6 november 2008

Maria Lang - Rosor, kyssar och döden

Rosor, kyssar och döden är en av de äldre av Langs böcker. Den utspelar sig i början av femtiotalet, när Puck och Einar varit gifta i två år, och i denna bok är de på semester* i Bergslagen när Einar får ett brev från Christer Wijk, ett brev vars innehåll både Puck och Einar blir ganska förvånade över.

Christer ska förlova sig! Den blivande bruden är ingen mindre än Gabriella Malmer, barnbarn och arvinge till den förmögne disponent Malmer i Rödbergshyttan. Puck och Einar har blivit inbjudna till förlovningsfesten, men eftersom de ändå är i krokarna bestämmer de sig för att titta in några dagar i förväg. I Rödbergshyttan blir de väl mottagna och kvarbjudna över natten, och då Puck drar på sig en svår förkylning blir hon ombedd att stanna kvar hos familjen Malmer och kurera sig medan Einar far vidare till Skoga och gör undan lite arbete och annat innan själva förlovningsfesten.

Naturligtvis går det som det går, och ond bråd död inträffar i princip omgående. Christer gör sitt bästa för att hålla sig i bakgrunden - det är trots allt ganska ofint att som kriminalkommissarie förhöra sin fästmös familj när en av dem förmodligen är en mördare - men blir så småningom så insyltad i utredningen att han i vanlig ordning tar över hela showen. Alla de klassiska pusseldeckardetaljerna finns med - hemligheter och lögner, en grandios slutscen, diverse teorier åt olika håll som framläggs innan MÖRDAREN** slutligen avslöjas.

Anledningen till att Langs tidiga böcker är så mycket bättre än de senare är att de tidiga (femtio- och tidigt sextiotal) är så mycket mer intelligent ihopkomna än de senare. Språket är bättre (inga bastardiserade meningar med inslängda "sa hon" och "utropade han"), miljö- och personbeskrivningarna mer levande. Det är som att böckerna är skrivna av två helt olika författare. Det här är första gången som jag läst en sen och sedan en tidig bok direkt efter varann, så jag har faktiskt aldrig tänkt på det förut - jag tyckte bara att de senare inte var lika bra.

Rosor, kyssar och döden är hur som helst en väldigt bra bok. Det var länge sen jag läste den sist, så den var dessutom väldigt spännande, eftersom jag inte kom ihåg vem som var mördaren - och viktigast av allt, Puck och Einar är med.

*Nå ja, en semester där släktforskning i dammiga gamla kyrkoarkiv spelar en stor roll.

**Om nån undrar varför jag alltid kapitaliserar ordet mördaren när jag skriver om Maria Langs böcker så är det för att Meta i Mörkögda augustinatt gör det vid ett tillfälle, och det är verkligen så DRAMATISKT mördaren framställs i Langs böcker - det borde stå med versaler helt enkelt.

2 kommentarer:

Helena sa...

Helt klart en av Langs allra bästa deckare. Tillsammans med Mördaren ljuger inte ensam, Mörkögda augustinatt och En skugga blott är den nog den Langdeckare jag läst om flest gånger. VÄLDIGT mkt UST och trånande blickar mellan Puck och Christer här - ta t ex när en sömndrucken Christer drar ner henne i sängen när hon kommer för att väcka honom med ett dödsbud. Very sexy. Om det inte vore för att jag gillar Eje så mycket skulle jag propagera för en otrohetsaffär mellan Christer och Puck - det hade ju garanterat livat upp de dåliga senare böckerna! :) (När Camilla är otrogen i Dubbelsäng i Danmark hade ju Christer kunnat kontra med att han ändå alltid varit kär i Puck, hehe.)

/Puck- och Christer-shipper

Martina sa...

Ja, och den där kyssen som är "lidelsefull och pockande"!? Hello? Rena porren ju. För att vara Maria Lang alltså.