Tematrio - Titelkvinnor

Förra veckans tematrio (ja, jag vet, jag ligger efter) handlar om böcker med damer i titeln. Frågan lyder alltså helt sonika:

Berätta om tre romaner/noveller/texter med ett kvinnoförnamn i titeln!

• Lewis Carroll - Alice in Wonderland and Through the Looking Glass. Det är väl ingen som har missat vad Alice i Underlandet handlar om? Men det är nog också många som har gjort som jag: sett Disneyfilmen men aldrig läst boken... Skäms på mig. Den står i bokhyllan iallafall. 
• Neil Gaiman - Coraline. Gaimans läskigaste barnbok om den lilla flickan Coraline vars föräldrar försvinner och måste räddas från den Andra mamman med knappögonen i spegelvärlden. Filmen är okej, men boken oändligt mycket bättre (och om jag skulle få för mig att skaffa barn och det blev en flicka så skulle jag kunna tänka mig att döpa henne till Coraline). 
• Stephen King - Rasande Rose. Tyvärr inte en av Kings bästa enligt min åsikt, men ändå ganska intressant. Rose är offer för en hustrumisshandlare men bryter sig fri och sticker till en annan stad. På en liten antikaffär hittar hon en tavla som hon känner sig starkt dragen till, och den tavlan kommer ha stor betydelse för hennes liv - och hennes misshandlande makes död. 

Jag har insett att jag äger väldigt få böcker med ett kvinnonamn i titeln. Många med ett mansnamn i titeln, och många med ett kvinnligt ord (kvinna, flicka, hustru, drottning etc.) i titeln, men inte så många specifika kvinnonamn. Är det ovanligare med kvinnonamn i boktitlar, eller är det bara jag som har ett snedvridet urval?

Linwood Barclay - Alltför nära

Jag läste Linwood Barclays Utan ett ord förra året och den var ju rätt bra, så jag gav mig på Alltför nära nu när den fanns på jobbet.

Barclay verkar (och nu har jag ju bara läst två av hans böcker, så jag kan inte dra några heltäckande slutsatser) skriva lite efter en mall. På ytan är Utan ett ord och Alltför nära förstås helt olika men på samma gång känns de väldigt lika i upplägget och han lägger också in en twist på slutet som antagligen är menad att fullständigt överraska läsaren och ändra på allt man trodde man visste - fast i synnerhet i Alltför nära var twisten rätt så uppenbar långt i förväg.

Nå ja, iallafalll... Det är fortfarande en spännande deckare. 17-årige Derek gömmer sig i grannfamiljens hus när de ska åka iväg i en vecka. Planen är att han ska kunna ta dit sin flickvän så att de ska kunna hångla (och kanske rentav gå ännu längre) - typisk amerikansk sexualmoral förresten, i Sverige hade de kunnat ha så mycket sex de ville i sina egna rum hemma. Herregud, de är ju ändå 17 år. Americans...

För att komma tillbaks till ämnet: Derek hinner inte vara ensam i huset särskilt länge. Efter bara ett par timmar kommer grannarna tillbaka; mamman i familjen har blivit sjuk och de måste ställa in sin resa. För att inte bli upptäckt gömmer sig Derek i källaren i väntan på att han ska kunna smita ut obemärkt.

Men innan han hunnit ta sig ut ur huset dyker en okänd man upp. Han yttrar ett enda ord - "svin" - och skjuter grannpappan och sedan mamman och sonen Adam, Dereks kompis. Derek lyckas ta sig hem men vågar inte säga nånting till sina föräldrar - istället måste han vänta på att kropparna ska hittas av någon annan. Man kan ju bara föreställa sig hur han måste känna sig dagen efter...

Det är iallafall upptakten till boken, som berättas ur Dereks pappas synvinkel (förutom just det som händer i början, när Derek gömmer sig i grannhuset och de påföljande morden). Det är en ganska trasslig härva som måste redas ut och polisen går ju först på den enkla lösningen - det var ju ganska självklart - men det visar sig förstår att det inte var fullt så enkelt. (Vilket man som läsare redan vet om, förstås.)

Min slutliga bedömning: en snabbläst och lättsmält deckare med bra story, trots det inte helt överraskande slutet. Barclay skriver helt enkelt bra spänningslitteratur som funkar när man inte vill ha något alltför ansträngande. Jag kommer helt klart läsa fler av hans böcker.

Kanska inga små krig...

Det ser inte bra ut för Små krig just nu; jag har visserligen med mig den för att ha som lunchläsning men idag plockade jag istället åt mig en gammal Agatha Christie under lunchen. Det kan vara ett tecken på att Små krig inte lockar det minsta.

Jag får se hur det går, det är ett tag kvar innan jag måste lämna tillbaks den så den får väl helt enkelt åka med i väskan ett tag innan jag lägger ner den helt. (Fast den är inte dålig egentligen, den är bara inte intressant. Iallafall inte just nu.)

Tack för senast!

Vixxtoria bjöd ju på fest i helgen, och illa uppfostrad som jag är *hrm* så glömde jag ju helt bort att tacka för senast. Eller var det kanske en så vild fest att jag tappade bort att jag varit där? ;)

Hur som helst, kul idé med en virtuell bloggfest. Nästa person som fyller år borde helt klart bjuda på en virtuellt födelsedagskalas. =)

Agnes von Krusenstjerna - Den blå rullgardinen

I´m on a roll here! Igår läste jag ut Drottning Grågyllen, idag både började och avslutade jag Den blå rullgardinen. Den var ju så kort. Nu har jag bara Droppar i folkhavet kvar och sen är jag ikapp!

Den blå rullgardinen är första delen i Fröknarna von Pahlen-sviten, en serie om sju böcker. Jag äger redan de första två och det var ju tur, för nu när jag beställde resterande delar (ja, naturligtvis gjorde jag det) så visade det sig att del 1 och 2 är slut på förlaget.

I denna bok presenteras familjen von Pahlen, där Petra von Pahlen i synnerhet är huvudpersonen. Hon är yngsta barnet och enda flickan, och bor vid 27 års ålder ensam och ogift (på grund av en olycklig kärlekshistoria - how very Anne Elliot i Övertalning!) på Eka, en gård hon ärvt av sin faster. Petras bror Hugo och hans hustru är båda döda och frågan är nu vem i familjen som ska ta hand om Hugos snart 12-åriga dotter Angela. Petra har redan bestämt sig; Angela är hennes.

Så blir det också. Angela flyttar in hos Petra men undervisas av en guvernant tillsammans med kusinerna i granngården, så att hon ska få träffa andra barn.

Andra viktiga personer i boken är Johan von Pahlen, en släkting till Petra som inte riktigt är som han ska i huvudet, Petras bror Hans och dennes judiska hustru Betty (som är föräldrar till kusinerna i granngården), Petras gamla skolkamrat Elsa som blir barnens guvernant, Adéle som är hustru åt förvaltaren på Eka och en grinig och bitter kärring som gottar sig åt andras olycka, och Tage, Johans systerson. Det är ett sammelsurium av människor att hålla reda på helt enkelt.

Nu är det här ju första boken i en ganska lång serie men jag tycker absolut att hela serien verkar lovande. Jag gillar Agnes von Krusenstjernas språk - målande men inte fullt lika blomsterfyllt som Selma Lagerlöfs, för att ta ett exempel - och hon hymlar verkligen inte med kärleksbeskrivningarna. Det blev ju stor skandal när böckerna kom ut för att de var så rakt på sak och dessutom inte fördömde utomäktenskapliga förbindelser, och även om de känns extremt harmlösa idag så kan jag absolut förstå hur skandalösa de måste ha varit för moraltanterna i början av 1930-talet.

Iallafall, jag gillar och ska absolut läsa resten av serien också. Böckerna är ju som jag skrev ovan ganska korta, det tar inte många timmar att läsa ut en bok så sju borde gå rätt snabbt bara jag har lust för just de böckerna... (Däri ligger problemet, tror jag. Jag är rätt ombytlig när det gäller vad jag vill läsa.)

Vi har också läst Den blå rullgardinen:
Violen
Paulas bokblogg
Camilla
Theresan

Moa Martinson - Drottning Grågyllen

Drottning Grågyllen utspelar sig under sent 1800- eller tidigt 1900-tal i de djupa skogarna i Kolmården. De fattiga knektbarnen - ungefär samma sak som de småländska statarna i Kulla-Gulla? - Anna i Stena, lillebror Knatten och Lordens Klara och Ulla ska ut i skogen och plocka lingon som ska säljas. Annas mor Fia i Stena har det lite bättre ställt än mor Lord och hennes ungar, trots att Fias karl en gång i tiden rymde hemifrån med en kakförsäljerska, så Anna och Knatten har med sig våfflor i matsäcken och kan äta gott bröd varje dag när Lordans ungar får nöja sig med beska ärtpannkakor eller tomma magar.

Anna och Klara är huvudpersonerna i boken, och läsaren får följa deras respektive livsöden. Anna får komma i tjänst i ett finare hushåll (men matmodern är puckelryggig och har struma som de okunniga bönderna runtomkring tror är en hönskräva, och hennes far, husbonden, är en tokig gammal man som försjunkit i sin egen värld uppbyggd av gamla böcker om historia) och Klara hamnar först hos en knektfamilj där hon blir illa behandlad. Fia i Stena hjälper henne istället att få tjänst hos bonden på Törngården, vars hustru är snäll mot sin lilla piga och ger henne ordentligt med mat och fina kläder.

Allt eftersom åren går blir Annas och Klaras liv allt mer skilda från varandras, och där den ena slutar som betrodd och väl ansedd jungfru åt sin matmor slutar den andra som tiggerska. Alla de personer som skymtar förbi under bokens gång får olika öden, vissa bättre än andras, men inte många hamnar där man kunde förvänta sig.

Det är inte mycket förhoppningar eller framtidstro i Drottning Grågyllen; man får nöja sig med att livet blev som det blev och har man tur så kanske man kan få en tjänst där man får äta sig mätt varje dag. Jag undrar egentligen hur folk stod ut på den tiden? Man föds, man sliter och släpar och svälter, och sen dör man. Är man kvinna så föder man dessutom en massa barn som måste ha mat och kläder och sen puttas ur boet vid 12 eller 13 års ålder för att arbeta hos nån som har det bättre. Det enda man kan ta till som tröst är religionen eller brännvinet. Inte konstigt att svenska folket höll på att supa ihjäl sig innan Systembolaget instiftades. (Inte heller konstigt att frikyrkorna hade så många medlemmar.)

Jag gillar iallafall Drottning Grågyllen som mer påminner om Selma Lagerlöf - både Herr Arnes penningar och Liljecronas hem - än en arbetarroman. (Det står till och med på baksidan av min utgåva. Eller, ja, bibliotekets utgåva.) Språket är mycket poetiskt och det är långa utvikningar till höger och vänster, bland annat om Ingrid Ulva, en trollkärring som en gång för länge sen ville ha kyrkklockan för att ringa för hednagudarna istället för den kristne guden. Ibland blir det lite för poetiskt och lite för många utvikningar, men överlag tycker jag att det är en läsvärd bok.

Vi har också läst Drottning Grågyllen:
Theresans
Camilla (som också har läst Kvinnor och äppelträd)
Violen har läst Kvinnor och äppelträd

Tematrio - Katastrofer

Inspirerat av 11 september (2001, inte 1973, men det var ju också en katastrof på sitt sätt) är veckans tematriofråga Berätta om tre böcker som handlar om katastrofer, orsakade av naturen eller människan.

• Freakangels är en webbserie och ett antal graphic novels (fyra hittills) av Warren Ellis. Rekommenderas starkt.
  

"23 years ago, twelve strange children were born in England at exactly the same moment.

6 years ago, the world ended.

This is the story of what happened next."

• Stephen King - Pestens tid. Klassiker bland postapokalyptisk litteratur. Världen (nåja, USA iallafall...) går under på grund av viruset Captain´s Trip. Goda människor samlas i Boulder, Colorado, onda människor i Las Vegas. Förstås. ;)
  
• Alltså, jag vill verkligen smyga in The Passage här, men jag har tjatat ganska mycket om den nu så jag säger Vägen av Cormac McCarthy istället. Det är ju trots allt en av de svartaste och hopplösaste efter katastrofen-skildringarna jag läst.
  

Emma Donoghue - Room

Emma Donoghue är en av sex författare som finns med på the Man Booker Prize shortlist med romanen Room, och jag kan definitivt säga att hon förtjänar att vara med.

Room handlar om Jack, som precis fyllt fem. Han bor med sin Mamma i Rummet. De sover tillsammans i Säng, badar tillsammans i Badkar, äter tillsammans vid Bord. Det är bara de två, i Rummet. På nätterna kommer Old Nick på besök, och då måste Jack sova i Garderob för att Old Nick inte ska se på honom.

Varje morgon ser Jack och Mamma på TV. De ser TV-människor på olika planeter - sjukhusplaneten, röda soff-planeten, vilda djur-planeten. Jack vet att de där planeterna och människorna inte är verkliga; det finns bara Jack och Mamma och Old Nick som kommer med mat och Sundaytreat ibland på söndagarna. Utanför rummet finns bara Yttre Rymden.

Men när Jack har fyllt fem år försöker Mamma lura i honom att det visst finns något utanför Rummet, att TV-människorna är riktiga och att de måste försöka ta sig ut ur Rummet, till Utanför.

Room är en berättelse om en liten pojke som måste försöka fatta det ofattbara och överleva i en värld han aldrig sett och inte förstår sig på. Han har ingen aning om hur reglerna i Utanför fungerar, och efter många år i Rummet är det knappt att hans mamma vet det heller.

Det här är verkligen en fantastisk bok, som berättas ur Jacks perspektiv. Han är en intelligent pojke men för hans femåriga hjärna är det nästan omöjligt att ta in konceptet Utanför och att det finns andra människor, andra platser och saker som är likadana som i Rummet men ändå inte är samma saker. Han förstår inte heller varför hans mamma vill komma ut ur det trygga Rummet och vara i det farliga Utanför.

Språket är så lättflytande och jag swooshade igenom boken nästan utan att märka det - eller så är det kanske så att 320 sidor känns som en novell nu efter The Passage? ;) Hur som helst så är den trevligt lättläst, och Jacks lillgamla språk och att han kallar saker Bed, Wardrobe etc. (eftersom han tror att det bara finns en Säng, en Garderob och så vidare) är roligt. Fast sorgligt, när man tänker på den bakomliggande historien som inte tas upp särskilt mycket eftersom Jack inte riktigt förstår den. Den portioneras liksom ut i småbitar bara.

Hur som helst. Room är en bok som borde läsas inte bara för att den är nominerad till ett pris, utan för att den är genuint bra. Så, iväg med er nu och läs. =)

Beautiful Bloggers

Jag har fått en Beautiful Blogger Award från Lyran, tack ska du ha! Motiveringen lyder "Martina kör intressanta läsutmaningar och läser därutöver böcker jag aldrig hört talas om."

Mja, den där läsutmaningen går ju inte så jättebra för min del just nu... men det är ju bra att ni andra uppskattar den. =)

När man får en Beautiful Blogger Award ska man:

♦ kopiera in awardbilden i din blogg för att visa att du har fått den
♦ tacka och länka till den som nominerade dig
♦ nominera sju andra bloggare och länka till dem
♦ berätta sju intressanta saker om dig själv

Alltså, sju bloggar att nominera.

Bokbabbel, för hennes helhjärtade boknörderi som till och med slår Bokhorornas - allihop tillsammans.

Lazy´s library, för hennes outtröttliga irrfärder in i bokhyllekategoriseringens avkrokar.

Zmeu, för hennes excellenta boksmak. Jag menar det - hon har nog inte läst en enda bok som inte jag också vill läsa (eller har läst och älskat).

En bok om dagen, för hennes utmärkta blandning mellan boktips, pyssel och roliga vardagsbetraktelser.

Calliope books, för hennes fascination för Cthulhu, Jane Austen and all things lovely. Och för hennes utförliga rapporter från en bokfyllt USA.

Boktimmen, för hennes engagemang inom SF och fantasy - människan har ju till och med startat en SF-bokcirkel där nere i civilisationens utkanter.

Bokstävlarna, för hennes eminenta vampyrsommar och hennes tjocka katter.

(Jag skulle egentligen vilja ge tillbaks awarden till Lyran också, för hennes fantastiska läsutmaningar och tematrios, men jag vet inte vad "reglerna" säger om det.)

Hm... åsså sju intressanta saker om mig själv - men det är ju så himla svårt. När jag läser andras intressanta fakta tycker jag att jag själv är så tråkig i jämförelse. Det får helt enkelt bli sju bok- och filmrelaterade faktum om mig, eftersom böcker och film är mina största intressen.

• Jag har läst trilogin om Härskarringen mer än tio gånger, och tappat räkningen på hur många gånger jag sett filmerna. (Tillräckligt många för att kunna citera hela scener utantill, iallafall.) Det är tur att jag inte var född när Star Wars kom för jag hade varit en av de där som sett filmen 317 gånger. På bio.
• Trots att jag inte ens gillar vare sig Borta med vinden eller Grottbjörnens folk har jag läst båda böckerna flera gånger. (What´s up with that?) Aldrig sett filmerna, dock.
  
• Min favoritbok när jag gick på högstadiet var Liftarens guide till galaxen. Jag kunde (förstås) citera långa stycken och hade receptet till en All-galaktisk gurgelbrännare i huvudet.
• Den bok jag troligen läst flest gånger i mitt liv är Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian.
• De filmer jag sett flest gånger i mitt liv (förutom Sagan om Ringen med uppföljare) är Natural Born Killers och The Matrix. Båda troligen fler än 50 gånger. Och jag har inte gått på en rampage killing spree än, så jag tror inte så mycket på att videovåld per automatik leder till våldsamt beteende.
• Om nånting i en film hintar om att den utspelas i ett arktiskt klimat, så måste jag se den. Jag vet inte varför, och ibland har det lett till att jag sett riktiga skitfilmer. (Jag kan till exempel INTE rekommendera Arctic Outbreak.) Det är samma med böcker, men där stötte jag ju på guld i form av The Terror.
• Jag älskar BBC-miniserien Stolthet och fördom, men är faktiskt inte alls särskilt förtjust i boken. Jag tycker faktiskt att Jennifer Ehle gör en bättre Lizzie än Jane Austen porträtterade henne.
  

Bokbloggsjerka del 7

Veckans jerka frågar:

Vilken är din nuvarande favorit bland "ny för mig"-författare? (Svårt att välja? Skriv om hur många du vill!)

Mja, jag har inte upptäckt så många nya författare på senare tid, men i år har det väl iallafall blivit Sofi Oksanen, Justin Cronin och nu senast Emma Donoghue som jag gillar väldigt mycket. Utrensning, The Passage och Room är tre av de bästa böckerna jag läst i år (The Passage rentav en av de bästa nånsin - ja, faktiskt).

Höst igen

Jag hade tänkt byta bild den 1/9 så jag är lite sen... men nu är det höst! (Äntligen.)

Hoppig

Nu hoppar jag hej vilt mellan böcker, vilket ju inte precis är bra för lässtatistiken. Håller på med Små krig - bra, men inte fantastisk än så länge och faktiskt lite småjobbig - och igår började jag faktiskt på Drottning Grågyllen, dvs. en Skrivande svenskor-bok. Jag får se när jag hinner ta tag i Droppar i folkhavet - som jag började på men inte gillade redan från början - och Den blå rullgardinen. Den är ju rätt tunn iallafall...

Hur som helst. Nu när Bokbabbel läser Room och den är med på Booker Shortlist så kom jag ju på att jag har haft den liggande hemma i säkert två veckor (jag tjatade till mig den på jobbet, dvs. jag sa på ett bokmöte att jag ville läsa den så då köpte vi in den...) och nu är det absolut dags att börja läsa den. Alltså får både Drottning Grågyllen och Små krig vänta ett tag till.

Woot!

Jag har kommit över 100 000 besökare! Det tog ungefär tre år, men nu så. =) 100 246 står besöksräknaren på i skrivande stund (vilket betyder att 100 000 nåddes för ett par dagar sen, men det såg jag inte).

Hm, jag som hade tänkt hitta på nånting särskilt för att fira. En tävling eller så. Ja ja, vi får se hur det blir med det.

Bokbloggsjerka del 6

Jag har missat del 4 och 5, men svaren på dem i korthet är: (4) det hade inte alls varit roligt att ha skrivit någon av mina egna favoritböcker, för då hade jag ju inte kunnat njuta av dem själv (men jag hade gärna haft China Miévilles fantasi), samt (5) ingen musik, men jag dricker gärna te när jag läser.

Iallafall - jerka nummer 6.

Hur många böcker har du i din "att läsa"-hylla?

Om jag inte glömt att föra in nån bok i min SUB i högermarginalen, så 146 stycken. Det är iallafall en hel 80 cm Billybokhylla... och jag har fått börja lägga böcker ovanpå bokraderna, för de får inte plats.

Nån gång ska jag komma mig för att börja "läsa bort" i den bokhyllan också. ;) När jag går i pension, eller så.

Olästa tegelstenar

Bokbabbel frågar om vilka tegelstenar vi har hemma som vi inte läst (eftersom Lyran frågade om såna vi har läst).

Det här är (några av) mina:

Susanna Clarke - Jonathan Strange & Mr Norrell. Köpte, började på, fastnade efter två kapitel eller nåt sånt, har aldrig kommit mig för att plocka upp igen. Jag ska. Nån gång.

Michael Faber - Sugar, kvinnan som steg ut ur mörkret. Den här var jag sugen på att läsa när jag köpte den, men det blev ju aldrig av. Nu väntar jag på att jag ska bli sugen igen.

Stephen King - Duma Key. En oläst Stephen King i bokhyllan? Skäms. Jag vill inte införskaffa Under the Dome innan Duma Key är utläst. När nu det blir.

Neal Stephenson - Cryptonomicon. Jag började på Cryptonomicon när jag gjorde praktik under BoI-utbildningen men då var jag så mosig i hjärnan (pga trötthet - jag var inte van vid att stiga upp 06.30 varje dag) att jag tappade bort mig efter fem sidor. Sen dess har den legat.

Ann-Marie MacDonald - Fågelvägen. Återigen, samma skäl som Sugar.

Lev Tolstoj - Anna Karenina. Den här måste man ju nästan ha läst. Därför köpte jag den när Bokus hade med den på bokrean nu senast (det är alltså den "yngsta" av mina olästa tegelstenar). Men när jag ska läsa den vet jag inte - jag måste ju spara nånting till pensionen. ;)

Att ta med jobbet hem

Idag har jag lånat hem en hel kasse - ja, bokstavligen en hel kasse, den är proppfull - med barnböcker som jag ska läsa för att kunna hålla bokprat. Nästa vecka har jag tre klasser att bokprata för: en fyra, en trea och en etta. Tvåorna kom i onsdags (min första dag i Norrfjärden... det blev en rivstart, kan man säga). Två till fyra bokprat per vecka kommer det att bli framöver, från åk 1 till åk 4.

Det kommer alltså bli mycket barnböcker för min del hela hösten. Ni får gärna tipsa om böcker, helst med rekommendation om vilken ålder de passar för. =) Jag har lite svårt för det där med vilka böcker som passar till vilken årskurs, jag tror alltid att ungarna läser mer avancerade böcker än de gör. (Jag dömer efter hur jag läste i den åldern, men jag lärde mig ju läsa så tidigt.)

Dessutom så gillar jag inte eländesböcker - fast de är ju mer populära på högstadiet och gymnasiet - och kärleks- eller sportböcker, så det blir svårt att tipsa om såna. Jag vill ju tipsa om sånt jag tycker är bra också.

Tematrio - Tegelstenar

Veckans tematrio-fråga lyder som följer:

Berätta om tre minnesvärd tegelstenar!

• Tja, om vi säger så här - The Passage av Justin Cronin kan nog komma att hamna på många av mina listor framöver. Vampyrvirus och postapokalyps; kan det bli bättre?
• The Terror av Dan Simmons var 2008 års bästa bok och definitivt på min topp 5 av favoritböcker. Iskyla och monster i 1840-talets Arktis.
• Perdido Street Station av China Miéville, boken som bröt mitt envisa motstånd mot att läsa på engelska och placerade Miéville bland mina absoluta favoritförfattare. Efter 867 sidor "Miévillska" var det plötsligt inte så jobbigt att läsa på engelska längre. =)