Ian Rankin - Den hängande trädgården

Till att börja med - varför titeln Den hängande trädgården? Har det nåt med Babylons hängande trädgårdar att göra? För annars förstår jag faktiskt inte... Eller så missade jag nåt fundamentalt när jag läste.

Den hängande trädgården är iallafall den andra boken om kommissarie John Rebus på svenska (och alltså den nionde på engelska. Jag fick faktiskt förklaringen till varför det är så i kommentarerna till det här inlägget, det är Mattias på Svenska Panoptikon som är den "skyldige".) och av en ren slump så var den Rankin-deckare jag läste senast nummer åtta - trots att jag haft Den hängande trädgården i min ägo mycket längre än Svarta sinnen. Men det var ju bra att det blev så.

I den här boken får man en del bakgrundhistoria till Rebus liv - små brottstycken av hans misslyckade äktenskap och dottern Sammy som barn. När boken börjar har Rebus ganska nyligen lagt av med att dricka (han får hjälp med det i Svarta sinnen av sin kollega och vän Jack Morton) och eftersom han är en besvärlig polis så blir han "bestraffad" med att ta hand om en utredning som ingen annan vill ha - mest för att hålla honom ur vägen. Utredningen handlar om att identifiera en tysk krigsförbrytare från andra världskriget som eventuellt bosatt sig i Edinburgh.

Samtidigt håller en ny gangster på att ta över i stan; Edinburghs gamle gangsterboss Big Ger Cafferty sitter inne, och den unge uppkomligen Tommy Telford försöker ta hans plats. Rebus blir förstås indragen, till sin egen olycka - hans dotter Sammy blir påkörd i vad som ser ut att vara en smitningsolycka. Rebus misstänker dock att det är en varning... men från vem? Telford eller Cafferty?

Tja, jag vet inte. Det här är inte direkt den bästa Rankin-deckaren jag läst; faktiskt var den lite småseg på sina ställen. Och den innehöll en hel del trådar som Rankin var tvungen att få ihop i slutändan (självklart visar det sig att allting har ett samband). Rent allmänt så gillar jag i och för sig böckerna om Rebus, och även om det här inte var en av höjdarna så var den inte direkt dålig heller. En ganska ordinär deckare helt enkelt.