Neil Gaiman - The Graveyard Book

The Graveyard Book är en ungdomsbok, en övernaturlig version av Kiplings The Jungle Book där huvudpersonen blir uppfostrad av spöken istället för vargar.

Boken handlar om Bod, en pojke vars familj blir mördad av en man vid namn Jack. Pojken själv kommer undan genom att tulta iväg (jo, han är inte mer än något år gammal) till en kyrkogård där han blir omhändertagen av spökena Mister och Mistress Owens. De döper honom till Nobody - "Bod for short" - och ger honom The Freedom of the Graveyard, vilket gör att han kan leva bland spökena, se dem och uppträda som dem.

Nobody Owens växer upp på kyrkogården och uppfostras av paret Owens, sin "guardian" Silas (inte ett spöke, snarare en vampyr. Men det förklaras aldrig rent ut.) och alla de andra spökena. Han får lektioner i att blekna bort, skrämmas och spöka, men lär sig också att läsa och skriva - och eftersom kyrkogården befolkas av spöken ända från romartiden lär han sig också en hel del historia på köpet.

The Graveyard Book är skriven nästan som en novellsamling; varje kapitel är en novell som handlar om Bod under en kort period av hans liv från ett till ungefär femton års ålder. Spökena håller Bod på kyrkogården av rädsla för att mannen Jack fortfarande letar efter honom, men Bod vill se mer än kyrkogården; han vill gå i skolan, träffa levande. En konfrontation med mannen Jack är oundviklig - frågan är bara vem som kommer att vinna.

Det är ju helt självklart att det här är en fantastiskt bra bok (det är ju Neil Gaiman). Ingen annan än Gaiman hade kunnat börja en barnbok med tre bestialiska mord och kommit undan med det, och ingen annan än Gaiman hade kunnat skriva så skruvat och ändå så trovärdigt. När jag läste kunde jag se boken framför mig som en tecknad film - men inte av Disney, utan av Studio Ghibli, skaparna av Tonari no Totoro, Spirited Away, Grave of the Fireflies (den sorgligaste film som någonsin gjorts) m. fl. Hayao Miyazaki eller Isao Takahata hade kunnat göra The Graveyard Book rättvisa.

Detta är egentligen varken skräck eller fantasy, utan en coming-of-age story där Bod utvecklas och växer upp, och slutligen måste klara sig själv. Med en ovanlig barndom i bagaget ger han sig iväg för att uppleva nya äventyr - äventyr som det skulle vara väldigt roligt att läsa om i en uppföljare: Bod, in the World.

Min rekommendation till alla: läs!