Med kallt blod är en av de första dokumentärromanerna (dvs. den bygger på ett verkligt fall), och blev som sådan mycket uppmärksammad när den kom ut 1966. Capote hade intervjuat dussintals vänner och grannar till både familjen Clutter (offren) och Smith/Hickock (mördarna), poliser och fängelsekunder. Han hade besökt platsen för brottet och med egna ögon sett det han beskriver i boken. Själv kallade han sin bok för "a non-fiction novel", och visst, det är en faktabaserad roman, men en hel del är ren fiktion - till exempel vad familjen Clutter tänkte på och kände under dagarna före mordet. Oavsett hur väl grannarna beskrev dem kan Capote inte ha vetat såna saker.
Jag är intresserad av "verkliga händelser" och gillar många verklighetsbaserade böcker; Med kallt blod är dock ett undantag. Visst blev man upprörd av de kallblodiga morden (både Smith och Hickock hade idag blivit klassade som sociopater eller fått någon annan psykisk sjukdoms-stämpel) men trots det blev jag inte särskilt berörd. Långa stycken skummade jag bara igenom lite hastigt eftersom jag tyckte att de var så tradigt skrivna, och jag hade gärna sett att betoningen legat på polisarbetet istället för de där båda galningarna (fullständigt ointressanta människor, hur farliga de än var och hur viktiga de än ansåg sig vara).
Allt som allt var det en ganska "glömbar" bok - för att säga som jag brukar göra när jag sett filmer som visserligen inte varit dåliga men inte heller bra: nu har jag läst den, jag behöver inte läsa den igen.
I vår herres hagge – Julspecial 2024
2 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar