Av en ren slump bestämde jag mig för att läsa Cross Bones före Break No Bones, och det var ju bra för det visade sig att de utspelar sig i den ordningen.
I Break No Bones är Tempe Brennan i South Carolina och leder en kurs i arkeologi för University of North Carolina. Tillsammans med sina studenter gör Brennan en utgrävning på en ö utanför Charleston, och de hittar mer än de förväntade sig. Förutom ben från gamla indianstammar gräver de nämligen upp ett lik av färskare datum, och Brennan dras in i en mordutredning som blir otäckare än någon annan hon tidigare arbetat med.
Som om detta inte är nog uppstår dessutom svartsjuka och rivalitet mellan Brennans f. d. man, som kommer på oväntat besök, och hennes nye pojkvän Andrew Ryan - som också kommer på oväntat besök.
Break No Bones var inte lika bra som Cross Bones; jag tror att det var ämnet - själva anledningen till morden - som inte intresserade tillräckligt mycket. Jag blev dessutom mest irriterad på förvecklingarna mellan Ryan, Brennan och Brennans ex, eftersom jag inte gillar såna där ovidkommande saker som kommer och stör utredningen av ett brott. (Det kanske är därför jag gillar pusseldeckare? Inga irrelevanta sidospår.) En mellanbok - jag har läst både bättre och sämre Reichs-deckare, helt enkelt.
Brorsans kompis Robban
21 timmar sedan
2 kommentarer:
Till skillnad från dig så tycker jag om mellanspelen med Brennan - Ryan. Smaken är olika.
Tja, jag gillar dem egentligen, men just här blev de ganska irriterande pga missförstånden dem emellan... det tar för mycket kraft från huvudstoryn. När allt är hunky-dorey däremot så är det bra. =)
Skicka en kommentar