Paket!

Idag fick jag min moochade bok från BookMooch - Cross Bones av Kathy Reichs. Dessutom var jag på biblioteket och hämtade ut ytterligare en reserverad bok, Morden i Badgers Drift av Caroline Graham - den första boken i serien som Morden i Midsomer bygger på!

Dilemma

Jag har tonvis med olästa böcker hemma, men ingenting jag är sugen på att läsa. Vad göra?

Veckans lästrio 10

... eller 11, eftersom jag inte gjorde den förra, om tidskrifter. Hur som helst - denna lästrio har ämnet Mest överskattade böcker.

• Carina Rydberg - Den som vässar vargars tänder. Huvva, vad dålig den var. Faktiskt en av de sämsta böcker jag läst ut (ja, jag läste faktiskt hela, för den var rätt bra i början men det gick snabbt utför).
  
• Dan Brown - Da Vinci-koden. Visst, den är helt ok ändå, men så bra? Nä. Dan Brown är en språkmisshandlare.
  
• Camilla Läckberg - Isprinsessan. Den enda bok av Läckberg som jag läst, och förmodligen den enda jag kommer att läsa. Varför är hon så upphaussad? Jag förstår inte. Isprinsessan var ju så medelmåttig som tänkas kan.
  

Sarah Langan - The Keeper

Den här boken har jag mestadels läst på luncherna på jobbet, fast jag var faktiskt tvungen att lägga ifrån mig den häromdan eftersom jag inte klarade av att läsa samtidigt som jag åt - precis som (nästan) alla andra skräckförfattare har Langan sina stunder då hon frossar i äckel. Nå, hur som helst, idag på eftermiddagsrasten läste jag de sista trettio sidorna.

The Keeper handlar om den lilla staden Bedford i Maine (Stephen King-land! Maine är alltid en bra plats för hemskheter) där den unga kvinnan Susan Marley har blivit stadens... hora, men det är egentligen fel ord även om hon tar hem karlar som förmodligen betalar hennes hyra och cigaretter. För fyra år sedan slutade hon tala, och sedan dess vandrar hon omkring på gatorna dag som natt, iakttar och väntar. Folk undviker henne när de möter henne på gatan och drömmer mardrömmar om henne på nätterna.

Liz, Susan Marleys lillasyster, är 18 år och den enda som vet vad Susan utsatts för i barndomen, och den enda som så småningom förstår Susans roll i det som händer; en vecka varje år öser regnet ner i Bedford och markerar övergången mellan vinter och sommar. Det här året är regnet det minsta av stadens bekymmer...

Tja, Maine är som sagt alltid en bra kuliss, och The Keeper blurbas av både Peter Straub och Kelly Link, men jag vet inte om jag riktigt köper den grundläggande idén om en "cursed/haunted town". Vissa scener kändes dessutom precis som en skräckfilm av mellanbudgetkaraktär (ihållande regn är verkligen en bra setting för skräck! Precis som isande kyla eller tryckande värme - vädret som en faktor för stämningen, alltså), och det kändes till och med som att jag hade sett filmen som dessa scener passar in i.

Ett medelbetyg blir det (eller kanske snäppet över medel), men jag måste nog ändå läsa Langans andra roman, och uppföljaren till The Keeper, Virus (alt. The Missing, beroende på om man väljer den amerikanska eller den brittiska utgåvan).

Friedrich Glauser - Överkontapel Studer

En tunn liten stackare var den, den schweiziska deckaren Överkontapel Studer från 1936. Eller, ja, överkonstapeln själv hade en viss rondör, men boken var väldigt tunn...

Överkonstapel Studer vid kantonpolisen får i uppdrag att arrestera en ung man för rånmord, men kommer strax på det klara med att fallet inte riktigt är vad det ser ut att vara. Han lyckas utverka vidare undersökningar och blir själv ansvarig för utredningen.

Tja, Överkonstapel Studer är en ganska typisk deckare - det har skett ett mord, en misstänkt grips, en vaken polis anar oråd och utreder vidare mer eller mindre på egen hand. Så långt ingenting anmärkningsvärt. Det som däremot är anmärkningsvärt är det enormt tröttsamma språket, där ... är det absolut vanligaste sättet att avsluta en mening. Jag blir vansinnig på sånt, och därigenom blev det en dålig bok - vad är det för fel på ett korrekt språk? (I mina ögon är det inte korrekt att avsluta varje mening med ...) Och även om ... kanske är korrekt att använda i vissa fall, så finns det gränser. Nej, Överkonstapel Studer var ingenting för mig.

Att falla för frestelser

Jag skulle bara ha en enda bok. Åkte till biblioteket med föresatsen att bara låna Ann Cleeves Vita nätter, som jag reserverat (visserligen var jag inte förtjust i hennes första bok, Svart som natten, men tänkte ändå att jag skulle ge henne en chans till. Cleeves polis Jimmy Perez var ju sympatisk och miljön på Shetlandsöarna var vid närmare eftertanke, och efter att en viss tid har gått, ganska trivsam). Nå ja...

Väl på biblioteket släpade jag med min stackars sambo till avdelningen för skönlitteratur (översta våningen) med en kundkorg - äntligen har "mitt" bibliotek skaffat korgar, och de går till och med att dra på små hjul så att man inte behöver bära så tungt! Vilket är både bra och dåligt, förstås - i högsta hugg. Detta fick, efter ungefär 25 minuters browsande, följa med hem:

• Edith Wharton x3 - Lycksökerskorna, Oskuldens tid och Glädjens hus. (Jag måste ju läsa in mig lite på Wharton för att verkligen kunna förfasa mig över det faktum att hon snart ska ges ut i förenklad Harlequinutgåva!)
• Ray Bradbury - Den illustrerade mannen. Lite klassisk speculative fiction är aldrig fel.
  
• Ove Allansson - De kosmiska havens bokanjärer. Visst låter det som nånting varje äkta bokhora måste läsa?
• Lotta Lundberg - Skynda, kom och se. Efter tips från flera ställen, bland annat Bokhora.
• Andrew Taylor - Den amerikanske pojken. Med en (mycket) ung Edgar Allan Poe i en biroll!
• Pauline Wolff - Vi är luftens drottning. Av ingen annan anledning än att den stod framför ögonen på mig och jag sett titeln på Bokhore-Helenas önskelista...
  
• Friedrich Glauser - Överkonstapel Studer. Efter tips från Expressen-Lisa.
• Robin Hobb - The Golden Fool och Fool´s Fate, del 2 och 3 i The Tawny Man. (Till sambon, som inte har ett bibliotekskort och som vid varje besök till Akademibokhandeln blir frustrerad över att dessa två böcker inte finns där.)

Men det var ju nästan bara en bok. Eller hur?

Agatha Christie - Halloween Party

Det här var ytterligare ett fall av "bok som jag tidigare läst på svenska men glömt bort", insåg jag en ganska kort bit in i Halloween Party (Mord på Allhelgonadagen på svenska). I Halloween Party figurerar både Hercule Poirot och deckarförfattarinnan Ariadne Oliver (Christies alter ego), och den utspelar sig ganska sent, i slutet av 1960-talet.

Mrs Oliver är på besök hos en god vän i den lilla byn Woodleigh Common, och under hennes besök anordnar traktens välgörenhetsfantast Rowena Drake en halloweenfest för barnen i byn. Alla de vanliga aktiviteterna finns med; bobbing for apples, skåda din blivande make i spegeln, en prisutdelning för den vackrast dekorerade kvasten och så vidare. Men efter kvällens festligheter hittas ett av barnen mördat - dränkt i vattenhinken med äpplen. Mrs Oliver anar att mordet har ett mycket mörkare motiv än vad polisen tror, och tillkallar sin gamle vän Poirot.

Jag tycker mindre och mindre om Christies böcker ju senare under 1900-talet de utspelar sig, men Halloween Party är fortfarande bra och relativt tidlös (trots beskrivningen av diverse ungdomars klädsel, som låter som nånting ur Hair - en rosenfärgad (röd?) sammetsrock, bland annat). Jag hade också delvis glömt bort hur den slutade, vilket måste betyda att jag inte läst den mer än en eller två gånger tidigare (och för väldigt länge sen). Dock är detta en bok som ska läsas på hösten, inte mitt under - den mycket regniga, det måste medges - högsommaren...

Böcker A-Ö: S

Denna veckas bokstav i Böcker A-Ö är S!

• Bok: Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder (ja, han som skrev den enormt överskattade Sophies värld). Till skillnad från Sophies värld som jag varken gillade som bok eller film, är Spelkortsmysteriet en riktigt bra ungdomsbok som det dock var väldigt länge sedan jag läste. Men den står här i bokhyllan.
  
• Författare: Neal Stephenson, av vilken jag bara har läst en bok än så länge (Snow Crash, mycket bra, och den hade också platsat som bok på S, men det hade ju varit för lätt) - men jag har ju Cryptonomicon i oläst-hyllan och började rentav på den för ett tag sen. Den fick dock stryka på foten för annan, mer lättläst litteratur... min hjärna känns som mos nuförtiden, Cryptonomicon får vänta tills jag slutat jobba.
  
• Litterär gestalt: jag tänkte först på Silke, min favorit i Eddings böcker, men bestämmer mig istället för Scout från Harper Lees To Kill a Mockingbird. Fantastisk bok, det där.
  

Tio böcker du måste läsa innan du dör

... eller kanske snarare tio böcker som betytt extra mycket för mig, för jag vill knappast påstå att jag sitter inne med den ultimata boklistan - min läsning har nog aldrig riktigt varit på den nivån...

På utmaning av La Bibliofille (en utmaning som antagits av bland annat Läser&Funderar och Lyrans Noblesser, båda i två versioner):

• Michael Ende - Momo: eller kampen om tiden. Förtjusande barnbok och en av de första fantasyliknande böckerna jag läste, tillsammans med Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia.
  
• Laura Ingalls Wilder - Lilla huset på prärien. Ja, hela serien egentligen så lite fusk är det väl... Väckte en outsläcklig fascination för amerikanskt 1800-tal (liksom Kulla-Gulla väckte intresset för svenskt sekelskifte 1800-1900, och då speciellt fattiga torpare).
  
• Jules Verne - En världsomsegling under havet. Fick denna i present (tio- eller elvaårsdagen, tror jag) och låg och läste den till sent på natten - mamma kom in flera gånger och sa att nu måste du släcka lampan. En av de första klassiker (och SF) jag läste.
  
• Deborah Spungen - Inte som andra döttrar. Ledde in mig på punken i tolvårsåldern.
  
• Stephen King - Det (eller egentligen vad som helst av Stephen King). Inte den första bok av King jag läste, men en av de bästa. Min inkörsport till skräcklitteraturen.
  
• David Eddings - Sagan om Belgarion (Mallorea, Elenien, Tamuli). Återigen fuskar jag med hela serier. Förutom Momo och andra barnböcker (Maria Gripe etc.), min första fantasy (och den första episka fantasyn). Ledde så småningom till...
  
• J. R. R. Tolkien - Härskarringen. Och på den vägen är det. Eskapism - ja visst!
  
• Frans G. Bengtsson - Röde Orm. Hönan eller ägget - vad kom först? Gjorde mitt historieintresse att jag läste och älskade Röde Orm, eller väcktes historieintresset av läsandet?
  
• Maria Lang - Mörkögda augustinatt (eller vad som helst av Maria Lang). Maria Lang, och Agatha Christie, öppnade pusseldeckarnas förlovade värld.
  
• Douglas Coupland - Microslavar. Min absoluta favoritbok alla kategorier (jag tror att jag nämnt det nån gång förut...). Jag har ett on-going vad med min sambo; om jag läser hans favoritbok (Beasts in Velvet av Jack Yeovil) så ska han läsa min. Än har jag inte tagit tag i saken, men snart så...

Bubblare: Eva Ibbotsons böcker om häxor och spöken (Häxtävlingen, Den stora spökräddningen etc.). Jag minns att min klass i lågstadiet skulle öva läsning genom att högläsa böcker för en förälder, och min mor fick höra Eva Ibbotson som både hon och jag gillade.

Tja, så såg listan ut just nu. Mycket barn- och ungdomslitteratur! Men nästa vecka kanske jag har ändrat mig...

Carol O´Connell - Judasbarn

Många, många dagar har det tagit att läsa ut den här boken (betyder det att den inte var särskilt bra? Fast det kanske snarare var jobbet som var i vägen). Judasbarn är en helt ok deckare, men inte lysande eller orginell på något sätt. Det kan förstås bero på att jag läst så mycket deckare att jag stött på de flesta teman och motiv tidigare...

I Judasbarn kidnappas två tioåriga flickor, och psykologen Ali Cray är övertygad om att kidnappningen är utförd av samma man som femton år tidigare kidnappade och mördade lilla Susan Kendall. Susans tvillingbror Rouge arbetar numera som polis, och deltar i det team som ska hitta de två flickorna innan det är för sent.

O´Connell trycker mycket på tvillingfaktorn och på det "speciella band" som enäggstvillingar sägs ha (ja, Susan och Rouge är faktiskt enäggstvillingar, trots att de är av olika kön - en oerhört sällsynt genetisk mutation). Det finns också kopplingar till en internatskola där de två kidnappade flickorna gick, och där också Rouge och hans syster gick, vilket hade varit intressant att utveckla ("på St. Ursula´s går det bara mycket speciella barn") och göra nåt mer relevant av. Som det är nu är St. Ursula´s ganska oviktig, mer en miljö än nånting relevant för handlingen.

Upplösningen är av standardtypen; en uppgörelse mellan mördaren och en av de involverade. Visserligen hade jag inte misstänkt just den person som visade sig vara mördaren (men å andra sidan brukar jag inte försöka peka ut någon medan jag läser, det är författarens jobb att avslöja mördaren åt mig), men jag blev inte heller särskilt överraskad. Judasbarn följer alla konstens regler och är i slutändan en skickligt konstruerad dussindeckare - ett helt ok tidsfördriv under semestern.

Böcker A-Ö: B

Fjärde bokstaven i Böcker A-Ö är B!

• Författare: Frans G. Bengtsson. Röde Orm var och är fortfarande en av mina favoritböcker, ända sen jag läste den första gången vid sisådär 9-10 års ålder. Det är nånting med det där ålderdomliga språket...
  
• Bok: Benrangel av Stephen King. En av Kings bästa böcker enligt mig - och den sista riktigt bra (skrämmande nog kom den ut 1998); Signal var dock helt okej och jag har ju faktiskt varken läst Det mörka tornet-serien eller Duma Key så egentligen ska jag väl inte säga nåt. Men jag tycker att Benrangel är den sista boken som verkligen känns som King.
• Litterär gestalt: Belgarath ur David Eddings Sagan om Belgarion och Sagan om Mallorea. Jag funderade på Bilbo först, men så mycket gillar jag inte honom - Belgarath är mycket roligare. En av mina favoritkaraktärer av Eddings (men min absoluta favorit är nog Silke).
  

Min bokbeställning

... har äntligen kommit! Jag hämtade ut den idag (i två paket, mycket riktigt) och mannen som jobbar på Kioskbutiken - som är mitt utlämningställe - trodde först inte att det verkligen var jag på mitt körkort. Sen frågade han om jag var ryska (ett av mina förnamn är Catja). Men jag fick böckerna iallafall =). Mmm, fina nya böcker...

Igår ägnade jag mig åt att torka ur bokhyllorna och sortera alla böcker i bokstavsordning (nåja, fantasyn har fortfarande en egen bokhylla, och facklitteraturen ett eget hyllplan, men resten av skönlitteraturen). Jag är dock inte helt säker på att jag gillar det, eftersom det rent estetiskt inte är så snyggt med böcker i olika höjd på hyllorna. Ja ja, jag vänjer mig väl.

BookMooch

Nu har även jag blivit medlem på BookMooch, och moochat min första bok - Cross Bones av Kathy Reichs. Jag har tyvärr inte särskilt många böcker att ge bort själv (och alla är på svenska så jag kommer nog inte att få många internationella requests), men några är det i alla fall.

Pocket & prassel - del 2!

Idag fick jag det andra paketet i Pocket & prassel! Jag kikade i brevlådan innan jag for till jobbet och där låg det ett spännande paket - så det fick följa med ut i bilen, för jag kunde ju inte hålla mig hela dan utan att öppna det...

Det innehöll Ninni Holmqvists Enhet, som jag faktiskt har haft ett tag på "att läsa"-listan, en bit Valrhonachoklad och en burk Kusmi-te! Jättekul, för Kusmi-te har jag också velat prova ganska länge, och burkarna är ju grymt snygga... jag fick smaken Anastasia som är en Earl Grey med smak av citron och apelsinblom. Dessutom fick jag ett bokmärke med bambumotiv. =)

Tack, tack, min hemliga bokvän!

Hurra!

Idag har min Adlibris-beställning skickats - hela beställningen faktiskt (utom Ghost Story), men som det verkar i två paket; Sarah Langans The Keeper kommer separat.

Då är frågan bara: hur länge tar det att leverera?

John Ajvide Lindqvist - Människohamn

Idag har jag äntligen - äntligen! - läst ut Människohamn. Att det tog så lång tid är, förstås, jobbets fel; flera timmar mitt på dagen då jag inte kan läsa böcker.

Jag måste säga att jag egentligen var lite skeptisk till han Lindqvists nya, för jag började en gång i tiden på Hanteringen av odöda (jag läste en kurs i skräcklitteratur och -film där vi vid nåt tillfälle skulle läsa antingen den eller Låt den rätte komma in. Jag ville egentligen läsa den senare, men fick inte tag på den i tid, vilket är synd eftersom vampyrer är mycket mer min grej än zombies. Lång parentes det här, but anyway...) men lyckades aldrig läsa klart den - både på grund av mina issues angående zombies och för att jag helt enkelt inte tyckte att den var särskilt bra. Hur som helst har jag sedan dess varit en smula anti mot John Ajvide Lindqvist.

Men alltså - Människohamn var ju helt annorlunda. Alla som är skeptiska mot att läsa skräck kan gott läsa den här boken, för det är snarare en (förlåt, alla, men jag kan inte komma på ett bättre ord) mustig skröna, en familjesaga med övernaturliga inslag. Den utspelar sig på Domarö ute i Stockholms skärgård (en fiktiv ö, tyvärr), där Anders och hans fru Cecilia träffades, blev kära och numera återvänder till, både somrar och vintrar, tillsammans med den sexåriga dottern Maja. Men en vinterdag på Domarö bryts den lilla familjen itu; Maja försvinner spårlöst. Två år senare återvänder en olycklig och försupen Anders till ön, där en mängd märkliga händelser börjar inträffa...

Till att börja med måste jag säga: språket! Det är så bra, så bra - och stilen med berättelser inom berättelser, små skrönor och skepparhistorier som då och då undfägnas läsaren, gör boken till vad den är. Historien om Anna-Greta och smugglarspriten, eller Simon och utbrytartricket, eller... ja, alla de där bakgrundshistorierna och utvikningarna som finns i verkliga livet men aldrig brukar få finnas med i böcker, de finns här.

På den negativa sidan av skalan har jag dock några punkter; bland annat är jag inte särskilt förtjust i de flakmoppeåkande spökena (och eftersom jag inte har någon relation till The Smiths så har jag inte heller någon förståelse för de evinnerliga Smiths-citaten). Slutet har jag också en del invändningar mot, det känns för "nu måste jag få ihop det här" och som en plankning av något Stephen King kunde ha (har?) skrivit. De sista sidorna hastade jag förbi ganska slarvigt... Men det uppvägs ändå mer än väl av det fantastiska språket, skrönorna, glimtarna från Anders barndom och släkthistoria, den fina kärlekshistorien mellan Simon och Anna-Greta.

Kort sagt: Människohamn kommer nog bli en av de där böckerna jag kommer att rekommendera till alla! =)

Dumma, dumma Adlibris

Jag fick ett mail igår med "information angående din order" - det visar sig att endast två - Dan Simmons Terror och Karin Boyes Kallocain - av åtta beställda böcker (eller sju, eftersom Ghost Story tillfälligt var slut i lager och därför plockades bort ur beställningen) finns inne. Fem böcker är "försenade från förlaget" och "skickas inom kort". Och med tanke på Adlibris vanliga leveranstider så undrar jag var "inom kort" betyder.

Böcker A-Ö: C

Och samtidigt som jag knåpade ihop Kulturfyran i brist på Böcker A-Ö, så lade *Malin* ut denna veckas bokstav, som är C!

• Författare: China Miéville, författare till den eminenta Perdido Street Station som var boken på P i förra veckans Böcker A-Ö. En av de få, om inte den ende, författare som säger sig skriva New Weird.
  
• Bok: Christine av Stephen King. En ofta utskälld bok av både läsare och kritiker, men jag tycker att den har fått oförtjänt dåligt betyg - den är faktiskt riktigt bra.
  
• Litterär gestalt: Cyan i Nemi - inte så litterär kanske, men däremot tecknad. En tuff blåhårig tjej som ständigt står lite i skuggan av kompisen Nemi.
  

Hej jobbet,

jag har faktiskt inte tid att jobba imorgon. Jag måste stanna hemma och läsa ut Människohamn. Jag hoppas du förstår.

Då säger vi så, okej?

Kulturfyran: Tema bibliotek

Eftersom Böcker A-Ö dröjer så länge denna vecka *host* så hoppar jag på veckans Kulturfyra istället!

1. Hur skaffar du de flesta av de böcker du läser? Köper eller lånar? Köper inbundna böcker eller pocket?

Jag lånar väldigt mycket på bibblan, och sen köper jag om jag tyckte att boken var bra. Inbundet köper jag nästan bara på rea (eller om jag börjat köpa t.ex. en fantasyserie i inbundet format, eftersom jag måste ha alla delarna i samma format). Ibland köper jag dock pocketböcker "på känn", utan att ha läst dem innan.

2. Hur ofta går du på bibliotek?

Oj. Varenda gång jag är på stan, ungefär... Allt från flera gånger i veckan till en gång varannan vecka.

3. På bibliotek finns ju ofta nuförtiden datorer att sätta sig vid och surfa och filmer att hyra också och en tidningshörna. Där brukar också arrangeras konstutställningar. Utnyttjar du bibliotek till något mer än låna böcker?

Nej, jag lånar böcker. Men jag har faktiskt skrivit ut en del grejer på bibliotekets skrivare en gång...

4. Och ja: vilken bok läser du just nu?

Människohamn av John Ajvide Lindqvist. Hittills mycket bra.

Oh noes!

Jag fick nyss ett mail från Adlibris om att Peter Straubs Ghost Story är slut hos leverantören... Förhoppningsvis kommer den in igen, annars får jag försöka hitta den på Bokbörsen.

Veckans lästrio 9

I lästrion denna gång är temat: Vilka är de tre bästa eller mest minnesvärda debuterna du läst?

Då är ju förstås problemet att jag har väldigt dålig koll på vilka böcker som är debuter... men google is your friend, som det heter!

• Elizabeth Kostova - Historikern (The Historian). Nu tjatar jag om den här boken igen, men den var verkligen fantastiskt bra (en av de fem bästa jag läste 2007!). Nån recensent har - lite elakt tycker jag - kallat den The Dracula Code, men den är verkligen långt, långt ifrån The Da Vinci Code IMHO. Läs, läs!
  
• Ruth L. Ozeki - Min amerikanska hustru (My Year of Meats). Den här boken står i min bokhylla, men det var länge sen jag läste den nu. Dock var den riktigt bra, och jag är rätt säker på att jag läste den till sent på natten för att jag inte ville lägga ner den!
  
• Audrey Niffenegger - Tidsresenärens hustru (The Time Traveler´s Wife). Ytterligare en chans att tjata om en fantastiskt bra bok! Tidsresenärens hustru hör också till min topp fem för 2007. Så bra, så bra - däremot är jag lite skeptisk mot den kommande filmatiseringen, den kan ju inte bli lika bra på långa vägar.

Andreas Roman - Mörkrädd

Jag minns att jag började läsa nån av Andreas Romans fantasyböcker från Eon en gång för länge sen, men den blev jag aldrig klar med. Sen dess har jag varit lite skeptisk mot Roman, men nu när så många hyllar Mörkrädd tänkte jag att jag skulle ge honom en chans till.

Nå ja, Mörkrädd var ju betydligt bättre än den där fantasyboken, men så värst fantastisk tycker jag inte att den var... eller särskilt skrämmande, för den delen. Behållningen från den här boken är Davids relation till katten Trassel, och styckena om Davids barndom, som känns mer levande än resten.

David är 32 år, bor i Stockholm med sin katt, jobbar med nånting glassigt, festar mycket och är vaken sent sent på nätterna. Han är mörkrädd - sjukligt mörkrädd. Han festar ofta och sent så att han ska slippa vara ensam på nätterna, betalar prostituerade för att sova med honom på hotell och spelar SingStar under dygnets mörka timmar för att hålla rädslan borta. Till slut inser han att han inte orkar mer och börjar gå till en terapeut, som rekommenderar honom att hyra en stuga ute i skogen för att genom chockterapi bota sin mörkrädsla. David tar med sig katt och bohag och beger sig upp till de norrländska skogarna...

Pja. Lättläst, snabbläst - dock känns språket ibland som att det är en översättning, meningarna blir styltiga och Roman förklarar för mycket (ex. "en sån där gåsjacka från Kanada"). Ett plus är dock att dialogerna faktiskt känns ganska naturliga. Men i det stora hela är jag inte så värst imponerad.

Hemligheter och lögner

Eller, ja, fyra sanningar och en lögn. Jag tar tag i Mariannes utmaning och berättar fyra sanna och ett hitte-påståenden om mig själv. Fast kanske inte lika roliga påståenden som vissa andra... =/

• Jag har bett Sven Wollter legitimera sig.
• Jag har kramat Tomas Di Leva.
  
• Jag har dejtat en av skådisarna i en svensk storfilm.
  
• Jag är den enda i Sverige som heter, ja, det jag heter.
  
• Jag har blivit kurtiserad av en munk (en person, inte ett bakverk).
  

Jaha, vad är sanning och vad är lögn?

Nu finns svaret i kommentarerna!

Cormac McCarthy får ursäkta

... men nu åker Blood Meridian tillbaks oläst till biblioteket. Jag ids inte läsa ut den; den är säkert jättebra, men inte för mig. Men jag hoppas på att The Road är bättre...

Mmm... köpa böcker

Ni vet den där bokbeställningen på 500 kr av julilönen som jag lovade mig själv? Den blev så här:

• Sarah Langan - The Keeper
• Ray Bradbury - Fahrenheit 451
• Agatha Christie - Halloween Party
• Mary Gentle - Grunts
• Dan Simmons - Terror
• Peter Straub - Ghost Story
• Karin Boye - Kallocain
• Michail Bulgakov - Mästaren och Margarita

Det blev nästan en temabeställning, helt oplanerat - speculative fiction. Förutom Christie då.

Camilla Läckberg - Isprinsessan

Jo, jag har läst Camilla Läckberg. Och om man letar efter en grovt tillyxad men lättsmält historia är Isprinsessan perfekt. Om man däremot letar efter något annat - en lite mer finputsad berättelse, ett bra språk eller spänning - så ska man hålla sig borta...

Isprinsessan är Läckbergs debutbok, och jag hoppas verkligen att hon blir mer driven som författare i de senare böckerna, för det här var ganska bedrövligt. Det här är inte en deckare, det är mystery lit (chick lit med deckarinslag) - eller den utmärkta beteckningen femikrimi.

Erica Falck, Läckbergs hjältinna, har i Isprinsessan kommit hem till Fjällbacka för att reda ut sina föräldrars dödsbo. I princip omedelbart hittar hon sin barndomsvän Alexandra, död - nästan infrusen i badkaret i Alexandras hus. Erica, som den goda* författare hon är får genast för sig att bedriva lite privata spaningar (samt skriva en bok om Alexandras liv och död), och blir också indragen i egenskap av Alexandras barndomsvän och vän till familjen. Under utredningen träffar Erica Patrik, som är en av poliserna som utreder fallet, och det verkar vara deras fortsatta relation som är det viktiga i historien - dödsfallet är bara en bisak...

När den stora hemligheten i Alexandras liv slutligen avslöjas håller Patrik på att ramla av stolen av häpnad; läsaren däremot himlar med ögonen och undrar om den gode Patrik aldrig läst en deckare själv - svaret på gåtan var minst av allt överraskande. Vem som var MÖRDAREN (kapitalisering i god Maria Lang-stil!) hafsas dock förbi på några sidor, det var uppenbarligen inte heller så viktigt. Desto viktigare var det med Ericas förtvivlan över att systern Anna och hennes man ville sälja föräldrarnas hus, och, förstås, hur relationen mellan Erica och Patrik utvecklade sig.

Några irritationsmoment:

• Om Läckberg verkligen menar att boken ska utspela sig när den är skriven, 2004, så hittade jag första faktafelet på sidan 12. Uppenbarligen har Läckberg viktväktat nån gång i livet, men det måste ha varit länge sen, för sedan flera år tillbaka använder VV inte systemet med gröna, gula och röda prickar längre. Nu heter det points. Erica använder dock fortfarande prickar...
• Här och där är det verkligen ett fantastiskt (uselt) språk: "Sedan tryckte hon på symbolen med den röda luren på mobiltelefonen." Kunde hon inte bara ha "lagt på luren"? Alt. "tryckt bort samtalet" eller vad som helst utom just det där!
• Tidslinjerna stämmer inte! Och det är ett big no-no. Om Alexandra är 35 år (vilket hon är enligt obducenten, och dessutom är Erica 35 år - och de borde ha varit lika gamla) och året är 2004 kan hon inte vara född 1965, som det hävdas. Om hon däremot är född 1965, och hon ägt sitt galleri i 15 år så kan hon inte ha öppnat det 1989, som det också hävdas. Inte heller kan hon ha gift sig det året, om hon ska ha pluggat på universitet i Paris i fem år innan bröllopet - om året är 2004. Började hon på universitetet vid 15 års ålder? Ja, ni kanske förstår min förvirring...
  

Tja, jag kan inte lova att jag aldrig mer kommer att läsa nånting av Läckberg. Hon kan ju förbättras i senare böcker (men jag tvivlar). Och som Lotta Olsson skriver så har vi ju alla dagar då Camilla Läckberg behövs... Men det kommer nog att dröja.

*Om hon är en god författare eller inte vet jag iofs ingenting om. Jag misstänker - inte. Hon är ingen författare, hon är biografskrivare.

Agatha Christie - And Then There Were None

... eller, mer politiskt inkorrekt, Ten Little Niggers, som är orginaltiteln. Men i ett tidevarv då Pippis pappa inte längre får vara negerkung så får ramsans små negerpojkar inte heller vara negerpojkar, utan soldatpojkar. Den svenska titeln Tio små negerpojkar har också blivit utbytt mot Och så var de bara en i senare utgåvor...

En av Christies mer psykologiska mordgåtor, ganska långt från rara små tanter och barska majorer (även om både en liten, dock inte särskilt rar, tant och en barsk militär förekommer). Tio personer med varierande bakgrund bjuds på ett eller annat sätt till en privat ö (Soldier Island, i den här versionen) av en herr U. N. Owen. Väl på ön inser de att de utsatts för en grym komplott - U. N. Owen anklagar dem allesammans för att ha begått mord, och kommit undan med det. De tio inbjudna är fast på ön och nästan genast förstår de att deras okände värd är ytterst allvarlig i sina anklagelser. En av gästerna sveper sin drink och fallet död ner... När ytterligare två personer har dött inser de övriga att ingen annan än de själva finns på ön - men vem är då U. N. Owen?

Det var länge sen jag läste And Then There Were None (och jag läste den på svenska, med den gamla titeln), men det är fortfarande en bra bok - dock inte riktigt lika bra som när jag läste den sist. Antagligen för att jag redan kände till plot-twisten.

Xiaolu Guo - A Concise Chinese-English Dictionary For Lovers

Precis som flera andra har jag läst Xiaolu Guos ordbok för älskande, en dagbok skriven av den unga kinesiskan 'Z' (som hon kallar sig själv, eftersom hennes namn är så svårt för västerlänningar att uttala). Z kommer till London för att studera engelska på sina föräldrars begäran. Hon har aldrig tidigare varit utanför Kina, och hennes dagbok är skriven på samma dåliga engelska som hon talar - ett intressant grepp, men besvärligt för en non-native English speaker... Allt eftersom Z lär sig mer och mer engelska blir språket i boken bättre och bättre, men hon har ända in i det sista problem med till exempel pluralformerna av "man" och "woman".

Under sin tid i London träffar Z en man, som hon flyttar in hos efter bara en veckas bekantskap. Han är mycket äldre än hon och har helt andra värderingar - att Z dessutom är naivare än en tvååring hjälper inte upp saken. Hon har inga som helst begrepp om västerländska seder, västerländsk mat eller för den delen det engelska språket, vilket blir lite påfrestande efter ett tag. Jag har svårt att tro att ens en twenty-something kinesiska från landet kan vara så okunnig om väst... inte nu, när Kina öppnat gränserna så pass mycket.

Recensionerna jag läst är övervägande positiva, och jag håller med om att boken var lätt- och snabbläst (när jag väl kom mig för att öppna den överhuvudtaget), men i övrigt... nja, den lämnade mig ganska oberörd. Utvecklingsroman javisst, men berättelsen kändes för banal och intetsägande - Z och hennes älskare gick helt enkelt cirkeln runt och slutade i princip där de började. Och sexet! Usch, skämskudde hitåt! I don´t do sexskildringar. Och när Z går på strippklubb och tittar på en kvinna som dansar (and then some)... varför?

Böcker A-Ö: P

Denna gång i Böcker A-Ö är det bokstaven P som ska få en bok, författare och den här gången även en litterär gestalt!

• Författare: Ellis Peters. Hennes (jo, det är en hon) historiska deckare med broder Cadfael i huvudrollen är som bekant några av mina favoriter!
  
• Bok: Perdido Street Station av China Miéville. Vilken bok! Den kommer helt klart att hamna på min topp 5 för 2008. New Weird när det är som bäst.
  
• Litterär gestalt: Lord Peter Wimsey! Förstås. Vilken fantastisk människa! Honom hade jag velat lära känna. Jag är nästan lite svartsjuk på Harriet Vane =).

Den här gången var det lätt!

Köpstoppet

Idag är det den 1 juli, och mitt köpstopp på böcker är slut (men kommer ändå fortsätta, i 2-3 veckor till... sedan kan jag beställa böcker från Adlibris, att betalas med julilönen). Det gick bra, jag har visserligen köpt några böcker men det har varit presenter och pocket&prassel-böcker. Däremot har jag ju fått en del skickade till mig (varav ett paket som jag betalade frakten på, men det är väl inte att köpa böcker?), så jag har ändå gått plus på nytt i bokhyllan.

Det har ju förstås underlättat, det där med att inte ha några pengar - men envis som jag är så hade det nog gått bra även om jag hade haft pengar. Å andra sidan; då hade jag inte haft köpstopp!