14 maj 2008

Donna Leon - Djupt vatten

Jag är i vanliga fall mycket förtjust i Donna Leons böcker om kommissarie Brunetti vid Venedigpolisen. De ger en fascinerade (och troligen alldeles felaktig) inblick i hur den italienska polisen, politiken och familjelivet fungerar - speciellt fantastisk är all den mat, allt vin och kaffe som alla verkar trycka i sig till höger och vänster. En vanlig lunch består av två eller tre rätter, en vardagsmiddag hemma med familjen avslutas alltid med efterrätt och dessertvin eller grappa till kaffet. Bara all den där maten skulle ju göra det värt att flytta till Italien, och just Venedig är en av de städer jag alltid velat resa till.

Tyvärr så är Djupt vatten inte alls i samma klass som Leons andra deckare, kanske för att den till största delen utspelar sig på en ö utanför Venedig vilket avsevärt skär ner på miljöbeskrivningar av Venedig och måltider hemma hos familjen Brunetti. Dessutom oroar sig Brunetti för signorina Elettra så till den milda grad att hans fru börjar undra om han är förälskad, vilket inte är helt långt ifrån sanningen.

I hamnen vid ön Pellestrina utanför Venedig brinner en fiskebåt ner till grunden, och i båten hittas kropparna efter en av traktens fiskare och hans son. Det dröjer ett tag innan nån av öborna kommer sig för med att meddela polisen, och när Brunetti och Vianello kommer ut till ön märker de att den döde fiskaren var allt annat än omtyckt. Mer får de dock inte fram, men signorina Elettra, som har släkt på ön, erbjuder sig att fara dit på "semester" och snoka lite. Hon är övertygad om att ingen där vet att hon är anställd hos polisen. Brunetti säger först nej, men får ge med sig inför Elettras envishet.

I slutändan löser Brunetti fallet, mer eller mindre på egen hand, på fastlandet, och under en våldsam storm får historien sin tragiska upplösning.

Berättelsen som sådan är tyvärr ganska platt och känns hafsigt upplagd; jag blir inte alls fängslad (no pun intended, men ett intressant ordval när man pratar deckare...) på samma sätt som i tidigare böcker. Det verkar inte logiskt att någon skulle välja att begå mord av den anledning Leon beskriver, det är liksom för kraftigt tilltaget. Den enda anledningen man kan ha att läsa Djupt vatten är för att man har läst de tidigare böckerna, vill veta vad som händer i fortsättningen och återigen vill krydda sin läsning med en smula italiensk matkultur.

2 kommentarer:

Hermia sa...

Jag läste Djupt vatten för ett par veckor sedan - det första jag läst av Leon. Skönt höra att hon vanligtvis är bättre, för jag hade förväntat mig mer av henne. Gillar det italienska men deckarhistorien var allt bra tunn. Ärligt talat har jag redan glömt det mesta av den... Något av henne du kan rekommendera så där lite extra?

Martina sa...

Tja, några av dem som jag gillade lite extra var "Mäktiga vänner" (2006), "Ond bråd död i Venedig" (1998), "Dödlig dos" (2005) och "Natt i Venedig" (2002). Men egentligen skulle jag väl rekommendera att du läser allihop och själv bestämmer vilka du tycker är bäst =).