Jean-Christophe Rufin - Globalia

Globalia kallas på framsidan för "en nutida terrorversion av Orwells 1984 och Huxleys Du sköna nya värld". Huruvida detta är sant kan jag inte bedöma, eftersom jag inte läst vare sig 1984 eller Du sköna nya värld. Dock har jag nu läst Globalia, och mest av allt påminner den om filmer som V för vendetta och Demolition Man - en både dystopisk och utopisk version av framtiden, där man sätter tryggheten framför allt och människorna bor i "trygghetszoner", inglasade bubblor med luftkonditionering och manipulerat väder.

Inte nog med detta - i denna inte alltför avlägsna framtid lever människor i hundratals år med hjälp av plastikkirurgi och regelbundna organbyten. Det har gått så långt att ungdomar, som ändå är väldigt sällsynta, betraktas med misstänksamhet och regeringen uppmuntrar till en sorts "nollvision" i barnafödande; man vill uppnå noll dödlighet, noll fruktsamhet. Globalia kallas för den ultimata demokratin och alla åtgärder vidtas för att demokratin ska vara fullständig. Inga hinder får läggas i vägen för åtnjutandet av ett perfekt liv - perfekt inom Globalias gränser.

Utanför Globalia finns det som kallas för icke-zonerna. För globalierna är detta skrämmande platser, fulla av vild natur och i avsaknad av trygghet. Icke-zonerna är också hemvist för terrorgrupper och utstötta - tror man. Men det är dit som bokens huvudperson, Bajkal Smith, helst av allt vill komma. Bajkal är en ung man, omkring 20 år, som är missnöjd med Globalias demokratiska ordning, och för att uppnå frihet är han beredd att ge sig ut i vildmarken. Helst av allt tillsammans med sin älskade Kate.

Men han har inte räknat med Globalias ledare. För att upprätthålla demokratin behöver de till varje pris en yttre fiende som kan svetsa samman globalierna, och i Bajkal ser de den perfekte fienden. Allt de behöver göra är att ändra lite på Bajkals officiella bakgrund, och kasta ut honom i icke-zonerna...

Rufin har skrivit en framtidsvision i enlighet med hur världen skulle kunna se ut, om utvecklingen fortsätter som den har gjort de senaste åren. Vi blir allt mer besatta av säkerhet, ungdom, hälsa (i Globalia krävs en läkarundersökning och grundlig sanering varje gång man rökt en cigarett) och ekologi. Med de ökande säkerhetskraven på flygplatser, noggrannare bakgrundskontroller, drogtest vid nyanställning med mera är vi snart framme vid ett allsmäktigt storebrorssamhälle, och när staten är så stark krävs en yttre fiende för att medborgarna inte ska revoltera mot de egna ledarna. Vi måste känna att staten gör sitt bästa för att skydda oss mot denna hemska fiende (Bush-administrationens Usama-kampanj, någon?) Visseligen är Globalia något dragen till sin spets; det är en ganska komisk historia trots allt, men det är också en möjlig framtid (som många människor nog skulle välkomna med öppna armar, tyvärr). Det är också en bra och intressant bok, ganska välskriven och med en hel del humor.

Hur går det då för Bajkal och Kate? Det får ni läsa boken för att veta...