Kristin Hannah - En flicka som kallas Alice

En flicka som kallas Alice är en sån där typisk sappy amerikansk roman - nästan en chick litt, men kanske snarare en "tant litt" som är hemsk, hemsk, hemsk men ordnar upp sig i slutet och blir värsta "lär känna dig själv"-feelgoodromanen. Jag gillade den. ;)

Det handlar om Ellie Barton, som är sheriff i den lilla staden Rain Valley, och hennes syster Julia Cates, en framstående barnpsykolog som helt nyligen råkat i blåsväder pga en ung patient som fick ett vansinnesutbrott och dödade en människa - på amerikaners typiskt ologiska vis hålls hon naturligtvis ansvarig för vad patienten (som hittills inte visat våldsamma tendenser) gjort.

I Rain Valley går livet sin gilla gång när en liten flicka en dag vandrar ut ur skogen. Flickan är smutsig, undernärd, talar inte och visar tecken på misshandel. Ellie vet inte alls vad hon ska göra och ringer därför sin syster som motvilligt lämnar Los Angeles och återvänder till den gamla hemstaden, där Ellie fortfarande bor kvar i föräldrarnas gamla hus. Ingen vet vad flickan heter eller vem hon är, men Julia döper henne till Alice efter Alice i Underlandet.

Större delen av boken går ut på att Julia ska hjälpa Alice att vänja sig vid att vara inomhus, äta "vanlig" mat, tvätta sig, gå på toaletten, träffa människor och, framför allt, prata. Julia blir förstås fäst vid den lilla flickan och överväger att adoptera henne, men det är lättare sagt än gjort. När Ellie äntligen lyckas lista ut vem Alice egentligen är dyker en man från flickans förflutna upp - hennes far, som dömts för mordet på hennes mor. Upplagt för stor dramatik och många tårfyllda scener, alltså.

Samtidigt så är förstås Julias förstörda rykte som barnpsykolog och hennes alienation från sin syster och sitt barndomshem viktiga teman i boken. Det är också viktigt att Julia ska träffa en man med känslomässigt bagage (så att de båda kan söka tröst hos varandra) och att Ellie, som fladdrat från man till man sen college, ska inse att hennes livs kärlek funnits alldeles inom räckhåll hela tiden. Kärlekens helande kraft, och så vidare...

Slutsats: cheesy, formulär 1A och medvetet tårdrypande. Äh, men vad gör det? Ibland är det precis vad man vill ha. Lättsmält och underhållande och faktiskt riktigt bra i sin genre - ja, jag gillar.