Jag läste Linwood Barclays Utan ett ord förra året och den var ju rätt bra, så jag gav mig på Alltför nära nu när den fanns på jobbet.
Barclay verkar (och nu har jag ju bara läst två av hans böcker, så jag kan inte dra några heltäckande slutsatser) skriva lite efter en mall. På ytan är Utan ett ord och Alltför nära förstås helt olika men på samma gång känns de väldigt lika i upplägget och han lägger också in en twist på slutet som antagligen är menad att fullständigt överraska läsaren och ändra på allt man trodde man visste - fast i synnerhet i Alltför nära var twisten rätt så uppenbar långt i förväg.
Nå ja, iallafalll... Det är fortfarande en spännande deckare. 17-årige Derek gömmer sig i grannfamiljens hus när de ska åka iväg i en vecka. Planen är att han ska kunna ta dit sin flickvän så att de ska kunna hångla (och kanske rentav gå ännu längre) - typisk amerikansk sexualmoral förresten, i Sverige hade de kunnat ha så mycket sex de ville i sina egna rum hemma. Herregud, de är ju ändå 17 år. Americans...
För att komma tillbaks till ämnet: Derek hinner inte vara ensam i huset särskilt länge. Efter bara ett par timmar kommer grannarna tillbaka; mamman i familjen har blivit sjuk och de måste ställa in sin resa. För att inte bli upptäckt gömmer sig Derek i källaren i väntan på att han ska kunna smita ut obemärkt.
Men innan han hunnit ta sig ut ur huset dyker en okänd man upp. Han yttrar ett enda ord - "svin" - och skjuter grannpappan och sedan mamman och sonen Adam, Dereks kompis. Derek lyckas ta sig hem men vågar inte säga nånting till sina föräldrar - istället måste han vänta på att kropparna ska hittas av någon annan. Man kan ju bara föreställa sig hur han måste känna sig dagen efter...
Det är iallafall upptakten till boken, som berättas ur Dereks pappas synvinkel (förutom just det som händer i början, när Derek gömmer sig i grannhuset och de påföljande morden). Det är en ganska trasslig härva som måste redas ut och polisen går ju först på den enkla lösningen - det var ju ganska självklart - men det visar sig förstår att det inte var fullt så enkelt. (Vilket man som läsare redan vet om, förstås.)
Min slutliga bedömning: en snabbläst och lättsmält deckare med bra story, trots det inte helt överraskande slutet. Barclay skriver helt enkelt bra spänningslitteratur som funkar när man inte vill ha något alltför ansträngande. Jag kommer helt klart läsa fler av hans böcker.
Brorsans kompis Robban
11 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar