China Miéville - Un Lun Dun

Jag undrar verkligen hur det ser ut i China Miévilles huvud. Han kommer på de mest bizarra saker, skriver ner dem och får dem att funka tillsammans i en bok - är inte det fantastiskt?

Un Lun Dun handlar om Zanna och Deeba, som genom att vrida ett hjul faller genom sprickorna till UnLondon, en spegelvärld till London. I UnLondon är Zanna the Shwazzy, den utvalda, som ska rädda UnLondon från en övermäktig fiende - men det är Deeba som gör jobbet. Hon är ju The UnChosen One. ;)

Mer än så vill jag faktiskt inte avslöja, men jag kan säga att det egentligen inte är handlingen utan snarare Miévilles underbara påhitt som är den stora behållningen i den här boken. Visst, storyn är bra om än inte helt originell, och i stilen påminner Un Lun Dun väldigt mycket om både Miévilles egen Perdido Street Station och Neil Gaimans Neverwhere (Miéville tackar dessutom Gaiman i efterordet för hans "contributions to London phantasmagoria, especially Neverwhere"), fast anpassad för ungdomar. Och eftersom det är en ungdomsbok så var den också väldigt lättläst (som i snabbläst - jag trodde inte att jag skulle hinna klart den till påsk eftersom den ändå är drygt 500 sidor lång, men där hade jag ju fel). Lättläst betyder dock inte simpel eller dålig, absolut inte! Helt tvärtom, snarare.

För att ta några exempel på Miévilles överaktiva fantasi: i UnLondon kan skräpet bli levande, och Deeba hittar en övergiven mjölkkartong som hon döper till Curdle. (Curdle = to go bad or sour.) Och the Propheseers, som Deeba och Zanna hamnar hos, har vakter i form av ninja-soptunnor (med armar och ben) som kallas binja... Hur bra är det inte det? =)

Det finns massor av såna där små roliga detaljer i hela boken, och en enkel recension gör den verkligen inte rättvisa. Istället: läs!

(Jo, förresten, Un Lun Dun vann the Locus Award för bästa Young Adult Book - ungdomsbok, antar jag - 2008. Det förtjänar den verkligen.)