K. G. Johansson - Varning: Framtid

En av bibliotekarierna på "jobbet" satte Varning: Framtid i händerna på mig idag: "här, läs den här och säg om du tycker att det funkar med lättläst science fiction". Mitt svar? Jajamän, det funkar hur bra som helst.

Varning: Framtid är alltså en bok från LL-förlaget och det är en "originalbok", dvs. en bok skriven som lättläst redan från början, och den skulle lika gärna kunna ses som en sorts - eller två sorters, för det är två noveller samlade i en bok - långdikt och rent typografiskt ser den nästan ut så också.

Den första novellen/kapitlet/delen handlar om Peter, som sitter i fängelse för några mord som han hävdar att han inte begått. Han får chansen att slippa ut ur fängelset mot att han sitter med på ett förhandlingsmöte med ett japanskt företag som sägs ha en cybernetisk människa som förhandlare. Om Peter lyckas undvika att bli förälskad i den cybernetiska, otroligt vackra japanskan kommer han bli frisläppt.

I del nummer två blir en receptionist på Grand Hotel förälskad i en av gästerna, en Lysande. Så kallas de som blivit "förbättrade" med Janssenlymfan, ett ämne som gör dem starkare, intelligentare, vackrare än vanliga människor - och dessutom mycket mer långlivade.

För mig gick boken väldigt fort att läsa, kanske en kvart. Men det betyder verkligen inte att den är dålig eller alltför enkel. Jag gillar språket, och handlingen är väldigt intressant; det är en bok som man kan sätta i händerna även på väldigt läsovana människor och de kommer att gilla den. Det är jag helt övertygad om.

(Förresten, jag har haft K. G. Johansson som lärare i en kurs på Musikhögskolan i Piteå. Fun fact.)