Bortrest!

Nu kommer jag ta en liten bloggpaus (nåja, det kan komma en uppdatering eller två iallafall om jag hinner/får tag på en dator) på grund av studierelaterad resa söderut - det vill säga, jag ska åka ner till Uppsala och opponera på uppsatsen.

Det betyder att det inte kommer att bli särskilt mycket läsande de närmaste dagarna (inte för att det blivit det de senaste dagarna heller - jag har inte ens hunnit öppna Peril at End House). Jag ska dock ta med ett par böcker* för att testa om jag kanske kan läsa på tåg, apropå diskussionen om pendlarläsning. Förutom det blir det Terry Pratchetts Thud! i mp3-spelaren.

Så, vi ses igen på torsdag!

*Deckare, förstås - det är väl det man ska läsa på sommaren? Peril at End House och Kathy Reichs Redan död får följa med i packningen.

I min bokhylla

Som den uppmärksamme kanske har sett så har det i några dagar funnits en länk i högerspalten benämnd I min bokhylla. Detta är precis vad det låter som: en förteckning över alla mina böcker. Just för tillfället har jag uteslutit all kurslitteratur, men det kan hända att den också får vara med - om jag ids sätta mig och skriva upp allt.

Så om det är nån som är nyfiken på vilka böcker jag äger så finns de där!

Giles Blunt - När du läser detta

Åh! När du läser detta kan mycket väl vara Giles Blunts hittills bästa bok; jag tyckte väldigt mycket om En stilla storm och även Fruset offer är bra - Schamanen var däremot lite tradig i mitt tycke - men När du läser detta är fantastiskt bra samtidigt som den är fruktansvärt hemsk.

OBS! Detta referat kan innehålla spoilers, för den som inte läst de tidigare böckerna och är intresserad av att göra det. Bara så ni vet. Då kan ni sluta läsa.

Som Blunts tidigare böcker handlar denna om kommissarie John Cardinal i Algonquin Bay, Kanada. Han kallas oväntat ut till en brottsplats; man har hittat en död kvinna nedanför ett nybyggt höghus. Kvinnan visar sig, till Cardinals stora sorg och förskräckelse, vara hans egen hustru.

Till saken hör att Catherine Cardinal under många år lidit av bipolär sjukdom och på grund av detta åkt in och ut på sjukhus. Hon medicinerar kraftigt men drabbas ändå lätt av djupa depressioner, varför de flesta accepterar att hon begått självmord - speciellt med tanke på att det finns ett avskedsbrev. Men Cardinal hemsöks av misstankar. Han kan bara inte tro att Catherine, som verkat må så bra, skulle ta livet av sig just vid detta tillfälle, och han börjat gräva djupare i saken.

Samtidigt får hans kollega Lise Delorme hand om ett fall av övergrepp på barn och barnpornografi, och trådarna från Delormes undersökning trasslar så småningom in sig i Cardinals.

Som jag skrev tidigare är det här den bästa av Blunts böcker enligt min åsikt. Även efter att jag lagt ifrån mig boken känner jag mig, tja, äcklad och deprimerad av barnporrutredningen och av - hm, det grundläggande motivet som Blunt lägger fram, skulle jag väl kunna säga. Jag sjönk liksom bara in i boken - trots att den nästan uteslutande handlar om svårt deprimerade människor och deras benägenhet för självmord. Inte det mest upplyftande ämnet kanske.

Naomi Novik - Jadetronen

Detta är andra boken i serien om Temeraire; här recenserar jag den första boken, Hans majestäts drake. Till skillnad från Hans majestäts drake var Jadetronen bra från första sidan. (Kanske för att jag nu visste hur bra den första boken visade sig vara?)

Temeraire är nu en utbildad stridsdrake och Laurence en erfaren flygkapten. Allt detta hotas dock att raseras när en kejserlig delegation från Kina anländer med kravet att Temeraire ska återlämnas till dem. Eftersom han ursprungligen var tänkt som en gåva till den franske kejsaren anser kineserna med kejsarens bror i spetsen att de barbariska engelsmännen stulit draken, och de vill nu ha tillbaks honom.

Temeraire vägrar förstås att resa utan Laurence, och efter ganska mycket trassel och hot om krigsrätt och allmän vanära för Laurences del går den kinesiska delegationen motvilligt med på att Laurence får följa med på resan till Kina. Resan ska företas med båt och tar omkring åtta månader - åtta månader på ett transportskepp med en kinesisk delegation, sjömän och flygare som allesammans ogillar de andra grupperna, och, för att toppa det hela, en uttråkad drake...

Nästa bok, med den svenska titeln Svartkrut och eld, kommer ut i augusti. Jag längtar!

Och ja, jag skulle kunna läsa den på engelska, men eftersom den inte finns på biblioteket och jag inte har råd att köpa den förrän i, tja, augusti så kan jag lika gärna vänta på den svenska översättningen.

Pendlarläsning

Jag har sett på några ställen att folk brukar kika på sina medpassagerares (på tåg, tunnelbana, buss etc.) lektyr, bland annat för att få boktips. Boktoka spanar seriöst och skriver om sina medmänniskors läsning, Ika på Konsonantmylla tycker det är trevligt med människor som sitter och läser tillsammans och Mrs. B. diskuterar människors läsning i förhållande till uppraggning av nya partners.

Jag är väldigt avundsjuk på alla er som faktiskt kan utnyttja buss- och tågresor till att sitta och läsa. Jag är nämligen en av de som aldrig läser på bussen (på sin höjd har jag en talbok i mp3-spelaren, men det är lite jobbigt att lyssna på talbok i publika miljöer eftersom allt ljud runtomkring gör det svårt att höra boken), eftersom jag är grymt åksjuk. Gör jag nånting annat än att sitta och titta rakt fram (kan inte heller åka baklänges, t.ex. på tåg där hälften av platserna brukar vara åt "fel håll") så mår jag illa.

Däremot sitter jag gärna och läser medan jag väntar på bussen, men så fort jag stigit på åker boken ner i väskan igen... På grund av detta brukar jag alltid glömma att ta med mig en bok även om jag vet att jag kommer sitta och vänta nånstans, vilket gör att jag måste fördriva tiden med att läsa damtidningar, broschyrer eller vad som nu kan ligga framme. Hu.

Bussresor till jobbet eller långresor med tåg är alltså inte en chans att läsa ut alla de där böckerna som ligger hemma för min del. Det är faktiskt ganska trist.

Är jag ensam med det här problemet, eller är det fler av er bokhoror där ute som lider av det? Det verkar inte så, med tanke på hur mycket de flesta skriver om "pendlarläsning".

Mina boksamlingar

Dieva (som har träffat den riktiga Maria Lang!) föreslog i en kommentar att jag skulle lägga upp en lista på de Lang-böcker jag äger - så att alla hugade kan skicka mig de jag saknar ;). Lysande idé, tyckte jag och var inte sen att vidareutveckla, så alltså:

Maria Lang
Mördaren ljuger inte ensam (1950)
Farligt att förtära (1951)
En skugga blott (1952)
Tragedi på en lantkyrkogård (1954)
Se, döden på dig väntar (1955)
Mörkögda augustinatt (1956)
En främmande man (1962)

Jag är främst ute efter böckerna där Puck Bure figurerar, och förutom det böcker som skrevs innan 1980. Dessutom sålde jag nyss av Se Skoga och sedan... (1990), så den vill jag absolut inte ha!

Dorothy Sayers
Kamratfesten (Gaudy Night, 1936)
Lord Peter smekmånad (Busman´s Honeymoon, 1937)
Lord Peters sista fall (Thrones, Dominations, 1998 - avslutad av Jill Paton Walsh)

När det gäller Dorothy Sayers så är jag ute efter alla böckerna om lord Peter, på både engelska och svenska faktiskt.

Ruth Rendell
Sömngångare (The Sleeping Life, 1979)
I korpars sällskap (An Unkindness of Ravens, 1985)
Den beslöjade (The Veiled One, 1988)
Dödligt sällskap (Kissing the Gunner´s Daughter, 1991)
Simisola (Simisola, 1994)
Skadan skedd (Harm done, 1999)
Syndafallet (The Babes in the Wood, 2002)

Som den uppmärksamme kanske har gissat så är det Rendells Wexford-deckare jag samlar på i det här fallet. Jag läser dem företrädesvis på svenska men jag vet att de äldsta (från 1960- och tidigt 70-tal) inte finns översatta.

Veckans lästrio 6

Veckans lästrio har temat filmer baserade på böcker, där filmen är BÄTTRE än boken. Ja, tvärtom hade väl blivit för lätt... Nu är det ju så att filmer baserade på böcker för mig kan hamna i tre kategorier: 1. jag har inte läst boken, 2. boken är helt klart bättre än filmen och 3. jag gillar både boken och filmen, men på olika sätt (exempel: Sagan om Ringen-trilogin). Så kategori nummer 4, filmen är bättre än boken, finns i princip inte. Men jag ska försöka.

• När lammen tystnar. Boken är helt ok, filmen är ett smärre mästerverk.
  
• Trainspotting. Samma där, boken är bra, men filmen tokigt mycket bättre.
• Den tredje är inte strikt taget baserad på en bok, utan på en serietidning - Hellboy. Jag gillar inte alls det jag läst av serien, men filmen är riktigt bra. Jag väntar med spänning på Hellboy 2 =).
  

Agatha Christie - At Bertram´s Hotel

I At Bertram´s Hotel är det miss Marple som agerar mysterielösare, om än betydligt mindre än i vanliga fall - det är snarare en Chief-Inspector Davy vid Scotland Yard som håller i trådarna med miss Marple som benägen medhjälpare. Bertram´s Hotel är ett av de bästa hotellen i London för de som vill ha sånt som är gammeldags och "äkta engelskt"; man serverar five o´clock tea på traditionellt sätt och sköter hotellet på förkrigsmanér, vilket gör att Bertram´s gästas av äldre damer, pensionerade överstar och rika amerikaner som vill uppleva "det gamla England".

Chief-Inspector Davy är en framgångsrik rånarliga i hälarna, en liga som rånat banker, tåg och så vidare utan att lämna ett spår efter sig. Men de få ledtrådar polisen har verkar alla på ett eller annat sätt leda till Bertram´s Hotel - där en viss miss Marple råkar bo. En försvunnen präst och en ung flickas sökande efter sin mor leder till gåtans upplösning.

Det bästa med At Bertram´s Hotel är just hotellet - gammelmodigt, bekvämt, fantastisk mat (de smördrypande muffinsarna, återigen!). Själva mysteriet är faktiskt inte lika intressant, det känns lite blekt helt enkelt, särskilt jämfört med en del av Christies andra böcker.

Äh...

Dödens kemi får åka tillbaks till biblioteket, den var rätt trist. Förmodligen har jag överdoserat på deckare, men jag känner mig inte alls intresserad av vem som mördade Sally Palmer. När huvudpersonen dessutom började utsättas för ryktesspridning (vilket jag i och för sig visste att han skulle bli) lessnade jag definitivt. Hur många gånger har jag inte läst nånting liknande?

Helt apropå...

Hemkommen efter en rask (och, eftersom det här är Luleå, blåsig) promenad fick jag en glad överraskning när jag kikade i brevlådan - den första boken i pocketutbytet har kommit! Och vad var det för bok?

Jo, en som jag alldeles nyss fick tips om av Marianne på min förfrågan om världslitteratur - Högläsaren av Bernhard Schlink! Högre makter vill uppenbarligen att jag ska läsa den här boken. Spännande! Jag hoppas att den är bra. Den ska ju tydligen filmas också, med Kate Winslet i en av rollerna.

Agatha Christie - By the Pricking of My Thumbs

Återigen ett fall av en bok som jag förmodligen läst, men glömt bort - den verkar väldigt bekant. Men i så fall har jag läst den på svenska.

By the Pricking of My Thumbs (Macbeth-referens där, och dessutom referens till Ray Bradburys Something Wicked This Way Comes som är den andra raden i repliken...) handlar om Tommy och Tuppence Beresford, två av Christies mer sällan förekommande huvudpersoner. Även om Poirot är min favorit och jag är väldigt förtjust i miss Maple så är Tommy och Tuppence väldigt trevliga de med - ett gammalt gift par i övre medelåldern som har ett antal äventyr som både spioner och detektiver bakom sig.

I By the Pricking of My Thumbs oroar sig Tommy lite för sin gamla tant Ada (svårt att veta om det är en faster eller moster, med engelskans aunt) som bor på ett vårdhem för gamla damer. För att döva samvetet reser Tommy och Tuppence dit på besök, och under besöket träffar Tuppence på en gammal dam, mrs Lancaster, som börjar prata om ett dött barn bakom eldstaden. Händelsen oroar Tuppence, och när tant Ada en tid senare dör och mrs Lancaster visar sig ha försvunnit från vårdhemmet, efterlämnande endast en tavla som hon givit till tant Ada, bestämmer sig Tuppence för att leta rätt på henne. Hennes sökande efter mrs Lancaster blir början till avslöjandet av en historia med rötter många år tillbaks i tiden.

Trivsamt spännade som alla Agatha Christies deckare, och det måste verkligen ha varit länge sen jag läste den svenska översättningen (med titeln Ett sting i tummen), för jag listade inte ut hur det hängde ihop förrän i det allra sista kapitlet. Trots att boken utspelar sig under, hm, sent 1960-tal? så fick jag associationer till den viktorianska eller möjligen edwardianska eran, five o´clock tea, barska angloindiska majorer, gamla virriga damer insvepta i ylleschalar, tickande farfarsklockor, chintzklädda möbler och spinnande katter... äsch, jag lever i fel århundrade.

Världslitteratur

Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag ville ha tips på författare från Asien, Mellanöstern och Afrika och har fått en del bra tips - Chimamanda Ngozi Adichie, Kiran Desai, Hisham Matar, Salman Rushdie, Arundhati Roy, Natsuo Kirino, Tan Twan Eng och Amelie Nothomb. Nu hade jag ju visserligen alla utom de tre sista på min läslista redan, men det är ju trevligt att veta att de är så bra att nån vill tipsa om dem!

Nu vill jag utöka min efterlysning ytterligare till vilka författare som helst som inte kommer från USA, Storbritannien eller Sverige! Italienare, ryssar (ej av det gamla gardet dock, jag har ganska bra koll på Dostojevskij och grabbarna), belgare, filippiner, burmeser, peruaner, nigerianer, nya zeeländare... ja, vad som helst.

Mer till SUB:en

Ett kort besök på biblioteket innan dagens simning resulterade i följande:

Fyra Agatha Christie på engelska (By the Pricking of My Thumbs, At Bertram´s Hotel - jag älskar beskrivningarna av de rostade muffinsarna (muffinsen?) drypande av smör - Peril at End House och Cat among the Pigeons), Giles Blunts senaste om kommissarie John Cardinal, När du läser detta, och Japan sjunker av Sakyo Komatsu - japansk science fiction, och översatt till svenska dessutom! Fantastiskt.

Ja ja. Det var ju inte så mycket iallafall - men min egen ägandes SUB här hemma är nog i riskzonen om jag fortsättar att gå in på bibblan och "bara titta lite grann".

Hemlig bokvän - Pocket & Prassel

* Vilken genre är du mest förtjust i?

Hm, det är lite olika... jag läser gärna fantasy, science fiction, skräck och deckare, men även en hel del "vanliga" romaner (ofta historiska sådana - Kylie Fitzpatrick t.ex. är bra. Däremot inte Jan Guillou). Gillar i allamänhet INTE chick lit.

* Favoritförfattare? Har du redan allt som författaren har skrivit..?

Stephen King är en stor favorit, och jag har nog läst det mesta han skrivit. Inte Duma Key och en del annat (Dark Tower-serien till exempel), och inte en del av "dussinböckerna" från 80-talet (de där som egentligen inte är så bra, men som man läser bara för att det är King). Men jag äger bara några få av hans böcker. Annars Tolkien - har läst och äger Härskarringen (i två utgåvor), dock ej på engelska. Terry Pratchett gillar jag också, har läst, och äger, i princip allt som kommit ut på svenska. En hel del av de engelska böckerna står i sambons bokhylla, men de senaste (t.ex. Making money, Going postal etc.) har vi inte. Jane Austen - äger mina favoriter. Dorothy Sayers - äger några, har läst de flesta. Agatha Christie - har läst i princip alla, äger en hel del.

* Vilka författare är du nyfiken på och har lust att läsa?

Oj. Ett axplock ur min att läsa-lista: Michael Chabon, Kim Stanley Robinson, Leena Lehtolainen, Alastair Reynolds, Mary Doria Russell, Robert J. Sawyer, Bentley Little, Jonathan Maberry, Brian Keene, Norman Mailer, Elizabeth Bear, Nicola Barker, Jo Nesbö, Nancy Kress, Salman Rushdie, Ryu Murakami, Poppy Z. Brite, Paul Auster, Claude Izner, Tawni O´Dell, Susanna Gregory, Joanne Harris, Jeanette Winterson, Elizabeth Wurtzel, Arto Paasilinna, Jonathan Safran Foer, Joseph Conrad, Doris Lessing (förutom The Fifth Child), Jaqueline Winspear... Med flera, med flera. Har även tänkt uppdatera mig lite på "världslitteratur", främst från Kina, Japan, Mellanöstern, Afrika.

Men skicka gärna vad som helst som du tycker att jag ska läsa! Disclaimer: se nedan...

* Vilken genre vill du absolut inte läsa?

Chick lit (om den inte är ovanligt bra. Jag gillade ju faktiskt I dina kläder av Jane Green. Det är särskilt viktigt med sympatiska huvudpersoner). Svenska samtidsromaner är väl inte direkt min tekopp heller, speciellt inte där författaren försöker vara "svår" eller "djup" (till exempel ratade jag genast Sara Stridsbergs Drömfakulteten på grund av språket).

* Vilken författare vill du absolut inte läsa?

Paulo Coelho, Marian Keyes, Dan Brown, Stieg Larsson, Linda Olsson, Björn Ranelid, Jan Guillou, Alexander McCall Smith, Lars Norén, Camilla Läckberg. Och alla liknande författare... Svenska dussindeckare, nästan all chick lit, topplisteböcker, "djupsinnigheter". Typ sånt.

* Letar du efter någon/några böcker som du vet (eller tror) har kommit i pocket, men som inte går att få tag på via bokhandeln längre? Vilka böcker gäller det – och skulle du i så fall tycka om att få dessa i läst skick?

Hm, tja, jag samlar böcker av Maria Lang och Dorothy Sayers. Letar också efter Terry Pratchetts En man på sin vakt, som verkar vara helt slut överallt. Det är helt ok att få dem i läst skick, jag köper annars begagnade böcker från Bokbörsen. Alla böcker jag äger finns under länken I min bokhylla, kolla där så att det inte blir några dubbletter!

* Skulle det kännas ok att få flera begagnade pocketböcker (i trevligt skick!) istället för en ny, i något byte?

Absolut. Återvinning är bra.

* Läser du andra språk än svenska?

Jag har mer och mer börjat läsa på engelska om det är orginalspråk, men läser gärna på svenska också. Det spelar ingen roll, med andra ord... Inga andra språk än engelska och svenska dock.

* Är du tedrickare eller kaffedrickare? Någon speciell smak som du gillar?

Tedrickare. Jag gillar grönt te, te med olika citrussmaker (lime, till exempel), mintsmak och kryddiga teer. Inte med nån form av lakrits/anis/fänkål dock, snarare kanel, kardemumma etc. INTE ingefära!

* Vilken slags godis gillar du?

Choklad (Lindts Intense Mint är en favorit, annars choklad med inte allt för hög kakaohalt, max 55%). En del plockgodis också - skumsockerbitar, vaniljfudge, polkagrisar och liknande. Inte så förtjust i vingummi och dylikt. Avskyr lakrits (förutom pingvinstänger med mint i).

* Gillar du naturgodis; nötter, torkad frukt och liknande?

Absolut. Speciellt valnötter och torkade aprikoser, och allt som är yoghurtdoppat - t.ex. yoghurtdoppade havrefras. Jag föredrar faktiskt det framför vanligt godis nuförtiden. (Speciellt som jag försöker gå ner i vikt...)

* Är du allergisk mot något (t.ex. nötter, gluten, mjölk…)?

Nope.

* Annat som du vill lägga till..?

Vid eventuella frågor, maila etthemutanbocker[at]hotmail.com.

Det är ju dessutom alltid trevligt att få en bok man inte har läst, så kika gärna i kategorin Boktips så är det lättare att undvika sånt jag läst. Om jag nu läst det det senaste året ;).

Richard Montanari - Dödsscen

Dödsscen är Richard Montanaris andra bok om deckarparet Kevin Byrne och Jessica Balzano vid Philadelphiapolisens mordrotel. I den första, En sista bön, jagar Byrne och Balzano en seriemördare vars kännetecken är ett radband som lämnas i offrets knäppta händer. I Dödsscen utreder de en rad ännu sjukare mord; mördaren kopierar mordscener från olika filmer, och inte nog med det - han spelar över filmernas mordscener med sina egna mord och lämnar sedan in banden på en videobutik så att vem som helt kan hyra dem.

Mördaren lever hela sitt liv genom filmens värld, och filmvärlden är även bakgrunden till berättelsen. Samtidigt som utredningen fortskrider ska en storfilm spelas in i Philadelphia, och regissören och flera medlemmar i filmteamet dras in i händelserna.

I En sista bön skadades Byrne svårt och han är numera sjukskriven på deltid. Det tyngsta ansvaret för utredningen faller därför på Balzanos axlar. Balzano måste dessutom jonglera familjelivet och den treåriga dottern, samtidigt som hon går i äktenskapsrådgivning tillsammans med sin man. Byrne i sin tur träffar återigen en gammal väninna och det börjar spira ömma känslor dem emellan - samtidigt som de båda försöker hitta och hämnas på en nyss frisläppt brottsling som en gång misshandlat Byrnes väninna...

Ja, det blir lite rörigt med alla dessa sidospår. Men hav förtröstan, det reder upp sig! På ett sätt som bara förekommer i böcker och på film knyter alla lösa trådar finurligt ihop sig på slutet, och mördaren oskadliggörs i god ordning efter den sedvanliga plot-twisten och några ängsliga minuter för nära och käras väl och ve. Med Dödsscen - liksom i En sista bön - har Montanari lyckats ganska bra med att skriva en klassisk amerikansk snutdeckare (som mer än bara lite påminner om P. J. Tracys böcker - den enda markanta skillnaden är väl att de utspelar sig i olika städer), och han har alla förutsättningar för att producera en mängd välskrivna, lagom spännande böcker i samma stil.

Fler kategorier

Så där ja! Nu har jag suttit och pillat med mina inlägg och lagt till några fler kategorier: författarens kön samt hemland. Jag som trodde att jag läste flest manliga författare - inte då! 59 kvinnliga författare mot 56 manliga; dock har jag några fall av författarpar. Två av paren är en man och en kvinna och finns då under båda kategorierna, ett av paren är två kvinnor (mor och dotter). Men då har jag förstås inte räknat med mina icke-ombloggade böcker, det vill säga alla de jag läser om lite då och då... de är nog skrivna av övervägande manliga författare. David Eddings till exempel.

Däremot har jag insett att jag är riktigt dålig på att läsa böcker av andra än amerikanska, brittiska och svenska författare - 27 svenskar, 38 amerikaner och 35 britter (dock några med dubbel härkomst, till exempel Eva Ibbotson som är född i Österrike men uppväxt och bosatt i Storbritannien). Men bara en tysk, en fransman, en islänning, en "heljapan" (Kazuo Ishiguro är ju bosatt i Storbritannien) och så vidare. Hm. Måste bli bättre på det där. Har suttit och letat böcker av kinesiska och japanska författare och faktiskt hittat en hel del som jag tänkt testa. Säg nu inte Haruki Murakami, för jag är väl medveten om att han finns och har redan flera av hans böcker på läslistan! =)

Däremot skulle jag gärna vilja ha tips på bra författare från andra asiatiska länder, Afrika och Mellanöstern.

Argh!

Försökte läsa Lesley Horton En härva av skuld men var tvungen att kasta den i väggen efter sisådär sju kapitel (och då hade jag ändå suttit och irriterat mig på den från sida ett). Det är säkert en helt ok deckare, men den grundläggande handlingen gjorde mig alldeles för förbannad. Rukhsana Mahmood, 27-årig distriktssköterska i en stad i Yorkshire, blir mördad och polisen misstänker att det kan röra sig om ett hedersmord eftersom Rukhsana, som var sikh, gift sig med en muslim. Paret Mahmood har båda blivit förskjutna av sina familjer på grund av giftermålet - och det är här jag börjar bli irriterad.

Orsaker:
1. Den ansvarige polisen har tidigare anklagats för rasism av stans pakistanska befolkning eftersom han, fullt berättigat, gripit en ung pakistansk man för hedersmordet på sin syster. Trots att alla bevis pekade på brodern och denne erkände mordet utsattes polisen för en internutredning - så uppenbarligen får en polis inte göra sitt jobb, för då är han rasist.

2. Paret Mahmoods respektive familjer har helt fryst ut sina barn för det fruktansvärda brottet att ha gift sig av kärlek. Mannens släktingar talar om Rukhsana som "hora" och "slampa" och har hotat att skada henne. Alltså, allvarligt talat - religion och kultur i all ära, men nånstans måste gränsen gå.

3. När en av Rukhsanas patienter, en 18-årig ensamstående mamma, hälsar på Rukhsanas man för att beklaga sorgen blir hennes bror, som IMHO är ett snyltande och rasistiskt fyllesvin, fullständigt vansinnig och misshandlar henne. Brodern bor inte ens med sin syster - inte för att det skulle rättfärdiga att han försöker bestämma över hennes liv - utan dyker bara upp som det passar honom (till exempel när han är full) och förväntar sig att systern ska passa upp på honom. Dessutom talar han illa om Rukhsana som har hjälpt systern mycket mer än en distriktssköterska brukar göra och kallar henne pakistansk hora, och har även försökt få henne att sluta komma och hälsa på systern.

Bah. Jag blir så förbannad på folk ibland.

Austen med grymt snygga omslag!

Nu har det blivit lite väl mycket omslag-o-mania här på sista tiden, men kolla vilka snygga (häftade) utgåvor av Jane Austens böcker jag har hittat!

Mina tre favoriter av Austen: Pride and Prejudice, Persuasion och Sense and Sensibility. Allihop från Dover Publications.







Visst är de helt fantastiskt vackra? När jag har råd att köpa böcker igen så måste jag ju köpa dem, helt enkelt. Så är det bara.

Carina Burman - Den tionde sånggudinnan

I Den tionde sånggudinnan får läsaren möta den unga uppsaladocenten Elisabeth Gran, som helt klart måste vara förebilden till Burmans andra frigjorda kvinnliga hjältinna Euthanasia Bondesson. Docent Gran lever femtiotalet år senare och är tjugotalet år yngre, men är annars så lik mamsell Bondesson som tänkas kan.

Elisabeth Gran ingår ett vad med sin professor, där hon ska leta reda på den svenska författarinnan Sophia Elisabeth Brenners (1659-1730) brev i diverse gömmor och arkiv både i Sverige och utomlands. Lyckas hon är hennes akademiska karriär gjord. Tillsammans med två väninnor, journalisten "Choice" och kvinnosakskvinnan Thea, ger sig Elisabeth i kast med uppspårandet av brev på alla möjliga och omöjliga ställen. Sökandet för de tre kvinnorna runt halva Europa och i breven som är adresserade till bland annat den abdikerade drottning Kristina läser de inte bara om författarskap och barnafödande utan även om ett märkligt förbund av kvinnor, de nio sånggudinnorna, vars tionde och ledare Brenner är.

Jag vågar påstå att Den tionde sånggudinnan på alla sätt är lika bra som, om inte bättre än, Burmans böcker om Euthaniasia Bondesson. Jakten på sällsynta brev i dammiga arkiv kan tyckas tråkig, men den är oerhört spännande och likså är historien som nystas upp genom Elisabeth Grans journalanteckningar och brev skickade kors och tvärs över kontinenten, ibland rentav under brinnande krig. De små glimtarna av familjeliv under 1600-talets senare år och alla de graviditeter som Brenner genomgår är intressanta, och det är även Elisabeth Grans eget liv i det tidiga 1900-talets Uppsala. Jag hoppas att Burman gjort sin läxa grundligt och verkligen vet vad hon talar om när hon skriver om badhusbesök, studentliv och matlag! Språket är också förtjusande och uppfriskande gammalmodigt.

Eftersom historien utspelar sig under flera år hinner Burman dessutom med Titanics undergång såväl som första världskriget och ryska revolutionen, som Gran och hennes kollegor på ett eller annat sätt berörs av. Den som gillar historiska romaner med en akademisk touch - eller kanske snarare akademiska romaner med en historisk touch? - kommer att gilla Den tionde sånggudinnan.

Biblioteksbesök

Jag hade en vag plan om att jag skulle läsa och lämna tillbaks alla mina biblioteksböcker för att kunna hugga in på de 40-talet olästa böckerna i bokhyllan, men tji fick jag - idag kom ett meddelande från biblioteket om att två av mina reserverade böcker hade kommit in. Så jag tog en promenad in till stan och hämtade ut Naomi Noviks Jadetronen och Richard Montanaris Dödsscen, och eftersom jag är en total biblioteksgeek och aldrig kan gå därifrån utan fler böcker än jag ursprungligen tänkt mig fick Laurie R. Kings Drottningfällan följa med hem också.

Men snart, snart! Då har jag läst ut alla biblioteksböcker och kan börja beta av mina egna olästa. Undrar vilken jag ska börja med?

Fler omslag

Det brittiska pocketomslaget (ovan) till China Miévilles Perdido Street Station tycker jag är fantastiskt snyggt och det passar verkligen boken, till skillnad från det amerikanska pocketomslaget (nedan) som jag bara tycker är plottrigt och, tja, amerikanskt.

Vad tycker ni?

Dessutom är jag väldigt förtjust i omslagen till Joe Abercrombies The First Law-serie, kanske speciellt Before They Are Hanged. Tyvärr gör sig dessa omslag inte alls lika bra på bild eftersom mycket av charmen med dem - iallafall i pocket - är den sköna texturen på pappret och, iallafall när det gäller Before They Are Hanged, de små silverdetaljerna.

Ur Den tionde sånggudinnan

Skola kvinnor svälta?

Det slanka, bleka kvinnoidealet har länge hållit Sverige i sina klor. Häromdagen sågos trenne damer, ingen av dem vare sig osund eller fet, dinera på det största hotellet i en av våra stiftsstäder. [...] Till skillnad från de kringsittande voro dock dessa tre damer - ve och fasa! - utan manlig eskort! De utsattes kvällen igenom för smädande tillrop, av vilka "blåstrumpa" var det minst förnedrade [...] Räknas endast män som människor i landsorten? Förväntas kvinnor svälta sig till döds?

Det slanka, bleka kvinnoidealet... jag tycker mig känna igen det där. Fast nuförtiden ska vi vara solbrända istället. Hur som helst gillar jag Den tionde sånggudinnan än så länge.

Donna Leon - Djupt vatten

Jag är i vanliga fall mycket förtjust i Donna Leons böcker om kommissarie Brunetti vid Venedigpolisen. De ger en fascinerade (och troligen alldeles felaktig) inblick i hur den italienska polisen, politiken och familjelivet fungerar - speciellt fantastisk är all den mat, allt vin och kaffe som alla verkar trycka i sig till höger och vänster. En vanlig lunch består av två eller tre rätter, en vardagsmiddag hemma med familjen avslutas alltid med efterrätt och dessertvin eller grappa till kaffet. Bara all den där maten skulle ju göra det värt att flytta till Italien, och just Venedig är en av de städer jag alltid velat resa till.

Tyvärr så är Djupt vatten inte alls i samma klass som Leons andra deckare, kanske för att den till största delen utspelar sig på en ö utanför Venedig vilket avsevärt skär ner på miljöbeskrivningar av Venedig och måltider hemma hos familjen Brunetti. Dessutom oroar sig Brunetti för signorina Elettra så till den milda grad att hans fru börjar undra om han är förälskad, vilket inte är helt långt ifrån sanningen.

I hamnen vid ön Pellestrina utanför Venedig brinner en fiskebåt ner till grunden, och i båten hittas kropparna efter en av traktens fiskare och hans son. Det dröjer ett tag innan nån av öborna kommer sig för med att meddela polisen, och när Brunetti och Vianello kommer ut till ön märker de att den döde fiskaren var allt annat än omtyckt. Mer får de dock inte fram, men signorina Elettra, som har släkt på ön, erbjuder sig att fara dit på "semester" och snoka lite. Hon är övertygad om att ingen där vet att hon är anställd hos polisen. Brunetti säger först nej, men får ge med sig inför Elettras envishet.

I slutändan löser Brunetti fallet, mer eller mindre på egen hand, på fastlandet, och under en våldsam storm får historien sin tragiska upplösning.

Berättelsen som sådan är tyvärr ganska platt och känns hafsigt upplagd; jag blir inte alls fängslad (no pun intended, men ett intressant ordval när man pratar deckare...) på samma sätt som i tidigare böcker. Det verkar inte logiskt att någon skulle välja att begå mord av den anledning Leon beskriver, det är liksom för kraftigt tilltaget. Den enda anledningen man kan ha att läsa Djupt vatten är för att man har läst de tidigare böckerna, vill veta vad som händer i fortsättningen och återigen vill krydda sin läsning med en smula italiensk matkultur.

Skräddarsytt boktips?

39, Metallica och Japan gav White line fever, Motörhead-Lemmy Kilmisters självbiografi, från Pocket&Boks pocketorakel.

Tja, kanske det.

Fina omslag

Inspirerad av Pocketpocketpocket tänkte jag börja med en ny kategori: fina omslag. När jag stöter på ett bokomslag som jag gillar ska jag lägga upp det här. Det kan bli lite intressant - vad säger ens favoritomslag om en som person? Det kan rentav bli en analys av en del omslag om jag kommer på nåt vettigt/känner för det.

Det är lite lustigt, för tidigare brydde jag mig inte alls om hur omslagen såg ut (förutom att jag avskydde de där nytrycken som brukade komma efter en filmatisering, med omslag från filmen). I couldn´t care less, om man säger så. Men ju mer jag läser bokbloggar och engagerar mig i den här världen, ju mer tittar jag på omslagen - nu kan jag rata en utgåva för att omslaget ser fördjävligt ut!

Till exempel:

Numera skulle jag hellre köpa den engelska pocketutgåvan av Lloyd Jones Mister Pip än den fula svenska, dock inbundna.

Jag skulle kunna köpa den här boken bara på grund av omslaget:

Trots att jag inte alls vet vad den handlar om. Amitav Ghosh heter författaren och Sea of Poppies boken.

Jag gillar även det här omslaget till Katherine McMahons The Rose of Sebastopol:

Och, ja, jag skulle kunna köpa den också för omslagets skull (fast jag tycker faktiskt att den verkar bra också) - det ser lite grann ut som att det skulle kunna passa Jane Austen eller nån av Brontë-systrarna.

Nu får det räcka för den här gången, men det kommer mera!

Apropå populära böcker

Ja, alltså böcker som blivit allmänt omskrivna, lästa och hypade (hajpade?) till förbannelse, t.ex. Jens Lapidus Snabba cash och uppföljaren (?) Aldrig fucka upp, Dan Browns Da Vinci-koden och Stieg Larssons Millennium-serie. Jag blir så less på såna böcker och vägrar alltid att läsa dem, iallafall tills hypen är över. Lapidus och Larsson har jag fortfarande inte läst (och kommer inte att läsa heller, de känns helt ointressanta), Brown läste jag för några år sen - när hysterin lugnat ner sig.

Den enda effekt topplistelitteratur har på mig är att jag blir högst motvillig till att läsa den. Snobbism? Kanske, men inte på grund av de litterära kvalitéerna (eller avsaknaden av dessa) eftersom jag med stor behållning läser mycket annat som your average litteraturkritiker förmodligen skulle fnysa åt...

Det är faktiskt lite av ett problem nu, när jag läser så många bokbloggar - jag blir lite negativt inställd till de där böckerna som ALLA bloggar om. Förmodligen anledningen till att jag inte kastat mig över Flyga drake eller Vi måste tala om Kevin, som säkert är jättebra egentligen. Men jag måste liksom vara först med att läsa en bok, eller helt ensam, eller läsa den långt långt efter alla andra - jag kan inte läsa samtidigt som alla andra för då känns det som att jag fallit för nåt sorts grupptryck istället för att läsa det JAG vill läsa.

Nån annan som känner igen sig?

Laurie R. King - Det monstruösa kvinnoregementet

Nu blev det lite fel ordning här, för jag har inte läst Drottningfällan som är den första boken om den pensionerade detektiven Sherlock Holmes och hans unga kompanjon Mary Russell. Nåja, jag får läsa den senare och bortse ifrån att jag redan vet en del av vad som kommer att hända.

I Det monstruösa kvinnoregementet fyller Mary Russell 21 år och blir myndig, och därmed även ägare till en ganska väl tilltagen förmögenhet. Hon ska precis avsluta sina studier i teologi och kemi i Oxford, och blir efter julfirandet som hennes moster anordnat så uttråkad att hon beger sig in till London mitt i natten för att leta reda på Holmes. I London stöter hon på en väninna från Oxford som anförtror Mary sina problem och tar med henne till en nystartad kyrka, Guds Nya Tempel, som drivs av feministen och mystikern Margery Childe.

Guds Nya Tempel är inte bara en kyrka utan driver även ett härbärge för misshandlade kvinnor och deras barn, vuxenutbildning, en sjukvårdsklinik och arbetar politiskt för kvinnlig rösträtt. Mary släpps in i Templets inre krets och börjar snart komma en farlig hemlighet på spåren.

Förutom att min utgåva (eller snarare bibliotekets utgåva) hade en hel del tryckfel - meningar som klipptes av på intressanta sätt, eller upprepades på nästa sida - var det ändå trivsam läsning, om än en smula, hm, förvånande för en inbiten Sherlock Holmes-läsare som vet vad Holmes tyckte om kvinnor. Men jag antar att det finns en förklaring till detta samarbete i den första boken... Tyvärr verkar det inte finnas fler böcker om Holmes och Mary Russell - trist! Jag hade gärna läst en hel serie.

Denise Mina - Vargtimmen

Det tog emot lite, ungefär mitt i, att läsa ut Vargtimmen, precis som det tog emot att läsa ut Blodsarv. Jag vet inte varför, för egentligen är det ju rätt bra deckare båda två. Det kanske har nåt att göra med "journalist som huvudperson"-konceptet, eller för att jag hyste sån motvilja (i Blodsarv) till Paddys katolska familj och deras behandling av henne.

Paddy själv är dessutom lite småjobbig i Blodsarv och lite av det hänger kvar även i Vargtimmen - det där att hon alltid, alltid tänker på hur tjock hon är och hur andra människor måste tänka om henne, för att hon är så tjock. Det ska väl vara en del av personteckningen att Paddy ständigt prövar nya trendiga dieter men det hade varit mycket bättre om hon bara struntat i det. I Vargtimmen är hon dock lite säkrare på sig själv i allmänhet och inte lika beroende av vad hennes familj tycker, vilket är bra.

Vargtimmen börjar med att Paddy numera är journalist, men hon jobbar nattpass i jourbilen och åker runt hela stan för att hitta nånting att skriva om. Hon åker ut till ett "lägenhetsbråk" - nå ja, ett ganska stort fint hus är det - där två poliser talar med en välklädd man som verkar ha misshandlat en kvinna. Kvinnan vägrar dock göra polisanmälan och vill inte tala med Paddy, och mannen trycker en femtiopundssedel i handen på Paddy och stänger dörren.

Paddy vet inte vad hon ska göra med sedeln. Det är förstås en muta som hon egentligen inte kan behålla, men i Thatchers Storbritannien råder hög arbetslöshet och femtio pund är mycket pengar för Paddy som försörjer hela sin arbetslösa familj. Dagen därpå får hon höra att den misshandlade kvinnan är död...

Nu tror jag att det får bli en liten paus innan den sista boken, i vilken jag hoppas att Paddy skärpt till sig ytterligare. Det är ju en rätt spännande cliffhanger i slutet av Vargtimmen också som jag gärna vill veta fortsättningen på (och jag gillar dessutom de socialrealistiska glimtarna ur vardagslivet i 80-talets Storbritannien, vad mer kan man läsa på det temat? Tips någon?), men jag ska nog läsa nåt annat emellan så att jag inte ledsnar.

What is this "rating" thingie?

Varför har jag fått nån sorts värderingsfunktion under varje inlägg?

*Uppdatering* Nu är det borta. Skumt.

Lästorka

Nu är jag inne i en sån där lästorka igen, en sån där period då det är mycket roligare att titta på tv-serier och gamla avsnitt av Jamie Oliver´s Twist än att läsa böcker - ikväll satt jag till exempel hemma hos en polare och snackade bort tiden istället för att läsa Denise Minas Vargtimmen - men det kan också bero på att jag inte riktigt fångats av nån av de böcker jag läst på senare tid, det är nästan så att jag drar mig lite för att plocka upp Vargtimmen igen. Samtidigt vill jag ju faktiskt läsa ut den (eftersom jag fick Sista andetaget i födelsedagspresent = om jag inte läser min present känner jag mig som en dålig människa). Men jag vet inte... jag och Denise blir nog inga riktiga polare ändå.

Hur litterär är du?

Jag antar att de flesta redan gjort det här testet, men jag hittade det nyss så...

23 rätt av 28 möjliga, inte illa.

Vad hade jag fel på? Jo, vart det riktiga "Röda rummet" låg, vilken stad Karin Boye levde i när hon kom ut som homosexuell, vilken psykologisk inriktning Herman Hesses Stäppvargen influeras av, vilket pris Elsie Johansson INTE vunnit och vilket av Oscar Wildes verk som kom ut först!

Veckans lästrio 5

Ämnet för veckans lästrio är dina tre bästa Stockholmsskildringar, och jag kände genast hm, Stockholm är inte direkt min favoritstad och har jag ens läst några böcker som utspelar sig där? Men några har jag ju läst, och till och med en del som jag gillar.

• Alla böcker av Maria Lang som utspelar sig i Stockholm, till exempel En skugga blott, Farligt att förtära och Se, döden på dig väntar.
• Sjöwall-Wahlöös böcker om Martin Beck, till exempel Terroristerna, Mannen på balkongen och Det slutna rummet.
  
• Åke Holmbergs böcker om Ture Sventon handlar visserligen ofta om andra platser än Stockholm, men Sventon har iallafall sitt kontor på Drottninggatan och åtminstone en av böckerna är förlagd i huvudstaden - Ture Sventon i Stockholm.

Sådär ja, det blev ju tre stycken iallafall. Fast den sista var något av en nödlösning.

Vill ha: nya bokhyllor

Jag satt och surfade runt lite på Ikea häromdan och hittade en bokhyllekombination som jag vill ha. En Billy-hörnbokhylla (eller, ja, tre smala och två breda hyllor formade som ett hörn...). Till detta vill jag dessutom ha överhyllor så att bokhyllorna går ända upp till taket, och om jag har räknat rätt blir det nästan 20 hyllmeter. Då skulle alla mina böcker rymmas... and then some =). Endast 2200 kr, med överhyllor. Som hittat - om jag hade haft råd och plats!

Jonathan Carroll - Skrattets rike

Jag hade lite svårt att genrebestämma den här boken, men fastnade slutligen för fantasy med inslag av skräck (eller kanske skräck med inslag av fantasy?).

Skrattets rike handlar om Thomas Abbey, son till den berömde skådespelaren Stephen Abbey, engelsklärare och missnöjd med sitt liv. Hans stora passion är att samla på masker och böcker av författaren Marshall France, och hans liv tar en helt ny vändning när han en dag träffar Saxony, en kvinna som är lika besatt av Marshall France som Thomas själv.

Thomas tar tjänstledigt från jobbet, och tillsammans med Saxony beger han sig till Frances hemstad för att skriva dennes biografi. Men de har inte hunnit bo i staden i många dagar innan Thomas börjar inse att nånting inte riktigt stämmer. Nånting är fel.

Mer än så tror jag inte att jag ska skriva, för det här känns som en typisk bok som inte är bra om man vet för mycket (jag hade redan ett hum om plotten när jag började läsa, så jag satt bara och undrade "när får han reda på det?" hela tiden). Som vanligt - jag måste vara inne i nån sorts negativ läsperiod - blev jag inte särskilt imponerad av vare sig boken som sådan eller slutet, som inte var helt oväntat.

Men ta inte det som att det är en dålig bok; det är bara jag som är inne i en svacka. Den hade säkert fått iallafall en 4 i vanliga fall. Nu blev det nog en svag 3:a.

Scott Smith - Ruinerna

Mjaha mjaha. Då var Ruinerna färdigläst, och det var något av en besvikelse. Ledsen, men jag blir inte rädd för mordiska krukväxter.

Boken handlar om Jeff, Amy, Stacy och Eric (hör ni hur überamerikanska namnen låter?), fyra amerikanska ungdomar som åker på solsemester till Mexico. De träffar tysken Mathias och tre greker som presenterar sig som Pablo, Juan och Don Quijote, solar och badar och dricker öl. Men när Mathias tillkännager att han ska åka och leta efter sin bror som begivit sig till en arkeologisk utgrävning ute i djungeln fattar Jeff ett ödesdigert beslut - han och hans vänner ska följa med.

Sagt och gjort. Tillsammans med Mathias och en av grekerna beger sig de fyra amerikanerna ut i djungeln, träffar på en liten indianby där invånarna är allmänt fientliga och hittar så småningom arkeologernas läger, en kulle övervuxen av klängväxter. Indianerna gör sitt bästa för att sjasa dem därifrån, men när Amy råkar sätta foten bland klängväxterna tvinger de istället de sex turisterna att klättra upp på kullen och sätter ut vakter för att de inte ska kunna fly. Turisterna inser snart att nånting med kullen är skrämmande fel...

Jaha ja. Invändningar: idiotiska turister som vägrar lyssna på de inföddas varningar får skylla sig själva. Dessutom tycker jag inte att "monstret" förklarades på ett tillfredsställande sätt. Boken är stereotypt uppbyggd efter Christies klassiska Tio små negerpojkar-grepp, och slutet kommer inte precis som någon överraskning. Det känns som att jag redan sett filmen (finns Ruinerna som film? Om den inte finns så kommer säkert nån filma den snart, för den känns mer som en film än som en bok). Från början, innan "monstret" presenteras, var stämningen faktiskt ganska skrämmande och hotfull, men efter... nja.

Och slutligen: var kommer titeln ifrån? Vilka ruiner?

Läs även Olivias recension, som jag helhjärtat instämmer i, här.

Bokenkät

På Bokhora hittade jag följande:

1. Vilken bok läste du senast?

Senaste omläsningen var Morgan Spurlocks Jag och extra allt (boken som bygger på filmen Supersize me). Senaste icke-omläsningen var Denise Minas Blodsarv.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?

Har redan börjat på två böcker, Scott Smiths Ruinerna och Jonathan Carrolls Skrattets rike. När de är utlästa blir det nästa Denise Mina, Vargtimmen.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?

Det är nog flest manliga, men jag har inte så bra koll faktiskt. Det kan lika gärna vara 50/50.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?

Ibland, om jag känner mig stressad eller om det är en tråkig bok som jag "måste" läsa, till skolan eller så. Om det är en riktigt bra bok kan jag känna "ånej, den är snart slut".

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?

Jag surfar runt mycket på diverse internetbokhandlar (Adlibris, Bokus, SF-bokhandeln mestadels) och kollar vad som är nytt och intressant. Förutom det läser jag massor av bokbloggar där jag hämtar boktips, och får en del (men inte så många, kanske pga att jag läser mest av alla jag känner) från kompisar. Topplisteböcker är snarare en turn-off än en turn-on.

6. När blir en bok för lång?

Aldrig. Om den inte är mycket tråkig. Tycker ju att böcker under 800 sidor inte räknas som tegelstenar...

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?

Nja, jag läser nog helst på svenska, men på senare tid har jag börjat acceptera att läsa på engelska om det inte finns en svensk översättning. Mycket bra fantasy, SF osv. finns ju inte på svenska.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?

Hm... vet inte om det finns nån sån bok. Jag vet ju att mina vänner inte läser lika mycket som jag, och jag försöker också anpassa boktips efter person - Perdido Street Station tipsade jag dock mycket om till alla som jag visste gillar fantasy.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?

Jajamän. Jag kan ge upp en bok när som helst om jag tröttnar på den - första sidan (Sara Stridsbergs Drömfakulteten), strax innan sista kapitlet (Asimovs och Silverbergs Stjärnmörker), nånstans i mitten. Jag ger upp när den börjar vara ointressant helt enkelt.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?

Fantasy och deckare. Ganska mycket skräck också, mest King och Koontz. Det som inte finns: chick lit och självhjälpsböcker. Annars är mina bokhyllor rätt blandade.