Sarah Langan - The Keeper

Den här boken har jag mestadels läst på luncherna på jobbet, fast jag var faktiskt tvungen att lägga ifrån mig den häromdan eftersom jag inte klarade av att läsa samtidigt som jag åt - precis som (nästan) alla andra skräckförfattare har Langan sina stunder då hon frossar i äckel. Nå, hur som helst, idag på eftermiddagsrasten läste jag de sista trettio sidorna.

The Keeper handlar om den lilla staden Bedford i Maine (Stephen King-land! Maine är alltid en bra plats för hemskheter) där den unga kvinnan Susan Marley har blivit stadens... hora, men det är egentligen fel ord även om hon tar hem karlar som förmodligen betalar hennes hyra och cigaretter. För fyra år sedan slutade hon tala, och sedan dess vandrar hon omkring på gatorna dag som natt, iakttar och väntar. Folk undviker henne när de möter henne på gatan och drömmer mardrömmar om henne på nätterna.

Liz, Susan Marleys lillasyster, är 18 år och den enda som vet vad Susan utsatts för i barndomen, och den enda som så småningom förstår Susans roll i det som händer; en vecka varje år öser regnet ner i Bedford och markerar övergången mellan vinter och sommar. Det här året är regnet det minsta av stadens bekymmer...

Tja, Maine är som sagt alltid en bra kuliss, och The Keeper blurbas av både Peter Straub och Kelly Link, men jag vet inte om jag riktigt köper den grundläggande idén om en "cursed/haunted town". Vissa scener kändes dessutom precis som en skräckfilm av mellanbudgetkaraktär (ihållande regn är verkligen en bra setting för skräck! Precis som isande kyla eller tryckande värme - vädret som en faktor för stämningen, alltså), och det kändes till och med som att jag hade sett filmen som dessa scener passar in i.

Ett medelbetyg blir det (eller kanske snäppet över medel), men jag måste nog ändå läsa Langans andra roman, och uppföljaren till The Keeper, Virus (alt. The Missing, beroende på om man väljer den amerikanska eller den brittiska utgåvan).