Yukiko Duke - Fem asiatiska kök

Vad är det här, undrar ni, en kokbok? Ja visst, jag läser såna också. Iallafall om de innehåller lite mer än bara recept. Fem asiatiska kök innehåller recept och matkultur från Kina, Korea, Vietnam, Japan och Thailand. Varje land representeras av en till Sverige inflyttad familj som väljer ut sina favoriter av landets vardagsmat (Japan representeras av Yukiko Duke själv och hennes mamma Eiko. Som kuriosa kan också nämnas att Eiko och Yukiko Duke bland annat har översatt Haruki Murakami till svenska).

Duke skriver lite om varje lands måltidsseder (hur man dukar bordet, fadäser som västerlänningar lätt begår - som att sticka ner pinnarna i riset så att de står rakt upp, till exempel - och så vidare) och det finns också listor med ingredienser som är vitala i varje lands matkultur; för att laga kinesisk mat är bland annat sesamolja, vetenudlar, ingefära och sichuanpeppar bra att ha hemma. I Vietnam däremot använder man mycket tofu, lime, vinäger och mynta. Och så vidare!

Recepten i boken är just vardagsrecept, de flesta verkar inte oöverkomligt svåra att laga för den genomsnittlige svensken (förutom att de flesta inte har alla dessa kryddor hemma, för att inte tala om wokar, värmeplattor och ångkokare i bambu). Men man blir iallfall sugen på att pröva nya sorters asiatisk mat (varför finns det ingen koreansk restaurang i Luleå, till exempel? Eller vietnamesisk?) Och den "kinesiska" mat som serveras på de flesta kinarestauranger är ju bara en blek, försvenskad version av riktig kinesisk mat. Japanska restauranger i Sverige serverar nästan bara sushi (på svenskt vis, alltså som maki och nigiri - trots att sushi egentligen helt enkelt betyder att rätten baserar på ris med vinägermarinad. För all del, maki och nigiri serveras i Japan också) även fast det finns så mycket annan japansk mat - ja, ja, sushi är nationalrätten, men det är ju inte så att norrlänningar bara äter palt trots att det räknas som en norrländsk specialitet...

Såna här kokböcker gör att jag inser hur trött jag är på att all utländsk mat "försvenskas" för att passa någon form av obskyra "svenska" smaklökar (italienare till exempel skulle antagligen förundra sig över de svenska pizzorna med sina konstiga fyllningar. I Italien lägger man tomat, mozzarella och basilika på pizzan. Basta. Möjligen kan lite parmaskinka få vara med på ett hörn. Och så olivolja över alltihop). Nej, fram för mer "riktigt" utländskt käk!