Detta är en kriminalroman, men en något ovanlig sådan. Den handlar nämligen inte om människor utan om djur, närmare bestämt får. En flock får upptäcker att deras herde, George, blivit mördad, och miss Maple, det klokaste fåret i flocken (ja, kanske i hela världen, tror de andra fåren) bestämmer sig för att ta reda på vem som är mördaren. Det blir inte lätt för fåren; människor är så konstiga och svåra att förstå sig på. De har ju inga själar (får har själar, det vet ju minsta lamm, men människor har det knappast. De har ju inte ens något luktsinne) och kanske inga hjärtan heller. Men George var trots allt en ganska bra herde som läste högt för fåren och aldrig, aldrig sålde någon till slakt. Därför måste miss Maple och de andra ta reda på vad som egentligen hände.
Glennkill är en rolig deckare, som ställer förutfattade meningar lite över ända. Man kan inte låta bli att undra om det kanske är så får är, egentligen? Och kloka är de ju, speciellt miss Maple. Det är bara lite svårt att veta hur människor fungerar när man själv fungerar så fundamentalt annorlunda. Själva mordet är faktiskt inte så viktigt (inte ens för fåren), det viktiga i berättelsen är att få veta hur fåren ska klara sig sedan. Men naturligtvis vill miss Maple att sanningen ska komma fram (i mångt och mycket är hon ganska lik sin "namne" miss Marple) på sitt eget kluriga sätt, och sanningen kommer också fram i slutändan. Med fårens hjälp.
Fem nyare träningslåtar
22 timmar sedan
2 kommentarer:
Tydligen sålde "Glennkill" bra i Tyskland, och fick även fin kritik.
Hoppas det går lika bra här!
Än har jag inte hunnit med den, traven av olästa böcker växer hela tiden...
Bästa tänkbara lyxproblem!
Jag fick tips om Glennkill via hon på Aftonbladet som recenserar böcker (kommer inte ihåg vad hon heter) och om det är fler än jag som läser dessa tips så kan det nog bli bra försäljning även i Sverige...
Skicka en kommentar