Anne Brontë - Agnes Grey

Nu har även jag lyckats läsa ut Agnes Grey, bok nummer två i Klassiska kvinnor-utmaningen. Den var ju vare sig särskilt tjock eller särskilt svårläst, så jag får väl skylla på bristande intresse. Trots att den ju faktiskt var ganska bra.

I Agnes Grey arbetar huvudpersonen - Agnes Grey - som guvernant hos några rika familjer. Själv är hon prästdotter, från en inte särskilt välbärgad familj, och tar arbetet som guvernant för att bidra till familjens inkomster. Tyvärr hamnar hon till en början hos familjen Bloomfield, rikemansfamiljen från helvetet, där föräldrarna är hemska och barnen ännu värre. När hon återvänder hem efter avslutat anställning vill hennes föräldrar att hon ska stanna kvar hemma, men Agnes är fast bestluten att arbeta och hamnar istället hos familjen Murray, som hon hoppas ska vara trevligare.

Hoppas kan man ju alltid, men Agnes får snart lära sig att även familjen Murray - både föräldrar och barn - är otrevliga, snobbiga och allmänt bortskämda. Lite bättre blir det när sönerna Murray sätts i internatskola, men Agnes har ändå nog med problem med de båda döttrarna. Så småningom får hon dock ett par vänner i de fattiga bybor hon besöker regelbundet, och dessutom upptäcker hon byns komminister (kyrkoheredens medhjälpare), mr Weston...

Good things come for good people, kan man sammanfatta det som. Även om jag ibland håller på att få blodstörtning av 1) hur familjen Murray beter sig och 2) Agnes ytterst mesiga uppträdande - men jag antar att hon inte kunde göra så mycket annat för att inte förlora sin plats - så är jag ändå ganska förtjust i boken på det stora hela. Visst, språket är lite väl vindlande ibland och jag märkte på slutet att jag skummade igenom ganska många sidor eftersom jag bara inte orkade läsa noggrannt... Men Agnes är ändå en sympatisk karaktär, trots sitt evinnerliga ältande om rätt och fel, moral och etik (ungefär som Erika i Rosen på Tistelön, men inte lika jobbig). Man lider med Agnes när barnen Murray, och särskilt Rosalie, plågar henne (ovetandes om Agnes känslor eller inte, det är inte så lätt att säga), och gläds med henne då hon är lycklig.

Och slutet är ju dessutom värdigt vilken modern chick lit som helst. ;)

Vi har också läst Agnes Grey:
Boktradition
En full bokhylla är en rikedom
Lyrans Noblesser
Dievas liv och äventyr
gemen och verserad
Theresans
Subjektiva Olivia
Snowflakes in rain
Paulas bokblogg
Ingrids boktankar
Brittas böcker och bibliotek
Holly Hock
Camilla
Boktimmen