Well, jag försökte. Faktiskt läste jag nästan klart hela boken (stora delar av den var ändå rätt bra), men till slut orkade jag inte längre. Det var alltför mycket en ungdomsbok (både språk- och idémässigt)... säger jag som fortfarande älskar Godnatt Mister Tom, Eva Ibbotson och Roald Dahl. Och dessutom påminde den för mycket om Pestens tid och Signal (båda Stephen King, för er som inte visste det).
Stjärnmörker handlar om planeten Kalgash som ligger nånstans långt borta i universum. Kalgash är inte alltför olik Jorden, men den har sex solar vilket gör att det aldrig blir mörkt. Till följd av detta är människorna på Kalgash paniskt rädda för mörker (15 minuter i beckmörker är nog för att vissa ska få psykiska men för livet). På Kalgash frodas en domedagssekt, Flammans Apostlar, som hävdar att en gång var 2059:e år så släcks solarna, och gudarna straffar människorna för deras synder genom att låta Stjärnorna tända eld på Kalgash. Och nästa gång detta ska ske är om bara några månader.
Till sin fasa upptäcker några vetenskapsmän (ett par astronomer, en arkeolog och en psykolog) att de har funnit bevis för att allt detta dravel är sant. Var 2059:e år sker en total solförmörkelse, vilket undantagslöst leder till masshysteri, panik och att miljontals människor totalt förlorar förståndet (inga gudar är dock inblandade). Trots deras varningar bryr sig myndigheterna sig inte ett dugg om den annalkande katastrofen (ingen tror på den ändå, förutom Flammans Apostlar) och när solförmörkelsen inträffar så går världen, som de känner till den, mycket riktigt under...
Så långt orkade jag läsa. Efter ingående beskrivningar av den postapokalyptiska "civilisationen" (vissa av de mentalt friska utvandrade hit, andra dit, och ytterligare några till ett annat ställe, samtliga för att upprätta "Det nya samhället", samtidigt som små grupper av vansinniga människor gjorde sitt bästa för att bränna ner det som fanns kvar och godtyckligt döda alla misshagliga individer) så nådde jag nästan målet; slutet på boken. Men mina ögon vägrade läsa klart - de gled bara över texten utan att se den. Jag var helt enkelt inte tillräckligt intresserad av hur det skulle gå (samma sak hände när jag läste Gåtornas palats av Dan Brown, och även I cirkelns mitt av samma författare...).
Så den som vill veta vad som hände får helt enkelt läsa boken själv =).
Fem nyare träningslåtar
2 timmar sedan
Inlägg
7 kommentarer:
Nja, jag avstår :o)
Har själv nyss givit upp hoppet om en roman, "A Short History of Tractors in Ukrainian" av Marina Lewycka.
Den hade jag väldigt höga förväntningar på, men lade den ifrån mig efter ungefär hälften.
Det finns ju delade meningar om det där med att läsa ut eller inte läsa ut, men vad sjutton! Livet är kort, och antalet bra böcker stort, så varför ödsla tid på sånt man inte gillar?!
När jag läser vad du skriver om "Stjärnmörker" får jag en känsla av att det borde ha gått att skriva en bättre story på samma grundtema...
Slocknade solar, vansinniga människor, och jordens undergång är ju något att bita i!
Stjärnmörker var den första boken av både Asimov och Silverberg som jag läste. Efter några år kan jag tycka att utomjordingarna var väl lika oss människor, men jag tror ändå att den håller för en omläsning. Slutet på boken var för mig då mycket politiskt inkorrekt (spoilers: Det visar sig att enbart sekten kan bygga upp ett nytt samhälle, eftersom endast dess ledning har förberett för katatrofen./slut på spoilers.), men efter att ha läst SF av Asimov, Jerry Pournelle m fl under flera år verkar det som att lösningar som på ytan är omoraliska är ganska vanliga inom genren.
Testa Stiftelsetrilogin och robotberättelserna i t ex Jag, robot av Asimov. Har inte läst mycket Silverberg men har verkar vara bra han med.
Hej! Äntligen sommar, då har jag tid att läsa lite SF. Stjärnmörker läste jag förra sommaren. Den bygger ju på en novell med samma namn, och kanske mår berättelsen bra av den kortare, mer koncentrerade formen.
Hej! Äntligen sommar, då har jag tid att läsa lite SF. Stjärnmörker läste jag förra sommaren. Den bygger ju på en novell med samma namn, och kanske mår berättelsen bra av den kortare, mer koncentrerade formen.
Hej! Äntligen sommar, då har jag tid att läsa lite SF. Stjärnmörker läste jag förra sommaren. Den bygger ju på en novell med samma namn, och kanske mår berättelsen bra av den kortare, mer koncentrerade formen.
Hej! Äntligen sommar, då har jag tid att läsa lite SF. Stjärnmörker läste jag förra sommaren. Den bygger ju på en novell med samma namn, och kanske mår berättelsen bra av den kortare, mer koncentrerade formen.
Stjärnmörker kan säkerligen vinna på att läsas som novell, då historien blir betydligt mer kärnfull i detta format. Språkligt sett är SF-litteraturen generellt sett ganska torftig. Lägg till detta det faktum att översättningsarbetet gällande SF mer ofta än sällan är riktigt, riktigt uselt. Jag kan med andra ord förstå mycket av din kritik. Att idén som ligger till grund för romanen skulle vara på nivå med en ungdomsbok kan jag dock inte hålla med om. Tvärtom skulle jag vilja hävda att idén i all sin enkelhet är väldigt genomtänkt och utmanande och bör ge upphov till många intressanta frågor som mycket väl kan bidra till att vidga läsarens perspektiv en smula. :)
Skicka en kommentar