22 maj 2008

Agatha Christie - By the Pricking of My Thumbs

Återigen ett fall av en bok som jag förmodligen läst, men glömt bort - den verkar väldigt bekant. Men i så fall har jag läst den på svenska.

By the Pricking of My Thumbs (Macbeth-referens där, och dessutom referens till Ray Bradburys Something Wicked This Way Comes som är den andra raden i repliken...) handlar om Tommy och Tuppence Beresford, två av Christies mer sällan förekommande huvudpersoner. Även om Poirot är min favorit och jag är väldigt förtjust i miss Maple så är Tommy och Tuppence väldigt trevliga de med - ett gammalt gift par i övre medelåldern som har ett antal äventyr som både spioner och detektiver bakom sig.

I By the Pricking of My Thumbs oroar sig Tommy lite för sin gamla tant Ada (svårt att veta om det är en faster eller moster, med engelskans aunt) som bor på ett vårdhem för gamla damer. För att döva samvetet reser Tommy och Tuppence dit på besök, och under besöket träffar Tuppence på en gammal dam, mrs Lancaster, som börjar prata om ett dött barn bakom eldstaden. Händelsen oroar Tuppence, och när tant Ada en tid senare dör och mrs Lancaster visar sig ha försvunnit från vårdhemmet, efterlämnande endast en tavla som hon givit till tant Ada, bestämmer sig Tuppence för att leta rätt på henne. Hennes sökande efter mrs Lancaster blir början till avslöjandet av en historia med rötter många år tillbaks i tiden.

Trivsamt spännade som alla Agatha Christies deckare, och det måste verkligen ha varit länge sen jag läste den svenska översättningen (med titeln Ett sting i tummen), för jag listade inte ut hur det hängde ihop förrän i det allra sista kapitlet. Trots att boken utspelar sig under, hm, sent 1960-tal? så fick jag associationer till den viktorianska eller möjligen edwardianska eran, five o´clock tea, barska angloindiska majorer, gamla virriga damer insvepta i ylleschalar, tickande farfarsklockor, chintzklädda möbler och spinnande katter... äsch, jag lever i fel århundrade.

8 kommentarer:

En bok om dagen sa...

Paret Beresford åldras, till skillnad från många andra "långseriekaraktärer" - fast det finns ju inte fler än fem, sex böcker med dessa två som huvudpersoner. Det tycker jag om. Christies känlsa för humor kommer också fram rätt bra i de här böckerna, tycker jag.

Martina sa...

Ja, jag tycker mig minnas att jag läst en bok där de varit betydligt yngre...

Helena sa...

Åh, By the Pricking of My Thumbs är en av mina absoluta Christie-favoriter! Visst finns där en lite hotfull underton som annars brukar saknas hos Christie?

Martina sa...

Jo, den känns varkligen ganska hotfull, speciellt där i slutet.

Elli sa...

Jag vill minnas att jag sett en filmatisering av dennna historia på tv, möjligen i form av en miniserie(?), för inte allt för länge sedan. Kommer inte ihåg några detaljer men det var definivt en brittisk produktion. Kanske känner du igen handlingen för att du också sett denna? Nu måste jag nästan läsa boken också...

Martina sa...

Nej, jag är helt säker på att jag inte sett en dylik filmatisering, dessutom känner jag igen hela meningar från boken. Ja, eller hur meningarna hade låtit på svenska då, eftersom jag troligen läste den på svenska.

Helena sa...

Elli: det gjordes en filmatisering till brittisk TV (BBC?) i Miss Marple-serien. Den senaste, som gick på TV4 förra året. Jag gillade dock inte att man ändrat så mycket på storyn för att få in Miss Marples roll, som ju är minimal i boken.

"Ett stygn i tummen" hette avsnittet då det visades i Sverige.

Martina sa...

Obefintlig, skulle jag vilja påstå.