma för att spara till senare, att hans brigad arbetat bra (vilket ger mer mat)... Denna dag i hans liv anser Ivan vara en bra dag, nästan en lycklig dag. Det ger lite perspektiv på tillvaron, eller hur?

Solzjenitsyn var själv lägerfånge 1945-1953 så han vet vad han pratar om, och hans upplevelser i lägret måste ju ha påverkat honom för resten av livet, både psykiskt och fysiskt. Flera av hans böcker behandlar gulagsystemet på ett eller annat sätt (ett av hans största verk är facklitterära Gulag-arkipelagen som handlar om utvecklingen av en polisstat i Sovjetunionen) och under 60-talet blev Solzjenitsyn trakasserad av den sovjetiska staten på grund av detta. Han tvingades i exil 1974, och då kunde han äntligen ta emot det Nobelpris i litteratur han tilldelades 1970.

Uppenbarligen intresserar ämnet mig, annats hade jag ju knappast läst En amerikan i Gulag eller Än en vinter, än en vår till att börja med, men Solzjenitsyn har jag nog undvikit hittills mycket på grund av Nobelpriset... alla de där tunga ryska författarna, ni vet. Men En dag i Ivan Denisovitjs liv är inte alls tungläst utan den flyter på bra, och att den är på ungefär 130 sidor gör ju inte saken sämre. Det är faktiskt en väldigt intressant bok att läsa, och viktig. (Man kan ju applicera det gamla Sovjet på en hel del inom moderna samhällen, till exempel...) Ja, och till och med bra.

Tematrio - Norge/Sverige

Jag är sorgligt oinsatt när det gäller norska författare, tyvärr. Detta trots att jag faktiskt är norsk till en fjärdedel (min mormor kommer från Narvik)... men å andra sidan så är jag mer finsk än svensk också, morfar är finne och farmor var från Tornedalen med mycket finskt påbrå.

Alltså blir det en blandning mellan norskt och svenskt i den här tematrion.

Berätta om tre norska/svenska favoriter. Välj om du vill berätta om en speciell bok eller en författare.

• Jostein Gaarder - Spelkortsmysteriet. Jag gillade aldrig Sofies värld trots - eller kanske på grund av? - att de flesta hyllar den, men Spelkortsmysteriet tyckte jag om när jag läste den för... 15 år sedan? Har dock inte läst den sen dess, trots att den står i bokhyllan.
• John Ajvide Lindqvist - Människohamn. Återigen, jag gillade inte Hanteringen av odöda (och har inte kommit mig för att läsa Låt den rätte komma in) men Människohamn var en av förra årets bästa böcker.
• Anne B. Ragde - Berlinerpopplarna. Nån dag ska jag komma mig för att läsa de båda uppföljarna till den oerhört dystra släktkrönikan Berlinerpopplarna... som var mycket bra med också mycket deprimerande.

Jaha ja! Ungefär så mycket har jag läst av norska författare, men det finns ju en del som jag har tänkt att läsa: jag ska läsa ut Jo Nesbøs Fladdermusmannen, till exempel, och som sagt resten av Anne B. Ragdes böcker... har även (nån gång i framtiden) tänkt läsa Knut Hamsuns Svält, Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter, Cora Sandels Alberte-trilogi samt Karin Fossum... och Erlend Loe förstås. Kanske Jan Kjærstad också, men hans böcker har faktiskt inte känts så lockande hittills.

Recensionsexemplar

Efter att ha kikat lite i katalogerna från Kabusa böcker och Weyler förlag så har jag beställt några rec. ex. från dem.

Från Kabusa:

Kristina Hård - Alba
Linwood Barclay - Utan ett ord
Farahad Zama - Mr Alis äktenskapsbyrå

Från Weyler:

Marek Krajewski - Vålnader i Breslau
Juli Zeh - Fritt fall
Sverker Sörlin - Den blinde skaparen: en essä om Darwin

Några av böckerna är redan utgivna, några kommer ut senare i år. Ska bli spännande att läsa hur som helst.

Jag läser, jag läser...

Det ser ju ut som att jag inte läser nånting just nu, men det stämmer faktiskt inte - jag läser, men bara golden oldies, dvs. gamla deckare. Det har blivit ett gäng Maria Lang och just nu håller jag på med Dorothy Sayers Mördande reklam, och jag väntar på en Agatha Christie från BookMooch (The Secret of Chimneys) så att jag kan läsa den och sen "uppföljaren" The Seven Dials Mystery, också från BookMooch.

Vad jag däremot inte känner för att läsa är Solzjenitsyn, Gaskell och Naipaul...

Tomt i brevlådan

Fortfarande inget pocket & trix-paket... jag börjar nästan undra om Posten har slarvat bort det. Men jag hoppas att det kommer fram den här veckan iallafall.

Kulturfyran på indiska

Veckans kulturfyra handlar om indiska författare och lite annat bokrelaterat:

Hur många böcker av indiska författare har du läst?
Hm, jag undrar om jag har läst några indiska författare alls... jag tror inte det. Men jag har Slumdog Millionaire av Vikas Swarup (på svenska Vem vill bli miljardär?) och De små tingens gud av Arundhati Roy i bokhyllan, och jag HAR tänkt läsa Salman Rushdie. Nån gång.

Från vilka länder kommer de författare som du läser mest? Vilket land har du aldrig läst någon bok från?
USA och Storbritannien dominerar stort i min bokhylla... Sverige på tredje plats, konstigt nog (jag får alltid för mig att jag inte läser svenska författare, förutom Maria Lang då). Jag har aldrig läst, tja, en thailändsk författare till exempel.

Hur hittar du nya böcker? Bokrecensioner? Bloggtips? Kompistips? Hyllan på biblioteket? I bokhandeln?
All of the above. Men mest bloggtips och på biblioteket.

Det finns en barnbok om en tiger och en björn som vandrar och vandrar för att ta sig till sina drömmars land. Vilket är dina drömmars land?
Är det en barnbok? Jag associerar bara till Charta 77. =) Mina drömmars land... Japan, tror jag. Det är iallafall det land jag helst vill besöka.

Kathy Reichs - Bones to Ashes

Det är lustigt, från att ha tyckt att Kathy Reichs böcker är, mja, ganska ok men inga höjdare så har jag gått till att gilla henne skarpt - kan det ha nåt att göra med tv-serien Bones? Men den är ju inte mer än vagt baserad på böckerna. Ja, hur som helst så gillar jag hennes böcker väldigt mycket nu.

I Bones to Ashes får man reda på mer om Brennans barndom, hur hennes bror dör i leukemi och fadern inte långt efteråt dör i en bilolycka (självmord?). Det leder till att Brennans familj flyttar tillbaks till North Carolina, och de tillbringar varje sommar vid havet. Där träffar Brennan en fransk-kanadensisk flicka, Évangéline, som blir henne bästa vän. De leker tillsammans sommar efter sommar, tills en dag då Évangéline försvinner spårlöst...

Snabbspolning till modern tid: ett oidentifierat, mycket gammalt skelett av en ung flicka hamnar på Brennans bord i Montreal. Kan det vara den sedan länge försvunna Évangéline?

Det är naturligtvis fler röda trådar i Bones to Ashes eftersom Reichs inte verkar kunna hålla sig till en story för varje bok. Men eftersom slump är unheard of i de flesta deckare så har alltihop naturligtvis med varandra att göra på ett eller annat sätt, så egentligen är det bara en story iallafall...

Det här är den tionde boken om Temperence Brennan. Hon börjar ju vara lite till åren (nåja, runt 50 kanske?) och Ryan borde väl vara i samma ålder, men det känns som att han inte åldras alls utan fortfarande är i 30-årsåldern av beskrivningen att döma. (Eller så är det bara mina åldersfördomar som slagit till.) Det var några lite mindre bra böcker där i början/mitten av serien, jag är till exempel inte så förtjust i Grave Secrets, men de senaste åren har Reichs ryckt upp sig riktigt bra och Bones to Ashes är faktiskt en av de bästa jag läst hittills.

Nu måste jag ju köpa Devil Bones (den senast utkomna boken, som nyss kommit i pocket), och i augusti kommer bok nummer 12, 206 Bones. Jag tänker på Terminator 2: "There´s 206 bones in the human body. That´s one".

Och sen har jag nog faktiskt läst alla.

Nån annan gång

Äh, nu ger jag upp Rebel Angels - jag läste två sidor i den för, tja, länge sen och har inte kommit mig för att plocka upp den igen. Jag får komma ihåg att låna den igen nån annan gång. Den är säkert bra, det är bara jag som inte har lust med den just nu.

Biggles

Jag hyser en önskan att läsa om Biggles-böckerna. Nåja, jag ska väl inte säga läsa om egentligen för jag har nog bara läst ett tiotal av det, tja, väldigt stora antal böcker som finns... inte särskilt många alltså. Men de jag läste - för sisådär 15 år sedan, visserligen - gillade jag hursomhelst.

Så... nu är frågan bara: var får man tag på dem? Blir det till att browsa Bokbörsen och diverse antikvariat? För på biblioteket lär de ju inte finnas.

Gratisböcker

Idag väntade två böcker i brevlådan. En från BookMooch (fantastiskt uppfinning!): Ian Rankins Knots and Crosses, den första av böckerna om John Rebus och en av dem som inte finns på svenska, samt ett rec. ex. från Bonnier: självbiografin En fri röst av Ayaan Hirsi Ali. Genom sin kamp för den muslimska kvinnan i väst har Ayaan Hirsi Ali blivit en symbol för kvinnokampen världen över. Hon gjorde filmen Underkastelse del 1 tillsammans med regissören Theo van Gogh, vilket ledde till att han blev mördad på öppen gata och att hon tvingades gå under jorden. Ja, det borde ju bli en intressant självbiografi...

Tematrio - Omläsning

Jag hoppade över förra veckans tematrio om hembygden, för jag kunde verkligen inte komma på en enda bok om Luleå eller Norrbotten (som jag läst). Men den här veckans tematrio handlar om något som jag är väldigt bra på, nämligen att läsa om böcker - omläsning, alltså.

Berätta om 3 böcker/texter/serier du läser om och om igen.

• David Eddings Sagan om Belgarion/Mallorea/Elenien/Tamuli. Mina nostalgiböcker över alla nostalgiböcker. Jag läste Eddings första gången omkring 1994-1995, i samma veva som hela Mallorea-serien kommit ut på svenska (jag fick alltså vänta på att Elenien och Tamuli skulle översättas, mycket besvärligt) och läser om iallafall Mallorea och oftast även Elenien och Tamuli minst en gång om året. Belgarion-serien läser jag mer sällan eftersom jag irriterar mig mer på karaktärerna i den. Särskilt Ce´Nedra.
• Laura Ingalls Wilder - Lilla huset på prärien. Jag kommer inte ens ihåg när jag läste den här serien första gången (lågstadiet?) men jag har läst om den då och då de senaste 20 åren eller så. =) Jag läser nästan aldrig hela serien utan plockar en bok här och där, min favorit är Den långa vintern.
• Michelle Magorian - Godnatt Mister Tom. En bok som länge låg på mitt nattduksbord som obligatorisk kvällsläsning. Jag har läst den så många gånger att numera läser jag den knappt, ögonen bara glider över texten och jag vet ändå vad det står.
  

Clive Cussler - Vita döden

Är det möjligt att språket (och i viss mån handlingen) i Cusslers böcker blir sämre och sämre? Borde det inte vara tvärtom? Eller är det kanske översättaren som fått hjärnsläpp? I Vita döden är det iallafall nästan plågsamt dåligt, Cussler har tryckt in alla usla Dan Brown-klyschor plus några till. Jag hade nåt exempel på nån riktigt vidrig språkmisshandling men har tyvärr glömt vad det var... Det vimlar hur som helst av hånfulla leenden, iskalla maggropar, sexigt välsvarvade kvinnor - och så vidare, och så vidare.

Vita döden är fjärde boken om Kurt Austin och Joe Zavala, och börjar med en misslyckad resa till Nordpolen. Det är det nazityska luftskeppet Nietzsche som försvinner under en provtur på 30-talet och aldrig mer hörs av. Snabbspola till modern tid: Austin och Zavala får i uppdrag att rädda en båtbesättning som sjunkit med sitt skepp efter att ha rammats av ett annat fartyg vid en aktion mot valjakt utanför Färöarna. På något vänster kopplas sedan valjakten och den borttynade färöiska fiskeindustrin ihop med borttynande fiskeindustrier på andra ställen, och alltihop verkar ha anknytning till jätteföretaget Oceanus.

När Austins kollegor, makarna Trout, hittar en vildsint muterad albinofisk bestämmer sig NUMA för att nånting måste göras, och på sedvanligt heroiskt manér kastar sig Austin och Zavala in i närkamp med Oceanus ondskefulle ledare vars plan för världsherravälde involverar muterade frankenfiskar.

Ja, ni hör ju. Till och med min väl upptränade förmåga att stå ut med nästan vilket dravel som helst (nå ja - inte romantiskt dravel) sätts på prov i den här boken, men är jag avskräckt? Nej. Jag måste ju naturligtvis läsa bok nummer fem, Den förlorade staden, också. Den kan ju vara bättre.

Hoppet är verkligen det sista som överger människan.

1982

Jag hoppar på Bokmanias utmaning om att lista litteraturhändelser under mitt födelseår. 1982 hände (bland annat) det här:

Avlidna:

• Philip K. Dick
• Ayn Rand
  

Födda:

• Cecilia Ahern
  

Nobelpriset i litteratur:

• Gabriel García Márquez

Nya böcker:

• Isabel Allende - Andarnas hus
• Douglas Adams - Livet, universum och allting
• Maria Gripe - Skuggan över stenbänken
• David Eddings - Stenens väktare
• Alice Walker - Purpurfärgen
  

David Gibbins - The Last Gospel

David Gibbins har förbättrats avsevärt som författare sedan debuten Atlantis hemlighet, som, ärligt talat, inte var en direkt höjdare. Tvåan, Heligt guld, var betydligt bättre, och The Last Gospel den hittills bästa (och i sann Dan Brown-anda handlar den naturligtvis om en hemlighet som kommer att skaka den kristna världen i sina grundvalar).

Jack Howard och hans side-kick Costas (kommer aldrig ihåg vad han heter i efternamn... nåt grekiskt) hittar här ett gammalt skeppsvrak i Medelhavet, som de tror är skeppet som aposteln Paulus seglade till Italien med. Precis när de funnit skeppet får Jack ett telefonsamtal från en kollega som arbetar med en utgrävning i den antika staden Herculaneum (som precis som Pompeji blev begravd i lava då Vesuvius hade ett utbrott år 79 e. Kr.). Ett nytt jordskalv har öppnat upp en spricka i Villa dei Papyri som leder till en hittills oupptäckt kammare där Jack och hans kollegor gör ett sensationellt fynd. Men vad de inte räknat med är att det finns någon som verkligen inte vill att deras fynd ska föras ut till allmänheten.

Detta blir början till en skattjakt över hela världen, från Herculaneum till Rom, London, USA och Jerusalem, och hela tiden måste Jack och Costas fly från conciliet, utsända av den heliga romerska kyrkan för att se till att hemligheten som Jack och Costas är på spåren aldrig ser dagens ljus.

Man kan ju bli lite fundersam över att en och samma arkeolog hittar alla gamla underverk och mytologiska föremål eller platser, men eftersom suspension of disbelief är en viktig ingrediens i den här typen av böcker så får man helt enkelt försöka ha överseende med det. Som jag skrev ovan så har Gibbins författarskap dessutom utvecklats betydligt sedan debuten, och The Last Gospel är en spännande och actionfylld berättelse med väldigt mycket historiska fakta insprängt i enorma infodumpar (vilket ibland kan kännas lite pekpinneaktigt, men som Gibbins lyckas med eftersom Costas inte är alltför haj på historia utan måste få allt förklarat för sig av Jack och birollsfiguren Jeremy). Nu är jag lite rostig när det gäller antiken, men jag hoppas att Gibbins gjort sin läxa och fått till faktauppgifterna korrekt. Hur som helst är det mumma för en historienörd.

Och i augusti kommer den fjärde boken om Jack Howard, The Tiger Warrior, i pocket. Woho!

Biblioteksbesök

Idag var jag och lånade böcker till alla utmaningar jag är med i: Aleksandr Solzjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv, Elizabeth Gaskells Cranford och V.S. Naipauls Ankomstens gåta (som jag valde ut på följande mycket vetenskapliga sätt - det fanns tre böcker av V.S. Naipaul i hyllan och jag ryckte till mig en av dem). Jag hade velat låna Herta Müllers Hjärtdjur också, men den finns inte på mitt bibliotek...

Kulturfyran om läsning

Jag svarar bara på Kulturfyror som rör litteratur på något sätt, och denna veckan handlar det om läsning.

Vilka böcker planerar du att läsa i sommar?

Tja, jag planerar inte min läsning särskilt mycket, men jag ska iallafall läsa Cranford av Elizabeth Gaskell samt Hertha av Fredrika Bremer (Klassiska kvinnor-utmaningen), Kvinnan i Jerusalem av Abraham B. Yehoshua, Bittert arv av Kiran Desai samt Rabbit-Proof Fence av Doris Pilkington (Jorden Runt-utmaningen), nånting av Elfriede Jelinek (Nobelpristagarutmaningen) och även försöka beta av så mycket som möjligt i min "att läsa"-hög.

Vilken bok läser du just nu? Ta gärna en bild på bokhögen som ligger och väntar, om du har någon sådan hög.

Libba Bray - Rebel Angels.

En liten del av min "att läsa"-hög.

Hur mycket läser du varje vecka?

Förr skulle jag ha sagt 3-4 böcker i veckan, men numera varierar det oerhört... ca 0-4 böcker/vecka.

Om du skulle beskriva vad som är viktigast med en bok, med tre ord, vilka tre ord väljer du då?

Spänning, driv, humor.

Tematrio - Läsning om läsning

Denna veckas tematrio, som jag är ganska sen med, handlar om läsning.

Berätta om tre favoritböcker som handlar (åtminstone i viss mån) om läsning!

• Jag börjar med Mary Ann Shaffer - Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Jag misstänker att många valt den här boken, en feel good-roman om läsning och brinnande krig(!) på den lilla ön Guernsey i Engelska kanalen.
  
• Michael Ende - Den oändliga historien. Återigen, det är nog många som valt den här... Första delen, där Bastian läser om Fantásien, är bäst. Den första filmen, som handlar om samma del, är också betydligt bättre än film nummer två.
  
• Roald Dahl - Matilda. En av mina favoriter av Roald Dahl, om den ovanligt intelligenta lilla flickan Matilda som lär sig läsa och lånar Lysande utsikter (med flera klassiker) på biblioteket vid fem års ålder. Och som dessutom har en del andra ovanliga egenskaper...
  

Så, en inte särskilt orginell tematrio den här gången misstänker jag!

Klassiska kvinnor: Elizabeth Gaskell

Författarinna nummer tre!

Elizabeth Gaskell, f. Stevenson, (1810-1865) föddes den 10 september 1810 i London, Storbritannien. Hon var det åttonde (och sista) av barnen i familjen Stevenson men den enda förutom brodern John som överlevde spädbarnsåren. Elizabeths far William Stevenson var en skotsk tjänsteman i det engelska finansdepartementet, och hennes mor Elizabeth Holland dog inte långt efter dotterns födelse.

Elizabeth växte upp hos sin moster i Cheshire, och hennes framtid var länge mycket osäker eftersom hon saknade förmögenhet. Hon tillbringade nästan hela sin barndom i mosterns hem i Knutsford, Cheshire, och det är den staden som hennes bok Cranford bygger på.

1832 gifte sig Elizabeth med William Gaskell, en engelsk pastor inom unitarismen, och paret flyttade till Manchester. Deras första barn, en dotter, var dödfödd, men de fick snart fler barn - fyra döttrar och en son. Familjen hyrde ett hus i Plymouth Grove, Manchester, år 1850 och Elizabeth bodde där till sin död i Hampshire den 12 november 1865. Hon skrev alla sina böcker utom den första (Mary Barton, publicerades anonymt 1848) när hon bodde i Plymouth Grove.

Elizabeth Gaskells mest berömda romaner är Cranford (1853), North and South (1854) och Wives and Daughters (1865). Hon var en mycket populär författare på sin tid (känd som Mrs. Gaskell, i viktoriansk anda), särskilt för sina spökhistorier, och hon blev bland annat publicerad av sin vän Charles Dickens i hans veckomagasin Household Words. Några av hennes romaner har dock starka teman som hon blev kraftigt angripen för, bland annat Ruth (1853) som behandlade dubbelmoralen runt "fallna kvinnor" och det oäkta barnets rättigheter.

Förutom sina skönlitterära verk skrev Elizabeth även den första biografin över Charlotte Brontë (The Life of Charlotte Brontë, 1857), en biografi som hade stor betydelse för Brontës goda rykte som författare.

(Från Wikipedia.)