Clive Cussler - Arctic Drift

Arctic Drift börjar med två skepp infrusna i den arktiska isen omkring år 1847 - ja, det är förstås Franklinexpeditionen det rör sig om. För den som har läst The Terror känns det som att man redan känner kapten Crozier, kapten Fitzjames och de andra. Sir John Franklin är död och de flesta besättningsmän på HMS Erebus har blivit galna av ett mystiskt silverskimrande mineral som besättningen fört ombord. Kapten Fitzjames och de män som inte förlorat förståndet överger skeppet och beger sig till HMS Terror, där de tillsammans med kapten Crozier och hans besättning beslutar sig för att försöka nå närmaste bosättning till fots. Redan försvagade av svält och skörbjugg dör männen en efter en under vandringen och Franklinexpeditionen hörs aldrig mer av.

I nutid (nå ja, 2011) har USA:s energikris nått katastrofala nivåer och deras utsläpp av växthusgaser är enorma. Landet hotas av bojkott om det inte å det snaraste slutar producera energi via kolkraftverk, men Kanada, som skulle kunna rädda USA genom sina stora tillgångar av naturgas, vägrar hjälpa till och den nordamerikanska kontinenten står på randen till krig. Då gör en amerikansk forskare en fantastisk upptäckt - genom att kombinera ett flertal olika grundämnen kan hon upphäva effekten av växthusgaser. Det enda problemet är att det verkande ämnet i mixen är ruthenium, ett mycket sällsynt och dyrt mineral.

När den skrupellöse kanadensiske affärsmannen Mitchell Goyette får reda på saken gör han allt som står i hans makt för att själv få kontrollen över jordens sista tillgångar av ruthenium, och i det läget är det upp till Dirk Pitt och Al Giordino att rädda världen - igen.

Redan omnämnandet av Franklinexpeditionen gjorde mig vänligt stämd mot Arctic Drift, och jag blev inte besviken. Det är en spännande äventyrsthriller, definitivt en av Cusslers bästa böcker även fast jag fortfarande tycker att Atlantis Found är bättre. Det är faktiskt inte ett fullt lika osannolikt scenario som det brukar vara vilket är uppfriskande, men jag tror nog inte att problemet med växthusgaser kan lösas fullt så enkelt som i boken... Tyvärr.

Dirk Pitts två vuxna barn, Summer och Dirk jr, är förstås med; de har övertagit pappa Dirks aktiva roll i NUMA (fast Pitt och Giordino är förstås inte främmande för att själva ge sig ut på fältet om det skulle krävas). Dirk Pitt själv är istället chef över NUMA nuförtiden och admiral Sandecker är USA:s vicepresident (så har det varit i de senaste böckerna). En naturlig utveckling, antar jag, fast det var roligare när Pitt och Giordino var aktiva fältagenter. Men de börjar ju vara lite till åren. =)

Hur som helst. Spännande, äventyrlig, utmärkt underhållning: jag rekommenderar absolut Arctic Drift.